lördag 20 mars 2010

Allt är inte vad det ser ut att vara

Det börjar ju snart bli dags att fundera över vad vi ska göra i sommar. Ja, om vi ska hyra nån stuga och fixa kattvakt och sånt, så börjar det bli hög tid.

Vi åker rätt ofta till Danmark, så det alternativet finns ju med i tankarna. Om vi bara kan lösa det praktiskt.

Helst vill vi ju slippa färjan… Sist lovade oss själva att ”aldrig mer” för Sandra fick jordens utbrott på båten, och ni kan ju bara tänka er att vi fick publik ganska fort. När jag dessutom körde rullstolen (som hon alltid sitter i när vi är bland mycket folk) mot en hörna, så Sandra bara såg väggen, kan ni ju gissa vad folk tänkte…

Vad dom såg var en hysteriskt skrikande och förtvivlad unge sittandes ”övergiven” i rullstol mot väggen. Ja, vad skulle ni själva tänka? Jag skulle iaf bli förskräckt och ta för givet att det handlade om psykisk misshandel. Ja, iaf innan jag visste mer om autism och lärde mig tänka ett steg längre innan jag dömde...

Men jag kunde ju inte gå runt där på båten, och förklara för folk att ”den skrikande ungen” har autism och är mitt i ett utbrott så det enda vi kan göra för att lugna henne är att försöka skärma av henne från allt folk. Det skulle underlätta om ni dunstade, allihop! Typ.

Vi råkar ju ut för såna händelser ibland. Då vi måste agera på ett sätt som kan se konstigt ut för dom som inte har hela bilden.

I en affär en gång, innan vi hade kommit på att Sandra var tryggare i en rullstol, fick hon också ett utbrott. Dom kommer lättare bland mycket folk för Sandra blir stressad och mår dåligt i sådana situationer. Iallafall så gallskrek hon där i affären, och slog sig själv i huvudet, som hon ofta gjorde förut när hon blev arg.

Jag brukade då säga ”Inte slå på Sandra” vilket ju inte var så smart, eftersom Sandra härmade… Jag ändrade den meningen så småningom och sa istället ”Stampa i golvet när du är arg” vilket var mycket smartare. Hursomhelst, i affären då… Sandra slog sig själv i huvudet samtidigt som hon gallskrek ”Slå inte på Sandra” och… ja, resten kan ni ju räkna ut. Så många arga blickar jag fick när jag släpade ut Sandra från affären för att låta utbrottet gå över i bilen. Det enda man kan göra är att så fort som möjligt skärma av. Gå ifrån det som oroar och stressar. Även om det innebär att man får släpa ut henne. Då är det inte läge att förklara nåt.

Vi har små smarta lappar som vi kan dela ut vid såna tillfällen, om vi bara har tid till det. Oftast måste vi bara fly…


F´låt att bilden blev suddig, men jag har lixom ingen bra kamera för närbilder… Man kan iaf beställa såna små lappar HÄR om nån är intresserad.

Det är ett rent under att man inte har blivit anmäld genom åren… Samtidigt är det skrämmande, för att barn far illa förekommer ju tyvärr, och att ingen reagerar är hemskt på riktigt! Fast i vårt fall är jag ju tacksam...

Ha en fortsatt skön helg!

8 kommentarer:

Mia sa...

Ja du det är inte lätt alla gånger. Det är ju lättare med en liten under 5 år. Sen blir det svårare och svårare. Ibland i affärer och så tycker folk att vi är hårda då vi går igenom regler med Viggo och håller samma rutiner om att inte få godis, eller liknande vid tjat. Men det är en förutsättning för att det ska funka. Tänk så här: Vi vet vad som pågår. Har folk inget bättre för sig än att stirra så låt dom glo! Och blir de oroliga så kan de ju fråga om de kan hjälpa till ist för att stirra. Inte för att de kan göra något men det är i alla fall artigare. Kram Mia

Anonym sa...

Usch det måste vara jobbigt när folk glor. Men de kunde kanske frågat något i stället, så kanske de fått en förklaring i stället, för att tolka själva, och då blir det ju ofta fel.
Ha en härlig lördag !!! Kramizar Annika N

Camilla & CH sa...

Åh det är inte lätt! Vi har oxå införskaffat sådan visitkort.
När det gäller semester så har vi faktiskt de senaste åren slutat att åka runt. Vi är hemma och njuter av det som vår kommun ger oss. Vi vill inte ha det kravet att vi måste åka fram och åter till släkt och vänner.
Men ett anpassat kollo för sonen blir det som kommunen står för. Albin var för första gången på ett i Osby i fjol och visst var det jobbigt för honom att åka hem i från men i det stora hela hade han det bra och har längtat tillbaka dit hela vintern . Tänkte faktisk att jag skulle skriva om kollo vistelsen någon dag på min blogg. Brukar sandra gå på kollo?

Må så gott!

Ps. Hur mår åke nu?

Ingvi sa...

Hej!
Ville bara önska dej en skön helg.
Kramis Ingvi

Prins Albin sa...

Men ta husbilen till Köpenhamn då behöver ni inte färjan.... eller säger jag som bor i Göteborg. Ni bor en bit bort kanske och det blir för långt att åka ner till Helsingborg?Den färgan där tar ju bara 20 min och man behöver inte ens gå ur bilen.
Kram

Photo by Maria sa...

Detta får mig att minnas en gång när jag jobbade på ett korttidshem.. Vi hade bara ett barn (tonåring) och vi hade handling på schemat vilket brukade gå bra med denna tjej.. Men så fick hon för sig att hon ville ha ett par byxor vilket vi givetvis inte kunde köpa till henne.. Då fick hon ett sådant utbrott så vi till slut fick bära ut henne till foajen där vi satte oss, tjejen, jag och en personal till.. Hon skrek som en stucken gris och en tans stannade och bara stirrade på oss.. Då sa den andra personalen högt, kolla vad tanten tittar på dig varvid tanten blev röd som en tomat och tog sin vagn och försvann in i affären.. Ha ha.. Det blev inget handlat den dagen..

En annan gång när jag jobbade som personlig assistent på en skola så åkte vi på skolresa till Helsingör.. Den ena av tjejerna vi hade med oss är gravt handikappad och har en snedvriden kropp så hon måste vila med jämna mellanrum.. Så på båten lade vi henne ner på golvet på våra jackor, gissa om det gloddes av folk och de tittade inte mindre när både denna tjej och den tjej jag jobbade med började asgarva så fort de hörde någon prata danska i högtalarna.. Så där hjärtligt gapskratt så man blir varm i hela hjärtat, ja vi som jobbade med dessa underbara tjejer iaf..

Ha nu en fortsatt bra kväll..

Kram Mia

Britt-Marie sa...

Haha...nästan precis ett sådant inlägg har jag haft i tankarna. Fann och beställde dessa kort förra helgen och i veckan kom de...så bra! Insåg efter vår sista danmarksresa med färjan att det finns situationer som dessa kort kan komma bra tillhands. Felicia hade sig minst tre STORA utbrott på den resan och folk stirrade så jag höll på att bli galen. För att få henne lugn igen måste vi vara ganska "hårda" och korta mot henne och det låter inte särskilt bra i andras öron kan jag tänka mig. Nu har vi fått dessa och de kommer vara med, även infolappar till sjukvården beställde jag...
Hoppas ni kom fram till något riktigt mysigt att göra i sommar! Kram

Osloskånskan sa...

Hej! Kikade inom!
Ha en fin lördagskväll :-)