Välkomna vårkänslor

Sandra mår bra efter den lilla svackan, även om man märker en oro hos henne. Det är ju svårt att ha ett tryggt schema när vi inte har nån vidare bemanning att bygga upp schemat efter. För Sandra har det dessutom alltid varit viktigare med vem hon ska vara än vad hon ska göra.

Många har försvunnit utan att hon förstår varför och utan att vi kan förklara det för henne. Många har kommit tillfälligt på sista tiden och det går inte heller att förklara. Inte ens jag vet ju om folk kommer tillbaks eller inte. En del lovar utan att hålla och vi brukar undvika att berätta nånting för Sandra om vi inte måste, innan vi vet. Det känns i mamma-hjärtat när Sandra känner sig sviken och jag har fått svårt att lita på nån just nu.

Men vi gör vårt bästa med att fokusera på ”här och nu” och under kommande vecka kommer iallafall en kär person. Sandra fick reda på det igår, och blev genast lugnare. Skönt att det finns nån annan än vi föräldrar i hennes lilla begränsade värld.

Min migrän är borta och jag har t.o.m. kunnat njuta lite av vårsolen, och lite kärlek bland sångsvanarna. Jag önskar er alla en fin vår!

.

En liten rapport

Nu har flano-tavlan kommit upp i Sandras rum på dv, och den gillade hon förstås. Hon fick sätta upp lite vår-tema på den och vi tittade vad det var för väder ute.

Holken på trädet gillade hon mycket. Den har hon gjort i skolan så bilden fotade
jag förra våren, när talgoxarna flög in och ut. Dom har flyttat in nu igen.
Både hemma och på tavlan :)

Efter det tog jag fram klippdockan och bakgrundsbilder med olika väder, och vi pratade om vilka kläder som passade på dockan.

Vi hann också med ett sorteringsjobb innan orken tog slut.

Det var ganska gnälligt igår, och Sandra har problem med sin ena hand till och från. Vi får väl se hur det utvecklar sig. Det gick iallafall bra att lämna damen på korttids och idag är vi två assistenter igen, vilket innebär heldag på dv.

Till Lena – Jag saknar dig med. Jag tycker allt att K. Lugn ska vara med i GP-gruppen! ♥

Jag önskar er en fin-fin dag!

.

Jobbar vidare

Här finns inte så många lediga stunder att hinna så mycket annat än jobb på, men allt är iallafall bra med oss. Tacksam över att vi är två här hemma, eftersom det inte går att göra nåt annat än att jobba när man jobbar. Göran får sköta all markservice, från handling och städning till att laga bilar, sköta om huset, fixa ärenden och allt annat som måste fixas när Sandra inte är hemma. När hon är hemma hjälps vi åt med assisterandet och så mycket mer blir det inte just nu.

Det är ju en sak att jobba i stort sett dygnet runt, det är inte det som är jobbigt, faktiskt. Det är att inte hinna nåt annat som tar på krafterna. Men idag är jag ledig iallafall så idag har jag lite sånt att komma ikapp med. Bl.a. en rutinundersökning och ett frissabesök som båda är ombokade eftersom jag behövdes på jobbet när jag hade tiderna innan.

Egentligen behöver jag köpa lite kläder också. Både till mig och Sandra. Det går ju åt lite annat än ”gå-hemma-och-skrota-kläder” när man jobbar. Fast för att hinna handla kläder behöver jag ju vara ledig nån gång när det är öppet i affärerna.

Men, som sagt, att jobba är jätteroligt så det är lite dubbla känslor. När vi får tag på assistenter så det räcker, och jag inte behövs lika mycket längre, så kommer det kännas lite tomt och tråkigt, för vi har så himla roligt på jobbet. Som tur är kommer jag vara kvar lite ibland, när det behövs vikarie, och det kan ju faktiskt vara lagom. Det är så roligt att Sandra fixar att jag jobbar som assistent på dv, för det är ju ingen självklarhet. Det går jättebra och det är vi tacksamma över.

När livet funkade och vi hade korttids varje måndag till onsdag, och var lediga hela dom dygnen, då var det lagom. Då hann vi både städa, handla och vila, så det är vad vi ser fram emot igen. Skulle jag behöva jobba på dagarna så skulle vi nog behöva ändra våra korttidsönskemål så vi hade ledigt efter jobbet varje dag. Eller varannan helg, men helger fixar tyvärr inte Sandra att vara på korttids.

Bästa assistansbolaget försöker iallafall prata vår kommun tillrätta, för att vi ska få lite ledigt i sommar. Eftersom vi inte har fått ihop assistenter som kan täcka semestertiderna än. Men, vi får se hur det går. Förut, när det var personer som förstod Sandras svårigheter och behov som var ansvariga för bokningarna, då tog dom hänsyn och specialanpassade. Men nya chefer och ingen som helst förståelse gör att dom tittar med skygglappar på sina paragrafer, och glömmer individerna som blir drabbade.

Men dom har iallafall backat på att dv ska vara öppet efter Sandras behov så hon behöver inte drabbas så hårt om hon inte får vara på korttids efter våra önskemål. Får vi tag på nån som kan hjälpa mig så kan vi vara på dv varje dag. Det är bara ledigheten jag missar isåfall, och det får ju gå.

Nåja, det blir som det blir. Veckan har iallafall varit jättebra hittills, och i tisdag avslutade vi dv-dagen med en härlig utflykt till en fotbollsplan. Sandra älskar bollsporter så hon var strålande glad :)

Efter ”matchen” fick hon pusta ut en stund på avbytarbänken med lite ”äppel-mellis” och sen fotade vi vårtecken.

Sandra fotade massa fina saker som hon hittade i naturen, och lite annat som hon gillar...

När vi hade lämnat damen på korttids åkte jag hem och skrev ut fotona och sen gjordes ett kollage av dom på dv igår. Jag hade tänkt fota det och visa hur fint det blev, men det hanns inte riktigt med.

Idag ska Sandra på gympa och dv med sina älskade assistenter och utan morsan. Sen har vi helg igen och hela april har bara försvunnit.

Jag önskar er en fin valborg!

.

Lyhörda, lagoma anpassningar

Gårdagen var fortsatt skör, men efter maten chansade vi med att Sandra skulle klara att komma ut i det vackra vårvädret en stund, och det gick bra.

Att få små lagoma uppgifter, som är lite halvsvåra för henne, älskar hon. Om man håller sig precis på rätt nivå, så hon inte behöver misslyckas, förstås. Det är bättre att det är lite för lätt så hon kan, men känner man henne, och vet hennes dagsform (som varierar väldigt mycket) så kan man utmana lagom ibland. Då blir hon så lycklig så hon liksom ”hummar” nöjt. Igår hjälpte hon Göran att klippa med sekatören, det var förstås kul.

Men ju längre dagen gick, desto mer märktes skörheten. Det behövs inte så mycket för att det ska slå över i utbrott då. Ett litet felsteg, eller misstag, knappt märkbart, räcker. Som att Göran eller jag råkar gå på toa och Sandra märker det, t.ex. Då kan det explodera och vi försökte tassa på tå, om jag säger så.

Idag är det korttids och vår sista ledighet på ett tag framöver. Korttids har vi även i fortsättningen, så det blir lite lediga kvällar för min del iallafall. Men dagtid måste jag jobba ett tag, och hur länge är det ingen som vet. Det beror på bemanning och hur allt nytt fungerar. Vi tar en vecka i taget och håller planeringen lite lös tills vidare. Dvs en planerad planering och några reservplaner.

Nu ska vi inte bara passa på att njuta ordentligt av ledigheten, utan vi måste passa på att hinna göra lite förberedelser som vi inte kommer hinna sen. Matlådor, t.ex. Lite ärenden och inköp lär vi också behöva klara av, även om Göran kommer kunna göra en del när jag jobbar sen. Det är lite saker som jag behöver vara med på, och resten får lämnas till Göran att ansvara för.

Men först ett möte idag, och Göran tar väl veckohandlingen undertiden, antar jag. Sen får vi se vad som händer och fötter.

Annette undrar, efter förra inlägget, om Sandra har schema på toan. Jadå. Hon har ett ”efter-toa-besök-schema” vid varje handfat…

På lysknapparna i badrummen har vi orange prickar på den sidan man ska
trycka för att släcka. Därav den orange pricken på schemat.

…och ett ”morgon-/kvällsrutin-schema” inne på toan där hon gör sig klar på kvällar och morgnar.

Kvälls-schema

”Efter-toabesök-schemat” förstår hon inte. Det ska vi jobba mer med framöver, men det har legat lite på is nu eftersom det är så mycket annat som tar energi för Sandra. Ska vi lära henne dom rutinerna så måste vi lägga krutet på det och inte ha några andra orosmoment samtidigt. Så tillsvidare nöjer vi oss med handtvätten genom att påminna om det vid varje besök.

”Morgon-/kvällsrutin-schemat” klarar hon, och tar bort en bild i taget vartefter dom är klara. Sen är det några av sakerna hon behöver mer eller mindre hjälp med, men det funkar också bra eftersom vi har stenkoll på hennes signaler när det är dags att gå dit eller lämna ifred. Det är väldigt viktigt att man är lyhörd, och håller rätt avstånd vid rätt tillfälle. Till det har vi babyvakter utplacerade för att lättare veta när Sandra behöver hjälp eller vara ifred.

Sandra använder mest fotade bilder, men i vissa situationer behöver hon föremål som stöd, eller rätt förberedelser och saker framlagda i rätt ordning. Hon behöver även talet som ett komplement till bilderna/förmålen, och ibland, särskilt i nya situationer, använder vi seriesamtal.

Låsningen jag beskrev i förra inlägget är inget som är något problem, utan för det mesta fungerar det med dom hjälpmedel och den anpassning vi har. Sen får man alltid vara beredd på oförutsedda händelser i vardagen, som man inte råder över. Dom får man bara ta sig igenom med akuta lösningar, och det brukar ju gå det med.

Nu måste vi göra oss klara här. Må så gott!

.

Utvilade inför nästa helg

Nu är vi hemma igen, efter ett par sköna dagar med husbilen. Vädret var toppen i måndags och hyffsat igår. Det blev både solstolsslapp, fotoprommis, mysa inne medan regnet smattrade på taket och en kvällsprommis när det sprack upp igen.

Kort sagt, vi har haft en alldeles underbar ledighet och känner oss lite piggare igen. Idag kommer Sandra hem och jag har ingen aning om hur det har gått för henne och hur trött hon är. Men det lär ju visa sig och imorrn är det ledig dag i vilket fall som helst.

Jag ska försöka mig på ett svar också. Det var Bellan som kom med lite funderingar kring det här att det är så svårt att göra saker för Göran och mig när Sandra är hemma. Bellan hade en tanke på om Sandra skulle bli lugnare om vi gör ett schema över vad den personen som inte är med henne ska göra undertiden.

Det var en smart idé och Bellan skriver om hur bra det blev när dom införde det. Våra barn är ganska lika i en hel del, trots att dom är väldigt olika i det mesta. Ja, så är det faktiskt, fast det låter konstigt J

Hur Sandra skulle reagera vet jag ju förstås inte förrän vi isf har testat, och tanken är bra så vi kanske kommer utveckla det framöver, vem vet. Jag måste fundera lite fram och tillbaka och jag tror inte det är läge just nu, men kanske längre fram. Man vet aldrig vilket håll, och i vilken takt, utvecklingen går och hur behovet kommer att se ut vartefter.

Min första tanke är att det nog inte skulle lugna Sandra. Skulle vi sätta upp det vi ska göra på ett schema måste vi först och främst vara väldigt tydliga med skillnaden, för det som står på schemat nu är det Sandra ska göra. Annars blir hon nog förvirrad över vad som är till vem.

Sen blir hon väldigt orolig över allt som händer, och har svårt att sortera och sålla bort det som inte är viktigt för henne. Det är helatiden vårt jobb att skala bort intrycken för henne, så jag tror nog att det skulle bli för mycket info om vi satte upp fler scheman. När hon är hemma är det lugnast att vi håller oss till sånt som liksom rör henne.

Men jösses, det är väl Valborg idag?! Eldar och fyrverkerier ikväll?! Huja, det hade jag ju förträngt. Jaja, Sandra brukar ändå inte hunnit somna när det börjar smälla, så det ska nog gå bra. Trevlig Valborg på er! J

Fler foton finns på Amatörfotografen på fb. Gå in å gilla, vettja :)

.

Ledigheter

Det var en skör tjej jag lämnade på korttids igår och jag skyndade mig därifrån innan det skulle bli låsningar. Ju färre personer Sandra har att koncentrera sig på desto bättre, nämligen. Jag hoppas det gick bra så fort jag hade åkt, det hade iallafall inte blivit bättre av att stanna.

Jag har inte hört nåt än och vi fortsätter väl njuta ledigt så länge det varar, helt enkelt. Igår var det en helt fantastisk dag och jag satt i solstolen så länge jag vågade med min bleka vinterhy.

Göran grejade med säkerhetsbältena i husbilen, som bara hade midjebälten på den plats Sandra ska sitta, och det vill vi ju inte. Det var ett större projekt än han hade räknat med, och han fick bygga om lite innan det nu verkar funka som han vill.

Fast det är ju inte klart än, utan ska justeras lite till och efter det ska dynorna också fixas så dom passar efter nya former.

Det har ju en förmåga att dyka upp lite annat längs vägen, när man gräver i gamla grejor, så det fick bli lite nya ledningar också, på en gång.

Här höll det på att ta sig, sa pyromanen

Vi hoppas att det inte finns fler dolda grejor som Göran inte upptäcker eftersom han inte har tänkt riva ut hela inredningen. Men han är iallafall duktig på det mesta, så jag behöver inte oroa mig utan är ganska säker på att det blir bra när han är klar.

Idag lovar dom lika fint väder som igår, fantastiskt att det sammanfaller med vår ledighet så vi har möjlighet att njuta av solen J Det blir nog premiärgrillning senare. Vi har liksom inte hunnit med det än i år.

Tack för kommentaren Annette, vad roligt att Hanna också gillar klockor J Jag vet inte vad det är med just klockor som fascinerar, men Sandra har alltid gillar det. Fast det ska vara armbandsur, några andra klockor bryr hon sig inte om nämnvärt.

Hon bryr sig inte heller om att det ska vara lika på båda armarna, det råkade bara vara så när fotot togs. Ibland har hon en klocka, ibland tre på ena armen och ibland armband på ena och klockor på andra. Däremot vet jag att det är viktigt för en del, det där att det måste vara lika på båda sidorna.

Jag önskar er en fin dag.

.

Från solsken till hänsyn

Gårdagen var lugn och Sandra mår bra fortfarande. T.o.m. jag kunde vara ute en liten stund i solen medan Göran höll sig på avstånd. Ja, det är ju lugnast för Sandra om vi är en i taget nära henne.

Idag är det DV och korttids igen, och lite ledigt för Göran och mig. Vi har inga större planer mer än lite små ärenden att klara av. Göran åker och handlar när Sandra har kommit iväg, och jag ska väl passa på att dammsuga undertiden.

Förra veckan kom veckolapparna som finaste Mona har fixat åt mig, så dom ska jag stryka fast på Sandras nya korttids-klädpåsar. Om nån missat det så finns en förklaring HÄR.

Tidsomställningen har vi inte haft några bekymmer med än, men det kommer kanske i veckan. Sandra har ju varit lite trött på kvällarna ett tag så det var liksom ingen större nackdel att hon kom i säng en timme tidigare än hon är van. Och än så länge har hon vaknat i tid ändå, kanske märker vi inte så mycket av omställningen den här gången.

Jag har nog alltid varit ganska ödmjuk och kunnat förstå andras perspektiv, men visst har jag haft åsikter om saker innan jag fick erfarenheter som fick mig att inse att saker ser olika ut för olika individer. Tidsomställningen är en sån grej.

Jag har liksom aldrig bekymrat mig över sånt som en timmes mer sömn hit eller mindre sömn dit. Det ordnar sig liksom. Man är lite extra trött ett par dar, kanske, sen är man inne i samma rytm igen. Men, nu har jag ju sett konsekvenserna så nu förstår jag varför en del alltid klagar över tidsomställningen.

Inte för att jag klagar på den, men jag gillar den inte. Det gjorde jag väl inte förut heller, men då brydde jag mig inte. Vi har inte så stora bekymmer men alla ändringar i sovtiderna påverkar Sandras ork och humör väldigt mycket. Och det är ju, som ni vet, en enorm skillnad på en utvilad och glad tjej och motsatsen.

Men för oss är det inte värre än nån veckas svacka, kanske. Det är mer ett litet orosmoment bland andra, som kan bli för mycket om det kommer vid fel tillfälle. Däremot finns det dom som verkligen påverkas och det har jag förstått sen Sandra kom in i bilden och lärde mig massor om livet. Bara dom som måste ta mediciner i rätt tider, t.ex. Och dom som har jättesvårt för förändringar.

Det där med förändringar har jag också blivit mer ödmjuk inför sen Sandra föddes. Eller, iaf sen hon fick sin diagnos. Jag personligen, och dom flesta tror jag, gillar ju förändringar och lite nyheter då och då. Men sen jag har lärt mig om autism, och särskilt när jag har läst självbiografier av personer med Asperger, så kan jag tycka att vissa förändringar som sker ”bara för att förändra” är onödiga.

Som att förpackningar ska byta färg och form för att förnya, t.ex. Sandra fixar sånt, men en del har det verkligen jobbigt och klarar kanske inte av det alls. Att en medicin plötsligt ser ut på ett nytt sätt (vilket ju är vanligt nu) kan innebära att en person som har svårt för förändringar inte klarar att ta sin medicin längre. Det ställer till det så mycket för en del människor att jag tycker vi som klarar det kan ”stå ut” istället. Vi kan ju förändra saker som inte påverkar nån annan, för att få våra behov tillgodosedda.

(Tips - Vill man inte att medicinen ska bytas ut, säg till läkaren att skriva det på receptet så slipper man själv betala för att få behålla den vanliga sorten)

Det handlar om hänsyn, tycker jag. Även om man själv inte förstår en annan persons oro så kan man respektera den. Jag kom att tänka på när Sandra och jag skulle hälsa på mina föräldrar för ett antal år sen. Sandra klarar inte dukar, hon kräks nästan om det ligger en duk på bordet.

Varje gång vi kom till mina föräldrar så låg det en duk på bordet. Varje gång kväljde Sandra och blev arg/orolig, och varje gång tog jag bort duken och bad att Sandra skulle slippa den.

Mamma sa att bordet var så fult att det ville vi inte se… Och jag sa att vi bryr oss inte ett dugg om hur bordet ser ut, men Sandra mår dåligt av duken så den vill vi slippa se. Då säger mamma ”Ni är här så sällan så ni kan gott stå ut med att det ligger en duk på mitt bord”

Jag tänkte att om inte ens Sandras egen mormor klarar att sätta sig in i vad det egentligen handlar om, och hur dåligt Sandra faktiskt mår av dukar, utan tror att det bara handlar om en ”fix idé” hur svårt ska det då inte vara för andra, som inte har en person med autism i sin direkta närhet?..

Jag är väldigt ledsen över att vår lilla släkt aldrig har förstått, eller ens försökt förstå. Inte visat nåt intresse alls av att vilja lära sig. Men det är inget jag kan påverka och nu är kontakten bruten med dom få som finns kvar i livet. Lika bra det, för jag kan ju inte förändra andra människor så det får ju vara deras egna val.

Jaha, jag har nog tappat tråden några gånger i det här inlägget känns det som. Jag skriver utan att tänka ibland och börjar med en sak som leder till nästa och så hamnar jag nån helt annanstans än där jag var från början. Men det blev ju ett inlägg iaf, för egentligen hade jag ju inget att skriva om idag.

Fler foton finns på Amatörfotografen, gå in på fb och gilla sidan, vettja :)

Jag önskar er en fin vecka!

.

Vårkänslor

Först längtar vi efter varandra hela veckan, och sen när vi ses så kan vi inte prata, eller vara så värst nära varandra heller för den delen, eftersom det skulle oroa Sandra. Och den lilla micro-stund vi har möjlighet att säga nåt till varandra, då får man nästan panik och måste hinna umgås lite så då blir vi nästan osams istället, haha! Men imorrn är vi lediga tillsammans, så då hinner vi umgås.

Gårdagen funkade bra, trots allt. Det viktigaste när Sandra är hemma är ju Sandra, resten får liksom vänta. Göran gick ut med resten av familjen och jag hann både duscha och packa korttidsväskan. Idag kanske jag t.o.m. hinner ut jag med, vem vet. Fast det brukar inte funka att vi är ute alla mer än en kort stund, så jag får se hur det blir med den saken.

Det är ju ett fantastiskt vårväder så jag längtar ut i solen. Men våren har ju precis börjat så det hinns väl det med. Några fina lediga dagar ska det säkert bli att njuta av framöver.

Sandra är fortfarande på bra humör, men man märker att hon behöver iväg. Hon längtar efter Jane och pratar mycket om ”gröna dagen” som ju är måndag.

Jag önskar er en fin dag och hoppas ni hinner njuta av våren.

.

Ormiga lyckor och gräsliga änkor

Nu är det allt lite rörigt på våra ledigheter och varje gång tänker jag ”nästa vecka har vi inga måsten” Jaja, nån vecka kommer det säkert att stämma också ;)

Vi skulle planera sommaren och få klart våra önskemål som ska in till korttids snart. Och eftersom vi har lite planer på en resa i höst, så måste den också med i planeringen, var det tänkt. Om vi bara kunde hitta nån.

Vi måste ju veta om och när det eventuellt kan bli en resa innan vi önskar korttids för den perioden, eftersom vi måste ta korttidsdygn från andra veckor och stuva om lite så det fortfarande ska stämma.

Så hux flux dök det upp ett ärende för Göran 40 mil bort så jag blev gräsänka istället. Det han skulle göra var väl det som gjorde att det känns lite ”allt på en gång” just nu, men det kunde inte vänta. Vi hann ta en vårprommis innan han åkte, så lite kvalitetstid blev det. Jag fick t.o.m. möjlighet att fota den här krabaten som låg och tinade upp sig efter vintern, lyckliga mig!

Det är så sällan jag ser ormar, och ännu mer sällan som jag får fota dom, så jag hade ett leende på läpparna hela vägen hem. Vad jag kan se så är det en svart huggis, och dom är ju inte jättevanliga, precis.

När Göran hade åkt ville ju Sune också ut i vårsolen, förstås. Det var verkligen jätteskönt igår, om man höll sig lite i lä.

Idag är det lite planering med assistansbolaget, och vi ska gå igenom semestrar, vikarier och timmar. Det hade ju varit bra om vi hade sommar- och semesterplanen klar då, men vi har lite frågor att bena ut hursomhelst så det blir nog bra ändå.

Imorgon är det möte på korttids. Men även där finns det andra saker att prata om. Sen får vi skynda oss med planeringen och få det sista klart med mailkontakt. Den här veckan går lite för fort för att hinna så mycket på, känns det som.

Egentligen är det inte så mycket, det bara känns så när allt kommer samtidigt. Att planera sommarens ledigheter är ett pyssel, och det kan vi bara sitta med när Sandra inte är hemma, så det känns lite stressigt nu när dagarna går och vi inte hinner.

Att leta resa kan vi ju göra en i taget när Sandra är hemma, men att bestämma tillsammans går bara när hon är iväg. Och det måste vi göra före sommarplaneringen, eftersom korttidsdygnen måste anpassas efter om vi åker eller inte. Så att Göran behövde iväg på en annan sak, som också är beroende av sommarens planering sen, gjorde liksom att vi hade behövt några dagar extra den här veckan.

Sen är vi fortfarande inte ikapp oss själva, och behöver lite ”bara-vara-tid” när vi är lediga. Det är jätteviktigt för återhämtningen att ha stunder av ”ingenting” mellan varven. Men, bara vi får ordning på allt som ”hänger i luften” nu, så kommer det säkert att kännas lugnare sen.

Igår fick jag förresten post. Avsändare - Hemlig! Så jag vet inte vem den är ifrån, men glad blev jag!

Tack du "hemliga avsändare" för den glada överraskningen :)

Ha en fin dag!

.

Ledigt, helt enkelt

Här vilas det och inget annat. Sandra kom iväg bra igår, men tröttheten lös igenom lite. Vi får väl se hur det går. Vi behöver nog några ”funkar-veckor” innan vi kan koppla av på riktigt, men det går åt rätt håll nu iaf.

Natten till igår sov jag knappt nånting, men det berodde inte på Sandra utan på en annan familjemedlem…

Ni vet, när man blir väckt sådär en kvart efter man precis håller på att somna, eller nåt. Ja, sen är det ju liksom kört på ett tag. Det hann bli tre utlästa ”sömnpiller-tidningar” och nattmacka med mjölk innan jag äntligen somnade, nån timme innan jag skulle upp. Så det är extra skönt med en ledighet nu, faktiskt ;)

Det går ingen nöd på mig och jag lägger aldrig nån energi på antal sovtimmar. Det blir som det blir och då brukar det bli bra. Jag har haft värre vaknätter och gått som en zombie, och man överlever ju det med. Med lite extra skallebank, förstås…

Men inatt har jag sovit, ojojoj! Göran stängde sovrumsdörren när Sune kom ylandes, så jag somnade om igen. Somnade tidigt och vaknade sent, och ingen huvudvärk! J

När Sandra hade åkt igår, tog Göran hand om veckohandlingen medan jag tog hand om lite annat som behövdes på hemmaplan, rena sängkläder och lite tvätt och sånt. Sen blev det mest slappa hela dagen. Jag behövde inte ens laga mat, eftersom vi hade kött och potatisgratäng kvar efter helgen. Idag blir det också goda helgrester, nämligen korv i ugn.

Rester i micron, det gillar jag! Är man ledig så är man, lixom.

Det blev en härlig vårprommis igår också, med ljumma vindar och fågelkvitter. Vi ska väl försöka komma igång med våra promenader igen, det är inte klokt vilken kass kondis man får av att inte röra på sig! Vi har ju liksom inte riktigt hunnit med det på ett tag nu när vi har varit tvungna att hinna det viktigaste på ledigheterna som har blivit.

Det känns skönt att det bara kommer bli bättre med ledigheter och ordning nu, och den här årstiden är väl helt underbar att komma igång med prommisar på.

Till kvällen blev det lite mer slappa och så ”måndagsmys” i tv-soffan, innan jag blev för trött. Fast det var just inget att se på tv, förstås. Mysigt var det hursomhelst, och gott. Och, framförallt – Ledigt! J

Ha det fint!

P.S. Gå in hos Mamma Z HÄR och kolla. Tyvärr kan inte jag åka dit, men du kanske kan och vill J Stort Grattis till Mamma Z och ni andra som har dragit igång allt och nu är i mål. Bra jobbat!

.

En skön dag

Jag är inte den som bekymrar mig över vädret och pratar väldigt sällan om det, men oj vilken härlig dag vi fick igår! Vi har väl inte haft jättetur med vädret i vår för även om solen har strålat en hel del så har dom regniga dagarna prickats in på våran ledighet. Men igår var det ledigt och kanonväder på samma dag.

Vi började med en cykeltur och packade lite picknick med oss att rasta med nånstans. Men ojojoj, så himmelens otränad jag var! Lite beredd på det var jag ju, för det har inte blivit särskilt mycket motionerande den senaste tiden. Åren, typ…

Så rundan blev mycket kortare än vi först hade tänkt, men skönt som attan var det ändå och den lilla picknicken njöt vi av i varsin solstol hemma sen.

På eftermiddagen tände vi grillen och njöt av lite gott i solen medan den ännu var varm och skön, och efter det var det dags att gå in lagom röda i ansiktet.

Mys i tv-soffan fick avsluta dagen och idag är det möte på korttids innan Sandra kommer hem.

Jag lever fortfarande på minnena efter en superhärlig helg och saknar gänget. Det är synd att vi bor så långt ifrån varandra, för vi behöver nog såna här träffar då och då. Bara att få känna att det annorlunda livet är lika annorlunda hos alla andra är så skönt så det går inte att beskriva för dom som inte har upplevt det.

Må så gott och trevlig helg till er som blir lite långlediga nu.

♥ Kram ♥

Solsken ute och solskenshumör inne

Det blev en solig 1:a Maj och lite ”sitta i solstolen” innan jag åkte och hämtade Sandra. En del pyssel inne att hinna undan också, så jag hann inte precis bränna nästippen. Men skönt var det så länge det varade iaf.

Förutom dom stora krokodiltårarna som Sandra pressade fram när hon fick syn på mig på korttids så har hon haft det fint och när vi kom hem satte hon igång att rita massa teckningar vid köksbordet, glad och nöjd med livet i största allmänhet.

Dom hade haft en mysig biltur till ett glasställe och mumsat glass och Sandra berättade att det hette bägare och att hon åt med sked.

I boken stod det om en mestadels glad tjej även i skolan, med en lyckad ridtur på måndagen och en mera vanlig skoldag på tisdagen. Allt frid och fröjd med andra ord.

Vi tog det lugnt under eftermiddagen, även fast damen var pigg. Att rita var väl ungefär lagom sådär när dagen ändå började ta slut. Bad- och kvällsrutinerna gick jättebra och natten har varit lugn, så det blir skola idag med. Annars var vi lite beredda på en ledig dag för att inte trötta ut damen inför helgen.

Här har vi väl inga större planer mer än att jag ska förbereda min egen helg-packning, och korttidsväskan inför måndag, eftersom jag tror att det kommer bli svårt att hinna med den på söndag när jag kommer hem igen.

Jag är inte säker på att jag hinner få till nåt inlägg imorrn, eftersom jag har börjat sova lite för länge på morgnarna så jag har lite annat att hinna, men vi får se om jag får lite skrivtid under dagen. I annat fall återkommer jag efter helgen med ny energi och säkert en hel del nya foton tagna.

Ni får ha det så gott!

♥ Kram ♥

Skön ledighet

Göran åkte iväg för att få bilen servad själv medan jag gjorde annan nytta här hemma, så hela huset städades klart och lakanen byttes.

Efter städning och dusch slog jag mig ner vid datorn och drog igång Spotify på hög volym och bara andades in ledigheten. Det var nog den skönaste stunden på väldigt länge, för jag har inte riktigt hunnit känna mig ledig i alla tankar på ett tag. Så otroligt skönt att allt börjar landa nu!

Senare sken det upp lite så jag kunde ta en provtur på cykeln och ställa in sadelhöjden ordentligt. Men nån längre tur blev det inte igår för Göran hade annat att pyssla med och jag hade ingen lust att dra iväg själv utan mål. Men den var iaf jätteskön att cykla på så nu längtar jag till sommarens cykelturer när vi har ledigt och cykelväder på samma dagar.

Sune fick också komma ut lite och jag tror att han har lite vårkänslor…

Ha en fin dag!

♥ Kram ♥

Ja det är våååååren!

Göran och Sandra var ute en hel del och vårstädade i det vackra vädret igår.

Sune var nöjd med att få komma ut en stund han med, och sen sov han gott resten av dagen.

Jag njöt av en massa egentid inne och hann göra en del nytta också, mellan kaffetårarna. Nu är det bara städningen kvar, för den hade jag inte lust att sätta igång med igår.

Och nu väntar ett par dagars ledigt här och så mycket mer har jag inte att komma med. Återkommer nog lite senare med ett temainlägg om att bli vuxen.

Ha det gott!

♥ Kram ♥

Tar det lugnt

Lördagen var bra och Sandra verkar frisk och ganska pigg. Så klart är vi ju lite försiktiga med tanke på att hon har varit ordentligt sjuk ganska länge. Man märker ju att tröttheten kommer fortare och att hon inte orkar lika mycket.

Vi var ute en sväng och blåste lite såpbubblor iaf, och Sandra fick sig en liten biltur med Göran medan jag packade korttidsväskan. Så mycket mer orkar inte damen.

Men det där att leva normalt är ju inte helt enkelt. Iaf inte när Sandra sitter i badet. Jag kan ju inte vara i samma rum när hon badar, för det skulle stressa henne, och tänk om jag inte hör ifall hon börjar krampa… Så man sitter på helspänn och lyssnar efter minsta ljud. Det hade varit skönt med en övervakningskamera, faktiskt.

För övrigt kom nog allt som hänt ikapp igår kväll, när livet började lugna ner sig lite, så jag kände mig nästan lite nere eller ledsen på nåt konstigt sätt. Men det var väl kanske väntat efter en ganska jobbig vecka.

Om dom ringer från vikariecentrum imorgon så får jag nog tacka nej. Ja, imorgon ska vi ju på utbildning, men på tisdag behöver jag nog ledigt om Sandra mår bra och är kvar på korttids. Vi kommer dessutom att vara lite beredda på att hämta hem henne om hon är för trött.

Nåja, idag blir en lugn dag och om vädret är lika skönt som igår så går vi väl ut en stund och njuter av vårsolen.

Önskar alla som kikar in en fin dag!

♥ Kram ♥