Lite krångel och lite strul

Först vill jag tacka för kommentarerna. Ja, det är rena drömmen, faktiskt och jag tror det kommer bli jättebra. Alla förutsättningar för att det ska gå bra finns.

Egentligen är det ju en självklarhet, att dom som behöver sådana lösningar ska få det. Det står i LSS (som är en individuell rättighetslag) att det ska anpassas efter individens behov. Punkt.

Så varför är det ingen rättighet för alla som har behoven?

Så länge det är handläggarna på socialtjänsten som själva gör utredningen och kan bestämma vilka anpassningar dom anser räcker, så kan dom slingra sig från vad som står i LSS, utan att bryta mot lagen.

Eftersom det är en individuell rättighetslag går det inte att skriva in hur anpassningarna ska se ut i lagen. Gör man det så blir den inte individuell, och det skulle inte bli bra för alla som behöver en individuell anpassning. Men just det, att lagen är individuell, gör det också enkelt för kommunen att inte följa den. Dom behöver bara säga ”Vi anser att vi har anpassat tillräckligt” så kommer den utsatta människan ingen vart.

Ska man ha en individuell rättighetslag, så måste det vara oberoende proffs som gör utredningarna, och socialtjänsten måste sen rätta sig efter vad utredningarna säger. Då först blir LSS en trygghet, där allas lika värde och rätten till ett liv att leva blir en sanning.

Proffs, det är såklart människor som har kompetens inom det område dom utreder. För det finns ingen LSS-handläggare i världen som kan alla funktionsnedsättningarna tillräckligt bra för att kunna göra riktiga utredningar för varje individ. Dom som kommer mest i kläm är personer som har svår autism och IF. Som inte kan bo på en gruppbostad likt ”En annan del av Köping” (och där assistans inte fungerar om det inte finns anhöriga som styr upp) utan som måste ha lösningar likt den vi äntligen hittat till Sandra.

Det finns människor med autism som kan bo på en gruppbostad som ”I en annan del av Köping” och delta i ”Glada Hudik teatern” utan större problem. Det är inte dom människorna jag pratar om nu, utan dom som inte klarar det. Som måste ha helt andra anpassningar för att må bra. Jag känner inte Dick och Robin, och vet inte deras behov, men så illa ska det inte behöva gå för någon, om utredningarna görs av personer som kan sitt jobb.

Det var det om det. Nu håller vi på att försöka lösa första stora inköpet på IKEA, och ett datum att kunna ställa in dom möblerna i Sandras lägenhet. Datum har vi inte lyckats få än, men Göran har haft kontakt med överförmyndaren angående Sandras sparade pengar, så nu ska den biten vara löst iallafall.

Vi har sparat flyttpengar åt Sandra när hon bott hemma och inte behövt betala hyra och mat. Så det har blivit en bra summa nu, men dom pengarna sitter på ett konto som är låst. Det är ju ett skydd som är bra, förstås. Bara det att Göran var tvungen att övertala överförmyndaren om att vi behöver få loss pengar när Sandra ska ha ett helt bohag köpt åt sig.

Först skulle det bara gå att föra över en liten summa i taget. Det hade inneburit att vi skulle behövt åka dom två timmarna till boendet och IKEA som ligger i närheten av det, köpa ett par möbler, åka hem och fixa ny blankett som ska in på banken, sen ordna med Sandra här hemma igen, åka två timmar till, köpa ett par möbler, åka två timmar hem, fixa nytt papper… Ja, ni fattar. Men, efter en del samtal så ska det vara löst nu, så vi kan handla det vi tänkt utan bekymmer.

Det behövs inte så mycket motgångar och krångel nu för att det ska kännas övermäktigt. Vår energi går på reserven och tar slut direkt vid minsta gupp. Men, fokus på ett problem i taget och en lösning i sänder.

Att det finns kontroller när det gäller Sandras ekonomi säger jag inget om. Jag tycker inte ens att kontrollerna tillräckliga. Men att ifrågasätta vad Sandra vill köpa för sina egna pengar känns lite som översitteri, kan jag tycka. I princip har hon ju rätt att supa upp sina pengar om hon skulle vilja det. Nej, jag överdriver, men ni fattar.

Det är väl inte vad Sandra vill köpa dom ska kolla, utan att det hon köper verkligen är till henne, och att det är hon som får det?! Faktum är att det inte känns tryggt någonstans att överlåta godmanskapet till någon okänd person. (Och det gäller ju rätten till en anpassad bostad också, vilken utomstående Godman hade kämpat sig till den lösningen som vi äntligen lyckades få till..).

En oärlig Godman kan ju köpa vad hen vill med Sandras kort och påstå att det är till henne. Bara det finns kvitto. Hur säkert är det? Inte ett dugg. För det är väl ingen överförmyndare som åker hem till huvudmannen och prickar av alla sakerna som det finns kvitto på?!

Men vi måste överbevisa att Sandra behöver möbler när hon ska flytta hemifrån innan vi får köpa det för pengar som i princip är våra. Ja, eftersom vi har betalat det mesta åt Sandra när hon bott hemma, så att hon ska ha råd att köpa ett helt bohag när hon flyttar. Jaja, det löste sig tillslut, men jag tycker att kontrollerna är lite aviga och inte särskilt trygga för individen!

Vi måste dessutom göra slut på hennes besparingar innan hon kan söka bostadstillägg, annars går dom till hyran och det känns ju surt. Människor som är beroende av bidrag kan aldrig ha besparingar, men det är en annan historia. När vi dör får vi se till att hon inte ärver nåt. Ingen guldkant i tillvaron till människor som inte ingår i ”allas lika värde”

.

I korthet

Tack till Anonym för kommentaren efter förra inlägget. Jag vill gärna ha en källa på det du påstår, för jag har inte hittat något som styrker det. Har du rätt så vill jag gärna läsa mer om det.

Jag brukar kontrollera uppgifterna innan jag påstår något i min blogg, och nu har jag dubbelkollat det här och kommit fram till samma slutsats som det jag skrev i inlägget.

Om en godman är olämplig ska Socialförvaltningen anmäla det till överförmyndaren. En olämplig överförmyndaren anmäls till tingsrätten. Sedan görs en utredning/bedömning. Det är ett skydd för individen och innebär inte att ”kommunen kan ta bort en förälder som godman” om det inte är så att föräldern är olämplig som godman. Det är dock inte kommunen som avgör det.

Här går det att läsa mer om man vill.

För övrigt har jag inget nytt under solen att berätta. Vi väntar fortfarande på svar från kommunen angående vår ansökan (BoDa-verksamhet). Antingen tar det lång tid för att det är komplicerat och dom vill få det bra, eller så tar det lång tid att hitta kryphål för att slippa ansvar. Vis av erfarenhet… men jag återkommer när jag vet så slipper vi spekulera.

Ha det gott.

.

IVO

Jag har lite skrivkramp för tillfället, det går lite upp och ner med det där, verkar det som. Ibland lossnar skrivandet lite, men för det mesta får jag inte ur mig nåt vettigt alls. Jag vill iallafall uppdatera lite då och då, om inte annat för min egen skull.

Så det senaste är att jag har pratat med IVO, eftersom kommunen är skyldig att verkställa beslut inom tre månader och annars riskerar vite. Jag ville ju främst veta om kommunen har rapporterat in ”ej verkställt beslut” till IVO, och det hade dom faktiskt. Det var ju bra.

Hon konstaterade att vi stått utan hjälp bra länge nu, och rekommenderade att även skicka in en anmälan på att behovet av gruppbostad inte är tillgodosett. Våra tidigare anmälningar (daglig verksamhet och korttids) ligger ju samlade, och gås ju igenom iom ännu en anmälan. Hon tyckte att det var anmärkningsvärt att vi inte fått någon hjälp med nånting, om jag säger så.

Men till att börja med ska jag träffa vår nya handläggare, om knappt tre veckor, och se hur läget är och om dom tänker börja jobba åt rätt håll öht. När jag vet det så avgör vi om vi ska gå vidare med anmälan eller avvakta lite till.

Jag fick iallafall reda på att kommunen ska fortsätta att meddela ”ej verkställda beslut” till IVO var tredje månad, och sen bedömer dom när det börjar bli läge att ingripa. Hon sa att det alltid är bra om anmälningar kommer in, även om det inte leder till något för stunden. Det kändes ju som att vi har samlat ihop till en åtgärd snart, iom våra tidigare anmälningar, och eftersom kommunen inte har erbjudit någonting som fungerar.

Det var det om det. Jag har tidigare också skrivit hur vi skulle dela på Godmanskapet, och att jag skulle överta den sociala delen, men att nån på överförmyndarnämnden ville ha ett läkarintyg. Göran har nu pratat med en annan person, som verkar ha lite mer koll, och det behövdes inte alls något mer intyg än det dom redan har. Det ska alltså vara klart och färdigt nu. Man blir ju lite lycklig när något går smidigt.

Ja, det var bara en liten uppdatering om läget för nu. Må fint så länge.

.

Ny kontakt

Vår nya LSS-handläggare kontaktade Göran, eftersom han är Godman. Jag har dock fullmakt att vara på möten, och ha kontakt i hans ställe, när det gäller boendefrågan och den Individuella planen.

Vi har ju tänkt att jag ska ta över Godmanskapet när det gäller den sociala biten, dvs ansökning av gruppbostad och sånt lite mer pedagogiskt, eftersom jag är mest insatt i just det. Göran är bäst på det ekonomiska, även om det är väldigt krångligt och alltid ska tjafsas om det mesta. Inte sånt som har med att säkra Sandras ekonomi att göra, utan annat som ingen begriper riktigt. Men jag ger mig inte in i det där, för jag fattar verkligen inte. Jag undrar mest hur en utomstående person ska vilja sitta med alla papper på sin fritid i framtiden.

Kommunen har skyldighet att informera och vägleda, och Göran har fått några inbjudningar till informationsmöten. Men, eftersom vi i stort sett jobbar jämt, så har det varit svårt att få till det där. Han ringde då och bad om ett möte på en annan tid, när han kan komma ifrån, men det gick minsann inte för sig.

Nåja, tillbaks till att jag skulle ta över den sociala delen av Godmanskapet. Göran kontaktade nån person som sa att det var enkelt när det bara gällde att byta just den delen, och vi fick hem papper att fylla i. Bara det att på dom pappren skulle Sandra skriva under…

Återigen är systemet och hela jävla samhället bara till för alla som kan föra sin egen talan. Dom som verkligen behöver någon som hjälper dom, ska själva skriva under på att dom behöver den hjälpen. Suck, liksom. Jag fattar att dom som kan bestämma själva måste få göra det, och jag har absolut inget att säga om den saken. Men dom som inte klarar det måste faktiskt få hjälp utan att dom ska behöva svara på frågor som dom inte förstår.

Ja, jag fotade iallafall hennes leg, där det står att hon inte kan skriva under, och fick tillbaks att vi måste styrka det med ett läkarintyg. Alltså, suck! Det är ju redan utrett att hon inte kan skriva under, annars hade det ju inte stått så på hennes leg. Det är ju faktiskt inte bara skitjobbigt med allt krångel, det är också ett förbaskat slöseri med samhällets resurser! Kommunen har ju redan fått en massa intyg.

Luften gick ur oss igen, och det rann ut i sanden. Eftersom vår förra handläggare accepterade en fullmakt. Varför måste folk krångla till livet i onödan mest hela tiden? Vad är vitsen att inte bara samarbeta runt Sandra och försöka få till det så bra det går? Suck. Suck. Suck.

Vår förr-förra handläggare, och dennes chef, vägrade prata med mig. Det var samma korkade problem när korttids slutade fungera, då tyckte den chefen att han och Godman skulle lösa problemen istället för att jag, assistenterna och korttidspersonalen samarbetade och hade ett möte. Alltså det är så urbota dumt så det finns inte ord!

Vissa saker kan nog Godman och en chef lösa, men inte hur samarbetet mellan andra personer ska gå till. Vad hade det hjälpt att dom två, som inte var insatta i vad problemen var, satt och pratade?? SUCK!

Det är så mycket konstigt som hänt med den här kommunen så jag minns inte hälften. Jag har försökt spara dom flesta mail och antecknat lite, men jösses säger jag bara. Tänk om dom gjort rätt från början istället, det hade dom med all säkerhet tjänat på. Jag ska försöka göra nån summering på lite av turerna i ett inlägg framöver.

Men nu har vi alltså en ny handläggare igen, och det återstår att se hur det hela utvecklar sig. Det är svårt att känna hopp om framtiden, och jag får påminna mig om att ge nya människor en chans innan jag dömer ut dom. Jag är liksom lite van vid att bli arg på dom flesta vid det här laget 😂

Den första LSS-handläggaren var total katastrof. Hon hänvisade oss att söka bostad åt Sandra på öppna bostadsmarknaden. Henne bytte vi själva ut.

Den handläggaren vi fick då var bra till en början, men hennes ”konsult-chef” satte käppar i hjulen och jag är ganska säker på att det var därför hon slutade. Hon förstod i början, men hamnade mellan lagen, oss och sin chef. Det var hon som slutade prata med mig. Chefen däremot, var med på möten och försökte få oss att låta en okänd person bli Sandras förvaltare. Det var ju inte så svårt att lista ut baktanken med det.

"Konsult-chefen" undrade varför hon inte "fick" prata med Sandra. Hon ville inte ha några möten om inte Sandra själv var med, och hon talade om att hon hade suttit på många möten med "brukare som satt med" det gick minsann bra t.o.m. om dom satt i rullstol ☝ det var "bara att ställa stolen där i ett hörn". Det var också hon, och handläggaren vi hade då, som ansåg att Sandras behov var att sitta ensam i en lägenhet, övervakad via kamera. Det är fanimej skrämmande med en sådan människosyn när man har ett sånt jobb!

Sen fick vi den LSS-handläggare vi haft den senaste tiden, som ju varit den bästa. Trots allt. Även ”konsult-chefen” slutade, och vem som är chef nu vet jag inte men man kan ju hoppas att det är en riktig chef den här gången.

Iallafall så har Göran och vår nya handläggare pratat lite kort i telefonen nu. Det var okay att jag kom och träffade henne, eftersom jag är mer insatt och eftersom vi inte kan lämna hemmet båda två samtidigt. Men vi ska, för enkelhetens skull, försöka ordna den där ändringen i Godmanskapet ändå.

Mötet är om ca en månad och till dess ska jag vara inställd på att vi nu har fått en väldigt bra handläggare, som kommer försöka hjälpa Sandra i den mån det är möjligt. Som kan lagen och som vet hur man gör en IP. Då hinner jag nog bli trevlig innan dess också, ska ni se 😇

.