Rensar o sorterar

Jag håller på att städa bland alla Sandras jobb och lådor som vi har i källaren, efter tiden då hon hade en egen daglig verksamhet där. Vi använder ju fortfarande mycket av materialet, det är fina saker som jag har tillverkat och som Sandra kan ha nyttan av framöver. Men det är också en hel del gammalt som inte används och en del som behöver sorteras lite inför flytten.

Jag hade förberett en del jobb som det var meningen att Sandra skulle göra, men så försvann ju bara assistenten utan förvarning och det blev inte så mycket gjort. Vi har nämligen inte samma strukturerade schema när vi är familj, för det orkar vi inte så länge vi inte är lediga mellan varven. Så att ”jobba i bänken” har vi gjort när vi haft assistenter och ett mer strukturerat schema.

Jobben går ju att göra ändå, spontant, så det gjorde vi häromdagen. För jag vill få undan det som legat förberett så jag kan packa ner allt så småningom. Det var lite nya jobb som låg och väntade och det tyckte Sandra var spännande, hon var riktigt jobb-sugen.

Den här uppgiften har jag nog visat förut, när jag fick den klar. Sandra gillade den för det var lite nytt och lite varierat, inte bara sortera. Hon skruvade bort ett lock och tittade vad det var för färg i korken. Så tog hon en liten pom-poms i samma färg, med en pincett, la i den och skruvade på locket igen.

Här matchade hon bokstäver och bildade ord. Om det ska ge nåt mer än att hon matchar lika på lika så behöver man ljuda och läsa medan hon jobbar. Hon gillar bokstäver och är intresserad av hur dom låter och vilken bokstav olika saker börjar på. Så det här jobbet tyckte hon var roligt, även om hon inte kan läsa.

Ännu ett bokstavs-jobb. Sandra matchar och jag ljudar. Det var också roligt, tyckte Sandra, men hon blev nog lite trött mot slutet.

Vi avslutade med ett gammalt jobb som det var länge sen hon gjorde. Här behöver hon inte anstränga sig så mycket, men det är spännande att leta efter rätt figurer i lådorna, som hon sen lägger på rätt bild.

Igår klippte Sandra ut bilar från en tidning, som hon ”parkerade” på bordet.

Medan hon var ute och blåste såpbubblor sen, så förberedde jag lite skapande av bil-bilderna som hon tyckte var roligt. Sen fick pappa berätta vad alla bilar heter, för det hade morsan ingen vidare koll på.

Jag önskar er en fin midsommar. Här blir det inga större utsvävningar, eftersom det bara stressar Sandra, men sill blir det. Ha det fint!

.

Introduktion

När verksamhetsansvarig var här i onsdags så pratade vi lite om inskolningarna också. Det är ju inte så lätt att veta hur man ska göra med allt, alltid, och att skola in nya assistenter är inte plättlätt. Det är mycket som ska visas och läras, så det gäller ju att ta det lite lugnt. Samtidigt har jag ju lite bråttom, eftersom jag börjar bli för trött för att göra nånting alls. Och eftersom det känns som om jag har gått igenom allt femhundra gånger vid det här laget.

Dessutom saknas det ju folk, och eftersom det är dubbelbemanning, för att Sandra behöver det, så säger det sig ju själv att det blir nästintill omöjligt att få till en bra introduktion ensam. Att lära ut två olika arbetsuppgifter som löper bredvid varandra hela tiden, samtidigt som Sandra ska stimuleras och den nya ska lära känna henne.

Men det är ju inget att göra åt eftersom jag ju är själv med inskolningarna än så länge. Då var det skönt att få lite råd och stöd i hur jag ska tänka. Så att vi tar det lite lugnt, och låter nya assistenter först få bekanta sig med Sandra i lugn och ro, medan jag sköter dom uppgifter som den andra assistenten har, dvs bereda vägen och förbereda allt. Även sånt som morgonrutiner, kvällsrutiner och schemarutiner, som är dom svåra bitarna, avvaktar vi med tills nya har fått känna in allt i lite lugnare ro.

Det känns otroligt skönt att inte känna någon tidspress, och jag kommer slappna av lättare på så vis. Sen är det ju meningen att vi ska göra en inskolningsfilm som kommer vara till hjälp, och bli ett bra komplement lite längre fram.

Det är ju så att vi måste börja lite från början med allt när det blir en ny personalgrupp, eftersom alla är olika och det ska kännas bra för en själv på jobbet också. Sandra är förstås i fokus, och grunden finns där, men resten får dom nya sen bygga upp tillsammans med Sandra när vi väl har en personalgrupp att börja bygga med.

Och åldern börjar bli inne för hemifrånflytt (vi jobbar ju på det). Då blir det ännu mer omrört i grytan, och detaljerna som måste finnas i rutinerna för att Sandra ska få flyt och bli så självgående hon kan, kommer förändras.

Den dagen det blir klart med flytt kommer vi ha massor (!) att fixa med. Det vore lite skönt om vi hade någon assistent som lärt känna Sandra då. Eller en vän som vill bli tillfälligt anställd några dagar, för den delen…

Inte bara det att det ska flyttas möbler och ställas i ordning i hennes nya hem, med schema och genomtänkt vart vad ska vara för att bli bäst… Det är också en hel del såna små detaljer att finslipa och nya rutinlistor att skriva. På allt. För att inte tala om alla nya schemabilder som kommer behöva ordnas. Ja, så ska vi ju se till att Sandras vardag "här och nu" inte störs för mycket innan vi kan berätta för henne att hon ska flytta.

Vi kan inte börja förbereda nånting förrän vi vet hur det kommer se ut där Sandra ska bo. Så det kryper lite i kroppen, kan man säga. Vi närmar oss kanske, men det är inte klartecken än, så vi vet inte om, och hur det blir. Har vi otur i vanlig ordning.. så får vi börja om igen.

Nåja. Gårdagen var skör och grinig mellan varven, men så länge damen fick pussla, och vi inte störde för mycket med andra måsten, så var hon nöjd. Skapande ville hon inte göra, så det ligger förberett och klart i väntan på bättre tillfälle.

En lite suddig skymt...

Idag är det ”godis- och chipsdag” och det är väl det som är viktigast på en lördag, om ni frågar Sandra. Troligtvis fortsätter hon sin pussel-period och vi är tacksamma över att hinna fylla på tidningsförrådet lite till nästa klipp-period.

Jag testade Sandra lite igår, när hon pratade om att det skulle bli godis och chips på rosa dagen. Jag frågade vad rosa dagen heter och hon svarade lördag. Hon kan färgerna i rätt ordning, och hon vet vad varje färg har för dag. Jag frågade vad som kommer efter lördag och hon svarade söndag! Då testade jag henne på hela veckan, och hon kunde den! Med dagar, inte färger.
Wow! 😎

Må bäst!

.

Förberedelser

Jag håller på att rensa bland allt material vi har i Sandras egna verksamhet, som vi gjorde iordning i källaren när kommunens verksamhet inte fungerade. Det är en hel del gamla jobb som inte används längre, och massor (!) med sparat jox som ligger och dräller lite varstans och som jag helt ärligt inte vet vad det ska vara till för något.

Jag tar små tillfällen då och då att rensa och slänga och sortera i bättre ordningar. Det är ju tur att vi har utrymme, så sakerna kan ligga framme på ett stort bord i källaren medan jag grejar, för det tar längre tid att plocka fram allt varje gång än vad jag hinner greja. Det brukar bara bli nån minut i taget medan jag måste hålla mig utom synhåll, men ha full uppsikt, för att undvika låsningar.

Rätt vad det är så kanske det blir klartecken från kommunen att det finns en bostad åt Sandra, och då är det ju bra om vi slipper börja med att rensa bland massa skräp. Det kommer bli ett pusslande att få till det ändå, när vi kommer så långt. Men en sak i taget.

Jag försöker få till lite planeringar av Sandras schema också, när det blir luckor och lite tid över här och där. Det är ju bra om det är så lättarbetat som möjligt när det är olika personer som måste förstå hur tanken är tänkt. Så måste det ju vara tydligt för Sandra med, förstås. Så det är lite klurande och sorterande för att få ordning på all o-ordning och för att det ska bli så lite kaos i kaoset som möjligt när det blir dags för flytt.

Bl.a. har jag bytt ut alla bilder i Sandras ”välja-pärm” till magnet istället för kardborre, efter att ha klurat ett tag på hur det ska fungera rent praktiskt. Det underlättar väldigt, både för Sandra och assistenterna och blev nog riktigt bra. En ”välja-bräda” med magnetbilder ligger nu där pärmen brukar ligga och jag får se hur det går när jag ska visa den för Sandra.

Eftersom det som Sandra väljer ska sättas upp på hennes schema, som är magnet, så var det lite krångligt tidigare då hon valde en kardborrebild och sen fick byta ut den mot en magnetbild varje gång. Anledningen till att det blev så krångligt var att vi redan hade välja-pärmen innan vi fick hjälp att anpassa schemat bättre åt Sandra. Hon satte tidigare inte upp det hon valde på schemat, utan valde bara i pärmen. Eftersom hon var van att använda välja-pärmen, så var det tydligast för henne att fortsätta med den när vi ändrade hela upplägget med schemat.

Idag har Sandra beställt regn-fritt och promenad, så jag antar att det blir så, det ser lovande ut just nu iaf. Igår sken det upp mellan skurarna precis när vi skulle ut, och det var damen nöjd med. (Fast bilden är från ett annat tillfälle).

Må fint!

.

Nystart

Här är det fullt upp för tillfället och vi håller på med inskolningar. Det är förstås både roligt och spännande att få in lite färskt blod och nya friska tag, men också jobbigt innan man hittar det nya flytet. Så jag är ganska trött nu, kan man lugnt påstå.

Det är när man ska lära upp någon ny som man upptäcker hur mycket det är att lära sig i det här jobbet. Det är svårt att förklara och förstå, när hela livet är fullt av små viktiga detaljer. Saker som jag inte ens tänker på, utan bara gör, eftersom det är rutin. Rubbas flytet kommer man av sig helt. Och när man måste tänka på vad man gör hela tiden, så rubbas lätt flytet, eftersom man gör så mycket omedvetet.

Jag hade en vän hemma för länge sen, när Sandra var på korttids. Plötsligt säger hon ”Vet du om att du jobbar hela tiden?” Nä, det hade jag förstås ingen aning om. Jag är så van att bereda vägen rätt när jag har möjlighet, så jag bara gör det. När jag är där gör jag det och så passar jag på lite här medan jag ändå gör det... Så när man ska lära upp andra, och själv låta bli att passa på lite här och där medan man ändå gör, så rubbas ju det där flytet och man måste börja tänka på vad man gör och när man måste för att inte glömma…

Små detaljer som är viktiga för att Sandra ska ha sitt flyt, men som kan vara väldigt lätt att missa om jag glömmer tala om det, eller skriva rutinlistor på precis allt. Hur man säger för att Sandra ska kunna, t.ex. Eller vilken ordning, eller med vilka hjälpmedel, eller vilka sorter osv, osv.

För att hinna ligga steget före så måste man ha ett flyt och man måste ”passa på” mest hela tiden. Det går liksom i ett, för annars blir det inget av nåt.

Sen gäller det, samtidigt, att inte skapa problem genom att börja med vanor som inte behövs. Så i vissa situationer måste det vara olika varje gång för att inte bygga upp förväntningar som oroar längre fram. Och andra saker måste vara på samma sätt för att fungera. Ibland lär man sig snabbt hur det måste vara, för konsekvenserna syns direkt, men ganska ofta ser man det inte förrän det blir problem längre fram och då har man ett större jobb att hitta tillbaks igen.

En liten förändring i schemat för att göra det tydligare för Sandra, innebar nya
schemabilder, nya lappar för att hålla reda på ordningen för schemabilderna
och nya rutinlistor för att få med den lilla detaljen i schema-rutinerna.

Det är lätt att tro att man överdriver när man försöker berätta om jobbet. Men alla som jobbat ett tag förstår vad jag menar, och inte alla fixar det. För det är tuffare än vad man kan föreställa sig och man blir väldigt trött i huvudet efter en arbetsdag.

Ligga flera steg före, vara otroligt lyhörd, komma ihåg alla detaljer och ordningar och samtidigt hantera Sandra. Det är inte ett jobb där man kan luta sig tillbaks och ta det lugnt, precis. Det är heller inget jobb där man kan luta sig på sin arbetskamrat och tänka ”Det är lugnt, vi är ju två” för var och en måste klara sina egna arbetsuppgifter självständigt om det ska fungera!

Fast det är roligt också, måste jag förstås tillägga! Bara man inte kommer efter för mycket, så är det jätteroligt och mycket lugnare än om man börjar skjuta upp saker, för då kör det ihop sig. Hittar man flytet, får in rutinerna och har ordentlig framförhållning, så hinner man skapa en meningsfull och rolig dag åt Sandra utan stress, och då är det jätteroligt.

Det tar ungefär ett halvår att lära känna Sandra, för rätt person. Klarar man det inte då så är man inte rätt person.

Ang. förra inlägget - Tack för kommentar och lyckönskningar! 😊 Mycket kommer lösa sig när Sandra har eget boende, men inte personaltätheten. Vi är bara i vårt hem när vi jobbar, och om Sandra bor nån annanstans så måste vi vara där med, när ingen annan är det. Så just den biten gör ingen skillnad på vår ledighet, faktiskt. Men det finns annat som underlättar när Sandra har egen bostad. Att vi hinner sköta vårt hem på vår fritid, t.ex. Och att dom som jobbar hos Sandra sköter hennes hem, och allt som rör hennes liv, tillsammans med henne.

.

Greja, feja, fixa, trixa, plocka, pyssla

Före mötet skulle det vi hade att prata om sammanställas och efter mötet har jag sammanställt det vi pratade om. Så i bloggen har jag inte hunnit uppdatera nånting, men vardags-starten har gått bra så här långt iallafall. Sandra var glad och förväntansfull igår morse, och när vi väl var igång tror jag spänningarna släppte för henne. Hon låste sig lite och var yr i huvudet och blek ett tag, men efter en lugn start så kom hon snart ikapp sig igen.

Till kvällen vet jag inte vem som var tröttast, men allt flöt på bra och natten var lugn. Idag var det ju personalmöte på förmiddagen och vi fick ytterligare några pusselbitar på rätt platser. Det känns så skönt att få lite reda i o-ordningen så orken räcker till det som återstår sen.

Efter mötet körde jag förbi en vän och hämtade en hög med klipp-tidningar till Sandra. Tack snälla fina för det! Vi hade nästan slut på vårt lager här, och klippa är ju något Sandra gör ganska mycket i perioder. Hon får liksom ro av det.

Resten av dagen har varit full av planering och småfix här och där, så den tänkta röjningen av kontoret fick sig en vilodag, kan man säga. Jag får ta nya städ-tag imorrn för nu somnar jag snart stående. Gonatt!

.

Självständiga anpassningar och anpassade ledigheter

Här är det ganska lugnt och Sandra mår okay. Igår var det lite skört, men det beror troligtvis på värmen. Att Sandra sen vill ha både strumpor och morgonrock efter den svalkande kvällsduschen gör ju inte humöret bättre, precis. Allt sånt där som bryter rutinerna utan att ha ett mönster som är tydligt för Sandra är ju svårt. Saker som ändrar sig efter omständigheter tar bara energi. Och när vi ändrat så ändras omständigheterna så vi får ändra tillbaks igen, om ni förstår hur jag menar.

Så ibland är det bättre att bara låta saker vara som det oftast brukar vara, och stå ut dom gånger omständigheterna ändras. Men vi har en regel som Sandra vet, nämligen att alltid vara barfota till shorts. Det blir tydligt för Sandra att förstå, och då blir det inga bekymmer att ta av strumporna när det är 30 grader varmt. Men det skulle ta väldigt mycket energi och ge en hel massa förvirring om vi glömmer att informera om det, så någon tar fram både strumpor och shorts.

Det är just det tänket, att vara tydlig så Sandra förstår vad hon ska göra, som är så viktigt om Sandra ska orka. Det var just det tänket dom saknade på korttids. Chefen där frågade mig på ett möte hur vi (dom på korttids) skulle få Sandra mer självständig. Han sa ”Man styr en 2-åring, men man styr inte en 22-åring”

Att Sandra dessutom är två år i huvudet gör det ju än mer viktigt att förstå innan man anpassar. Vi kom inte längre, för det går inte att förklara den biten för någon som verkligen inte har det rätta tänket. När vi ska göra Sandra mer självständig så krävs det helt andra metoder och då måste vi styra upp hennes tillvaro först.

Nåja, det blev visst ett sidospår :) Åter till vår vardag. Göran och Sandra blåste såpbubblor i skuggan, medan jag fortsatte att torka ur och markera upp hyllor och lådor i kökets värme.

Assistenterna får väl känna in sig sen, och se om det är något som behöver ändras. Jag har försökt samla dom saker som används mest i samma skåp och lådor, så det ska vara enkelt att hitta. Märkningarna är ju inte till för att hitta sakerna, utan för att veta vart man ska lägga/ställa tillbaks dom så nästa person också hittar.

Imorrn är det måndag igen och det går så fort så man blir nästan rädd. Hursomhaver så kan jag nog vara lite ledig ett par dagar igen. Vår plan är att turas om, Göran och jag, så jag är ledig och åker till husvagnen med Sune måndag till onsdag. Sen lämnar jag Sune kvar och löser av Göran här hemma så han får ledigt onsdag till fredag.

På så vis får vi båda lite ledigt dom veckor det fungerar att göra så, och Sune behöver inte vara hemma när assistenterna är här. För det blir ett extra passande med honom, och vi tycker väl att det räcker med anpassningar ändå att tänka på.

Bara en sån sak som att det ibland tar en väldig tid för Sandra att förflytta sig, och hon kan då bli störd om katten kommer för nära. När det är dags att gå ner i källaren så måste först Sune stängas in, annars smiter han också ner bland Sandras saker och då blir hon stressad. Så det är betydligt lugnare att han är i husvagnen med Göran eller mig i veckorna.

Solkatt

Det får vara allt för idag. Jag önskar er en skön söndag!

.

Assistans-anpassning

Den här är vår bästa vän för tillfället.

Vi håller på att försöka få det lite mer lättarbetat här hemma. Ju fler assistenter som turas om, desto viktigare är det med bestämda platser för allt som används. Annars hittar ingen nånting tillslut.

Sen försöker vi också att flytta om, så det som assistenterna behöver finns lättillgängligt i skåp och lådor. Det sparar ju en hel massa dyrbar tid att slippa leta runt efter minsta sked eller pepparkvarn, liksom.

Men man får inte slänga så mycket som man önskar när man är gift med Herr Kanvarabraattha Syndattslänga ;) Det hade varit kanoners med en loppis eller nåt, för jösses så mycket onödiga prylar som bara tar plats och aldrig används.

Sen behövs det lite instruktionslappar här och var också. Dom fixade vi för ett tag sen, när vi trodde att Sandra skulle börja med den adl-träningen. Nu har vi ju fått gå lite andra omvägar först, men diskmaskin och tvättmaskin är ju bra om alla kan använda vid behov.

Sånt här kan vi förstås inte pyssla med när Sandra är i närheten, så det var väl lite bra att det inte var något att se på TV igår. Det var lite oroligt för Sandra med grannar som festade, så jag fick lugna henne lite frampå småtimmarna. Men förutom det så hann vi en bra bit i köket och har bara några lådor att torka ur och märka upp kvar.

Men det får vara provisoriska märkningar tills vi har känt in oss lite.

I Sandras rum är det ännu viktigare med var sak på rätt plats. Där måste det ju förstås vara precis som Sandra är van att ha det. Så nu hoppas vi att hon accepterar märkningarna jag gjorde för att alla ska veta vart sakerna ska vara. Hon sa inget igår iallafall, men reaktionen kommer nog idag om den kommer.

I övrigt är det ganska lugnt. Sandra är ok, och inte stressad över nyheterna som är. Det är för tidigt att pusta ut, men det går väldigt bra än så länge iaf. Anpassas det rätt och är lugnt i övrigt, så fixar Sandra förändringar bättre.

Jag jämför Sandras mående i kommunens verksamheter, mot nu. Tänk att hon inte ens har frågat efter korttids, hon har bara blivit lugnare sen vi talade om att hon inte ska dit. Det känns ju bra att det beslutet var rätt, men sorgligt att dom inte ville fatta vad vi hela tiden försökte påtala. Tyvärr tror jag inte dom fattar nu heller, men nu lägger jag inte mer energi på det. Passade dom inte på att få mina kunskaper gratis när Sandra gick där, så ska dom inte få dom nu heller.

Sandra mår bra igen, och det är huvudsaken. Nu läggs energin på att hon ska ha någonstans att bo. Det alternativ vi önskar mest, är det som blir billigast för kommunen (mycket billigare än gruppbostaden dom vill få oss att tro ska funka). Men, dom tänker lite avigt i vår kommun, så vi får väl se vad som händer framöver.

På eftermiddagen igår fick Sandra lite av alla 316 foton hon fotade häromdagen. Jag valde ut några av dom som föreställde nåt, och skrev ut dom på fotopapper, för hon ville sätta dom i sin egen pärm. Så det pysslade vi med en stund :)

Ha en fortsatt fin helg.

.

Lite mycket

Dom utlovade materialtipsen får vackert vänta ett tag till för här blev det plötsligt en hel del nya anpassningar med andra planeringar att ta hänsyn till.

Vi har haft fullt upp med att akut-ändra schemat för Sandra, då hon har tröttnat på sitt gamla. Eller, egentligen har hon nog inte tröttnat, utan det är väl snarare så att det har blivit ett bakslag p.g.a. alla förändringar vi har varit mer eller mindre tvingade att göra på sistone. Samtidigt har våra uppsatta mål stått still lite eftersom vi inte har vetat åt vilket håll vi ska jobba. Det vet vi fortfarande inte, men klart är iallafall att det inte kommer bli någon lösning inom snar framtid så nu måste vi hitta ett vettigt schema för Sandra medan vi står här och stampar. För hon kan inte vänta på lösningar, utan det måste bara funka, liksom.

Precis allt måste gås igenom in i minsta detalj innan vi ändrar nåt. När vi nu fick ändra hela förmiddagarna ganska rejält, så krävdes det en hel del planeringar och funderingar för att det skulle bli så bra som möjligt. Dessutom var ändringen akut, så vi hann inte ha möte innan, som egentligen hade behövts.

Förutom alla genomgångar så måste det ju funka för Sandra också, så det har varit en hel del schemafixande och nya rutinlappar att få ihop och tillverka.

En ny magnettavla är också fixad. På den kan Sandra se vilken assistent som gör vad av sånt som är viktigt för henne att ha koll på. En sån tavla har hon haft på jobbet, men nu kommer assistenterna vara mer uppe i huset och då behövs det en sån även här hemma.

Sen innebär ju allt det här att vi förändrar ännu mer för Sandra. Och även om förändringar är till det bättre (för annars förändras ju inget) så tar det av hennes energi innan hon vet hur det nya går till.

Vi går också underbemannade, och för tillfället saknas det två assistenter för att det ska gå runt. Det innebär ju att vi som jobbar, jobbar betydligt mer än vi ska och orkar. Det är inte lätt att hitta rätt personer som både ska passa och brinna för den här typen av jobb.

Samtidigt är det ju ett jätteroligt jobb, om man gillar det. Men det tar tid att hitta rätt folk och vi måste sålla genom den finmaskigaste silen och kan inte ta in nån som inte verkligen vill, eller passar.

Det jag skulle skriva var att vi är ganska trötta, allihop. Jag hoppas bara att dom som jobbar orkar tills det kommer in rätt folk. Och att vi föräldrar orkar tills resten löser sig. Jag hoppas det löser sig snart.

Ha det fint!

.

Ännu en jobbarhelg

Det där med att ta det lite lugnt… det får vi nog öva en del på ;) Men nu tror vi iallafall att det mesta av grovjobbet är klart i vår extrabostad.

När vi kom till husvagnen i måndags hade vi en swimmingpool på tält-taket. Alltså, det hade snöat massor, och blötsnö vet ju alla hur tungt det är. Inte rinner det av heller… Så vi får väl vara glada över att pinnarna är av glasfiber, och tältet av god kvalitet. För det höll iallafall, även om en del av taket blev ungefär dubbelt så stort.

Så här såg taket ut efter tömning av vatten

Det var ju jättetrist att det blev förstört, men inte så mycket att göra något åt. Vi hoppas att tältet ska hålla några år, tills vi har råd med ett nytt, mer året-runt-anpassat tält. Vi fixade till det så gott vi kunde, så sommarens regnvatten åtminstone inte blir kvar på taket.

Tack till bästa grannen som hade massa överblivna
glasfiberstänger som vi kunde ta för en billig peng

Och till vår glädje har det dragit ihop sig en del och ser inte alls lika illa ut längre. Med lite nya lösningar och klurande för Görans del, så hittar han nog på nåt som blir bra när det är klart. Han brukar fixa det mesta :)

När väl taket var någorlunda åtgärdat satte vi igång att göra klart golvet, och få ordning på väggarna, som vi inte hann färdigt förra gången. Och som vi hade ”bara tänkt fixa till” när vi kom dit den här gången, men som vi inte blev klara med förrän till kvällen.

Golv-förlängning

En rast i solen

Gardiner på plats och lite slappa med ett glas vin

Att skåla i champagne var det ingen som orkade när vi väl var färdiga med det viktigaste. Vi somnade ganska ovaggade på måndagskvällen, kan man säga.

På tisdagen skulle vi bara handla lite, eftersom det var bråttom hem på möte idag och vi inte hade hunnit då. Sen ”skulle vi bara” lite till, men till slut blev det champagne iallafall :)

Vi passar ju på att fira när det finns nåt att fira, det blir roligare på så vis. Det är inget särskilt som hänt, egentligen, men lite små framsteg här och var som känns bra efter alla motgångar. Förhoppningsvis blir dom små framstegen till en riktigt bra framtidslösning, och då köper vi mer champagne :)

Och att vi har en extrabostad är ju en nyckel-lösning i hela processen, så vi skålade för det, och att förtältet börjar bli bra. Klart är det ju inte än på långa vägar, men nu är det småfix kvar som vi kan ta det lite lugnare med. Det är väl värt en skål bara det?! :)

Idag hade vi möte på korttids på förmiddagen. Det var ett bra möte där många missförstånd reddes ut. Chefen var med och jag hoppas han fattar nu, att det är viktigt att vi alla har ordentligt kommunikation runt Sandra. Det lär ju visa sig. Ett onödigt missförstånd var att nån i personalgruppen har trott att vi inte vill att Sandra är på korttids i sommar, som hon har varit tidigare, en hel vecka på raken. Anledningen är ju inte att vi är missnöjda med korttids, utan att Sandra inte får vara där dagtid längre för cheferna… Det är mycket cheferna har ställt till med, faktiskt.

Sandra är skör, men funkar med sänkta krav, och det hade gått hyfsat bra under vår ledighet också. Det är ju en del förändringar runt Sandra nu och vi har inte så mycket annat att göra än att försöka skala av det som går att skala av, så vi tar oss igenom nyheterna så fort det går. Det kommer bli bra när vi får ordning.

Det var allt för nu. Jag skickar en extra tanke till en av mina bästa vänner, som har det tufft nu med sjukdomar som gör mina små bekymmer till verkliga bagateller. Håller tummarna för att Tösen snart mår bra igen ♥

Jag önskar alla en så fin dag det går.

.

Pjhu!

Skönt att vara tillbaks på jobbet så man kan vila upp sig lite ;) Vi har haft fullt upp i husvagnen på den här ledigheten. Mycket jobb, och massor kvar att göra, men det kommer bli kanoners när vi blir klara. Eftersom vi inte har så många ledigheter att jobba på så måste vi köra lite hårt dom gånger vi kan. Hade vi haft lite mer tid, så hade vi ju kunnat ta det lite lugnare.

Görans kropp är inte till för sånt här jobb längre, men han är van att bita ihop och klagar sällan. Jag märker dock att han inte mår så bra, och det är ju inte så konstigt. Jag har ingen värk, men saknar kunskap och styrka för att kunna vara till så mycket hjälp som egentligen behövs, men jag gör så gott jag kan iallafall.

Jag sågar väl av en bräda på samma tid som Göran sågar av sju, typ. Så det går liksom fortare om han gör det och vi har ju lite bråttom. Den batteridrivna skruvdragaren lärde jag mig hantera iallafall, men den på el går för fort. Och det tar ju längre tid om det blir snett för att jag inte hinner reagera, om jag säger så.

Men första dagen gick åt till att resa tältet. Vi har ju campat en del genom åren, så vi vet hur man sätter upp ett förtält, men det vi har nu är nytt för oss. Det var rena plockepinnet innan det blev lite ordning på alla delar.

Bästa grannen kom och hjälpte oss en del, det tackar vi för!

Det blev lite ”göra om och göra rätt” också, och fina Patricia meddelade hur det är smartast att göra för att slippa få in vatten i förtältet när det regnar. Så ”min” lilla avsats som jag hade tänkt ha blomkrukor på fick vi ta bort. Men, hellre torrt inne än blommor ute. Och blommor kommer det bli ändå, så småningom.

Vi trodde inte Sune skulle våga sig ut på några dagar eftersom han aldrig har varit i ett tält förut, och eftersom han är en feg-bula när det är något han inte känner igen. Men oj så nyfiken han var! Bråttom ut och nosa runt i alla vrår.

Nu tar det ett tag innan vi kan fortsätta jobba, för nu har vi lite andra möten och tider att passa på hemmaplan. Men nästa gång vi kan ta oss dit tänkte jag sätta upp gardinerna, så det ser lite hemtrevligare ut även om resten inte är klart. Det tyngsta är iallafall gjort nu, sånär som på lite mer golv som ska läggas på plats, och bättre fall på taket. Sen är det finjusteringar och en del fix innan vi kan lägga in en riktig matta och bona om ordentligt.

För dom här hemma har det gått bra. Sandra mår bättre igen, även om hon är skör och energin inte riktigt räcker. Gårdagens kvällsrutiner gick väldigt bra och damen var på gott humör. Om allt går enligt planerna så börjar vi ta in en extern assistent på natt om tre veckor. Det ska bli spännande.

Idag har vi ett möte på förmiddagen, och säkert en del pyssel på eftermiddagen. Alltid finns det nåt som ska göras, och städningen ligger efter hela tiden.

Tack till Anonym för din kommentar häromdagen! Jag håller med dig om att det är en skyldighet att ta reda på behoven hos den individ man ska jobba med.

Jag önskar er en fin dag!

.

Planeringsdag med röj

Strax efter klockan tio igår lämnade jag Sandra på korttids. Det gick bra, sånär som på några kyrkklockor som störde lite.

När jag kom tillbaks till jobbet vid halv elva var assistenterna i full gång med röjandet.

Grejor överallt, torka och sortera, märka upp och fixa. En fikapaus och sen fortsätta greja. Klockan två var vi nöjda och undrade vart tiden hade tagit vägen.

Hyllan i hobbyrummet var det mest akuta. Det blev riktigt bra med ordentlig ordning i upp-markerade lådor, på upp-markerade hyllor. Mycket saker på liten yta kräver struktur.

I ”assistans-rummet” är det en del pyssel kvar att göra, men det är sånt som går att fixa lite då och då när tillfälle ges, trots att Sandra är på jobbet.

Vi fick undan alla tomma lådor (som är till att fylla på med nya jobb och uppgifter) i ett förråd, och därmed en hel hylla tom i ”assistans-rummet” vilket behövdes.

När vi var klara med det vi behövde hinna när inte Sandra var där, gick vi till ett fik för lite lunch och personalmöte, och när vi satte oss gick luften ur. Vi hade nog jobbat mer än vi känt :)

Då upptäckte jag att jag hade glömt punkterna och blocken till mötet… Typiskt! En av assistenterna fick springa hem och hämta det, man har väl inte assistenter för inte, liksom?! *skoja bara* Som tack fick hon bjuda på fika efter maten, haha ♥

Nåja, det blev ett möte tillslut. Behöver jag säga att vi skrattade mycket igår? Roligt på jobbet jämt! Men trötta var vi. Och mycket nöjda.

Jag skrev protokoll direkt, medan det var färskt i minnet, och sen tog jag helg. Jag ringde Göran i husvagnen också, och han var, om möjligt, ännu tröttare än mig. Han hade kånkat på den där dörren både in och ut och in igen, sågat och fixat och var inte klar när vi pratade. Så hade han pallrat upp det som hade satts sig i marken utvändigt också, vid stödben och hjul. (Fotot är sen förra veckan)

Idag ska jag inte göra så mycket. Några ärenden och lite städning bara, men mest slappa och njuta ledigt. Och ladda inför mötet imorgon. Assistenterna ska hämta Sandra på korttids och sen jobba på i vanlig ordning innan dom lämnar henne där igen i eftermiddag. Vi hoppas att damen är hyfsat pigg efter alla förändringar som varit för henne i form av påsk, sommartid och korttids en hel dag. Vi är lite beredda på att tröttheten ska komma ifatt närsomhelst.

Hare bäst!

.