lördag 31 juli 2010

Assistans


Knäcke-frukosten verkar gå bra. Sandra brer och käkar :) Toppen! Inte bara för att hon behöver äta frukost utan också för självständigheten. Hon kan ju bre, men har inte fixat det på morgnarna förut. Eller, inte på dagarna heller, förresten. Bara när hon har mått riktigt bra, och inte har några krav på sig.

Som med så mycket annat. Hon kan mycket, rent fysiskt, liksom. Men hon behöver rätt vägledning hela tiden. Därför är det så viktigt att hon har folk runt sig som förstår det, och känner henne ordentligt. Därför behöver hon assistans hela tiden, trots att hon kan rent fysiskt. Sånt är svårt att förklara så jag är evigt tacksam över att vår handläggare på Försäkringskassan förstår. För gör man inte det…

En som inte förstår autismen, eller känner Sandra, ser inte svårigheterna ordentligt. Man kan tro att Sandra klarar mer på egen hand än hon gör, för man ser inte jobbet bakom, liksom. Men som en av Sandras lärare sa en gång, när vi skulle söka mer assistanstid till Sandra, man får låta bli att bereda vägen den dagen, om det blir aktuellt med ett besök från F-kassan.

För om man inte bereder vägen och förbereder allt noga, då syns svårigheterna direkt. Nu vill vi ju inte göra det, helst, eftersom det skulle bli enormt jobbigt för Sandra. Men handlade det om indragen assistans så fick det väl vara värt det. Tackochlov behövs inga såna åtgärder än, för vår handläggare vet ändå :) Måtte hon stanna på sitt jobb for ever!

Det pratas ju om att se över reglerna och att personer som behöver assistans ska räkna ut hur lång tid ett toabesök tar, t.o.m. Man får ju rysningar! Och att man inte har rätt till assistans om man kan äta själv… Sandra kan äta själv, men hade hon ingen assistent så skulle hon inte äta! Så visst finns det en oro över att ärendet hamnar hos fel person.

Att ta bort assistansen för Sandra skulle vara som att ta bort rullstolen för en person som inte kan gå!


Ha en fin lördag, allesammans!
(Iris, svar på din fråga finns i förra inlägget)

fredag 30 juli 2010

Vad glad jag blir

Jag fick just en sån gullig kommentar av Iris, så jag måste svara direkt. Tack! Jag blev alldeles tårögd :) Självklart får du berätta om min blogg! Jag blir jätteglad! För jag vill inget hellre än att budskapet sprids.

Vill folk läsa min blogg sen, så blir jag ännu gladare, men jag är mer än nöjd om fler får upp ögonen för att autism och andra neuropsykiska funktionshinder finns. Att få en större acceptans i samhället, det är mitt största mål med den här bloggen.

Stort tack till Iris och alla andra som bidrar till att sprida förståelse och kunskap! Tillsammans kan vi göra osynliga funktionshinder mer synliga!

Lite respekt tack!


Det får bli ett till inlägg :)

Alltså, när vi har rullstolen till Sandra så accepteras hon mycket mer än när vi inte har den. Folk fattar lixom att det ”är nåt” och dömer inte lika lätt.

När vi inte har rullstolen och Sandra beter sig lite annorlunda, eller kanske får ett utbrott. Eller säger nåt olämpligt. Eller gnäller. Eller bara pratar!... Ja, då brukar vi få blickar och ibland även fåniga kommentarer. Inte så ofta, inte så jag tycker att det är något problem iaf. Blickarna är jag van vid och dom struntar jag oftast i. Sandra märker inget och det är lixom huvudsaken. Fåniga kommentarer brukar jag kunna ge ett svar på om det behövs.

Det är klart att man får titta! Jag menar, folk tittar ju på varandra, det är bara naturligt och det skulle kännas ännu konstigare om folk undvek att titta. Men MÅSTE MAN STIRRA???

Vi stod på marknaden och väntade på att killen som sålde skärp skulle korta av Sandras skärp lite innan vi köpte det. Eftersom vi var där innan marknaden öppnade så var han tvungen att plocka fram lite grejor. Så vi stod väl där ett bra tag, med Sandra i rullstolen.

Då kommer en vuxen människa (barn kan jag ju förstå och acceptera att dom tittar) och ställer sig en meter från oss och bara stirrar på Sandra i flera minuter. Det var på vippen att jag frågade om hon undrade över nåt, men jag lät bli eftersom Sandra inte la märke till henne.

Bara för att en människa sitter i rullstol så betyder ju inte det att folk i allmänhet har rätt att ställa sig och stirra som det vore nån slags attraktion! Jag undrar hur den här människan skulle reagera om jag ställde mig på det viset, en meter framför henne, och bara glodde på henne?...

Det är okay att titta, det är okay att fråga, men det är inte okay att stå och stirra! Annars är det över lag faktiskt lättare för folk att respektera oss med rullstolen än utan den :)

Klicka HÄR och läs en annan blogg i ämnet.

Marknad på Sandras vis

Nu har marknaden just öppnat på riktigt, men Sandra var där en timma innan och då var det perfekt Sandra-anpassat med lagom öppet och ganska lite folk :)


Det blev en godisrem, en chokladtopp och ett nytt skärp.

Sen var damen helnöjd.

Själv tänkte jag gå dit ikväll, när Sandra är nattad, och kolla runt lite. Jag har inga ärenden, men gillar att bara strosa omkring och titta. Kanske, kanske en liiiten åktur oxå... DET gillas! :)


Mia undrade vad det är för en marknad. Ja, det är en sån där vanlig "sommar-marknad" med knallar, öltält, tivoli och lite artister. Kul som attan! :)

Marknadsdax :)

Igår kom Sandra hem och var en pigg och glad solstråle. Det var ju fint att vi fick se lite solsken :) Ute var det ju inte så mycket av den varan, precis.


Så härligt att se henne må så bra efter korttids. Den här gången var hon inte med på några större utflykter och då orkar hon bättre. Oftast har hon det bäst med det lilla, eller inga utflykter alls.

Det kan vara en svår balansgång, det där. Särskilt om man inte känner Sandra riktigt ordentligt. För hon tycker att nästan allt är kul och hon vill så mycket. Men sen kommer oftast bakslaget efteråt, eftersom hon inte orkar med alla intryck. Ibland får det vara värt det, men för det mesta mår hon bäst av att slippa.

På morgonen hann vi ta en liten prommis innan regnet började vräka ner. Resten av dagen blev det mest slappa av för min del. Göran, som inte är så mycket för att slappa just, småfixade lite här och var.

Idag tänkte vi ju gå till marknaden med Sandra i rullstolen. Vi får väl se vad det blir för väder när det blir dags. Sandra har inte pratat mer om marknaden så det kan hända att vi skippar det, faktiskt. Ja, för Sandras del, alltså… Jag vill ju gå dit förstås, och det lär nog bli ett par vändor i helgen. Kanske Göran vill ta en sväng han med, även om han inte är lika road som jag. Men vi turas om så det ska säkert gå bra.

Däremot skippar jag nog uppträdandet. Det kommer ju ett par artister som jag visserligen tycker är rätt okay, men inte tillräckligt för att välja bort min stund i tv-soffan. Men vi får se, vi har så nära så jag kan gå dit och se lite av det om jag vill :)

Nu har Sandra vaknat och jag tog en liten paus i skrivandet. Det blev lite sovmorgon för mig idag så jag hann inte blogga innan damen skulle upp :) Men nu käkar hon frukost så jag kan avsluta här.

Vi testar en ny rutin för första gången idag så det ska bli kul att se hur det funkar. Morgnarna är ju lite sköra så vi gör dom så kravlösa vi kan. Därför har jag alltid dukat fram en färdig frukost åt henne, med fil och macka.

Men varje morgon, den senaste tiden, har hon smulat sönder mackan och bara ätit filen. Så nu testar jag med att duka fram hårt bröd och pålägg så hon får bre själv. Vi får väl se hur det går, just nu låter det väldigt irriterat från köket. Bäst att jag avslutar nu och håller mig redo att rycka in…

Ha en skön helg, mina vänner och alla andra som hittat hit!

onsdag 28 juli 2010

Att ta hand om sig

En vanlig, solig och superskön ledig onsdag. Vi tog en prommis på morgonen, innan det blev för varmt. Härliga värme! Sen fortsatte Göran med staketet. Det blir fint det, när det blir klart :)


På em grillade vi och efter tipset om att getingar inte gillar vitlök så blev det potatisknyten fullspäckade med vitlök och lite andra goa kryddor.


Men våra getingar blev mest glada… Faktiskt att dom surrade mest över potatisen. Fast dom hämtade inte hela släkten som dom gjorde när vi bjöd på lax igår…

Nåja, när inte Sandra är hemma så går det väl an. Vi kan ju kolla gaffeln innan vi stoppar den i munnen. Lite jobbigt dock, när dom börjar krafsa en i mungipan…

Det är himlans skönt att vara ledig och hemma, även om man hinner sakna Sandra mer då… Men det är fortfarande lite magiskt att bara kunna gå ut fast det är kväll. Båda två och utan planering. Vi kan lixom bara gå… Jag kommer nog aldrig att vänja mig vid det. Eller, snarare, jag kommer alltid att uppskatta den friheten :) Så det blev en liten sväng på kvällskvisten, mest för att vi skulle köpa en tidning.


Vi har ett ganska välfungerande och harmoniskt liv just nu. Men det har ju varit kaos för oss också, innan allt började fungera. Det blir gärna ett kaos när man får ett barn med funktionshinder. En massa känslor och saker som ska falla på plats. Och en hel del att lära sig.

Det tar tid att få allt att fungera. Mitt i kaoset och mitt i sorgearbetet fick jag ofta höra att jag måste tänka på mig själv. Men en sak är säker.. Det GÅR inte! Man kan inte på allvar tänka på sig själv och sina egna behov när man lever i ett kaos där vardagen inte funkar och där ens barn mår dåligt. Det är faktiskt omöjligt!

Även fast man fattar att man skulle orka mer om man laddade sina batterier. Men det går inte att ladda några batterier om man inte kan koppla av och veta att ens barn har det bra FÖRST. Sen kan alla pedagoger, psykologer och experter säga vad dom vill.

NU går det, för nu har vi balans och Sandra mår bra. Då kan man börja tänka på sig själv, och det är då man ska det också. Innan dess ska man bara koncentrera sig på att hålla huvudet över ytan och se till att ens barn får ett bra liv! Tänk om alla som sa till mig att jag skulle tänka på mig själv, istället hade hjälpt mig att se till att Sandra fick det bra. För då hade jag börjat må bra mycket fortare!

Nu syftar jag så klart inte på vänner och släktingar, utan på den hjälp och det stöd som samhället erbjuder när man får ett barn med funktionshinder.

Jaja, nu funkar det ju bra här och vi har massor med egen tid och vi är jättebra på att ta hand om oss själva och utnyttja tiden vi har tillsammans, och var och en för sig. Men om jag har några läsare som är i det där kaoset just nu, så vill jag säga: Stå på dig! Dina känslor och tankar är rätt och ingen annan vet vad som är bäst för just dig! Styrkekram! Det kommer att bli bra, så småningom!

Ett vanligt jobb


Förut, när vi hade vanliga jobb, Göran och jag, så brukade den här veckan vara vår sista semestervecka. Det brukade kännas lite vemodigt.

Nu kan jag ibland längta efter ett vanligt jobb. Att gå hemifrån, till något eget, och få annat att tänka på för en stund… Det skulle vara som semester, faktiskt. Jag skulle få vila från alla rutiner och schemabilder, all planering och anpassning och jag skulle få ett eget liv, utanför familjen, liksom. Jag saknar det ibland.

Nu har jag ju ett fantastiskt jobb och jag har möjlighet vara tillsammans med Sandra jättemycket, vilket jag är enormt tacksam över. Jag vill absolut inte byta bort det!

Men ibland saknar jag att ha något eget. Att kunna gå hemifrån. Att ha arbetskamrater. Att ha arbetstider. Att vara ledig när jag inte är på jobbet. Att ha en hel semester. Att komma ifrån vardagen hemma bara lite, ibland…

Tanken har slagit oss, när det har varit lite krisigt med ekonomin och så, att jag skulle kunna söka ett vanligt jobb. Göran skulle kunna ta mer assistanstid och jag skulle kunna ta ett halvtidsjobb. Jag är bra sugen på det ibland, faktiskt.

Men det ska funka också, rent praktiskt. Sandra får inte bli lidande. Jag ska orka. Göran ska kunna ta över mina arbetsuppgifter. Jag ska inte behöva ha all planering och all schemafix när jag kommer hem från jobbet. Det är jag som kan det här hemma och det är inget man bara kan ta över hursomhelst när man aldrig har haft det ansvaret. Det är inte bara att lämna hemmet för mig. Så, än så länge får det gå på det här viset, och det går ju ingen nöd på oss. Vi har det ju faktiskt väldigt bra! Ett vanligt jobb vore skönt ibland, men man kan ju inte få allt här i världen :)

Sådärja!

Då var sommaren tillbax och allt i sin ordning igen. Men nån långprommis med picknick blev det inte, utan en sväng med dammtrasan istället medan Göran tog golven. Fast en vanlig prommis hann vi med iaf. Och så gick vi förbi och kollade på det som ska bli marknad i helgen och dom var i full färd med att få upp tivolit.


Sen satte Göran igång och måla staketet medan jag mest slappade :)


På em grillade vi lax och njöt av sommaren. Det var första gången vi köpte en hel lax, så det kunde ju gå precis hursomhelst. Jag är absolut inget bra på matlagning, men ätbart brukar det ju bli åtminstone. Och det här blev riktigt gott, faktiskt :)


Och det var det fler som tyckte..


Vi ställde ett fat med lite rens på en stol bredvid, för vi hoppades att det skulle duga åt alla getingar. Men det gick väl sådär. Det svärmade både där och hos oss. Så även fast det var jätteskönt ute så gick vi in så fort vi hade ätit klart.

Sune gillade också grillad lax, så klart :)


På kvällen var det nåt trav på tv och det är väl jag inte vidare intresserad av. Jag är förstås glad om vi vinner, men sitta och titta på det slipper jag helst. Så jag passade på att byta sängkläder och sen kollade jag på Allsången i källaren.

Vad det blir av idag vet jag inte än, men fortsätter vädret stråla, så tar vi nog en prommis och sen grillar vi väl. Det ska bli intressant att se vad getingarna tycker om kött… Men jag fick ett tips på fb igår.. Tydligen gillar inte getingar vitlök. Så det blir till att trycka in massa vitlök i köttet då! Det vore ju kanon om getingarna ogillar nåt som vi gillar :)

Må så gott!
(Nejdå, ingen vinst den här gången heller)

tisdag 27 juli 2010

Det är faktiskt högsommar!

Ja, i almanackan iaf… Men igår var det småregnigt och blåsigt, så vi åkte och hämtade passen. Promenix får det väl bli så fort vädret är behagligt. Ja, promenera kan man ju göra ändå, men jag menar en sån där mysig prommis, med picknick.

Förresten vet jag inte om vi hinner med nån långprommis med picknick. Idag blir det nog städa av här iallafall.

Sandra kom iväg till korttids igår, men hon var lite skör. Jag tror det var minnena från getingsticket dagen innan som påverkade henne. Kanske gjorde det ont fortfarande, eller så kom hon bara ihåg att det hade gjort ont. Hon kunde inte knäppa sina byxor och det slapp hon förstås. Tummen var svullen fortfarande så även om den inte gjorde ont så kändes det säkert i den.

När vi hade hämtat passen och handlat en massa mat och sånt trist nödvändigt så käkade vi lite matjessill. Sen tog jag fram dom senaste fotona och klistrade in i pärmar.


Lite halvtrist men skönt när det är gjort. En pärm till oss och en till Sandra, förstås. Så det är lite pyssel och sorterande innan man får allt i rätt ordning.

Resten av dagen blev en slappardag, förutom att jag bestämde mig för att ta tag i semesterkilona från förra! sommaren innan dom hinner föröka sig ännu mer…


Så det blir allt att börja trampa nu, varje dag! Där med basta! Och nyttiga val, jahadå! Ja, för det mesta iaf… Det blir nog bra med den saken vad det lider.


Ha det kanon, och var rädda om er!
P.S. Glöm inte att kolla på filmen jag länkade till häromdagen. Den är sevärd så offra en halvtimma på den nu!

måndag 26 juli 2010

Vår tur med ledigt

Så var det måndag igen. Vardag, fritids, korttids och lite ledigt :) Eller, lite och lite… Klockan nio är vi faktiskt lediga ända till på torsdag kl. 14.30, minsann. Sen är Sandra ledig på fredag, eftersom det är den dagen vi kan gå på marknaden på hennes villkor. Sen blir det på tok för mycket folk för att det ska bli trevligt.

Efter marknadshelgen är det korttids igen och då är vi lediga hela veckan! Ja, måndag till fredag, alltså. Den längsta ledigheten vi har i sommar. Så egentligen känns det ju som vi har två veckors semester framför oss nu.

Om Sandra mår bra, förstås. Men hon längtar iaf till både korttids och fritids (det är samma ställe) så henne kommer det säkert inte att gå någon nöd på. Det är ju en förutsättning att hon trivs och mår bra, annars blir det lixom ingen skön avkoppling för oss.


Igår var damen en aningens otålig och skör. Troligtvis för att det regnade och vi inte hade nån bra plan för dagen. Det är ju så, ofta när man har autism, att man vill ha en bra plan, och ett schema att följa, helst hela tiden. Det är inte alltid så lätt att ha en sån noga planering.

Det gick ganska bra ändå, får man säga. Sandra insåg tillslut att det inte var så vidare värst trevligt ”ut och blåsa såpbubblor-väder” och då var en film helt okay, tyckte hon.

Precis när det var sovtid och hon skulle på sista toa-besöket så blev hon stucken av en geting som troligtvis hade tråcklat sig in genom ventilen i badrummet. Övertrött och så klart jätteont kan bara bli gallskrik, förstås. Men hon lugnade sig och fick se att jag hade dödat getingen och den inte skulle göra illa henne mer. Sen blev det bedövningssalva och lite tröst i knäet en stund så gick det hela över snart, men hon somnade förstås ganska sent efter det där.

Jag har bokat en lyxig Cinderella-kryssning till Göran och mig i slutet av augusti. Först tänkte jag att vi skulle åka typ nu. Ja, alltså den här korttidsperioden, för jag kände att vi behöver göra något för varandra, lixom. Men det fanns ju inga så här sent och nästa gång vi kan är inte förrän i slutet av augusti. Men det kan ju vara skönt att hitta på något bara för oss då med :)


Idag hämtar vi nog passen, om det inte blir fint promenadväder. Då tar vi och handlar på samma gång när vi ändå är i närheten av en Willys. Blir det promenadväder så tar vi en långprommis med picknick istället och hämtar passen en annan dag.

Må gott och tack för att ni kikar in här!

söndag 25 juli 2010

Titta på film

http://svtplay.se/v/2073554/svensk_novellfilm/i_rymden_finns_inga_kanslor

Offra en halvtimma på denna underbara kortfilm, om ni missade den när den gick på tv. Mer sånt vill jag se i media istället för allt negativt som visas!

Är det höst nu?


Det är iaf sånt väder. Regn, blåst och 12 grader. TOLV grader!?? Det fattas ju 20 grader ju… Okay, det kan väl vara skönt med lite regn på den gula gräsmattan, men sommaren är väl inte slut redan? Jag vill ha mer värmebölja! Jaja, man ska ju vara nöjd, förstås. Sommaren har varit fantastisk så här långt!

När vi åkte hem från ridningen igår, så fick Sandra syn på det som ska bli marknad här nästa helg. Tivolivagnarna hade kommit… Så nu är det ett fasligt tjatande om att åka karusell. Fast vi har sagt att vi inte ska åka nåt.

Men Sandra kan inte släppa det där. Och jag sätter henne inte i nån karusell, så är det bara! Det är ju inte som med ”vanliga barn” att man kan förklara, och dom kan föreställa sig, liksom. Och jag vet att Sandra blir livrädd, och då sitter man där man sitter…

Däremot tänkte jag gå dit och prata med dom innan det öppnar på fredag, och fråga om dom kan tänka sig att köra bara lite, och stanna utifall att, liksom. Det borde dom ju gå med på, kan man tycka. Dom får ju betalt.. Vi får väl se vad dom säger. Till Sandra säger vi iaf att vi inte ska åka, tills vi vet nåt annat.

Ja, så nästa lördag har vi bokat av ridningen. Nog för vi skulle kunna, men vi bor lixom mitt i marknaden och det brukar vara lååånga bilköer från alla håll och en massa avstängda gator och virrvarr. Nä, vi lämnar helst bilen i garaget nästa helg! Det är ändå några lördagar kvar att rida på innan skolan börjar.

Förut åkte vi alltid bort när det var marknad, men nu har vi kunnat vara hemma ett par gånger. Det brukar gå bra och vi turas om att gå dit. Roligast är det förstås att gå tillsammans, men nu går ju inte det. Däremot tänkte vi ta en sväng med Sandra innan det öppnar på fredagen. Då är det lagom lite folk för hennes smak. Ja, och då tänkte jag att vi kan gå förbi karusellerna på samma gång. Så hon iaf får titta på dom ordentligt, så får vi se hur det blir med resten.

Själv älskar jag både marknaden och tivolit, fast saknar sällskap då.. Att åka karuseller själv är lixom inte riktigt samma grej… Men jag har iaf möjlighet att gå dit nu, och det får man ju vara glad över! Har jag tur stöter jag på nån jag känner som ska åka massa…

Annars nöjer jag mig med att strosa runt och titta på folk. Jag tänkte se ett av uppträdandena också, om jag kan smita iväg på lördagskvällen. Så jag får nog kul ändå!


Idag får vi väl roa oss bäst vi kan inomhus. Sandra mådde iaf bra igår och var en solstråle mest hela dagen. Babblade och babblade så vi blev yra i huvudet. Inte vanligt prat och samtal, liksom, utan mest svammel och en massa frågor som hon frågar för frågandets skull där man inte kan svara på allt för då rör man bara till det ännu mer.

Men att avleda är inte heller så lätt när hon är på det humöret och trött i huvudet blir man efter en sån dag. Men det är ju förstås mycket bättre än gnäll och tjafs :)

Ha det fint!

lördag 24 juli 2010

Påverkan

Just hemkommen från ridningen med en lycklig Sandra.



När jag väckte henne imorse och berättade att hon skulle få rida så flög hon upp och sken ikapp med solen. ”Jag är frisk nu” sa hon och tog sig för pannan :)

Nu har Göran och Sandra gått ut och medan vi var iväg och red förberedde Göran både potatisen och salladen, och snart ska han tända grillen. Med andra ord blev jag över, liksom. Så jag passar genast på att slappa vid datorn en stund för mig själv.


Jag hade en diskussion med en vän för ett tag sen. Det där pratet om att stärka flickorna på dagis… Alltså, har det inte blivit nån miss nånstans när man ska uppmuntra flickorna att leka med bilar? Jag menar, stärker man inte en flicka bättre genom att visa att det hon själv tycker är roligt är okay?

Jag tror ju att det bästa sättet att få vemsomhelst att växa är att stötta den egna personen, liksom. Jag tror inte att man stärker en tjej genom att ge henne bilar att leka med. Fast jag tycker absolut att hon ska kunna välja! Det ska finnas både bilar och dockor, men om jag ska stärka hennes självkänsla så ska jag nog uppmuntra henne vad hon än väljer, liksom. Vill hon leka med dockor och diska så ska hon få det, och det ska vara bra val, för det är hennes val. Vill hon leka med bilar eller brottas så är det jätteokay det med.

Sandra har alltid haft valmöjlighet och hon gillar nog hellre bilar och skruvdragare än dockor och disk, även om hon inte ogillar det heller, liksom. Jag har alltid försökt att stärka hennes egna val, oavsett om jag gillar det själv eller inte.

Det gäller det mesta från leksaker till musiksmak. Man påverkar så mycket som vuxen, och det är ju svårt att undvika det helt, förstås. Men jag tycker man ska ha det i bakhuvudet och låta sitt barn bli en egen individ, med egna åsikter och intressen. Och jag tycker att dom egna valen är bra val.

Det är okay om Sandra gillar en person som jag själv har svårt för. Det är okay att hon vill lyssna på julmusik året om, även om jag håller på att kräkas på det mitt i sommaren. Vill Sandra leka med bilar så gör vi det även om jag tycker det är urtrist. Tycker Sandra att det är roligt att städa så uppmuntrar jag det men vill hon hellre vara med Göran i garaget så är det precis lika mycket värt, liksom.

Det finns ju en risk med att uppmuntra tjejer på dagis att leka med bilar och brottas. Man talar liksom om att det är bättre, och att deras egna intressen är fel om dom hellre vill leka i dockvrån.

Var det inte, från början, tänkt att man skulle tänka efter lite mer, och tillåta tjejerna att brottas lika mycket som killarna gör? Och att låta killarna vara med när man plockar fram nål och tråd för att sy? Att man inte skulle behandla killar och tjejer olika. Var det inte det som var meningen från början?

Och nu har man bytt ut ”Herr Gårman” (som ju kommer från ”Här-går-man”) till ”Fru Gårman” ! Men alltså… ”Här går Fru Gårman” eller ”Fru-Gårkvinna” fritt översatt.. ? Jösses, säger jag bara! Finns det inte viktigare saker att besluta om i vårt land??? Förresten ska det isåfall finnas Herr och Fru ”går över gatan” med olika funktionshinder oxå, om det ska vara nån rättvisa. Några ska åka rullstol, några ska ha en vit käpp, några ska ha en assistent! Så det så!

(Skoja lite, jag tycker Herr Gårman är bra som han är!)

Ja, det är iaf vad jag tycker, andra får ju ha andra tankar, förstås. Dela gärna med er av dom :)

fredag 23 juli 2010

Och plötsligt frisk igen

Natten var tack & lov lugn så alla fick sova ordentligt. På morgonkvisten flyttade Sandra över till soffan och sen var det vila – gnälla – kräkas - tjafsa om vartannat ett tag. Men så plötsligt går det bara över, även om det oftast brukar vara lite skörhet kvar ett par dar. Fast inte så mycket av det den här gången, verkar det som :)

Göran hade lite ärenden att fixa på fm, så han hämtade ett paket från H&M:s som kom förra veckan, eller när det nu var… Det var lite tröjor och annat smått & gott till Sandra.


Och den här snygga jackan.


Efter maten klarade vi av medicin- och duschrutiner i vanlig ordning och sen gick familjen ut en stund och jag passade på att bara slappa och göra ingenting. Nu har Sandra och Sune kommit in och Göran är kvar ute och pysslar lite. Sandra ser film och klipper i kataloger, Sune sover och jag fortsätter att göra ingenting så länge lugnet varar.


Eftersom Sandra verkar komma igång snabbt den här gången och åt bra till lunch, så blir det ridning imorgon, som vi hade planerat. Det var ju bra att jag inte var för snabb med att ringa och avboka det, fast jag vet ju att Sandra kan bli frisk helt plötsligt.


Kommande vecka är det ju korttids måndag till torsdag, och vi har inga planer! Såå skönt :) Ibland behöver man bara vara lite…

torsdag 22 juli 2010

Lite sjuk igen


Ujuj, vad jag var trött igår, men efter en natts god sömn hade det gått över :) Sandra var ju trött hon med och sov både länge och väl. Hon vaknade inte förrän runt halv nio! Sen var det en trött tjej fram till fyratiden då hon slocknade i soffan.

Ett par timmar senare kom den lilla oliven upp, som var det enda hon fick i sig till frukost. Ja, sen somnade hon och här sitter jag och passar kräkattacker. Eller, än så länge har det varit ganska lugnt, och har jag tur kan jag gå och lägga mig skapligt. Sist hon kräktes så berodde det säkert på att hon blött näsblod som inte runnit ut, utan ner i magen…

Nu vet vi inte om det är tröttsjuka än, men det lutar väl åt det. Troligtvis blev det för mycket med den stora utflykten dom gjorde på korttids förra veckan ihop med vår camping nu i veckan. Men nu är hon ju ändå ledig, så hon missar ju inget, även om det så klart är jobbigt för henne. Det var ju inte länge sen hon var sjuk nu så vi hoppas att det blir lika lindrigt den här gången.

Nästa vecka har vi korttids måndag till torsdag, och veckan därpå måndag till fredag. Så är det bara tröttsjuka nu så kommer det nog att bli så. Det känns nästan som vi har två veckors semester :) Efter det är ju Sandra ledig till skolstart och beroende på vädret så hoppas vi kunna förströ henne lite lagom i 1,5 vecka. Det ska nog gå bra :)


Annelie undrar om vi inte har nån annan assistent som kan lösa av oss och, nej det har vi inte. Så undrar hon om man måste ha erfarenhet av autism ifall man ska vara assistent och, ja det tycker jag nog. Man måste iaf ha ”rätt tänk” och förstå vad det handlar om. Både för sin egen skull och för personen man jobbar med. Det funkar inte bra annars!

Det är väl en av orsakerna till att vi inte har någon mer assistent till Sandra. Det är svårt att hitta nån som både har kunskap och viljan, och passar ihop med Sandra, och helst med oss också.

En annan orsak är att Sandra inte fixar att ha för många personer runt sig. Väldigt ofta är två föräldrar för många och Sandra funkar bäst om hon är själv, eller med en vuxen i taget. Men visst kan man ha en avlösare ändå, fast det vore skönt om det funkade med en till assistent som tog assistansen samtidigt som vi kan njuta av att bara vara föräldrar, liksom. Men det skulle inte Sandra fixa.

Nu har vi nog en gullig lärare som vi iaf kan fråga om hon vill hoppa in som assistent ifall det skulle knipa nån gång, och det är skönt! Eftersom vi inte har några vänner på nära håll eller några släktingar som kan ta över eller lösa av lite… En person som ska vara assistent åt Sandra måste känna henne ordentligt om det ska funka.

Så klart att man är lite orolig att det ska hända Göran och mig nåt. Sandra är ju helt beroende av att det finns folk som ser till att hon får det bra…


Sov gott, ni som ska sova, och ha det fint, ni som är vakna ett tag till. Själv ska jag nog försöka få lite sömn snart, om det fortsätter att vara lugnt här ett tag till.

onsdag 21 juli 2010

Skulle sitta fint med lite semester nu...

Jodå, vi har haft det bra för det mesta, det har vi visst det! Men Sandra har varit skör, och även om hon är jätteduktig så blir det jobbigare och vi blir tröttare.

Det är ju inte precis semester att åka på semester med Sandra, om jag säger så… Drömmen vore ju att vi hade en assistent med oss som kunde ta all assistans så vi bara fick vara föräldrar, liksom. Men vi ska absolut inte klaga och för det mesta går det ju jättebra!

I måndags morse började vi med att fixa medicin- och badrutiner, så vi fick det gjort innan vi åkte. Då klarar sig Sandra två dygn utan sen. På vägen stannade vi ju på polisstationen för att fixa nya pass till Göran och Sandra, och ett ID-kort till Sandra, och jag var ju lite nervös över hur det hela skulle gå.

Men det gick så bra så! Faktiskt riktigt smidigt att fixa pass numer, och inget extra jobb för ID-kortet. Visst var Sandra skör, och oförberedd, men både hon och polisen var duktiga så det gick ändå väldigt bra.

Sandra hade behövt foton från alltihop sen, men vi hade ju fullt upp med att få allt att flyta så några foton hann vi inte få till. Istället har vi bearbetat och gått igenom det flera gånger med hjälp av papper och penna. Inte lika bra men funkar :)

Väl på campingen ställde vi oss på en plats längst bort, som vanligt. Sen vände vi husbilen från allt folk, även fast vi egentligen stod åt fel håll. Det har ju med brandsäkerhet att göra och ska ju så klart respekteras, men här var det allmänning på båda sidorna så det gick lätt att komma ut ändå. Vi stod inte i vägen för nån heller, så vi tänkte att vi nog kunde få dispens, för allas trevnad, liksom…

Sandra gnällde mest hela tiden och vi hade jämt att göra med att hitta på lagom kravlösa aktiviteter samtidigt som vi skulle få lite ordning. Här roar hon sig en stund med att slå ner tältpinnar i marken :)


Men sen kom en karl cyklande och sa till att vi måste vända husbilen. Ja, då var det ju bara att vända, förstås. Men det gick smidigt även om alla såna störningsmoment är jobbiga för Sandra. Särskilt när hon redan innan är skör.

Då var det skönt att skärma av med vindskyddet så vi ändå var själva, trots att campingen nästan var full.


Skörheten satt i hela tiden så det var mycket gnäll och anpassning om det mesta. Men tisdagsmorgonen gick bra tack vare att Göran hade en plan som vi gick igenom redan kvällen innan. Ja, en plan för oss, alltså, inget som vi informerade Sandra om.

När vi vaknade skyndade jag mig att lägga fram allt som Sandra behövde och sen smet vi ut så hon fick vara ifred så mycket som möjligt. Hon ropade bara när hon behövde hjälp med något, annars var hon själv inne tills hon var klar.

Då kom hon ut och satte sig och ritade medan Göran och jag turades om att göra oss klara och sen var hon faktiskt lugn ända tills vi hade druckit upp kaffet. Men då smet vi in så hon fick äta ifred.


Det är lite trångt när man måste försvinna, men Göran satt i Sandras säng och jag i vår, så det gick bra och Sandra fick i sig sin frukost i lugn och ro.

Sen tog vi en liten promenad runt campingen innan folket vaknade, för snart var det ju kört och lugnast bakom vårt vindskydd. Sandra och Göran doppar fötterna lite, det var väl ungefär vad vi hann.


Men vi behövde ju inte stanna på campingen bland allt folk utan tog oss en cykeltur med tillhörande glasspaus.


Där satt vi en stund och pustade medan Sandra var helnöjd med utsikten :) Hon älskar att titta på bilar som kör förbi.


Resten av dagen var vi på campingen och roade oss bäst vi kunde. Lite rita…


…och lite svalka…


…och lite grilla…


…och lite leka…


…och en glass till… !


Så här lycklig kan man bli när man får två glassar på samma dag. Men Sandra har inte ätit så mycket glass i sommar så hon har väl lite att ta igen, antar jag :)

Till kvällen blev det lite ost & kex innan sovtid.


Vid det laget var damen både skör och trött, så vi blev lite trötta i örona, haha!


Sandra sov faktiskt bra den här gången, båda nätterna. Tack för det! Men nu längtar damen till vardag, allra helst skolan, men hon vet att det är fritids och korttids på måndag, så det pratar hon mycket om nu, och räknar dagarna :) Så skönt att hon längtar dit och trivs där!

När vi cyklade runt i närheten av Sandras skola så kände hon igen sig och pekade åt rätt håll och sa ”Där borta ligger skolan” och vi pratade om att skolan är stängd nu när det är lov, och ingen är där. ”Efter lovet börjar skolan igen” sa Sandra och så är det ju. Hon funderade en stund och slog sen upp handen och sa ”HEJ” :) Ja, hon ska väl säga hej när hon träffar sina lärare igen, gissar jag.

Nu blev det ett väääldigt långt inlägg idag så nu avslutar jag med ett par bilder från imorse, då vi packade ihop och skulle åka hem.


Det är toppen med ”garage” till all packning. Här har Göran lyckats pula in en rullstol, en tandemcykel, en vanlig cykel, tre positionsstolar, tre dynor, ett bord, en back med leksaker, en back med målargrejor, en väska med ritblock, träskor, duschtofflor, vindskydd, ölback och säkert en hel del annat som jag inte kommer ihåg nu.


På vägen hem stannade vi till så Göran kunde gå in och handla. En hel del handlade han, för det var rätt tomt i skåpen hemma. Det lyckades han oxå trycka in, hur han nu bar sig åt?

Må toppenbäst!