Jag har så
svårt att få ut tankarna nu, men känner att jag behöver skriva för att kunna
sortera lite. Det är ju så jag bearbetar mina känslor så jag inte fastnar i
nåt. Just nu är det en hel del känslor i ett enda virrvarr och jag känner att
jag måste försöka skriva av mig lite. Det får väl bli som det blir. Kanske blir
det publicerat, kanske inte.
Vi hörde ju,
i vanlig ordning, ingenting från kommunen så tillslut skrev jag och begärde
svar. Jag ville veta vad som händer med Sandra när vi kollapsar. Tillslut
verkade dom förstå att dom måste kommunicera med oss, och visa att dom faktiskt
jobbar framåt. Om dom nu gjorde det, man undrar ju ibland…
Nåja, det
kvittar hur det har varit, huvudsaken det bli nåt bra av det hela inom kort.
Innan vi kollapsar. Men vi har ju svårt att lita på kommunen efter alla turer
genom åren.
När vi
fortfarande trodde att assistans var den enda möjligheten så ansökte vi om ”annan
särskilt anpassad bostad” vilket innebär att kommunen står för själva bostaden,
men utan personal då man har egna assistenter.
I samma veva
började personalen på korttids vända sig emot oss och vi fick bl.a. hem ett
brev där det stod en massa falska punkter om Sandras behov och förmågor. Chefen
hindrade mig att ha möte med personalen för att reda ut det som inte fungerade
längre, eftersom dom hade tagit bort anpassningar för att bevisa att behoven
inte var så stora.
Det enda
chefen tillät var ett möte mellan honom själv och Godman, som vid tillfället
var Göran. Efter många turer så gick vi med på ett sånt möte, men det var jag
som åkte dit istället för Göran. Som en liten överraskning. På det mötet
ifrågasatte jag punkterna i brevet och fick chefen att delvis erkänna att dom
inte stämde.
Skadan på
korttids gick inte att reparera och vi var tvungna att avsluta den insatsen,
mot våran vilja. Sandra mådde inte bra där längre. Vad hände då? Jo, chefen och
vår dåvarande handläggare anmälde Göran som olämplig Godman! Anledningen skulle
då vara att han inte lät Sandra gå på korttids…
Så klart
blev det inget av det, eftersom Göran inte gjort något fel. Det där föll väl
lite i glömska ett tag. Det är ju väl känt att cheferna i socialtjänsten vill
bli av med oss föräldrar som Gode män, det har dom talat om för oss flera
gånger. Och dom sitter i samma hus, och förmodligen på samma kafferep som överförmyndarnämnden.
Nu börjar
dom granska Göran igen och det känns ju inte helt orimligt att det hör ihop med
den boendelösning som måste ske inom kort, som ju är ganska kostsam för
kommunen. Plötsligt minns vi att det har hänt förut och ja, vad ska man säga.
Blir dom av
med oss som Gode män så kan dom ju placera Sandra i det betydligt billigare
alternativet, den ombyggda skolan. Där skulle Sandra inte få någon livskvalitet
alls och vi kan inte göra något åt det.
Kommunerna
har sådan makt att det är läskigt, faktiskt. Det räcker ju att dom säger ”Vi
anser att vi har anpassat tillräckligt” så har dom följt LSS där det står att
det ska individanpassas. Och en person i beroendeställning, som inte själv kan
larma när hen far illa, kan inte påverka sin situation ett dugg. Utsatta
individer är helt beroende av anhöriga och har man inga så finns inget skydd
kvar.
Vi kommer ju
för fan alltid att vara livrädda för vad kommunen ska ställa till med, för dom
skiter fullständigt i hur Sandra mår. Dom vill helst låsa in henne nånstans så
dom blir av med problemet. Vi har t.o.m. haft en handläggare som sa det rakt ut
till oss. ”Det Sandra behöver är att sitta ensam i en lägenhet övervakad via
kamera” Fy fan!
Men iaf… På måndag
ska vi få besked om eventuella boendealternativ. Jag försöker glädjas över det,
men oron ligger som ett lock över alltihop. Varför skulle Sandra plötsligt vara
värd ett liv i deras ögon? Och hur trygg är hon när vi dör? Vågar vi ens lämna
henne?
Tipsa
media: tipsa@aftonbladet.se, 71717@expressen.se, svtnyheter@svt.se,
kontakt@svt.se, nyhetstips@dn.se, nyhetsmorgon@tv4.se, efterfem@tv4.se,
kalla.fakta@tv4.se, granskning@svt.se maloueftertio@tv4.se
Lena
Hallengren: lena.hallengren@regeringskansliet.se
-LSS måste bli tydligare så kommuner
inte kan slingra sig från ansvar.
-Utredningar måste göras av personer som
har ordentlig kompetens om det funktionshinder dom utreder.
-Utredningar ska ta den tid som krävs
för varje individ.
-Nya handläggare och chefer ska inte
kunna ändra på fattade beslut, utan att en ny utredning görs.
-Personal och chefer ska ha kompetens om
funktionshindret och kontinuerlig handledning.
-Funktionshindrade ska inte tvingas att
flytta från en gruppbostad där hen mår bra.
-Funktionshindrade måste också få ha
lite pengar över till nöjen och intressen.
-Personer som inte kan larma ska aldrig
lämnas ensamma med en personal utan att andra har insyn.
-Funktionshindrade ska ha anpassade
aktiviteter och livskvalitet.
- Olika gruppbostäder
måste finnas för de behov som finns, oavsett i vilken kommun man är född.
-Funktionshindrade måste ha rätt att
flytta till vilken kommun man vill, och få bo kvar där.
-När kommuner måste betala vite för icke
verkställda beslut bör dom pengarna gå till anhöriga som har varit dom som
gjort det jobb som kommunen inte gjort i flera år.
.