Information och samarbete

Jag håller på att skriva ner allt som är viktigt att känna till om Sandra. Oj, vad man får tänka till! Vi hjälps ju åt, förstås, och jag har god hjälp av assistenterna, som vet vilken information man bör få som ny. Göran och jag liksom ”bara gör” och vi tänker inte så mycket. Det är först när nån rutin ändras som vi inser att det är en del att hålla reda på. Om det händer nåt oförutsett och stökar till ordningen lite, så kommer man liksom av sig hela dan sen.

Så för ett tag sen ordnade vi en pärm där jag började skriva ner lite viktigheter för att komma igång. Sen har vi fyllt på vartefter och igår renskrev jag allt vi hittills fått ihop.

Lite om rutiner, högtider, låsningar, stress, intressen, vanor, rädslor, mål, osv. Så kortfattat och lättläst som möjligt. Det är ju jätteviktigt att sånt finns nerskrivet eftersom Sandra inte kan säga själv hur hon vill ha det. Jag tänker också att det är otroligt viktigt när det blir fler assistenter runt Sandra, och alla inte träffar varandra alla gånger.

Det märks ju bara på korttids nu, även om det fungerar och inte är något stort problem. Det är svårt att all information når alla berörda, och det är svårt att beskriva vad som är extra viktigt, när man inte träffas nånting. Det är så lätt att tro att Sandra kan mer än hon faktiskt kan, och förstår man inte det, eller kan diskutera det ordentligt med övriga i personalgruppen (eller oss föräldrar) så ställer man väldigt lätt för höga krav på Sandra. Men det är alltid personalens eget ansvar att saker ska fungera, inte Sandras…

Som att hon ofta har schemabilder i byxfickorna när hon kommer från korttids t.ex. Det är personalen som har ansvar för att tydliggöra rätt. Hemma, och på jobbet rör hon aldrig schemat, för vi har regler kring det som Sandra förstår. Man kan inte säga ”hon brukar stoppa på sig saker” och lägga ansvaret på Sandra. Man måste anpassa för att förebygga.

Så kan ju vissa tycka att ”det gör väl inte så mycket”. Men det är ju precis vad det gör, för det ställer till det i förlängningen. Saknas schemabilden på korttids nästa gång så blir Sandra orolig. Får hon stoppa på sig saker i sina fickor (eller tror att hon får) så kan hon få för sig att göra det på andra, inte så lämpliga platser. Så det är alltid vi som jobbar runt Sandra som måste hjälpa henne att göra rätt. Jag blir vansinnig när nån lägger det ansvaret på Sandra, för hon gör det hon tror är okay om vi inte har varit tillräckligt tydliga!

Sånt här är ju bara problem när det är olika personer som inte träffas som har ansvar för Sandra. Vi assistenter pratar ju med varandra innan saker hinner bli problem, vi hittar lösningar och åtgärdar direkt, och vi ser till att alla får information. Men andra personalgrupper har vi ju ingen koll på, mer än att vi informerar och tar förgivet att dom tar till sig och för vidare till alla berörda.

Nu är det, som sagt, inget stort problem. Det fungerar jättebra på korttids med dom allra flesta och hade det varit ett problem så hade jag bett om ett möte. Jag tror också att förändringarna (försämringarna = ny chef) på högre ort har påverkat kvaliteten ”på golvet” och personalen gör nog ett hästjobb för att det ska fungera så bra som möjligt. Viktigast för oss är att Sandra trivs där, och så länge hon fortfarande längtar dit så är vi mer än nöjda. Jag vill bara poängtera det. Anledningen till att jag tar upp det är att visa hur viktiga saker kan vara som kanske verkar bagateller om man inte är ordentligt insatt. Och att det är så viktigt att alltid ha en dialog.

Ni som har hängt med i bloggen från början vet att Sandra först gick i en skola som inte klarade anpassningarna som Sandra behövde, där hon hade över 40% frånvaro och var trött-sjuk nästan varje vecka. Lärarna i den skolan sa ”Vad ni gör hemma bryr vi oss inte om” och vi hade inget samarbete. Det tror jag nog är största anledningen till att det inte fungerade för Sandra där.

När hon sen bytte skola, till en anpassad skola för elever med autism och begåvningshandikapp, så var skillnaden väldigt stor. Det var ett stort fokus på samarbete mellan hemmet och skolan. Det märktes hur viktigt det var att vi löste problemen tillsammans direkt, innan det hann bli problem, och att vi jobbade åt samma håll. Jätteviktigt!

För övrigt så var gårdagen en bra dag. Sandra var piggelin igen och det räckte tydligen med en natts sömn. Troligtvis var hon inte vaken under natten, för det blev ingen sovmorgon.

Hon orkade t.o.m. ut i solen en stund på em och plockade en stor fin ”lövbukett” till mig.

Väl inne fick hon lägga löven i press. Kanske blir det åt konstverk av dom på jobbet när dom har torkat :)

Ha en fin dag!

.

Roligt på jobbet

Inte somnade Sandra om igår natt, som jag först trodde, hon var bara tillräckligt tyst för att det skulle verka så. Ett tag iallafall. Efter ett par timmar ville hon upp och jag försökte med att det var sovtid fortfarande, fast det inte var det. Men det gick hon ju inte på, så det var bara att starta dagen, helt enkelt.

Hon var väldigt trött, men vi klarade oss utan låsningar eller utbrott och det är ju helt fantastiskt. Vi la jobben på en lagom nivå och utmanade inget i onödan. Sandra jobbade bra men babblade mycket, som hon gör när hon är trött. Kanske känner hon att hon måste hålla igång på nåt sätt för att mota bort tröttheten?!

Men det var nåt med benen igår. Det första Sandra sa var att benen var konstiga och att hon inte kunde ligga i sängen. Hon sa att hon var ”snurrig i benen”. Att det inte betydde ”snurrig i huvet” märkte jag. Hon brukar ta sig för pannan då, och säga ”snurrig i huvet”.

Jag gissar att hon kände sig ostadig i benen, men vet ju inte säkert. Hon sa också ”ta bort konstiga fötter” Lilla gumman, vad jag vill krypa in i dig och känna vad du menar ♥

På fm var det skapande och det tror jag inte att jag har varit med på sen vi flyttade hit verksamheten och kan följa schemat eftersom det finns material och är anpassat. Kort sagt är det roligare nu när det fungerar ordentligt, förstås.

Vi har ett ”året-runt-tema” om årstiden, som vi har lite som grund i det vi gör och på skapande har vi arbetat med höstträd några gånger, och använt lite olika material.

Igår klistrade vi först torkade löv på trädet.

Och sen testade vi med att ”dutta” färg med en diskborste.

Jag får ju en hel del inspiration och idéer när jag kollar runt på nätet, som vi sen anpassar lite, så det funkar för oss och Sandra. Tidigare träd som Sandra har gjort är att klistra löv/äpplen i kartongpapper på träden. Hon har också ”duttat” färg med tops, men ville göra det till ett äppelträd, så det sitter äpplen på alla färgduttar :)

Igår hade vi fått ihop lite olika höst-träd, så då byttes Sandras ”skapande-vägg” ut. Den byter vi ganska ofta, eftersom vi inte kan göra så mycket annat med allt hon tillverkar. Det är roligast att göra, själva resultatet är Sandra inte så intresserad av, mer än att det nog är lite roligt att vi sätter upp det när det är nytt.

Visst blev det fint?! I hörnet hängde jag upp lite annat skapande som Sandra har gjort med pärlor. Det gäller att inte hänga upp för mycket, och inte för synligt, för då blir det mer störande än fint för Sandra.

I kvälls-duschen märktes ostadigheten och Sandra har ju kvar lite sviter efter kraschen i våras, så hon har haft svårt att böja sig framåt när hon ska tvätta benen/fötterna. Hon får ju alltid hjälp, men brukar delta lite på sitt sätt när orken finns. Igår kunde hon inte böja sig alls.

Men alla rutiner funkade bra och vi behövde inte tidigarelägga nånting för att få orken att räcka ända till sängen. Det hände t.o.m. oförutsedda grejor när damen precis skulle nattas, så vi fick ta oss ner två trappor igen, duscha och upp innan jag kunde stoppa om henne. Det brukar hon inte fixa när hon är trött, men inga låsningar eller utbrott den här gången heller :)

Idag ska jag jobba igen, och det står ”rörelse” på schemat, vilket jag förberedde ett förslag på redan igår (vi måste ju kolla dagsformen, och att inget som jag missat är bestämt först). Jag tror det är nytt för Sandra, men jag brukar ju inte vara med så det kan hända att hon har testat utan att jag vet det. Om vi nu kan göra det så ska hon iallafall få slå en stor tyg-tärning som vi kallar för ”kuben”

I den kan man sätta in bilder, så det är bara fantasin som kan stoppa vad man använder den till. Idag är det bilder på en av assistenterna som har en ärtpåse på olika ställen på kroppen. T.ex. om bilden med ärtpåsen på huvet kommer fram när Sandra slår, så ska Sandra ta en ärtpåse och balansera den på huvet till en back där hon ska lägga den. Alternativt på axeln, under armen, på foten, mellan knäna eller under hakan.

Just nu hoppas jag mest att det blir sovmorgon, för jag tror damen behöver det med tanke på gårdagen, och natten till igår. Hon var vaken vid halvsex-tiden, men sen blev det tyst så jag avvaktar och hoppas att hon somnade om.

Jag önskar er en fin dag och skön helg!

.

Lite om mycket

Göran åkte iväg till IKEA igår och det blev lite nytta gjord och inköp köpta. Jag skrev och frågade chefen på kommunen vart vi skulle skicka räkningen nu när Sandra behöver mer material till sin verksamhet… Alltså, jag vet ju att dom skiter i Sandra och att jag inte kommer få svar, men jag kan liksom inte låta bli att påminna dom lite om att dom har en kommuninvånare som dom faktiskt har en del ansvar för. Och ett beslut på en anpassad verksamhet som dom inte verkställer.

Just nu skulle ju lite ekonomiska bidrag till hennes verksamhet inte göra ont, när alla våra överskott måste gå till att få ner lånet på huset. Men, jag klagar inte! Vi har hittat rätt för Sandra och det är det viktigaste. Hon mår så bra nu och det betyder allt. Men det är klart, vi kommer ju inte alltid att finnas och kunna skjuta till när hennes inkomst inte räcker och det är väl det som ligger och gnager lite fortfarande.

Nåja. Det får ju ordna sig. För övrigt är allt bra och jag kom t.o.m. ihåg att boka tid hos veterinären åt Sune. Han ska vaccineras och jag passade på att boka en hälsokoll på honom på samma gång. Han mår bra, men det är ändå skönt att kolla upp sånt som kanske inte syns. Njurproblem är väl nåt som kan drabba katter som får räkor lite oftare än vad det är nyttigt för dom… Sen har han haft nåt konstigt för sig ibland, som jag har kallat för hosta, men jag tror inte det är det. Lika bra dom kollar iaf.

Inatt har vi gjort lite annat istället för att sova ;)

Eller, iallafall Sandra. Jag behövde inte engagera mig så mycket, men nån timmes oro var det, som krävde min närvaro. Hur länge damen själv var vaken har jag ingen aning om, men jag hoppas hon tar sovmorgon.

Visserligen är hon alltid vaken på nätterna, så jag vet ju inte om hon har varit mer vaken än vanligt. Det är inte alltid man hör henne, men man ser spåren på morgnarna. Det är väl en av gångerna vi tycker det är bra att hon inte tar så mycket egna initiativ, för hon lämnar aldrig sitt rum av sig själv. Med tanke på vad hon då skulle kunna hitta på medan vi sover, menar jag. Så då föredrar jag ju att hon börjar skrika när hon behöver hjälp med nåt faktiskt.

Ja, det var väl det om det. I det stora hela måste jag säga att Sandra är ganska pigg efter omständigheterna. Det beror med största sannolikhet på att vi har hittat rätt anpassningar, så hon behöver inte däcka av att vara på korttids, eller av dom personaländringar vi har den här veckan. Hon fixar det ju när man gör rätt :)

Idag ska jag hoppa in och jobba och det ska bli roligt. Skapande står på schemat och höstens tema fortsätter. Jag har förberett med att pressa lite löv som ska få bli ett höstträd, tänkte vi.

Det är ingen av dom ordinarie assistenterna som jobbar idag, så vi har skrivit en liten fusk-lapp om dagens rutiner så vi gör rätt. En del saker är nya små justeringar vi har gjort efter mötet, så dom är nya för alla, och viktiga att vi följer noga så Sandra blir trygg i dom. Förändringarna handlar om att tydliggöra rutiner för henne, så därför är det ju viktigt att vi gör rätt. Då blir det lugnt för Sandra fortare.

Jag önskar alla en härlig dag!

.

Bästa verksamheten

För en tid sen skrev jag vilka förbättringar vi hade gjort nu, vad som inte fungerade förut och varför, i det HÄR inlägget. Nu tänkte jag skriva ett inlägg om verksamheten vi har byggt upp och hur en dag/vecka ser ut nu när vi kan koncentrera oss på Sandra, och inte behöver ta hänsyn till någon annan, eller något annat.

Schemat är under uppbyggnad och vi har en del långsiktliga mål, men vi har ändå kommit bra mycket längre än vad vi någonsin hade gjort om vi inte tagit beslutet om ändring i våras.

På måndagar vaknar Sandra hemma och efter morgonbestyren börjar hennes arbetsdag, enligt schemat klockan åtta, men är anpassningsbart efter hennes dagsform, som allt är nu. Inga tider att passa innebär ingen stress och det mår Sandra bäst av. Vi följer hennes takt i den mån det fungerar.

När hon är klar går hon ner i källaren, eller ”till jobbet” som vi säger till Sandra för att noga skilja på ”hemma” och ”jobb”. Det första Sandra gör är att gå in till sitt ”jobb-rum” för att sätta upp dagens schema som ligger förberett i en pärm, med varje dag i rätt färg. (Dvs mån-grön, tis-blå, ons-vit, tors-brun, fre-gul). När det är klart går en assistent in till henne och dom går igenom schemat tillsammans. (Och rättar till det om det har blivit tokigt nånstans)

Det första som står på Sandras schema varje dag är ”morgonpyssel” då hon får göra något som inte kräver energi. Hon behöver en liten stund på sig att ”landa” på jobbet för att komma till ro. Innan vi införde det var Sandra uppstressad när dagen började, och det blev svårare för henne att koncentrera sig på uppgifterna.

Sen börjar arbetsdagen ”på allvar” och på måndagar (än så länge) har vi ”jobba i bänken” vilket innebär pedagogiska uppgifter och ”korgarna”

I väntan på måndag.
Lådorna ställs ut när Sandra ska jobba med dom.

Korgarna fungerar så att vi har förberett tre lådor (från början var det korgar, därav namnet på uppgiften) med en uppgift i varje. Sandra får ett ark med tre prickar i olika färger, samma färger finns på lådorna.

Hon tar en prick och sätter den på motsvarande låda med hjälp av kardborre. Sen tar hon den lådan och går till sin bänk. En assistent gör uppgiften tillsammans med Sandra och när den är klar tar Sandra nästa prick och nästa låda, osv tills alla tre korgar är gjorda.

I korgarna kan vi variera svårighetsgraden på uppgifterna efter Sandras dagsform och är hon pigg och jobbarsugen så får hon göra fler arbeten efter det att korgarna är klara. En assistent jobbar med Sandra medan den andra förbereder nästa uppgift, sen byter man och den som nyss jobbat förbereder ännu en uppgift och den som har förberett går in och jobbar med sitt undertiden. Så kan det hålla på så länge Sandra är sugen på att jobba, men vi brukar avsluta innan det hinner gå överstyr eller bli tråkigt.

”Jobba i bänken” har Sandra på måndagar, onsdagar och fredagar som det ser ut nu. På fredagar är det lite kortare för då har hon även ”Rörelse” på schemat. Ett separat inlägg om rörelseaktiviteterna kommer längre fram, det är lite kvar att fixa med innan vi har det färdigt.

Det är nyligen inlagt i schemat så vi har inte kommit igång med det ordentligt än. Det finns iallafall ärtpåsar, bollar, hinkar och en slags ”kul-bana” än så länge. Ja, och en kub där man sätter in egna bilder och som går att variera så mycket man har fantasi till. Men, som sagt, jag ska fota och göra ett ordentligt inlägg om det när vi har fått lite mer ordning på det.

På tisdagar och torsdagar är det ”Skapande” på schemat med allt vad det innebär. Det är ju också anpassat efter Sandras dagsform, förstås, och varierar mellan klippa och klistra, måla, trolldeg eller vad man nu kan hitta på. Här är hennes ”skapande-vägg” som förnyas vartefter det tillverkas nya saker. Fint va?!! :)

Höst-tema

Efter förmiddagsaktiviteten får Sandra ta fram nåt från sin hylla i sitt rum, ”välja aktivitet”. I hyllan finns bara såna saker som inte tar energi, utan som Sandra kan pyssla med nästan som en slags vila/rast, fast det är mer uppstyrt. Assistenterna turas om att göra henne sällskap genom att läsa av henne och anpassa efter hennes ork.

Runt ca halv tolv är det lunchtid, beroende på hur Sandra mår och om hon har fått i sig någon frukost eller inte. Medan hon går på toa så förbereds hennes rum med bricka och porslin och sen dukar hon bordet. Efter maten är det rast med lite musik och aktivitet från hyllan i hennes rum.

Sen börjar eftermiddagen och då är det ”Jobba i bänken” och ”Välja aktivitet” igen. (Än så länge) Sandra är ofta trött vid den här tiden, så då har vi inga större krav på henne, utan gör saker hon blir lugn av. Men en plan på lite rörelse efter rasten varje dag klurar vi på iallafall, för att hon inte ska bli så stillasittande. På fredagar avslutas dagen med film.

På måndagar och tisdagar avslutar assistenterna arbetsdagen själva och åker med Sandra till korttids, och övriga dagar går jag ner och tar över halv fyra då assistenterna slutar och kvällsbestyren börjar.

En långsiktlig träning som inte var möjlig tidigare är att vänja Sandra vid att ha externa assistenter hemma, så vi ska inom kort börja med att ta in andra under kvällsbadet.

Kommande planeringar under arbetstid är att införa ”Tvätt” först och främst, och det ska vi snart börja med på måndagar. Det kommer troligtvis ett eget inlägg om det med framöver då det är lite planering bakom, och små delmål på vägen. När vi börjar med det beror på Sandra. Just nu har det varit så mycket nyheter ett tag att vi får låta det sjunka in ordentligt innan vi kör vidare.

Ännu längre fram planerar vi att införa köksaktiviteter och utflykter. Ridning är en aktivitet som vi kommer försöka få in så snart Sandra är redo för det. Hon har ridit mycket förut och älskar det, så det känns som ett bra mål att nå. Handla ska vi väl också försöka hinna med lite så småningom.

Mycket av det material vi använder finns under fliken ”Pedagogiska tips” här ovan för den som är intresserad.

Det var allt för idag. Nu tar jag nog lite blogg-ledigt för andra roligheter ett par dagar, och önskar er en skön söndag och fin vecka. Må så gott!

.

Ledighetsträning och målande pedagogik

Det blev inget avslag på nästa ansökan, kors i taket. Fast det kunde inte bli det heller, för då hade kommunen brutit lite för mycket mot lagen. Däremot kommer det bli svårare att få det som Sandra behöver. Men jag lägger ingen energi på det, eftersom Sandra mår bra nu.

Det är nämligen så att vi har ansökt om en för Sandra anpassad daglig verksamhet, där både anpassningar och målet med verksamheten finns med i ansökan. Anledningen till det är inte att bråka, eller ”få rätt” eller nåt akut för Sandras mående, utan helt enkelt bara för att det är kommunens ansvar och inte vårt, och att vi inte har råd att bekosta materialet som går åt. Egentligen också för att vi inte vill lägga all vår fritid på att planera och fixa allt, men det kommer vi aldrig få hjälp med i den här kommunen så det tänker jag inte irritera mig på. det kommer lösa sig när Sandra flyttar hemifrån.

Men får Sandra bara sin hab-ersättning på 50:- om dagen så är det en iallafall en hjälp för oss när vi ska köpa papper, lim, färg, patroner och annat förbrukningsmaterial. Det är liksom allt vi vill, egentligen. För något annat tror vi inte att kommunen klarar att anpassa rätt, och vi låter inte Sandra vara försökskanin fler gånger!

Ja, nu ligger bollen hos chefen som ska verkställa det vi har ansökt om, och det får hon faktiskt ta hand om själv. Vi kan inte göra mer och har ju redan ordnat med anpassningar som fungerar. Vi har dessutom gjort dom största inköpen så det är inget av det som vi tänker bråka om, utan är helt nöjda med lite hjälp till förbrukningsmaterial. För det är ju faktiskt inte vi föräldrar som ska ordna med Sandras hela dagar när hon är vuxen.

Det var det om det. Igår var Sandra lite skör, och vi får nog lägga ribban ganska lågt idag med, antar jag. Damen hade fått måla sina trolldegsfigurer, och titta så fina dom blev :)

Vi tänkte lacka dom sen, och använda dom till Sandras egna sorteringsjobb, eller nåt.

Jag var ju ledig igår, men har inte riktigt kommit in i den där ”ledighetskänslan” än. Jag har väldigt svårt att bara njuta av det, men jag lär mig väl så småningom, vartefter det börjar fungera igen. Det finns ju alltid nåt att göra när man har det pedagogiska ansvaret för en verksamhet. Igår blev det lite bilder utskrivna, utklippta och laminerade, och lite funderingar och planeringar i huvet.

Idag ska jag jobba igen och vips så har ännu en vecka gått. Och ve-o-fasa, snart även ännu en månad!! Hjälp! Vart tar all tid vägen, egentligen? Är det höst redan? Jag som inte har hunnit känna sommar än…

Trevlig helg, gott folk!

.

Fortsatt kravlöst

Det var fint höstväder igår, eller sommarväder, nästan… så vi tog oss en skön prommis, och jag hade kameran med mig.

Nu har ju dom flesta löven trillat av, så det blev ju inte så många vackra höstfärger, precis, men lite foton blev det iaf. Och njöt gjorde vi, av att solen värmde så vi nästan fick vårkänslor.

Sandra hade varit trött på DV igår, men med lagom små krav hade dagen ändå gått bra. När hon kom hem var hon förstås inte piggare, men funkade rätt okay ändå. Det blev en lugn stund med en film att varva ner till och sen tog kvällsrutinerna över.

Natten har varit lugn och nu ska vi försöka samla nya krafter till en ny vecka, med lov, fritids och korttids i den mån damen orkar. Ett frissabesök måste dock klaras av idag. Det går ju inte att skjuta fram det tills orken är tillbaks, så det är bara att ta sig igenom.

Nu har vi ju världens bästa frissa, som känner Sandra och anpassar väldigt bra, så det kan inte gå bättre än det gör. Men det tar ändå på Sandras krafter så resten av dagen får ju bli väldigt, väldigt lugn.

Att vi har tagit bort ridningen blev inte några större problem, troligtvis känner Sandra själv att hon inte riktigt orkar. Hon ville bara få bekräftat igår, när vi gick igenom schemat och kommande lov, att det inte är ridning på måndag, och sen var hon nöjd och frågade inte mer.

Jaha, det var väl det om det. Jag har inget mer att komma med just nu så jag avslutar helt enkelt med att önska er en skön helg! Ha det fint!

.

Många tankar

Oj, vilket fint höstväder vi hade igår. Äntligen höstens vackra färger, sol och ledigt på samma dag! Så det blev en fotoprommis när Sandra hade åkt iväg och det var härlig hög höstluft, när den här årstiden är som bäst.

Jag är ju ingen storälskare av höst, vinter, snö och kyla. Jag längtar allra mest till vår och sommar, och den längtan börjar ju ungefär när sommaren tar slut. Jag är nog ganska ensam om att hoppas på en grön vinter, och hellre grått med plusgrader än att skotta hela halva tomten och ha en orolig tjej som skriker så fort hon ser en isfläck nånstans.

Fast för den skull kan man ju njuta av livet och gilla läget med resten, och det är jag ganska bra på, om jag får säga det själv. Sånt man inte kan påverka får man ju liksom göra så bra det går, helt enkelt.

Eftersom vi ska fira Sandra imorgon, så kommer det bli lite ont om tid för andra måsten, som att packa korttids- och ridväskan t.ex. Så det klarade jag av igår, innan damen kom hem från DV. För det är mycket enklare att göra sånt när hon inte är hemma.

Hennes andra inskolningsdag på DV hade gått bra och hon var så nöjd så, när hon kom hem, om än lite trött. Det är ju fortfarande nytt och både spännande och lite oroligt för henne, innan hon vet hur allt fungerar, men det hade gått bra, trots det.

Och trots att jag hade glömt att packa ner lite viktigheter i väskan. Vad skönt det känns när det finns andra fina människor runt Sandra som löser mina misstag J Tack!

Man vill ju så klart gärna vara behövd som mamma, men jag blir faktiskt väldigt glad när jag inte behövs. Missförstå mig inte, men det är ju det vi måste sträva efter hela tiden, även om jag hoppas att jag kommer behövas lite, ett tag till.

Vår viktigaste uppgift som föräldrar är ändå att se till att Sandra klarar sig utan oss. Så är det, och då känns det så skönt när det funkar utan min inblandning, eller trots mina misstag.

Vi har ett preliminärt datum för skolavslutning nu, men vi får väl se längs vägen hur det går med allt. Sen slutar inte Sandra skolan ”på pappret” direkt, utan det är fortfarande inskolning även om hon är heltid på DV. Så får det vara så länge Jane känner ett behov av det, för det är ju en trygghet att ha en lärare att rådfråga tills det mesta blir rutin.

Men lärarna märker inte Sandra nånting av, för på DV har vi bestämt oss för att lärarna får vara gömda, så att dom inte förvirrar och rör till det för Sandra.

Ja, alltså, inte så att dom personligen förvirrar, utan mer att dom är på ”fel plats” om dom gör sig synliga på DV, och att det bara gör att inskolningen (eller utskolningen från skolan) drar ut mer på tiden än den behöver göra. Så vi tror att det är bättre om DV får vara Sandras och Janes grej från början.

Det känns hur bra som helst alltihop och hittills har det gått över förväntan. Därför kommer vi säkert snart vara klara med inskolningen om det fortsätter flyta på så här bra.

Idag ska vi försöka ta det lite lugnt. Sandra har många tankar som snurrar i huvet, märker vi, så vi måste hjälpa henne att hålla fokus på ”idag” även om hon vet hur kommande vecka ser ut med ridningen på måndag och DV på fredag.

Att hon ska sluta skolan om inte alltför länge, och att hon inte ska åka taxi mer då heller, och att vi ska fira hennes födelsedag imorrn, det vet hon inget om än, som tur är. Då hade det nog blivit lite överbelastat bland hennes tankar.

Jag önskar er en fin dag!

.

Trevligheter och höstiga färger

Jahopp, nu är vi hemma i vardagen igen, efter en campingnatt och lite trevligt umgänge. Tack fina ”assistansbolag-vänner” för middag, skjuts och trevligt sällskap :)

Lite höstpromenerande med kameran blev det också, när det inte regnade. Riktigt vackert när himlen var mörk och solen lös upp dom orangefärgade löven.

 

Lite svårt att få med dom riktiga färgerna, men fint var det iaf.

När vi kom hem hade skolfotona kommit efter lite strulande och dom vill vi så klart behålla. Det har vi gjort varje år, och dom här är ju troligtvis dom sista skolfotona vi får. Eller, får köpa, så klart ;)

 

Det var väl det lilla om vad som hänt sen sist. Idag kommer Sandra hem och jag passar på att slappa lite till dess, helt enkelt.

Hare kanoners!

♥ Kram ♥

Bromsa!

Ja, alltså vart tar dagarna vägen? Det går alldeles för fort, tycker jag, var det inte vår nyss? Det börjar kännas lite höstigt i luften redan ju?? Hur fort gick inte den här sommaren, egentligen? Det är bara 1,5 vecka kvar av sommarlovet!??

Skönt på ett sätt, vi längtar till skolstarten även om lovet har funkat bättre än förväntat. Men vi hann inte riktigt med, känns det som. Kanske för att det inte har varit så många somriga dagar att hinna bada i poolen eller picknicka i gräset på? Eller så är det åldern? Tiden rusar ju på fortare och fortare ju äldre man blir, sägs det. Hua! Fortare behöver det inte gå!

Eller så är det helt enkelt för att vi har haft en mysig sommar med precis lagom aktivitet för att det ska funka. Har man roligt känns tiden kortare och vi har haft en toppensommar, i det stora hela. Men jag tycker så mycket om sommaren att den gärna hade fått fortsätta ett tag till :)

Nåja, hösten har sin charm ;) Det var iaf en solstråle som vaknade igår morse, efter att ha sovit ikapp sig ordentligt under natten. Tänk att hon kan ”komma igen” så snabbt efter tröttheten nuförtiden, det är helt fantastiskt! Veckan som var hade hon aldrig fixat för några år sen.

Solen strålade ute med, så Sandra och Göran gick ut och skrapade potatisen medan jag fixade lite innesaker. Det är oftast så att Sandra blir störd om jag också går ut, så det brukar vara lugnast att jag håller mig inne. Det funkar bäst varsomhelst, om Sandra bara har en person att hålla kollen på, liksom. Två föräldrar på samma gång är en för mycket :)

Men ibland går det bra, om damen är på rätt humör. Korta stunder funkar och oftast kan vi äta lunch tillsammans alla tre. Men man får hela tiden vara beredd att avvika.

Hursomhelst var hon go och glad mest hela dagen, men frampå kvällen märktes det att penicillinet gör henne lite tröttare än vanligt. Det gäller att balansera rätt på humörets sköra tråd så det inte blir onödiga utbrott. Det gick rätt bra får jag ändå säga. Man får sänka kraven såna dagar :)

Innan tröttheten kom ville Sandra hjälpa mig att packa korttidsväskan, vilket hon så klart fick göra. Jag hittade inte checklistan och misstänker att den råkade bli kvar på korttids sist. Så jag hoppas att jag kom ihåg allt som ska packas. Det viktigaste iaf, resten löser dom säkert och i annat fall är det inte längre än ett par mil att åka och komplettera om det behövs.

Igår hade dom nån fest i en lokal i närheten, och det spelades så det dunkade i våra väggar. Jag blev lite orolig att det var samma idioter som förra gången, för dom höll på till tre på natten. Det är okay att ha fest, och det är okay att vi hör musiken, men inte när det är så högt att det känns i sängarna så det omöjligt går att sova.

Alltså, jag gillar annars att somna till musik, gärna hårdrock, så jag överdriver inte när jag säger att det var högt. Men den här gången var det okay ändå, för dom slutade klockan elva. Folk måste ju få ha kul, liksom. Synd att Sandra hann vakna av det, men hon somnade om sen och är ju ledig idag.

Och vi har inga planer, mer än att Sandra har bestämt att hon ska skrapa potatis igen. Det får hon ju gärna göra, för jag är inte lika road av det som hon ;)

Ni får ha det fint!

♥ Kram ♥

Spännande följetong

Det blev inget jobb igår heller så jag blev så illa tvungen att ta itu med lite städning. Några papper fick jag ordning på iaf, men det märks inte nån vidare skillnad i röran… Dammsuget blev det också, men sen fick det räcka med trist städning för det var annat som lockade.

Färgsprakande

Det är bäst att passa på när hösten visar sig från sin allra vackraste sida :)

Frostigt

Så mycket mer blev det inte av gårdagen. Sandra slutar tidigt på fredagar och hon var go och glad när hon kom hem. Här väntade lite paket som sysselsatte en stund innan hon landade i soffan med Pippi på dom sju haven.

Tack snälla Mia och Mona

Ja, sen kom ju kvällen med alla bestyr innan det var Görans och min tur att sjunka ner i soffan, fast inte med Pippi då, utan med lite annat mer eller mindre intressant som gick på tv, och ett glas vin.

Idag är det vanliga lördagsbestyr som står på schemat och så mycket mer brukar inte hinnas på en lördag. Packa korttidsväskan, käka chips, laga mat och allt sånt där vanligt brukar fylla dagen.

Kan ju berätta att Sandra hade med sig den här fina hem från skolan igår.

Det är så vi vill jobba även hemma med datorn, och det är därför vi har sökt datahjälpmedel, för er som minns den proceduren… Ni som inte minns, eller inte har läst det kan ju klicka HÄR om ni vill, och sen vidare på nästa länk.

Då har jag inte tagit med turerna efter jul, för det har egentligen inte hänt nånting mer än att jag har blivit lovad att bli uppringd men ingen har ringt och sen blivit lovad att hjälpmedlet är klart men inget har hänt ändå osv. Vi skulle få det i början av året, och sen efter sommaren, och har alltså inte fått det än.

Men jag mailade i veckan och då plötsligt hade det preciiiis blivit klart! Så nu väntar jag igen då, på att dom ska höra av sig med en tid då dom ska komma hit med det...

Vem ska man tro på, tro på, tro på…… ;)

Tanken är iaf att Sandra ska kunna skriva en liten ”dagbok” och berätta vad hon har gjort i skolan och hemma. Ja, i skolan jobbar dom redan lite så, men jag vill ju följa det och göra lika hemma.

Hon skriver, med hjälp då, eftersom hon inte har lärt sig skriva själv, ett ord och då kommer en bild upp så hon ser vad hon skriver. Det kommer bli kanon för henne, om vi bara får hem det nån gång…

Det var det om det och nu önskar jag er en trevlig helg!

♥ Kram ♥

Härlig höstdag

Igår morse hade tröttheten av förändringarna och röran kommit ikapp lilla damen. Hon vaknade på fel sida om det goda humöret kan man säga, och det var på vippen att hon fick en vilodag.

Men hon kom iaf iväg till skolan och Göran kom iväg till tandläkaren. Nåt jobb blev det inte för min del och inte orkade jag städa heller… Nån nytta ska man väl ha av sin nackspärr, eller va?!! ;)

Solen strålade så det fick bli en prommis istället. Mycket trevligare än städning, faktiskt. Och städningen springer ju inte iväg…

När Sandra kom hem var det goda humöret tillbaks igen. Den hade förresten varit tillbaks så fort hon åkte hemifrån på morgonen, så det var väl en släng av morgonhumör vi fick känna av då, antar jag.

Aspiggan undrar lite över det där med Sandras syn. Jag vet ju inte om jag kan svara så bra, precis, för jag vet inte riktigt själv. Men hennes svårigheter med avståndsbedömning har med perceptionen att göra. Hon har svårt att sortera intrycken rätt och det påverkar hennes sätt att uppfatta avstånden när hon t.ex. går i trappor eller på ojämn mark.

Hoppas ni får en härlig fredag och skön helg, och tack för titten ♥

♥ Kram ♥

En massa ärenden gjorda

Det var meningen att vi skulle till skolan på möte i måndags, men det kom sjukor i vägen för den planeringen, så vi flyttade fram det lite.

Vi tog iaf husbilen med oss och åkte till en grannort där vi hade lite ärenden att klara av. När mötet blev inställt så fick vi en ledig eftermiddag och en härlig promenad i höstsolen.

På kvällen blev det lite mys med vin och räkor.

I tisdags var det ärenden på stan så vi knatade dit och fick det gjort. Lite shopping och bankärenden och så lite fika på assistansbolaget. Sen bjöd jag Göran på den där bröllopsmiddagen som vi inte hade hunnit med än.

Räkchips

Det blev kinamat så inget storslaget, men mysigt ändå. Och med tanke på hur sällan vi äter ute så blir det ju lite extra lyx med vadsomhelst.

4-rätters

Igår skulle vi hämta Sandra i skolan efter maten och åka till sjukhuset där hon skulle få sin syn kollad. Och det var inget fel på hennes ögon utan dom problem hon har med avståndsbedömning och sånt beror på hennes autism och inte på ögonen.

Ja, sen åkte vi ju hem och allt gick bra, trots lite rörigt då eftersom vi inte hade varit hemma och förberett innan Sandra kom hem… Men damen var så pigg och glad att allt gick bra ändå.

Idag blir det skola för Sandras del och tandläkarbesök för Görans del. Själv vet jag inte hur min dag blir än, antingen jobba eller inte jobba :)

Jag har fått lite frågor från Aspergermamma, angående assistans. Hur många timmar man brukar få är behovsprövat så det kan jag tyvärr inte svara på. Jag rekommenderar att man kontaktar ett assistansbolag för att få bästa möjliga hjälp. Läs gärna under fliken ”Assistans” här ovan.

Aspergermamma undrar också om det tas hänsyn till övrig familjesituation, och på det svarar jag nej. När man söker assistans är det enbart personens behov av hjälp man tittar på.

Ha en fin dag och var rädda om er!

♥ Kram ♥