Vi vänder blad

Jag börjar med att tacka för kommentarer jag får, och ett särskilt tack till ”Elle” som skaffat ett namn. Det gör att jag lättare kan svara lite mer personligt om jag känner att jag behöver eller vill det av någon anledning. Viktigpetter håller jag nog inte med om, dock. Jag tycker du kommer med kloka synpunkter i dina kommentarer.

Problemet med cheferna på boendet var nog mer att dom inte föreslog något möte öht. Inte förrän det var försent, och jag inte hade lust att åka bil i fyra timmar för att mötas av en chef som inte ens visste att det skulle vara möte. Men absolut kunde vi haft videomöte, eller så hade ju den sista chefen kunnat varit lite påläst och haft en plan att presentera när hon ringde.

Jag har en mycket nära och fin vän som jag skriver till nu, under den här processen. Som en slags bearbetning som känns bra, särskilt nu i pandemitider, men jag har ju alltid svårt att träffa vänner och då är andra alternativ bra. Det är som en dagbok, kan man säga, och jag tar fram den när jag saknar min vän, eller när jag behöver få ut lite oroliga tankar. Ja, glädjeämnen med för den delen.

Jag har andra kanaler också, och får mycket stöd av mina närmaste vänner, men det jag ville komma till var att jag läste igenom det jag hade skrivit, och jag säger bara, herregud! Att vi stod ut så pass länge, och hur många chanser vi gav det, och hur länge vi hoppades på bättring. Det blev väldigt tydligt när jag läste mina tankar under resans gång. Så rätt, och så himla skönt, att lämna eländet. Det måste ju finnas ganska goda möjligheter till att det bara blir bättre nu.

Nä, usch, jag blir bara irriterad och det är det inte värt. Nu lämnar vi det boendet åt sitt öde, helt enkelt. När jag åkte hem därifrån sista gången var det en otroligt skön känsla. Den behåller vi ett tag, och hämtar nya krafter, istället.

Nu har vi ju fått beskedet från kommunen att dom ska jobba vidare, och att vi kanske kan få vidare information om ett par veckor. Det känns också skönt, så nu kopplar vi bort det ett tag, laddar om och tar nya tag igen när det blir dags.

Sandra har haft en liten svacka här. En lindrig ”trött-sjuka” som håller på att gå över. Förutom när hon kräktes häromkvällen, så har det mest suttit i humöret och jag har gjort bäst i att hålla mig på behörigt avstånd. Hon fixar inte riktigt att jag syns eller hörs när hon är för trött för allt. Det blir lätt utbrott av det mesta då, och det är lugnast för mitt eget tålamod också, att inte utmana något i onödan.

Men nu börjar damen pigga på sig igen, så snart solstrålar hon nog som hon brukar. Vi har skjutit upp hennes födelsedagsfirande ett par dagar och planerar ha det på lördag, om omständigheterna tillåter. Det är ju fördelen med att vi inte kan berätta saker för långt i förväg, för då kan man lättare anpassa efter dagsformen utan att ändra i hennes schema.

Må så gott.

.

Högtidsplaneringar

Vi trodde ju att Sandra skulle fira sin kommande födelsedag i sitt nya hem, med engagerad personal. Eller, i samband med inskolningen iallafall. Som alla vet så blev planerna ändrade, och vi får fira en sista gång här hemma.

Det har vi iofs inget emot, det är ju mysigt, även fast vi hellre hade sett att hon fått flytta vid det här laget. Men nu blir ju inte födelsedagen riktigt som den brukar ändå.

I vanliga fall går jag upp till Sandras rum när jag hör att hon har vaknat. Jag talar om vilken dag det är och säger åt henne att gå på toa. Sen får hon sätta sig i sängen igen, så Göran och jag kan komma med frukostbricka och paket.

Bild från 2008

Men nu kan inte Göran gå i trapporna, och han vill ju vara med och fira, såklart. Och Sandra är noga med det där. Jag ska bära brickan, och pappa ska bära paketen, för så har det alltid varit. Det vore ju trist att behöva stöka till den traditionen nu, sista gången vi firar.

Jamen då får man ju hitta en lösning där traditionen är kvar i den mån det går. Alltså får Sandra gå på toa, och sen ner i källaren, där hon får låna Görans säng. Resten blir som det brukar, jag bär brickan och sjunger, Göran bär paketen. Sandra sitter i sängen (om än Görans) och vi fikar tillsammans. Frid och fröjd.

Så har vi nästa högtid, julafton… Hur kul är det på en skala att fira jul i källaren? Jodå, det skulle funka. Vi har ett stort bord där vi kan duka upp maten, och ett mindre bord där vi kan äta. Och det går ju att dela ut julklappar i källaren också. Det blir ett fasligt kånkande i trappan, med mat, porslin, disk, julklappar, förpackningar och julklappspapper för min del bara…

Eller så krånglar vi upp Göran en våning (utevägen för att slippa källartrappan) och jag är orolig hela dagen för hur vi ska få ner honom igen, utan att han slår ihjäl sig... Vi får se hur det blir med det, vi har en del att planera innan vi kommer dit.

Göran ska ansöka om bostadsanpassning, men jag tror inte att vi hinner få en trapphiss innan jul, faktiskt. Vi hoppas mest på att dom ska tro mer på Görans svårigheter än dom gjorde på Sandras när vi sökte för hennes skull för ett antal år sen.

Egentligen orkar jag faktiskt inte med jul och nyår alls. Det var så nära att vi skulle få vila över dom helgerna och vi blev ju inte precis piggare av att det inte blev så. Själva firandet har gått jättebra dom senaste åren. Vi har hittat rätt anpassningar och det brukar gå lugnt tillväga. Det är förberedelserna innan jag inte orkar. All planering och maten. För flera år sen har vi skippat allt jobb som går att köpa, så jag har inte ens gjort Janson själv. Det är bara sillen jag har lagt in, för den är liksom nåt särskilt som vi alla vill ha. Så jag gör inte så mycket, men jag orkar inte göra inget heller just nu.

Hade Sandra flyttat som planerat, så hade vi nog inte haft någon vidare jul det här året. Även fast jag älskar julen och vill ha mycket av den. Jag har längtat efter när vi kan fira jul ordentligt igen, efter alla år med så lite firande som möjligt. Men i år hade vi ställt in oss på att inte orka, utan bara vila, förmodligen mest sova.

Har vi tur så blir flytten i början av nästa år (vi tror inte riktigt på det, men hoppet finns och omöjligt är det inte) och då hinner vi kanske sova klart till nästa jul.

.

Hipp hipp hurra

Nu har vi firat födelsedá

Ungefär tre månader före sin födelsedag började Sandra tjata om den. När något fastnar i hennes huvud så fastnar det, kan man säga. Vad man än säger eller frågar, så svarar hon med ”sen är min födelsedag” eller ”när fyller jag år” eller ”snart födelsedag” fast lite mer upprepande och entonigt gnällande i långa haranger. Det räcker faktiskt med att man bara visar sig, så startar ramsorna. Det är extremt tröttande i längden för alla som hör och, inte minst, väldigt stressande för henne själv. Därför försöker vi undvika att påminna henne om allt som kan fastna.

När något väl har fastnat så måste vi försöka hantera det. Antingen tålmodigt svara varje gång ”Det dröjer länge” och ”Nu gör vi det här” och ”Det pratar vi om när det är dags” osv. Eftersom Sandra inte förstår tiden, så är det väldigt svårt att ge ett svar som hon blir lugn av. Saker som ligger närmare i tid kan vi försöka tydliggöra med hjälp av en slags ”kalender” där hon får dra bort dagarna vartefter dom är slut. (Längre tid än en vecka är svårt).

(Den här gången användes inte kalendern)

Vi kan också fira födelsedag så fort som möjligt, så det är ur världen sen. Det spelar ju ingen roll vad det står i almanackan om man ändå inte förstår den. Vi lyckades iallafall att fokusera på andra saker som hände, så Sandra glömde bort sin födelsedag ett tag. Tills nu.

Tjatet står ju för att hon inte vet och förstår ”när” och vi måste göra det tydligt för henne så hon blir lugn. Längta är en sak, men att tjata för att man inte vet när det man längtar efter ska komma är något annat. ”Kalendern” är en stor hjälp, även om det ändå är svårt för henne att förstå riktigt.

Nu valde vi att fira hennes födelsedag tre veckor för tidigt istället. Dels slipper vi stressa upp henne när vi inte kan tydliggöra det tillräckligt, och dels så är det så mycket annat för henne just nu. När födelsedagen väl kommer är vi mitt i den sista inskolningen, och Sandra lär ju inte bli piggare till dess.

Den här helgen har (hittills) varit en bra helg. Ett lyckat firande och inga låsningar.

Nu kan vi släppa födelsedagstankar och koncentrera oss på inskolningarna. Sandra längtar till imorgon då assistenterna kommer, och orken räcker längre om vi skalar bort andra intryck.

Må gott!

.

Hipp, hipp HURRA

När Sandra fyllde två år fick hon ett lek-kök. Då hade vi ingen aning om att hon skulle behöva ett även som vuxen. Men nu vet vi, så i 23-årspresent fick hon ett nytt lek-kök, och lite tillbehör. Ett helt lek-rum, faktiskt.

På understa hyllan fanns plats för en del av det hon fick i paketen,
tallrikar, glas, skålar och muggar.

Vi ska sen utöka med fler tillbehör vartefter vi ser vad som fattas. I julklapp kommer hon få ”lek-mat” och bestick. Eller så får hon bestick tidigare, om jag hittar några bra innan jul, för det var lite svårt att äta soppan hon lagade med fingrarna 😋

Hon fick en ny padda också, för den förra hade låst sig så ingen kunde låsa upp den. Fast den slog vi inte in, det var inget paket som hon hade förstått riktigt, så den fick hon när det var dags att använda den senare. Eftersom vi inte är några tekniska genier, så fick vi den inte att funka på ”Sandra-vis” med spelen hon hade förut, med Spotify funkar iallafall, så den invigdes till chips-myset på kvällen.

Egentligen fyllde Sandra år i veckan som var, men det passade oss bättre att fira henne igår. För Sandra spelar det ingen roll vilken dag det är, så för att inte krångla till det sa vi att hon fyllde år som igår. Och hon fick inte veta något förrän på morgonen, på så sätt blev natten lugn.

Jag tycker om födelsedag, sa Sandra,
och färgsorterade paketen 💖

Först sjöng vi, fikade och öppnade paket i sängen, förstås. Det hör till och så ska det vara. Sandra har en födelsedagsmugg som vi köpte åt henne i dop-present.

Den används bara en gång om året, till födelsedagsfrukosten, och den dricker hon alltid ”varm” choklad ur. Chokladbollar är också ett måste!

I dom flesta paket var det ju tillbehör till hennes nya lek-kök, men när hon öppnade paketen hade hon ingen aning om att det fanns ett lekrum som väntade på henne. Det fick hon se sen, när vi tog med oss dom nya sakerna ner, och öppnade dörren till det nya rummet.

Ja, sen lekte vi, lagade mat och fikade hela förmiddagen. Förutom när jag var tvungen att laga lite riktig mat.

Dagen till ära blev det fläskfilé, potatisgratäng och smörstekta kantareller. Tack till världens bästa svamp-letar-hund som hittade kantareller åt Sandra, och tack till hundens bästa matte, som rensar och förväller svampen åt oss när vi inte har tid. Man blir alldeles tårig, faktiskt, och Sandra älskar smörstekta kantareller och tycker det är extra spännande att en hund har hittat dom åt henne.

Stort tack också till Annelie och Agneta för omtanke och paket på posten till Sandra, hon blev mycket glad och nöjd över allt hon fick.

En lyckad och fin födelsedag blev det. Grattis till världens bästa tjej!

.

Roligt lärande

Sist (förutom politikerinlägget) skrev jag om anpassat lärande och idag tänkte jag skriva om glädjen. För anpassar man rätt, har roligt och ser individen, så når man fram bättre.

Utgår man bara från det man ska lära ut, så blir det svårt att fånga intresset hos personen som ska lära sig. Men utgår man från individen, så lär man sig mycket tillsammans. Samtidigt som man har roligt.

Jag läste en fundering nånstans på fb för en tid sen. Barn är nyfikna och tycker det är roligt att utforska och lära sig. Längre upp i åldrarna försvinner glädjen, och lärandet blir jobbigt för många. Vad beror det på? Ja, jag har ju inte precis forskat i det, men kan ju tänka mig att det är just det där, att individen inte är i fokus längre.

I förskolan är det ett självklart tänk, att utgå från varje individs egna intressen, uppmuntra, och bygga vidare på det. I skolan tittar man mer i läroplanen och glömmer individen. Jag tror man måste tänka mer individuellt, för alla människor är ju inte likadana, och har inte samma förutsättningar. Man kan lära sig massor, om man får utgå från det man tycker är roligt. Man kan lära sig tråkig matte när man bakar, om man gillar bakning, t.ex.

Nu hårdrar jag förstås, men ni fattar vad jag menar. Sandra har fler filmer från när hon var liten. Filmer från båda skolorna hon gick i, och där är det så tydligt. I första skolan, som var en särskola, fokuserade man på det som skulle läras ut. I andra skolan, som var en träningsskola för elever med autism, utgick man från Sandra, och lärde ut efter hennes förutsättningar. Gissa i vilken skola hon utvecklades?

När Sandra gick i första skolan hade hon flera utbrott dagligen och gjorde dom flesta framstegen på loven. När hon började i andra skolan försvann utbrotten och tröttsjukorna, och hon utvecklades massor under skoltid.

Det finns en hel del sekvenser i filmerna från första skolan som ger mig andnöd. När man inte ser Sandra, och inte lyssnar på henne, utan bara kör på efter egna planeringar, och flera gånger framkallas det utbrott. Men, det är en helt annan historia, för det finns bra sekvenser också, och det är dom det ska handla om nu.

Dom gånger Sandra leker med en vuxen (i båda skolorna, på fritids, korttids och hemma) och särskilt dock-lek eller köks-lekar, så kan hon så mycket som hon har svårt för i vardagen. I leken får hon nästan inga låsningar eller utbrott när det inte blir som hon tänkt sig. Det är där vi måste lägga vårt engagemang och träna på dom sakerna. När vi hälsade på hos några vänner för en tid sen, så kände jag att vi bara måste bygga vidare på leken.

Vi har ett rum som för tillfället står oanvänt, när vi inte har några assistenter. Senare ska det till ett nytt assistans-sovrum, när ordningen är tillbaks igen, men just nu behöver vi det inte. Så det rummet tömdes under förra veckan.

Lämpligt nog så fyller Sandra snart år, och hon ska få ett lek-rum, tänkte vi. Jag har skruvat ihop stommen på lediga stunder.

Resten av sakerna ska bli paket som hon får i sängen den dag vi ska fira henne. Det är viktigt med paket, så det måste det bli, förstås.

Sen ska här lekas! I leken kan vi utveckla många sidor hos Sandra, på hennes villkor, utifrån hennes intressen. Och kanske kan vi träna på att ta egna initiativ, vara flexibel, att klara motgångar, och att ändra riktning mitt i en plan. Saker som skulle göra hennes vardag enklare. Hursomhelst så kommer vi med all säkerhet att ha roligt på vägen.

Jag ser fram emot att lära mig mer om Son-rise och hur vi kan utveckla leken med lagom utmaningar. Bara vi kommer igång med assistansen igen så blir det säkert bra. Det är några pusselbitar som måste läggas rätt först bara, och det kommer jag berätta om när vi hittat dom.

.

Man fyller inte jämnt jämt

Vi brukar inte fira så mycket i vår familj, eftersom det mest ställer till med oro. Så nåt större kalas har det inte varit sen jag fyllde jämnt för 20 år sen. Den här gången berodde det både på att Sandra inte fixar fester och att jag inte hade orkat. Men man kan ju fira ändå, på ett sätt som passar bra, och det gjorde vi.

Jag har ju tappat lite lusten till det mesta. Och jag är ganska trött på att vara den som inte får tappa nån lust, utan helatiden ska uppmuntra andra när jag själv behöver lite uppmuntran. Så det var väldigt bra för egot att fylla jämnt, faktiskt.

I början av veckan var jag till vc, och där blev jag fortsatt halvtids sjukskriven. Det var ganska väntat, även om jag har mått lite bättre på sistone. När jag ändå var i närheten av ”hemma på jobbet” så svängde jag förbi och tömde brevlådan. Det gjorde jag ju alldeles rätt i, för där låg ett par överraskningar till mig, minsann.

Min vän B har målat den här otroligt fina tavlan av Sune-bulan.
Visst är hon fantastiskt duktig?! (Originalet finns på Sunes fb-sida)

Av min stora stöttepelare H fick jag en massa må-bra
inslaget i en fin låda.

Jag fick också skönsång av fina L per telefon, och när jag kom hem igår hade det kommit blombud från assistansbolaget och fler kort. Sandra och assistenterna hade också gjort ett jättefint kort åt mig, och jag blev alldeles tårig.

Min present från Göran, förutom en fantastisk dag, är en ny kamera. Men pga strul med PostNord så hann den inte komma i tid, men den är påväg iaf. I övrigt såg dagen ut så här:

Hummer och champagne i förtältet

Restaurangbesök med trerätters

Potatisgratängen serverades i en form, men jag la på den innan fotot togs

Glassen var hemmagjord och med öl-smak. Jag var ju bara tvungen att prova!
Som tur var så smakade inte glassen öl...

En Irish ville jag absolut ha, så det fick bli två efterrätter :)

Med tanke på att jag inte själv har orkat uppvakta eller ens uppmärksammat andra på ganska länge så måste jag säga att det som berörde mig mest var att jag har vänner och make kvar, och att dom står ut. Tack!

Sen kom det lite andra, mindre trevliga överraskningar på min födelsedag. Den redan underbemannade personalstyrkan är nu ännu mer underbemannad, så mitt eget mående måste förträngas på obestämd tid.

Ska det funka med assistans för Sandra i fortsättningen så måste det läggas krut på att söka folk nu. Det går inte att bygga Sandras framtid på akut-insatta vikarier, och det måste vara en stark grupp som pallar för trycket. För tryck är det mest hela tiden, även om det inte behöver vara kaos när allt är ikapp sig.

Vi får väl se om och när jag, och även Göran, kan börja tänka på oss själva lite igen. Och om vi står på benen till dess.

Jag är tacksam över att jag hann få den finaste födelsedagen, och att jag passade på att njuta av den.

Var rädda om er!

.

Hipp, hipp, hurra!

Idag fyller vår fina tjej 21 år ♥ men vi firade henne igår, eftersom hon mådde bra och det är bäst att passa på. Sen är det alltid bra med en ”återhämtningsdag” efter så krafterna hinner tillbaks innan det är dags för vardag och korttids igen.

Nu har ju inte Sandra någon släkt som bryr sig om henne, så några hälsningar eller paket från morfar, faster eller kusiner får hon inte. Men vi har andra fina människor runt oss som kan dyka upp med ett paket, eller en hälsning, och då är det bra om hon har hunnit fira hemma, eftersom vi inte berättar nåt i förväg.

Det blev en bra dag och Sandra var nöjd. Lite skör blir hon alltid när vi gör nåt utöver det vanliga, men hon var förstås glad över paket och fika. Mer än så firar vi inte, eftersom hon inte skulle fixa det. Så här kommer lite bilder från gårdagen och jag önskar er en skön söndag!

Många paket är viktigare än vad dom innehåller.

Varm choklad ur "födelsedagsmuggen" är tradition.

Och chokladbollar, förstås. Ett måste.

Födelsedagsfika med tårta ska det vara, även om ingen i familjen
gillar tårta så värst. Sandra mosade den iaf ;) Sen mumsade hon chokladbollar.

Det är som med paketen, det är viktigare att det är,
än vad det är. Inte så sugen, men nöjd med fika ändå.

.

Hipp, hipp HURRA

I fredags var Sandra piggelin igen, men vi tog det ganska lugnt, så det inte skulle hinna bli bakslag inför gårdagens firande. Vi bestämde att vi inte skulle berätta nånting i förväg, eftersom risken fanns att hon inte skulle orka då.

Så på morgonen förberedde jag allt innan jag gick upp till Sandra och frågade om hon orkade fira födelsedag. Jag visste ju liksom vad hon skulle svara J Hon fick gå på toa först och sen hämtade Göran och jag frukostbricka och paket som hon fick i sängen.

Vilken tur att vi hade några sparade chokladbollar i frysen, eftersom vi inte har hunnit (eller snarare orkat) fixa nya. Det måste vara chokladbollar på frukostbrickan när det är födelsedag, nämligen.

Och många paket, förstås. Innehållet är inte lika viktigt, men bästa presenten var skorna. Det är så bra att damen tycker om nyttiga paket, som kläder och skor. Annars skulle det inte vara lätt att hitta på presenter till henne.

Efter maten ville hon gå ut med nya skorna, förstås, så Göran var ute en bra stund med henne i höstsolen. Undertiden passade jag på att fixa undan, förbereda och vila lite.

Sen blev det fika, mest för att det liksom hör till. Ingen av oss är särskilt förtjust i fikabröd, och därför anstränger jag mig inte längre med hembakat. Efter det var firandet över. Lagom och ”Sandra-anpassat” på alla sätt och vis.

Luften gick ur lite, men dagen var inte slut så det var bäst att hålla igång. Farligast att slå ner rumpan, för då finns risken att man inte kommer upp igen ;)

Dagen avslutades med dom vanliga kvällsrutinerna och lördagschipsen och sen var nog även Sandra lite för trött. Men det gick vägen iallafall, och 20-åringen kom i säng utan krusiduller, med nya födelsedags-nattlinnet.

Idag blir det en lugn dag, så Sandra orkar med morgondagen med dv och korttids som planerat. Kanske åker Göran iväg ett par dagar kommande vecka, så jag bara har mig själv att skämma bort ordentligt. Inte så dumt ibland, faktiskt.

Tack snälla rara Tanja, Lotta, Bea, Agneta och Annelie för blommor, presenter och kort till Sandra, och tack till alla fina vänner för hälsningarna på fb ♥

Må gott!

.

Check

Knappt hann jag publicera förra inlägget, att allt är bra, förrän det brakade lös här. Det blev en morgon då jag fick träna på lågaffektivt bemötande och tålamod, kan jag säga. Tur att jag hann dricka kaffe först ;)

Det gick bra tillslut, och damen kom iväg. Jag hoppas det går bra för alla inblandade… Men det kan vara en konsekvens av vårt försök att återgå till kvällarna som vi hade förut. Dvs att inte behöva tidigarelägga alla rutiner som vi gjort det senaste året. (Som jag berättade lite mer om i gårdagens inlägg – Att jämföra)

Nåja, vi får ju ge det lite tid innan vi vet om det fungerar. Reservplan finns redan, så på nåt sätt blir det bra så småningom. Om det nu beror på det, eller om det är Görans baciller som har förökat sig.

När Sandra hade kommit iväg imorse, så åkte Göran för att klara av veckohandlingen medan jag fixade födelsedagspresenterna. Det gäller att skynda på med dom viktigaste måstena, eftersom vi inte vet hur länge ledigheten kommer vara.

Det blev lite grejor kvar i påsen, som vi sparar till jul. Så här tidiga har vi nog aldrig varit förut, även fast det är en del kvar att köpa innan dess.

Det är så bra att Sandra inte är så noga med innehållet i paketen, huvudsaken det blir massa paket, så vi passar alltid på att slå in sånt som hon ändå behöver.

Hon har frågat en hel del efter sin födelsedag i helgen, men vi har bara svarat att det dröjer länge. ”Vi sätter det på schemat när det är dags” och än så länge har hon nöjt sig någorlunda med det svaret. Men i år måste vi berätta det i förväg, eftersom hon väntar på att det ska komma på schemat. Återstår att se hur det går, men vi väntar in i det längsta.

Nu ska jag väl fortsätta att beta av ”att-göra-listan” här, med sånt som måste hinnas på ledigheten. Ingen har hört av sig, så än så länge är väl Sandra på benen, antar jag. Vi hinner nog undan det viktigaste iallafall.

Prio 1 – Spotify och kaffe!

Må så gott!

.

Födelsedag i turbofart

Gårdagen var skör och det var på vippen att vi bestämde oss för att skjuta fram födelsedagsfirandet till nästa helg.

Eftersom Sandra inte får veta nåt i förväg så kan vi ju bestämma oss in i det sista, och det blev tillslut så att vi firade som planerat ändå. Dvs idag.

Gårdagen var trots allt ok och natten bra. För frågan är ju om det är så mycket lugnare nästa helg. Damen lär ju vara rätt trött ett tag, tills inskolningen känns helt färdig och kanske ett tag till efter det.

Humöret pendlade väldigt igår. När Sandra fick vara ifred så var hon världens solstråle, men så fort det ställdes krav så vände det till raka motsatsen. Krav för Sandra såna dagar är när hon ska göra nåt, vadsomhelst utöver att sitta ifred.

Nåja, vi bestämde, som sagt, att fira henne iaf och vi brukar ju inte slå på stort, så det går oftast ganska bra. Det gjorde det idag med, än så länge iaf. Nu har hon kommit till ro, efter en intensiv morgon, med en av dom nya filmerna hon fick. Perfekt när det är skört J

Men vi började med att jag gick in till henne när hon hade sovit klart, och då först berättade jag att hon fyller år. (För henne är ju födelsedagen idag, nåt annat vet hon inte eftersom det måste vara ledigt när vi firar) Hon fick gå på toa och sen sätta sig i sängen och vänta på oss, som gick och hämtade paket och frukostbrickan.

Det som är tradition för Sandra när hon fyller år är att få paket och frukost i sängen på morgonen. Först macka, sen chokladbollar. Eller, mest chokladbollar, faktiskt.

Varm choklad i födelsedagsmuggen också, förstås. En mugg som hon fick av oss i dop-present och som hon har druckit varm choklad ur på varje födelsedagsfirande.

I eftermiddag ska vi fika lite, och det gör vi inte så ofta i den här familjen. Mest när nån fyller år.

Några andra kalas har vi inte och det slutade vi med för många år sen, eftersom det bara stressade Sandra och vi tyckte att hon skulle få må bra på sin egen dag. Men delar av släkten blev nog sura över det där, för efter det har ju kontakten liksom sakta men säkert försvunnit. I år var det ingen som ens skickade ett kort.

Nu kan ju inte våra vänner få bort taggen jag känner när jag tänker på släkten, men jag är jätteglad att vi har vänner som bryr sig om Sandra och tycker om henne för den hon är! Stort tack till alla våra vänner för att ni finns där!

Och då är det inte födelsedagspresenter jag syftar på! Utan omtanke, vilka dagar som helst på året. Så även om nån släkting hade skickat nåt så hade jag inte blivit glad ett dugg, och Sandra hade inte fått se vem det var ifrån. Hon har slutat prata om dom och jag hade blivit mycket gladare över omtanke från deras sida!

Men det är bara dumt att gå och reta sig på saker, så nu släpper vi det och vi har det fantastiskt bra med så många som vet läget och bara gillar oss ändå. Det betyder allt!

Som när grannen kom i fredags, då det var den riktiga födelsedagen, men Sandra visste ju inget. Det ringde på dörren precis när Sandra och Göran var på väg ner i badrummet för att klara av toa- och badrutinerna. Ett känsligt moment alla dagar, och extra känsligt trötta dagar.

Det låste sig för Sandra som fastnade där nånstans nedanför trappan, så att öppna dörren var otänkbart i den situationen. Där stod grannen med paket till Sandra och ingen öppnade.

Men dom vet hur det är och kom tillbaks lite senare ♥

Så det är inte att Sandra fick paket som gör mig gladast, utan att dom vet läget och accepterar det. Och tar hänsyn till det utan att tycka att vi kunde ha öppnat ändå. Det är sånt som gör mig så tacksam och glad, istället för dom spydiga kommentarer vi kunde få förut av vissa i släkten för att vi inte svarade i telefonen när dom ringde.

Sen att det blev lite paket från några fina vänner dessutom är så klart jättegulligt! Det blir vi självklart glada över, så stort tack till grannarna, Annelie, Agneta, Mats och Lena! ♥

Men hon är ju för go, Sandra! När hon öppnade paket med godis i, sa hon ”Precis sån jag önskat mig (säger hon när hon öppnar alla paket) spara den till lördag”

Vi hakade på det, nu när hon själv kom med idén. Annars hade det ju varit okay att äta godis på en söndag också, när man firar födelsedag J Jag hade t.o.m. tyckt att det varit okay om hon velat smaka direkt, till frukostbrickan.

Ha en fin dag!

.

Stora damen

Gårdagen började lika bra som onsdagen slutade. Damen var på ett strålande humör och alla morgonrutiner flöt på bra. Tills det var dags för sista toabesöket innan taxin kom.

Men jag tror att det var en tillfällig låsning som orsakade utbrottet. Nånting som hände och som jag aldrig hann uppfatta. Så det är nog inget jag behöver lägga nån energi på.

När hon kom hem var hon sitt vanliga soliga jag igen och dagen i skolan hade också varit okay. Lite skörhet som nog kan bero på alla nyheter som inte har blivit rutin än.

Det är mycket prat om ridningen som är på måndag om nu alla håller sig friska och inget annat kommer i vägen. Två måndagar i rad har det blivit lite ändrade planer, och det är ju som det är. Sånt får man ju liksom bara lösa när det dyker upp. Men det är klart, Jane och Sandra hade bara klarat av ridningen en måndag innan det blev ändringar, så dom har inte fått in rutinerna riktigt, och då blir det lite oroligt ett tag, innan Sandra vet hur det hela ska gå till.

Men idag är det DV som gäller igen, för andra gången, och det ser damen fram emot jättemycket J Håller sig alla friska nu så dröjer det inte så länge innan vi kan ha avslutning i skolan. Det kommer bli kanon.

Lilla stora damen, idag blir hon 19. Det är inte klokt, när man tänker på det. Min lilla unge har blivit stora damen ♥ Fast hon vet inte nånting om nån födelsedag än. Det får hon veta när vi väcker henne med paket på söndag morgon J

Ha en kanoners dag och fin helg!

.

Grattis vår fina 18-åring!

Nu fyllde ju inte Sandra år på riktigt igår, men det behöver hon ju inte veta. För henne var det födelsedag igår och säkert lika roligt för det. Eller, roligare, eftersom det finns mer tid för sånt på lediga dagar.

Vi kan inte berätta nåt i förväg, för då sover inte ”lilla damen” nåt utan ligger bara och väntar. Och då blir det ju inte särskilt roligt, kan vemsomhelst räkna ut. Så jag började med att gå in till henne som vanligt igår morse, och då först berättade jag vad det var för en dag.

-Du fyller år idag, sa jag.

-Ja, jag tror det, svarade Sandra :)

Sen sjönk det in, det jag hade sagt, och då blev det fart på damen. Upp och fixa morrontoan och sen tillbaks till sängen så Göran och jag kunde komma och sjunga för henne. Annorlunda mot vanliga dagar, men funkar bra med rätt anpassning.

 

Sen ser ju alla födelsedagsfiranden likadana ut varje år, så nånstans är det som det brukar ändå, och Sandra känner igen hur det ”ska vara”

Men, det är klart, visst blir det lite skörare och mer förväntningar i luften, så det gäller att balansera lite lagom. Dagen ska ju vara lite speciell, men ändå som den brukar, helst.

Nu blev det ju lite mer förändringar än bara födelsedag, eftersom vi hade toaträningen att ta oss igenom också. Och eftersom det inte gick hela vägen dagen innan så bestämde vi oss för att klara av det redan på morgonen. Dels behövde Sandra gå på toa och dels är hon piggare och klarar svårigheter bättre på morgnarna än på kvällarna.

Och vet ni vad! Hon fixade det! Så nu är nya toan invigd och tillhör rutinerna, tack för det! Så smidigt det gick ändå :)

Efter toa- och badrutiner blev det nya filmen tills vi tog lite födelsedagsfika med tårta. Köpt Princesstårta från frysdisken! Så lyxiga är vi ;)

 

Vi tycker att det är onödigt att leta efter nåt ställe som är öppet på lördagar, och köpa en riktig tårta som vi ändå inte äter upp. Vi fikar nämligen inte så mycket i vår familj, och nån annan var ju inte här och kunde hjälpa till med ätandet. Sandra gillar den där frysta tårtan och då får den duga. För henne är det lixom stor fest att vi fikar öht.

Efter fikat fick Sandra mer paket. Tack snälla ni som har skickat!

 

Stort tack till Maritha, för en massa!! pärlor och pärlplatta. Och till Annelie för slanten. Ni är för gulliga!

Grannen kom förbi med ett paket i veckan, vi har dom bästa grannar man kan tänka sig, dom på ena sidan huset. Av dom fick hon en chokladask och utbrast glädjesstrålande att det minsann var lördag!! Hon är för härlig, så klart fick hon mumsa i sig lite på direkten :)

 

Jag vet att ännu ett paket väntar från bästa chauffören. Hon ringde nämligen i veckan, för att höra hur det var bäst för Sandra att göra. Vi bestämde att hon får ge paketet till Sandra när hon kommer hem från skolan på onsdag, eftersom hon ska vara på korttids från måndagen.

Sen ringde morfar ♥ (Ja, Sandras morfar då, förstås..) och grattade henne i telefon. Även om hon inte sa så mycket så blev hon glad och tyckte iaf att det var roligt att lyssna. En slant till sitt konto får hon också, tack pappa!

 

Förra veckan kändes det så vemodigt med födelsedagen, eftersom Sandra är så ensam. Och sen det där med skolan, och det kändes som hon var ännu ensammare… Jag tänkte mycket på framtiden och det kändes lite jobbigt alltihop.

 

Men så har hon blivit firad både här och där! Jag är så tacksam och alldeles rörd över alla som finns för Sandra, trots allt. Hon har också fått jättemånga hälsningar på fb… (Ja, inte hon direkt, förstås, men ändå) Tack! Det betyder så mycket :)

Efter maten gick nog luften ur oss allihop. Göran och jag är ju extra alert såna dagar som inte flyter på i vanliga rutiner, och Sandra var förstås lite mer uppe i varv än vanligt. Det blev lite utbrottigt under eftermiddagen, men så länge vi inte hade några krav över oss så flöt det ganska bra, och det var skönt att vi hade klarat av toa- och badrutinerna på morgonen.

Idag vill Sandra pyssla med en av presenterna hon fick igår morse, för det hanns inte med igår. Det blir nog lite lagom idag det :)

 

Imorgon kommer ett gästinlägg som hör ihop med temat om assistans som vi npf-bloggare hade förut. På återseende :)

♥ Kram ♥