När
folk säger att dom ska komma och hälsa på, eller jobba, och Sandra liksom är så
överlycklig för att hon älskar personerna som säger så. Hon pekar med sitt
finger i luften och säger ”Lovar du det” och personen svarar ”Jag lovar det”
Så
kommer dom inte.
Varför
lovar man det då? Varför kan man inte fatta att man måste komma om man har
lovat, om det så bara är en timma för att göra ett nytt avslut och säga att man
inte kommer mer? Fattar inte folk vad dom ställer till med hos Sandra, som bara
älskar allt och alla, men blir sviken gång på gång?
Det
svåra är ju att Sandra inte förstår lögner, eller förändringar som sker av
annan orsak. Men hon förstår tillräckligt för att bli stressad och orolig.
Därför är det bättre att inte lova! Det gäller i alla lägen, vi lovar aldrig
något förrän vi vet att det blir som vi säger. Ser vi till att det alltid blir
som vi säger, så bygger vi upp en grundtrygghet hos Sandra som gör att hon
klarar oförutsedda händelser och förändringar man inte kan styra över. För
livet är ju livet, och ibland händer saker fast man lovat. Men vårt mål är att
det aldrig ska hända, för då klarar hon att det gör det.
I
Sandras värld ska saker bara fungera, och vara som det brukar. Punkt.
.