Ovissheter och oroliga roligheter

Efter födelsedagsfirandet igår morse så blev dagen lugn, med mycket film. Nya filmer i några av paketen passade perfekt och på eftermiddagen blev det lite fika på Sandra-vis. Cocacola, chokladbollar och en Prinsesstårta från frysdisken.

Det räckte gott och väl med intryck efter det och ändå gick resten av kvällens alla rutiner efter omständigheterna bra. Sandra var ju trött och skör redan innan, och har mest längtat till ridningen som är efter skolan idag. Vi hoppas att allt går efter planerna och att damen orkar hela vägen.

Efter ridningen är det korttids och måndagarna är lite oroliga eftersom Sandra inte har fått in rutinen än. Det är många nya moment som, var och en för sig, oroar innan dom har satt sig.

När Sandra har haft ridning på skolschemat tidigare, så har det varit första aktiviteten, så då har hon satt på sig ridkläderna direkt på morgonen här hemma. Bara en sån sak blir ju orolig nu när hon ska ha vanliga kläder hemma fast det är riddag. Första gången blev hon arg och trodde att jag hade gjort fel, så vi fick gå igenom schemat noga och jag förklarade att det var skoldag först, sen byta om och åka till stallet.

Vilken bil Sandra ska åka är också en sak som oroar henne om hon inte har det klart för sig. Det är delvis därför hon har haft egen skolskjuts, med samma bil och chaufför under hela skoltiden. Ja, förutom i början, innan vi fick ordning på allt som inte funkade då.

Så att åka med Janes bil till ridningen och sen taxi efter ridningen till korttids är också nyheter som Sandra måste få förklarat för sig noga, med hjälp av schema, innan hon förstår hur allt ska gå till.

I helgen satt Sandra och bearbetade måndagen
genom att rita och berätta.
Taxi, Jane möter i skolan, rida, Jane sätter på västen,
fika och taxi till korttids.

Nu har dessutom ridningen blivit inställd två gånger i rad, och det gör att det blir ytterligare oro. Dels över om den blir av idag och dels över att rutinen inte har hunnit bli just rutin än. Och sen att hon längtar väldigt mycket, förstås. Att längta för mycket efter nåt stressar och oroar.

Nu är det här inget stort problem eller så, utan snarare vår vardag. Vi kan hantera sånt här ganska bra, men jag berättar det bara för att ni ska förstå hur saker, som för oss andra är små detaljer som vi oftast inte tänker på, kan ställa till med en väldig oro för personer med autism.

Det är så väldigt viktigt med tydlighet, trygghet, samarbete, rutiner och schema. Är det nånting som oroar och man tycker att man inte har ändrat nåt, så kan det vara nån liten detalj som förstör en hel skolgång, t.ex. Det är ibland ett detektivarbete att hitta den lilla detaljen och därför är det så viktigt att vara lyhörd och ha personkännedom.

På tal om det, HÄR får ni ett bloggtips. Bellans blogg handlar just nu väldigt mycket om hur viktigt det är med just tydlighet, trygghet, samarbete, rutiner och schema. En mycket bra blogg att följa, om ni inte redan gör det.

Må så gott och ta hand om er i höstmörkret!

(P.S. Neurobloggarna har tema om Hjälpmedel den här veckan)

.

Blandade känslor

Sandra kom iväg som hon skulle igår, om än lite skör. Men jag fick det här fina fotot efter ridningen sen.

Det ser ju inte precis ut som det går nån nöd på damen, även om det hade varit oroligt den här gången. Dels är hon skör just nu, och dels var det första gången med nya rutiner. Det kommer helt säkert att gå bättre för varje vecka, och jag måste skicka en eloge till Tanja och Jane som klarade uppdraget så bra J

Men det är med lite blandade känslor trots allt, när andra tar över. Även fast jag är mest glad och lättad, så är det ju en liten sorg att man måste göra sig oberoende. Tackolov så funkar ju allt bra, och Sandra har superfina och engagerade människor runt sig, så jag slipper ju den oron.

Det låter kanske inte klokt för ”vanligt folk” men nu känns det så skönt för jag vet att Sandra får det bra om vi dör. Det har varit en stor oro, faktiskt. Att vi skulle dö innan det finns andra som kan ta över.

Nåja, det är en helt annan historia, och den tänker jag inte ta nu ;) Göran åkte iväg med husbilen igår och blir borta några dagar så jag har mest njutit av min ensamhet, faktiskt. Den är så skön i lagom dos, och man behöver nog få sakna varandra lite då och då. Det händer ju inte jätteofta hos oss.

Idag ska jag åka iväg och träffa finvännerna, dom av mina vänner som inte bor längre bort än max en timmes bilfärd, vilket gör att det ju faktiskt funkar att åka dit utan en jätte-planering. Dock måste alla vara lediga och barnfria samtidigt, och det kan ju räcka för att göra det nästintill omöjligt. Men idag så! J

Annika undrar om DV är som ett slags jobb, fast anpassat. Ja, det kan man säga att det är. En del klarar ju att vara på en arbetsplats, ganska likt en vanlig anställning, medan andra behöver ganska mycket anpassning som Sandra.

Ha det kanoners och ta hand om er!

.

Njuter av funkardagar

Vi hade ju inte berättat om ridningen för Sandra, dels för att hon hinner få för stora förväntningar om hon får veta roligheter i för god tid, men också för att vädret var lite osäkert så vi visste inte säkert om det skulle bli av.

Men efter maten fick hon veta att hon skulle få rida innan vi åkte till korttids, och det var precis lagom, tror jag. Damen var strålande glad och jag förberedde henne på att det var Jane som skulle hjälpa henne och jag skulle åka iväg, och komma tillbaks när hon ridit klart.

Hon var helt med på noterna och allt gick jättebra. Så nu klarar dom ridningen utan min inblandning i fortsättningen, vilket ju är toppen eftersom dom ska rida mellan skoldag och korttidstid på måndagar. Förhoppningsvis kommer det att fortsätta även när Sandra har börjat på DV sen.

Efter ridningen åkte vi till korttids, och Jane hakade på bakom oss utan att Sandra märkte det, så att Jane hittar dit också, vilket hon ju behöver sen, när vi inte har skolskjuts längre. Sandra var en solstråle och igår mötte en ur personalen som har stort häst-intresse och egna hästar, så det kan man ju tänka sig vad dom pratade om när jag hade sagt hejdå J

På vägen hem körde jag bara förbi och köpte grädde, och sen gjorde jag glass av rabarber vi hade i frysen. Den blev lika god som all annan glass jag har testat hittills.

Idag ska Göran fortsätta med skorstenen och jag ska ”Spotifya” och slappa, tänkte jag. Kanske krypa ner i ett varmt bad med tända ljus, rent av… Det är ruggigt och höstigt här idag, och då får man ju göra sitt bästa för att inte sakna sommaren för mycket.

Ikväll blir det kräftor till Görans förtjusning och ”champagne-muta” till mig. Jag gillar för all del kräftor, i lagom dos. Men Göran kan äta det varje dag om han får, så jag har väl tröttnat lite. Men med champagne ska jag nog klara att skölja ner några ;)

Kort sagt, vi njuter av livet, för tillfället. Sandra, och allt runt henne, funkar jättebra och vi kan koppla av.

Ta hand om dig!

.

Ny termin, nya nyheter

Ja, nu är höstterminen igång. Eller, det är den ju inte, egentligen… Skolan börjar imorrn, men för oss känns det som höstterminen började igår, eftersom Sandra åkte till korttids som vanligt. När hon kommer hem igen har även hennes hösttermin satt igång, och som hon har längtat!

Väntar på taxin

Hon är så glad att få träffa lärarna igen, och lyckligt ovetande om att det bara är dom första dagarna som blir som vanligt, med lärarna som hon tycker så mycket om. Just den biten känns ju lite jobbig, faktiskt. Lärarna är mer än lärare för Sandra, dom är en stor del i hennes liv och faktiskt hennes vänner. Nästan dom enda hon har…

Jag vet att det nya kommer att bli bra och att Sandra och Jane kommer att finna varandra mer och mer ju mer dom är tillsammans. Så att en sak är bra, betyder ju inte att allt annat är dåligt! Fast det kommer säkert att bli en omställning och en sorg för oss när skolan inte finns i vårt liv mer.

Men bortsätt från den ”lilla” detaljen, så känns det mest spännande och roligt med det nya och jag tror att Sandra kommer tycka om det också, när hon förstår vad som gäller. Hon kommer få den allra bästa inskolningen man bara kan tänka sig och jag är så himla tacksam över hur fint ordnat det är! Så det kommer att gå bra, det vet jag J

Tänk att Sandra fick beviljat assistans på skoltid, för att Jane ska ha en möjlighet att lära känna henne ordentligt innan flytten till Daglig verksamhet. Hon får ha assistans i skolan så länge hon behöver! Tills inskolningen är klar, och den är klar när Sandra och Jane är redo. Fast vi räknar med att den blir klar under terminens gång, och det tror jag inte blir några problem, faktiskt.

Men vilken förmån, ändå! Jane tar alltså över mer och mer i skolan och har lärarna som stöd. Sen har två av lärarna ansvaret för inskolningen på Daglig verksamhet tillsammans med Jane, så länge det behövs. Kan det egentligen bli bättre??

Dessutom känner den personen som ansvarar för DV Sandra sedan tidigare, då hon jobbade med Sandra på korttids. Så hon vet vad Sandra har för behov, och jag behöver inte förklara. Anpassningen är redan självklar.

Sen har vi ju taxin… Vi har haft samma chaufför i alla år! Ja, förutom precis i början, innan vi fick ordning på allt som inte funkade då. Sandra har åkt själv i bilen, med samma trygga chaufför och samma bil varje dag i nästan hela sin skoltid!

Trots förändringar i upphandlingar och annat på högre nivå, så har man inte ändrat på Sandras trygghet. Och hon får behålla samma chaufför tills hon slutar skolan. Jamen fattar ni?! Det är helt otroligt, egentligen!

Och Sandra mår så bra, tack vare all fin anpassning och alla fina människor runt sig! Ett stort fång med rosor till alla fina som ser till att hon får tryggheten hon behöver för att må bra!!! Man blir ju alldeles gråtig när man tänker på det…

Ja, så har vi korttids. Dom har, tills nu, i stort sett haft samma personal i alla tio år som Sandra har gått där. Vi har alltid kunnat prata med varandra om det har uppstått problem, och löst allt på direkten och det har gjort att Sandra är väldigt trygg där. Personalen känner henne och hon trivs och längtar dit!

Skolan… Ja, samma sak där. Samarbete mellan hem och skola är så viktigt och det har aldrig blivit några stora problem av nånting.

Assistansen räddade oss också, förstås. Jag är så tacksam över att bo i ett land med så många möjligheter! Jag vet att allt inte funkar överallt, men vi har det bra i Sverige!

Det var nån gala på tv för ett tag sen, och ett reportage om en mamma som var tvungen att lämna sitt svårt handikappade barn ensam med småsyskonen hela dagarna för att gå till fältet och jobba… Jag klarade inte att se mer, men dom som bara gnäller över det som inte funkar kanske skulle sett det.

Jag tycker lagarna ska följas och jag tycker vi ska kämpa för förbättringar, men jag tycker inte vi ska gnälla. Faktiskt.

Nåja, det var en parentes . Jag är medveten om att vi är lyckligt lottade även i jämförelse med många andra i vår situation här i Sverige. Och jag är tacksam varje dag! Jag önskar att alla barn fick må så bra som Sandra gör! (Jag vet att det finns barn i Sverige som inte orkar leva, p.g.a. saknad anpassning, och det är aldrig okay, hur bra vi än har det!) Bristerna i Sverige beror till största delen på okunskap och oförståelse. Vi måste sprida mer kunskap. Mycket mer.

Hursomhelst… Tack vare assistansen så har vi kunnat hjälpa Sandra att utvecklas och hon kommer få möjlighet till ett fint liv framöver med. Det känns tryggt att lämna över nu och jag vet att hon får det bra även om det skulle hända Göran och mig nåt innan vi hinner ordna med allt som behöver ordnas med.

Sist, men inte minst, så håller vi på att få ihop det med alla inblandade så Sandra ska kunna rida redan nu i höst. Allt är inte kollat överallt än, men det ser ljust ut. Bara en sån sak! Att Sandra får möjlighet att rida, som hon älskar. Att det finns så många fina människor runt Sandra som gör så mycket för henne… Jag har inte ord för det!

Stort tack till er alla berörda!

.

Lyckliga stunder

Ibland hakar det upp sig direkt på morgonen och det brukar bli ett väldigt tjattrande som ofta stegrar och slutar i utbrott. Ibland kanske det är nån dröm som startar det hela, eller nåt hon har kommit på, och funderat på under natten. Hon brukar ju vara vaken en del, så hon hinner både det ena och det andra.

Igår  morse hade hon hakat upp sig på vinden. Alltså, inte att det blåser, utan vinden som finns bakom luckan i taket. Ett gäng teckningar hade hon skapat under natten, med stege och lucka.

Hon kommer troligtvis inte att släppa det förrän hon får se hur det ser ut där, bakom luckan i taket. Det är bara det att hennes motorik gör att hon inte kan klättra upp och titta efter. Inte ens jag har varit där, höjdrädd som jag är.

Så Göran får väl klättra upp och ta foton, eller nåt. Jag antar att vi måste visa henne på nåt sätt iaf, för hon förstår inte om hon inte ser det man försöker förklara. Och att bara släppa det, och strunta i det man inte behöver bry sig om, det har väl aldrig riktigt varit Sandras grej.

På förmiddagen igår gick Göran och Sandra ut en sväng och då passade jag på att ringa till skolan och be om att få Sandras schema för kommande termin. Dom brukar alltid ringa och meddela, men Sandra ska ju till korttids på måndag och åka till första skoldagen därifrån, så jag behövde schemat redan den här veckan.

Sen hann jag påbörja lite schemafixande innan damen kom in och jag fick rafsa undan allt. Jag gjorde nämligen nya foton som kommer behövas så småningom, när inskolningen till Daglig verksamhet börjar, och dom får inte Sandra se än, eftersom hon inte vet nåt.

Men sen fick hon sin filofax med kommande veckas schema i, och då blev hon ju glad, förstås. När jag satte upp skolstarten på hennes 4-veckors-schema, så satte jag upp det som var enligt förra terminens schema, för att Sandra behövde veta innan det nya schemat var klart.

Huvudsaken hon får ett svar, så kan man ändra sen när man vet, och huvudsaken det stämmer med verkligheten när rätt dag kommer. Nu har hon, som sagt, hela veckans schema klart och kan bläddra i filofaxen och se vilka som möter henne varje dag.

Men jösses! Hela sista lediga sommarlovsveckan är slut. Ja, hela sommarlovet är ju snart slut… Sandras sista sommarlov ever.

Min lilla tjej är vuxen och ska snart sluta skolan. Ett nytt kapitel, vuxenlivet, står för dörren… Vart tog alla åren vägen? I snart 19 år har jag varit mamma, vad hade vi för liv innan dess, kan man undra?

Huh, så fort det går! Jag önskar att det fanns en broms. Men det är jag ju inte på nåt sätt ensam om att önska J Det ska iaf bli både pirrigt, lite läskigt och väldigt spännande med förändringarna som väntar. Att det blir bra tvivlar jag inte på!

Jaja, jag måste ju så klart berätta om ridningen igår också! Alltså, tänk vilken förmån att bo som vi gör och ha dom möjligheter vi har, och alla superfina människor som finns runt Sandra och som förgyller hennes dagar. Jag är så tacksam!

Stackars Tigge hade fått stå och vänta ett bra tag på oss igår. Dels var han klar i god tid, och dels kom vi i sista stund p.g.a. massa vägarbeten och vägsniglar. Men sen gick allt bra och den nya pallen funkade jättebra J

Sandra blev rädd när hon skulle upp, men det var så nytt allt och hon hann låsa sig lite innan hon klarade att gå fram till Tigge. Troligtvis för att vi var tre vuxna som väntade på henne, det räcker ju för att hon ska känna krav och då fastnar hon väldigt lätt.

Men Tigge fick sin belöning redan före ridningen, ett äpple, och det låste väl upp låsningen lite och tillslut gick det bra. Ner, som var läskigast förra gången, gick jättebra, och jag tror att upp också kommer gå bra framöver, när Sandra har gjort det några gånger, och inte jag är med.

Om vi nu får till allt praktiskt så Sandra kan rida som vi har tänkt, förhoppningsvis redan under höstterminen. Men det är lite saker som ska stämma runt det hela först, med skjutsar, skola och invänjning. Vi hoppas att det går att lösa, för det vore helt underbart!

Det är ju lätt att förstå när man ser bilderna och Sandras ansikte J

Resten av eftermiddagen och kvällen gick bra och nån stress inför kommande vecka märkte vi inte av, och ingen större trötthet efter ridningen heller. En bra dag och en pigg tjej.

Nu ska Bellan få svar på sin undran om hur Sandras tangentbord ser ut och det ser ut så här…

Intresserade kan googla på flexiboard för att få veta mer. Man kan alltså byta mall  beroende på vem som använder det.

Jag önskar er alla en skön lördag!

.

Vi hade iallafall tur med vädret

Nåja, det var väl inte bara vädret vi hade tur med, utan det gick väldigt bra alltihop, faktiskt. Vi hade väldig tur med vädret passar bättre som rubrik, men så heter ju inte filmen ;)

Gårdagen började med sovmorgon för Sandras del, och hon mådde nog inte så bra för när hon vaknade blev det utbrott om det mesta. Det tog en bra stund innan vi fick henne att varva ner med en film, för hon ville göra ”allt på en gång” och var helt uppstressad.

Man hade ju stor lust att berätta om roligheterna som väntade efter maten, men sånt hjälper bara för stunden och risken är stor att hon hinner stressa upp sig ännu mer och inte orkar ända fram.

Efter maten var det lagom att berätta, och vi bestämde att Göran och Sandra skulle gå ut och blåsa såpbubblor medan jag fixade iordning ridkläderna. Eftersom Sandra inte kan vänta, så är det bäst att fylla tiden med lite lagom aktiviteter, nämligen.

Hon hann få på sig sandalerna innan himlen öppnade sig. Typiskt! Det gick ju så klart inte att gå ut, det vräkte verkligen ner och himlen hade plötsligt slagit om från blått till svart.

Nu gällde det ju att man inte kläckte ur sig nåt i stil med ”Jaha, nu får vi se hur det blir mer ridningen i det här vädret” för det hade inte varit så lyckat. ”Antingen eller” måste det vara, ”kanske” går inte för sig…

Så det var bara att köra på i hopp om att ridningen skulle kunna bli av, och det var ju bara jag själv som märkte av den oron, som tur var.

Eftersom väntan hemma blev längre än planerat när regnet kom, var vi tvungna att åka i lite väl god tid. Jag lovar att jag nog aldrig har kört så laglydigt nån gång, även om jag inte är nån fartdåre i vanliga fall heller. Dessutom körde jag ett par omvägar och ändå var vi framme en kvart för tidigt.

Jag hade nämligen sagt till om att Tigge måste vara ridklar, eftersom Sandra inte kan vänta, så det kändes lite dumt att komma för tidigt själv då… Men Tigge var klar och allt gick bra.

Lite stressad var Sandra över allt nytt och hon är alltid lite orolig när hon ska upp och ner så det var väl inte så konstigt nu när inte trygga Maria, som är van, var med och hjälpte till heller. Men Sandra kom både upp och ner, och fina Tigge var lugn trots skrik och oro. Väl på hästryggen gick ju allt bra och jag tror resten också kommer gå bra efter lite övning.

Sandra hade en skör dag och frampå eftermiddagarna brukar hon bli ännu tröttare och skörare. Det bästa är om Sandra kan rida på förmiddagarna, men det måste ju stämma med alla andra också. Vi är ju glada om det går att ordna ridning öht.

Hursomhelst, solen sken under hela ridturen, och på vägen hem öppnade sig himlen igen, så vi skojade om att vi hade behövt en båt istället för en bil när vattnet forsade fram. Ja, det är ju bara att tacka vädergudarna för solskenet som kom i precis rätt tid J

Nästa ridtur är planerad på fredag, och det är nog bra att vi lyckades få ihop två dagar i samma vecka, för igår var ju allt så nytt. Det ska bli intressant att se om Sandra är lugnare nästa gång.

Tanja ledde Tigge och Jane gick bredvid, så jag blev över, vilket är meningen eftersom jag inte kommer att vara med sen, om det nu går att ordna med ridning framöver.

Resten av eftermiddagen och kvällen gick rätt bra, men Sandra var trött och seg. Allt tog väldigt lång tid så jag fick korta av badet en hel del för att hon skulle hinna bli klar innan TV-kvällen började.

Det gick vägen, men hon somnade ovaggad sen, kan man säga. Det blev sovmorgon idag med, och när jag gick in till henne höll hon på att somna om igen. Vi får väl se om orken är bättre idag än igår… Jag lägger ribban lågt eftersom Göran ska iväg och veckohandla på förmiddagen.

Jag önskar er en fin dag!

.

Bilturer både ute och inne

Det blev en lugn förmiddag igår. Vädret gjorde att vi blev inne, men en biltur fick roa Sandra efter maten medan jag plockade undan och kafferastade.

Damens strålande humör höll i sig mest hela dagen, sånär som en låsning när det var dags att kliva ur bilen. När vi väl kom in, efter lite utbrottande och tappade tålamod, så blev det bra igen.

Sen tog Göran fram Sandras radiostyrda bil, och så hade dom roligt bra länge och jag stängde in mig på kontoret och lät dom hållas.

Efter det fick resten av dagen bli lugn, för vi ville inte riskera att orken skulle ta slut alldeles. Idag är det ju meningen att Sandra ska få rida, tänkte vi. Hon vet ju inget än, förstås. Dels för att hon inte ska stressa upp sig av förväntningarna och dels för att vi vill vara säkra på att inte väder eller ork sätter stopp för våra planer. Hur det går får ni veta imorrn.

Photo by Maria hade en idé om ifall inte en personal från Daglig verksamhet kan lära känna Sandra lite mer, och hoppa in som vikarie om Jane blir sjuk. Jamen jösses! Jag var tvungen att gå tillbaks i LSS-handläggarens mailkontakt och uppdatera mitt minne lite. Så har vi ju sagt! Tack Mia, för påminnelsen.

Eftersom Sandra har assistanstimmar även om assistenter blir sjuka, så går det att föra över dom timmarna till en person från Daglig verksamhet om Jane blir sjuk. Ja, vi får väl lite mer på fötterna vartefter, det är så mycket nytt som jag inte vet än, men bra blir det säkert hursomhelst.

Jag avslutar med lite tema-info. För nu har Neurobloggarna nytt tema, nämligen ”Arbetsliv”. Till förra temat ”Studier” kom det inte in några bidrag, men så kan det ju vara ibland. Vi pratar om att eventuellt ta upp det temat en gång till sen, lite längre fram.

Jag har ju inte så mycket att bidra med när det gäller studier och arbetsliv, men gå gärna in och kika på vår fb-sida, förhoppningsvis kommer det trilla in lite bidrag snart, när semestertiderna är över.

Vill du bidra med ett temainlägg så är det bara att skicka en länk till oss som meddelande. Har man ingen blogg är man välkommen att gästblogga hos mig, då skickar du din mailadress som kommentar och den publicerar jag inte. Man kan vara anonym om man vill.

Ha en fin vecka!

.

Framtidsplaner och glassigt recept

Då ska jag få ihop ett inlägg igen och gissa om det var skönt att vila från allt några dagar. Axeln är bättre nu, och jag hoppas att den mår bra av att jag börjar med övningarna igen.

Förutom ett par dagar med migrän i vanlig ledighetsordning så har vi haft det toppen. Jag kan ju leva ganska normalt ändå, eftersom jag har sån tur att tabletterna lindrar, så jag klagar absolut inte.

Vi åkte en sväng med husbilen och har både cyklat, grillat, ätit och druckit gott och bränt oss i solen. Bästa semestern, med andra ord. Utvilade och nöjda och idag kommer Sandra hem.

Färska kräftor, det var minsann inte dumt alls

Hon är ledig kommande vecka och om inte vädret blir alldeles oskönt så har vi lite roliga planer ett par av dagarna. Ja, blir vädret väldigt dåligt så har vi lite reservplaner också, så som vi måste om lediga dagar ska flyta på så smidigt som möjligt.

Vi hoppas på att det inte blir värre väder än att det roliga blir av, för Sandra ska få rida vid ett par tillfällen, är det planerat. Förhoppningen är att det ska bli ridning med assistent Jane sen, när Sandra har börjat på Daglig verksamhet. Vi får väl se om allt går i lås, men vi börjar med att prova ett par gånger då både jag och Jane är med, så vi ser hur det går.

Det är Tanja, på assistansbolaget, som har en fin häst till förfogande och kanske, kanske kommer Sandra att kunna rida regelbundet sen, genom vårt fina assistansbolag. Det vore helt fantastiskt om hon fick den möjligheten, eftersom det är nåt hon verkligen gillar.

Tanja och Tigge

Efter den lediga veckan är det korttids som vanligt och sen är skolan igång igen. Men det kommer inte att bli som vanligt för Sandra i höst, eftersom hon ska skolas in med assistent Jane till Daglig verksamhet så småningom. Hur lång tid det tar får vi se efter vägen, men grundplanen är väl att det ska bli klart under terminen och att Sandra slutar i skolan sen, vid juletider, eller nåt.

Det är ju inget som hon har en aning om än, och vi hoppas väl att vi har planerat det hela bra, så det inte blir jobbigt för Sandra i onödan. Hon äskar ju sin skola, som bekant. Men vi får se till att hon älskar det nya så ska det säkert gå bra.

Nåja, det var lite framtidstankar som slank ur mig. Det får bli mer om det vartefter det händer nåt i höst, helt enkelt. Vi ska iaf börja lite lugnt eftersom det första steget är att Jane och Sandra ska lära känna varandra.

Det var det om det och jag har väl inte så mycket mer att komma med så jag avslutar med ett recept.

Bellan efterlyser nämligen receptet på chokladglassen jag gjorde, så jag ska väl försöka dela med mig av det då. Det är ju inget märkvärdigt, men gott blev det! (Börja med chokladsåsen eftersom den ska kallna) Till glassen använde jag vanligt grundrecept, nämligen följande:

3 ägg, 8 msk florsocker, 3 dl grädde och vanilj efter smak. Jag använde en vaniljstång och det blev rätt lagom tycker jag.

Vispa grädden. Vispa ägg, florsocker och vanilj vitt och pösigt. Vänd ner grädden i äggsmeten.

Kör i glassmaskinen ca 30 min.

Själva chokladsåsen har jag inget recept på så du får gissa lite, men smält en rejäl klick smör (obs, alltid riktigt smör) i en kastrull. Vispa i kakao och strösocker. Spä med lite grädde eller mjölk. Låt koka ca 5-10 min, så den tjocknar lite, och rör då och då. (Den tjocknar mycket när den kallnar)

Den går alldeles utmärkt att använda som varm chokladssås över en portion glass, supergott det med!

Men som glassfyllning då – Låt chokladsåsen kallna ordentligt. Häll den i glassen när glassen är klar. Sen kör man så länge man vill, jag ville inte att det skulle blandas, så jag stängde av så fort jag hällt i såsen. Färdigfrys i frysen.

Gör inte för mycket, det är svårt att låta bli den ;)

Man kan ju variera glassmakerna i all oändlighet, om man har tillräckligt med fantasi. Jag har ett par idéer som jag ska testa när vi har ätit upp den här, och ett par tips från en vän som också ska testas. Men vi äter ju så sällan glass och godsaker så jag vetitusan när jag ska hinna testa alla idéer jag har. Vi får väl sätta igång extrafrysen vi har i källaren ;)

Två kokta kräftor

Idag blir det lite slappa här hemma innan damen kommer, och jag antar att vi blir tvungna att städa lite också. Sen önskar jag er en skön helg!

.

Ledigheter, att-göra-lista och kärlek

Jag tänkte att jag skulle slänga ihop ett inlägg här också, utifall ni saknar mig lite mitt i ledigheten ;) Jag har inte riktigt haft tid och då blir det som det blir, helt enkelt.

Sandra kom iväg bra till korttids igår, och morgonen funkade utan några missöden efter en lugn natt. Göran jobbade hela dagen och jag slappade en hel massa och fick bara lite nytta gjord. Hur skönt som helst!

Uppkopplingen funkar korta stunder, men hoppar fortfarande ur lite nu och då och helatiden. Så trött man blir! Så idag tänkte jag ringa och konstatera att räkningen dom råkade skicka till oss förra veckan nog var lite fel så vi väntar på en ny räkning sen, när dom liksom har fixat det vi ska betala för.

Tyvärr har det funkat hittills idag… Det är lite lättare att bli arg när det inte funkar, och troligtvis funkar det bara tillfälligt, som det har gjort hela sommaren. Och förra sommaren med för den delen, men då orkade vi inte ringa och sen funkade det utan anmärkning hela vintern. Så att byta modem hjälpte ju inte, och det trodde vi inte heller…

Som tur är så funkar det i mobilen nu, vilket det inte gjorde förut, så nu kan man iaf lyssna på musik i dockan, och det tackar jag för! Det är min bästa batteriladdare, nämligen och jag kan inte lyssna på mina egna spellistor när Sandra är hemma, så det står högt på min ”njutar-lista”

Nåja, jag ringer väl och pratar med dom sen, så får vi se vad dom säger och varför ingen hör av sig, för det senaste vi hörde vara att en tekniker skulle kolla, och det kunde ta upp till fem arbetsdagar och det har gått nu, och ett par till.

Igår eftermiddag åkte jag och tittade på en fin häst som Sandra ska få rida på genom assistansbolaget framöver, tillsammans med hennes assistent Jane, är det tänkt om allt blir enligt planerna.

Alltså, jag är ju lite rädd för hästar, eller om man ska kalla det för en väldig respekt, men Tigge blev jag nog lite kär i. Gud så go han var! Det kommer nog att gå jättebra, tror jag, men vi ska försöka få till ett par ridtillfällen på lovet nu först, så vi kan kolla hur det funkar. Kul!

I morse väckte Göran mig i ottan, för jag behövde bilen och han skulle ju jobba, och då var jag tvungen att följa med och lämpa av honom och alla mattrullarna innan jag kunde ha bilen resten av dagen.

Jag valde ju bort min Stockholmsresa idag, men är faktiskt inte ett dugg ledsen över det. Visserligen hade jag säkert inte varit ett dugg ledsen om jag hade åkt heller, men nu kände jag för en skön avslappnare dag med lite nytta gjord. För det är ju sånt som också måste hinnas när Sandra är iväg.

Jag har just varit och veckohandlat, och även fast själva handlingen inte är jätterolig så njuter jag för fullt med min favvo-spellista i öronen, ensam i bilen. Det, mina vänner, det är sån där vardagslyx som jag uppskattar otroligt mycket.

Nu har jag inget mer att greja med än att dricka kaffe, blogga och lyssna på mer musik tills Göran ringer och vill bli hämtad. Ja, jag skulle ju telefonköa lite till Bredbandsbolaget också. Sen.

Ha det bäst!

Glada miner

Gårdagen började med att boka tandläkartid och jag fick komma dit redan igår eftermiddag. Sen ringa till skolan och meddela att det skulle bli Göran som tog emot Sandra när hon kom hem, så dom kunde förbereda henne på det.

Det brukar inte bli några problem om hon bara får veta det innan. Nu hann jag ju hem före Sandra, men eftersom vi inte visste det så fick Göran möta. Det är bättre att ändra så Sandra får rätt information än att hon får en överraskning när det inte blir som hon förväntar sig.

Det var en solstråle som kom hem, och hela kvällen gick jättebra. Det hade gått bra i skolan och på korttids också och damen var nöjd. Trött efter ridningen hade hon blivit, men det var väl inte så konstigt så som hon hade väntat och längtat.

Nu hinner hon bara rida en gång till innan sommarlovet, så nån rutin hinner det inte bli, och nästa termin vet jag inte om hon kommer fortsätta att rida. Dels går hon ju på ”övertid” i skolan och dels kommer mer fokus läggas på invänjningen, men det vore roligt om ridningen fortsatte för den älskar hon verkligen.

Idag ska jag till frissan, betydligt trevligare än gårdagens tandläkarbesök. Några andra planer finns inte än så länge, så det blir nog lite slappa resten av rasten.

Det är inte klokt vad fort det går, snart är det ju sommarlov! Jag önskar att man kunde bromsa lite, och hinna njuta av dom bästa årstiderna som är just nu. Ha det nu så fint, ni som kikar in här!

♥ Kram ♥

Legofest

Igår var det en bra dag. Visserligen gick det ganska mycket i ett hela tiden, men Sandra var på bra humör och gick ju t.o.m. in i sitt rum själv en stund efter maten, precis lagom så jag hann hälla i mig lite kaffe och få klart gårdagens inlägg.

Sen ville hon ha sällskap så det blev lego för hela slanten hela eftermiddagen. Lugnt och mysigt var det ju, men nåt annat blev inte gjort, precis.

Sandra hälsar på hemma hos taxi-chauffören

Korttidsväskan går inte att packa när Sandra är i sitt rum, så den måste jag ta itu med idag. Ridväskan ska också packas, om vi inte hinner få meddelande från läraren i skolan innan jag hinner börja med den, så vi får reda på om hon är frisk och det blir ridning eller inte. Jag hoppas ju det, för det är väl ungefär vad Sandra har pratat om sen hon kom hem i fredags.

Adorno (vet ej stavningen, Maria) får vänta i stallet

Idag ville Sandra gå ut, så jag hoppas det blir väder för det så jag kan få väskorna packade här i lugn och ro. Jag måste ju ha en plan B klar, utifall det står i meddelandet att det inte blir nån ridning, så det får bli en hög med ridkläder framlagt så länge, och en hög med andra kläder gömt.

För får Sandra reda på att det ”kanske inte blir ridning om Maria är sjuk” så blir hon jätteorolig. Får hon beskedet när vi vet, så blir hon bara besviken om det inte blir nåt, och det är en väldans skillnad. Dessutom händer ingenting än fortsatt ”längtar till ridningen” om det blir ridning som planerat, och det vore ju det bästa.

Här är det morgonrutiner mellan raderna, fast det är ju inget som syns när inlägget är klart. Lite okoncentrerat känns det iaf, men så blir det när jag prioriterar att sova lite längre på morgnarna, och för det mesta har jag ju inlägget nästan klart redan kvällen innan, men igår hanns det inte med så mycket mer än att få gårdagens inlägg färdigt.

Hos taxi-chauffören är det fest

Jag önskar er en fin söndag!

♥ Kram ♥

Lediga njutningar och ridande planeringar

Vilken superhärlig dag vi fick igår, om än lite kylig. Den började med en cykeltur och en aningens lite bättre flås än förra försöket. Det blir nog bra det här innan sommaren är slut ;)

Innan Sandra kom hem hann vi njuta av solen med grillad kyckling till lunch. Vi kan ju inte så ofta grilla på kvällarna, iaf inte när Sandra är hemma, så vi passar på när tillfälle dyker upp, som vi alltid gör med det mesta.

Sandra var trött och skör när hon kom hem, men vi sa att vi försöker med skoldag idag iaf, eftersom det är invänjningsdag med Jane. Då är det bättre att damen är hemma imorgon, om hon fortfarande behöver en ledig dag. Förhoppningsvis har hon sovit ikapp sig inatt så det går bra ändå.

Jag tror visserligen att det är dom nya kläderna som håller humöret uppe här nu, för hon ser lite trött ut. Men vem är inte trött på morgonen?!

Nästa vecka skulle det vara ridning i skolan egentligen, men dom ringde igår och vi kom fram till att skippa den eftersom det också är en invänjningsdag med Jane och det känns ju viktigare, även om Sandra gillar ridningen jättemycket.

Hon blir fortfarande lite uppe i varv när det är ridning, så att Jane skulle följa med kändes inte som ett bra alternativ just nu. Förhoppningsvis hinns det med under nästa termin istället, om ridningen fortsätter så Sandra hinner bli lugn i situationen.

Så bra att dom ringde från skolan redan igår så jag kunde ändra på schemat innan Sandra kom hem och började längta efter ridningen. Nu stod det ”kök” på måndags-schemat när hon kom hem från korttids, och köksaktiviteter gillar hon också så det blev inga protester.

Jag fick ett tips när vi hade möte på korttids förra veckan om en ridskola som kanske kan anpassa sig lite efter Sandras behov framöver. Men det gäller ju inte förrän Daglig verksamhet börjar, troligtvis till våren -14 då. Men vi hoppas att det kommer fungera iaf, eftersom det är ett stort intresse hos Sandra.

Ha en fin dag!

♥ Kram ♥

Färgglad glädje och glada överraskningar

Gårdagen gick bra och Sandra var pigg. Inga låsningar eller skörheter och det verkar som att damen mår rätt bra just nu. Inga större svackor och i det stora hela har hon ju haft ett väldigt bra år med mest friska dagar.

Det är så lätt att ta saker för givna när det funkar och är bra, men jag är iaf väldigt tacksam över allt som funkar och att vi är friska hela familjen. Vi har det förbaskat bra, faktiskt!

Sandra har planerat för helgens aktiviteter, det gjorde hon redan i torsdags. Idag ska hon klippa och klistra och imorgon ska hon klippa grenar. Jaha, det är väl bara att haka på då, antar jag.

Fast igår kom hon hem med det här fina förklädet…

Och då ville hon baka chokladbollar. Det hade vi ju gärna gjort om vi hade haft smör, eller om Göran drar till affären efter kaffet här, men jag tror vi skippar det för hon pratar mer om att klippa och klistra.

Förkläde brukar hon inte vilja använda, men det här hade hon på sig hela kvällen och stoppade div krimskrams och gosedjur i fickan. Ett riktigt ”Sandra-förkläde” i glada färger, så jag förstår att hon vill ha det på sig J

Igår hade Sandra besök av skolsyster i sitt klassrum. (Sandra har eget klassrum) Så bra när skolsyster kan komma till eleverna istället för tvärtom. Hon blev vägd och mätt och följer sin egen kurva fint. Hon har ju alltid varit ganska liten för sin ålder och ett tag även underviktig pga matbekymmer. Men det har rättat till sig bra och allt är som det ska, vilket så klart känns bra även om jag inte har oroat mig för det på flera år.

Sen fick vi veta att Sandra kommer att få rida nästan varje vecka fram till sommarlovet! Ååh, vad roligt! Hon vet det inte själv än, men vi ska berätta imorrn att det är ridning på måndag iaf. Sist blev hon ju så glad över ridningen och vi tror att det var därför hon blev så trött sen i slutet av veckan. Men det går nog bättre när det blir lite oftare.

Humöret fortsatte på topp och hela kvällen gick bra. Den här veckan har hon velat tvätta sig själv i duschen, och sånt uppmuntras förstås. Det är inte alltid hon ”kan” nämligen. Ja, rent fysiskt kan hon, men det funkar inte hela vägen alla gånger. Hon måste vara på humör för att det ska fungera öht.

Vissa dagar kan hon ingenting och andra dagar kan hon ”allt” med assistanshjälp/stöd bredvid, och på funkardagar får vi ju passa på. Kul är det hursomhelst när hon vill och kan. Då blir vi nog lika stolta allihop, tror jag. Det tar lite längre tid, men har vi den tiden så finns ju inget hinder. Det brukar för det mesta gå att korta ner badet lite för att få mer tvätt-tid, för det går inte för sig att missa Bolibompa!

Ha en skön lördag!

♥ Kram ♥