Vi har en
väldigt skör och stressad tjej här nu, och vi har funderat en del på orsaker
och åtgärder. Vi ska få handledning i bl.a. son-rise, vilket vi tror blir
väldigt bra. Men vi måste titta på vad Sandra behöver i sin helhet också, och
sen försöka få ihop det så det blir individanpassat. Det blir så tydligt att
det är väldigt svårt. Sandra behöver ha struktur och veta precis vad hon ska
göra precis hela tiden. Samtidigt som hon inte förstår, och inte klarar för
mycket information. Hon blir stressad av att inte ha koll, men klarar inte
kollen riktigt.
Hon behöver
styras upp för att bli trygg samtidigt som vi vill uppmuntra hennes
initiativförmåga dom få gånger det händer. Men så fort vi frångår det som är
bestämt blir hon osäker på vad som gäller, och det stressar henne. Det är en
hårfin balansgång som man väldigt lätt halkar ur. Vi måste följa Sandra,
samtidigt som hon behöver styras…
En tanke som
gror just nu är att backa när det gäller Sandras schema. Att välja aktivitet själv
är för svårt för henne nu och det har nog gått för fort fram, kanske satte jag
rent av ribban för högt från början? Vi behöver planera ett fast schema, med
flexibilitet i på nåt sätt. Att vi har t.ex. rörelse, men Sandra får välja
vilken rörelse. Vi har bakning, men Sandra får välja vad hon vill baka. Och hon
klarar nog inte mer än två alternativ. Till att börja med iallafall. För får
hon inte vara delaktig så tröttnar hon och vill inte, och vill hon inte så är
det lätt att det inte blir nånting alls. Och blir det ingenting alls så vet vi
ju hur det går när hon behöver aktiveras mest hela tiden.
Varje gång
hon har blivit så här skör som hon är nu, med låsningar så fort hon ska göra
något, och många utbrott varje dag, så har strukturen och anpassade aktiviteter saknats. Och det är ju så nu med, eftersom vi inte har haft orken
på så länge och nu koncentrerar oss på inskolningar.
Jag har inte
tillräckligt med kunskap och kan inte lösa alla problem, men jag tror ju att vi
måste planera ett ordentligt schema för Sandra så snart som möjligt. Hon
behöver ha aktiviteter och hon behöver veta vad som ska hända. Alla dagar, varje
minut, fast kanske en halv dag i taget. Det kräver planering och ork, men det tar också en väldig energi när det
inte funkar så det blir en ond cirkel tillslut.
Vi kan inte
ändra något förrän vi har planerat det ordentligt, men vi har börjat tänka på
lite alternativ som kanske kan funka i praktiken framöver. Vi ska också avvakta
tills vi får handledning, förstås, och det är på gång om ett par veckor. Son-rice är ju lite motsatsen till det strikta som Sandra behöver, så det blir spännande, vi måste nog försöka hitta en medelväg. Tanken är väl att träna Sandra i det flexibla, med små, små steg. Innan handledningen sätter igång ska vi försöka filma så fort vi har möjlighet, för det är ett bra stöd när
man ska leta orsaker och hitta lösningar.
Vi vill ju
också ta hänsyn till att det (förhoppningsvis) kommer bli en ny personalgrupp.
Då vill vi lämna plats åt dom som ska jobba tillsammans att hitta ett sätt som
funkar för alla inblandade. Det är nämligen väldigt viktigt att hitta ett flyt,
och veta vart man har varandra hela tiden. Jag kan inte bestämma hur det flytet
bäst flyter för några som inte ens har börjat än. Alla assistenter måste själva
få chansen att jobba ihop sig om det ska bli bra för alla i slutändan. Att ha
ett schema med aktiviteter hela tiden kräver ett gott samarbete och då har två
assistenter fullt upp och måste veta vad dom ska göra för att det ska fungera.
Det allra
viktigaste här och nu, för Sandra, är dock att vi så fort som möjligt försöker
hitta orsakerna och åtgärda problemen. Man får aldrig någonsin bara låta det
vara! Man måste (!) ha möten och hitta lösningar tills Sandra mår bra igen. Hon
kan inte påverka sin situation själv, det är vårt ansvar att göra det åt henne.
Men det
kommer nog att ta tid, för Sandra har egentligen varit mer eller mindre skör
sen skolan slutade. Det har gått ganska bra så länge jag har styrt upp det och
sett till att det finns en bra planering och ett bra schema, men mina kunskaper
räcker inte heller alla gånger och nu har min ork tagit slut. Man klarar inte
det här jobbet utan handledning, men det är roligt när det fungerar och man
måste nog gilla utmaningar. Det känns så otroligt skönt att vi ska få
handledning, äntligen. Det kommer bli jättebra!
.