Planterings-planering

Äntligen har Sandra mått lite bättre ett par dagar, även om hon är långt ifrån pigg. Det blir ju lätt en ond cirkel också, när hon är trött. För hon blir ännu tröttare av att inte göra nånting.

Jag hade ju tänkt att vi skulle ta itu med hennes lilla ”insekts-restaurang” och i förra veckan rensade Göran och Sandra bort förra årets vissna ”matrester” (före detta blommor). Eller, det var nog faktiskt mest Göran som jobbade, och Sandra tittade på. Det blir lätt så när hon är trött, men hon var med iallafall.

Igår tog vi en prommis med ”Rolle” (som rullatorn nu är döpt till) för att köpa lite nya blommor. Det gick väl sådär, men en blomma hittade vi iallafall. Jag hade ju tänkt att Sandra skulle få välja, men det fanns inte några valmöjligheter, tyvärr. Å andra sidan kanske det var bra, eftersom det tar mer energi av henne om hon ska välja.

Det var en kund i affären som var klar i kassan när vi kom dit. Vi behövde inte köa, men Sandra såg att hon stod där framme. Samtidigt kom det en expedit bakom henne och höll på att packa upp några kartonger. Det räckte för att göra Sandra trängt och hon började skrika. Då är det bra att vara två, så en kan gå därifrån med henne.

Sen körde hon stolt hem blomman med Rolle. Vi får väl gå och köpa fler blommor en annan dag. Huvudsyftet med allt var ju att hon skulle röra lite på sig, och det gjorde hon ju. Jag hann knappt fota.

Rolle är verkligen ett bra hjälpmedel, även om rullstolen hade varit tryggare i affären. Nu löste det sig bra ändå, och jag tror stressen hon kände rann av henne ganska fort när hon kunde köra hem sin egna blomma själv.

Här kan ni läsa om förra årets roliga projekt. Det är stor skillnad på hennes mående då och nu, även om hon inte mådde så bra då heller. Hon klarade betydligt mer än hon gör nu. Tyvärr kan vi konstatera att hennes mående försämras varje gång jag släpper taget och andra ska ta över utan mig. Förra våren började vi ta in externa assistenter igen (och vi saknar ju en av dom bästa, den fina som snickrade med Sandra).

Nåja, det är ju ett avslutat kapitel nu. Väl hemma fick hon mer motion då hon skulle plantera blomman och lite frön, som vi också köpte. Eller, själva planteringen ”orkade hon inte” men hon fick gå runt huset och hämta vattenkannan som jag hade förberett.

Två omgångar med vattning blev det, eftersom jag inte kunde fylla kannan för mycket. Och eftersom hon fick lite extra rörelse på det viset. Rolle var en perfekt hjälpreda och gjorde det hela tillräckligt roligt för att damen skulle ”orka” (ha lust).

Det är så bra, för Sandra måste gå runt hela huset med Rolle när hon ska hämta vattenkannan, medan jag kan ta trappan och hinner förbereda innan hon kommer. Vi har dessutom två kannor, så Sandra inte behöver vänta.

Men sen tog både ork och lust slut. Mest orken, tror jag. På eftermiddagen ville hon inte göra nånting annat än att se film och jag såg på henne att förmiddagens utflykt tog på krafterna. Men nöjd var hon, och det är huvudsaken.

Annelie frågade om vi la in egen sill till påsk, men vi nöjde oss med köpt. Vi köper det mesta nuförtiden (av tids- och ork-brist) men till jul brukar vi lägga in egen sill, för den är ju godast.

Må så gott.

.

Hotellkomplex

Nu är projektet färdigt med hotell, restaurang och pool till alla insekter som vill flytta in. Sandra fick börja restaurangfixandet med att köra jordsäckar på pirran. Pirran har hon kört många gånger med diverse uppdrag som Göran har gett henne när hon har varit ute och behövt röra sig lite, så den kan hon hantera bra. Jorden var tung, men Sandra kämpade på och det blev några vändor.

Sen fick hon ösa jord i lådan som var förberedd.

Dagen efter gick vi till affären och Sandra satt i sin rullstol. Affärer är ju svårt för henne, men om man väljer ställen som är lugna och tider då nästan ingen annan handlar, så går det oftast väldigt bra. Vi är ju två assistenter, så ifall det inte går kan den ena avsluta köpet medan den andra flyr fältet med Sandra.

Den här gången var det väldigt lugnt så hon klarade den lilla väntan när jag betalade och assistenten packade ner blommorna som Sandra själv hade valt. Förutom blommor ville hon absolut ha en tomatplanta och det fick hon förstås.

En mycket stolt tjej hade blomsterpåsarna i sitt knä på vägen hem. Hon provsmakade en tomat också och var mer än nöjd.

Väl hemma fick hon plantera sina blommor och frön som hon köpt, och det klarade hon fint med rätt hjälp (även om vi fick rätta till lite i efterhand).

Sen skulle det vattnas.

En liten pool fylldes med vatten till alla insekter, fåglar och igelkottar som vill bada eller dricka.

Vi gjorde två skyltar som Sandra satte upp vid sitt fina hotell och nu är det klart. Vi hoppas på många gäster i sommar.

En strålande glad tjej som ”kan själv” när anpassningar, vägledningar och förberedelser är rätt.

.

Hotellbygge

Assistenten fick en rolig idé som det blev ett projekt av. Det är så kul att Sandra får lite ordentliga aktiviteter, som går att både anpassa och utveckla. Riktigt lyckat blev det, och än är det inte klart. Det är inte så lätt att hitta på nya utmaningar som håller Sandras intresse vid liv, så lite mer ordentliga projekt är jätteskoj.

Men det kräver sin förberedelse om Sandra sen ska kunna göra så mycket som möjligt ”själv”. Så det var tur att vi var tre som kunde hjälpas åt när förberedelserna gjordes. Sånt här kan Sandra inte få göra om hon inte har dubbelbemanning i framtiden, så vi får väl passa på… Göran jobbade inte, men fick rycka in vid ett par låsningar, annars hade inte assistenten hunnit förbereda aktiviteten så den blev ”Sandra-anpassad”.

Att skruva i och ur skruvar med en skruvdragare har Sandra övat på många gånger tillsammans med Göran. Det tycker hon är roligt, så vi visste att hon fixade det. Men att skruva fast skruvar i ett bygge är inte riktigt samma sak, så det var lite spännande att se hur det skulle gå.

Men med bra vägledning av assistenten så tog det inte så lång stund innan Sandra förstod hur hon skulle göra. Assistenten hade förberett så skruvarna satt fast på sina platser, sen var det ”bara” för Sandra att skruva i dom. Sånt här gör henne så stolt. Lite på gränsen till för svårt, men så hon ändå fixar det.

Och fixar man att skruva med en skruvdragare, så är steget till att borra med den inte så långt. Även om det inte blev några direkta hål av borrandet, för det var lite svårt. Men syftet var inte att det skulle bli hål, utan att Sandra skulle kunna själv och bli nöjd. Hålen fixade assistenten till senare, när Sandra var inne. Det vet hon inget om, utan i hennes värld är det hon som har borrat hål själv.

Vi har också plockat material till hotellet när vi har varit på promenad i skogen. Eller, skog och skog, vi måste komma fram med rullstolen, så nån skog är det inte, men tillräckligt med träd för att hitta både kottar och pinnar.

Sandra fyllde det fina hotellet med det hon plockat.

Sen kånkade hon både hotell och stubbar till sin plats i trädgården. Visst blev det fint?!

Nästa projekt blir att fixa lite mat till insekterna, så dom ska trivas i sitt hotell. Sen hoppas vi att vi ska få se lite gäster där i sommar.

.

Omställningar och otäcka svampar

Jaha, nu är det ny vecka igen då. Vart tar alla dagar vägen? Korttidsledigt igen, liksom?? Vi var ju nyss lediga?! Undrar hur mycket tid det finns, egentligen. Som kommer vara över när jag inte jobbar jämt, menar jag ;) Det är faktiskt en omställning bara det, och jag har inte vant mig vid att vara ledig på dagarna än. Och att korttids funkar igen.

Ja, själva korttids har väl funkat helatiden, men vi har inte kunnat vara lediga ändå, eftersom chefen för korttids har vägrat att hjälpa till när vi inte hade ordning på dagtiderna. Men nu funkar det, eftersom vi själva har ordnat lokal som Sandra och assistenterna kan vara i på dagarna, och då blir vi ju lediga på köpet. Jag har nog lite för många timmar fortfarande, men i jämförelse med att nästan jobba dygnet runt känns det ju som att jag är ledig jämt nu.

Så, det jag skulle skriva var att nu är det korttidsledigt igen. Göran åker iväg ett par dagar och jag njuter av egentiden hemma. Jag måste städa iallafall, det är väl det som är planerat. Och handla. Så tänkte jag baka lite. Tänk, jag hade alltid hembakat i frysen förr, men sen Sandra slutade skolan har jag inte haft den tiden. Men nu kan jag baka igen :)

Fast nuförtiden är frysen proppad med matlådor, så det får nog inte plats med något hembakat ändå. Det blir till att fika upp allt, helt enkelt ;) Det är nog tur att vi kommer få för mycket fritid sen, så vi måste skaffa hund för att inte klättra på väggarna. Ja, då kan jag ju motionera bort alla godsaker jag stoppar i mig…

Gårdagen började iallafall med utbrott här. Som vanligt är det ju mitt fel, men ibland blir det låsningar som jag inte vet hur vi ska ta oss ur. Tillslut tappar jag tålamodet, och det är ju precis fel sätt att lösa låsningar på. Håhåjaja.

Det går inte att börja göra för mycket avsteg i rutinerna, och det är svårt. Särskilt som man gärna vill uppmuntra egna initiativ. Om Sandra får för sig att ”fråga pappa nåt” så går det inte att komma vidare förrän det är löst. Bara det att Sandra inte klarar att ”fråga pappa nåt” själv, och hon klarar för det mesta inte att tala om vad hon vill fråga om heller. Och då står man liksom där. I evigheter.

Sen blir jag tillslut irriterad, fast jag vet att det inte hjälper ett dugg utan bara är dumt. Sandra kan inte provocera, men man kan bli väldigt provocerad! Det är inte hennes fel och hon behöver hjälp att komma vidare, så att bli arg är ju verkligen inte vidare pedagogiskt eller juste mot henne.

Vi är ganska duktiga på det lågaffektiva sättet att jobba, men vi är inga robotar som alltid gör rätt. I november ska vi på föreläsning med Bo Hejlskov Elvén som är väldigt duktig på området, och vi hoppas att vi kan få lite strategier för såna total-låsningar. Helst nåt sätt att undvika dom helt.

Tillslut blev det iallafall lugnt och Sandra kunde få fram att hon ville kratta löv med pappa efter maten. Ja, sånt kan ju också orsaka utbrott om bemötandet (från mig i det här fallet) blir fel. När Göran hade lovat att det skulle gå bra kunde Sandra äta sin frukost.

Senare kom ett utbrott till och jag vet inte riktigt varför. Sandra tjatade om svamparna hon såg i gräsmattan (hon fixar inte riktigt dom) och att hon skulle plocka bort dom när hon kom ut. När Göran sen gick ut för att kolla om hennes bil behövde tankas så blev Sandra väldigt orolig och hakade upp sig på att hon skulle plocka svamparna efter maten. Antagligen trodde hon att Göran skulle ta bort dom (?) Det gäller att man är ordentligt tydlig hela tiden.

Men efter maten var damen nöjd och skuttade stolt ut för att slänga svamparna i soptunnan. ”Jag klarar det här, jag törs” ♥

Sen fick hon rensa ogräs och klippa buskar istället för att kratta löv, eftersom det inte har ramlat ner så många löv än. Men Sandra var lika nöjd med det.

.

Träning och gräslig vardagsmotion

Det finns ju för- och nackdelar med det mesta och kan man fokusera på fördelarna (även om dom inte överväger) så är det lättare att vara tacksam och är man tacksam är det lättare att vara glad och är man glad mår man bättre… :)

Skotvätt efter gårdagens träningspass. Gröna sulor blir vita igen :)

En av fördelarna med att Sandra har sin verksamhet i vår källare är att vi kan träna henne på att vara med sina assistenter och strunta i oss föräldrar fast hon är hemma. Det har ju inte ens varit tänkbart förut, och att hon ska vara hemma om dagarna hade aldrig gått om vi inte hade ordnat med lokal i källaren. Så småningom tror vi att hon kommer klara av att ha assistenter hemma (uppe i huset) med dom vardagliga rutinerna också. Det är en väldig fördel, faktiskt. Kanske kan vi ta in ännu en assistent så småningom, och få lite hjälp på kvällarna.

Och hittills går träningen jättebra! Assistenterna är fantastiskt duktiga på att hjälpa Sandra att fokusera på det dom gör, när Sandra hör oss. Jag har ”stört” lite dom dagar jag har jobbat, genom att gå genom Sandras rum när hon jobbar med den andra assistenten. Bara gått förbi och på sin höjd sagt ”ursäkta”

Nästa steg i den träningen blir att jag går genom hennes rum dom dagar jag inte jobbar alls. Och steget efter det är att Göran går förbi.

När det gäller ljud så har jag kunnat dammsuga utan att Sandra blir orolig, och det går även bra att lyssna på musik ganska högt. Idag ska jag klippa gräset.

Jag tog den biten som är utanför Sandras jobbar-fönster igår kväll, när hon inte var där, så idag ska jag ta resten av tomten, tänkte jag.

Fast det beror inte i första hand på att jag tänkte träna Sandra att inte störas av det, utan att jag inte orkade göra hela tomten igår. Det var nämligen inte gjort sen Göran skadade sig för sisådär sju veckor sen, eller nåt… Så när Sandras bil syntes bland allt gräs igen tog jag en paus.

Efter den ölen kom vi på att vi behövde röja en buske också. För den hade brett ut sig över hela gången där Sandra måste förbi när hon går till jobbet. Och hon har ju fått svårt att gå igen, så det kändes viktigare än gräsmattan, faktiskt.

Egentligen skulle hon behöva en ledstång att hålla sig i, men det är ett projekt det med, som alla andra mer eller mindre viktiga saker. Än så länge har det gått bra att hålla assistenterna i händerna och vi hoppas det räcker så.

Det var allt jag hade att bjuda på idag. Må så gott, ni som kikar in här!

.

Snabba ryck, synintryck

Fasligt vad lite tid det blir över att koncentrera sig på blogginlägg då… Men idag blir det iaf ridning igen, om inget oförutsett händer innan dess. Nu får ni hålla tillgodo med några bilder från gårdagens trädgårdsjobbande så återkommer jag så fort jag hinner, med både inlägg och svar på Bellans fråga.

Jag önskar er en trevlig helg med den HÄR länken. Det är så bra med människor som har förmågan att berätta och på så vis hjälper det oss, som inte lever lika intensivt, att förstå bättre.

Jag känner igen tankegångarna hos Sandra, fast på en annan nivå. Det kan komma 20 funderingar och frågor i en och samma mening, och det är egentligen inte alls konstigt att hon blir trött ibland.

.

Dammsugaräventyr och pollensnuva

Efter en lugn natt mådde Sandra bra igen, men det var nog inte så dumt med en ledig dag, trots allt.

Och vädret var fint så det blev en hel del ogräsrens på förmiddagen.

Jag smög lite ut och in, för två föräldrar är oftast minst en för mycket på samma gång för Sandra, så det var lugnast om jag höll mig inne mesta tiden.

Nu var ju inte det hela världen på nåt sätt, för det fanns ju en del att pyssla med inne också, och korta stunder ute med kameran gick bra.

Lite såpbubblor och badminton roade dom sig med när damen tröttnade på maskrosorna.

Och Sune njöt på sitt sätt…

Eftersom det var ljumma sköna vindar och ganska soligt väder så passade vi på att grilla och sen kom Göran på att han skulle ta med sig Sandra på en låååång biltur (han var nog lite trött på att roa henne med trädgårdsjobb) så dom åkte och köpte en dammsugare.

Det var egentligen en chansning, men man måste ju göra lite såna ibland för att komma nån vart. Rullstolen var med och han hoppades på att inte halva Sverige hade kommit på samma idé…

Rullstolen är en mycket bra hjälp om vi ska göra nåt med Sandra där det finns andra människor, för hon fixar inte riktigt att hålla reda på alla andra som oroar henne samtidigt som hon ska gå. I rullstolen är hon trygg och då funkar det för det mesta, om vi anpassar med allt annat som måste anpassas. Ork t.ex.

Och det var väl just orken som gjorde att utflykten igår var en chansning, men det gick bra. Hem kom både en fin dammsugare och en nöjd tjej. Ja, en nöjd pappa var det nog också, som hade fixat äventyret utan snedsteg.

Dammsugaren får vi prova på måndag, för Sandra blir stressad av ljudet så vi undviker dammsugning när hon är hemma.

Men sen kom skörheten lite ändå, och en hel del nysattacker. Om det var trötthet, pollen eller förkylning, det lär ju visa sig. Pollenallergi har hon ju haft så det är inte alls omöjligt efter en förmiddag bland ogräset. Kvällen gick lugnt tillväga och inga utbrott blev det, även om det var lite på gränsen.

Göran har också pollenallergi och inatt, när jag precis höll på att somna, fick han andnöd i sömnen, så vi flög väl ur sängen båda två. Det var otäckt och tog ju en stund innan vi somnade sen, men resten av natten har varit lugn iaf. Jag hade väldigt gärna velat ta sovmorgon i morse, men det går ju över när man är igång som tur är.

Igår fick vi förresten besked från Sandras läkare att remiss är skickad till öronspecialist och vi slipper mellanlanda på vårdcentralen vilket underlättar en hel massa. Även om Sandra tycker att allt är roligt, så blir det onödigt stressiga moment och oro av sånt och slipper man så är det ju väldigt bra! Oj, vad det underlättar att ha en läkare som vet vem Sandra är och förstår sånt här. Vad skönt det hade varit om vi haft det från början..

Sandra har redan bestämt att hon vill ut idag med, och vi ville inte sätta igång med en konflikt om det igår kväll när hon var för trött, så vi får väl se hur vi löser det idag. Är det pollenallergi så känns det bättre med inneaktiviteter just nu och lite trött efter igår lär hon ju vara.

På måndag vill vi att hon är pigg eftersom det är invänjning i skolan så lite lugnt i helgen vore ju bra. Vi får väl se vad damen säger om en innedag, eller om vi kan medla lite kanske.

Jag önskar er en skön lördag hursomhelst!

♥ Kram ♥

Rullstolsprommis, trädgårdsfix o nya roligheter

Igår var Sandra mycket piggare igen, även om det låg lite skörhet på lur om kraven blev för höga. Det blev en prommis med rullstolen på fm och lite små ärenden fixade när vi ändå var ute.

 

Rullstolen använder vi mest när det är situationer som är jobbiga för Sandra, t.ex. bland mycket folk. Då klarar hon inte att gå samtidigt som hon måste koncentrera sig på allt annat runt henne så rullstolen hjälper oss att kunna göra lite mer saker med henne.

Igår hade hon nog kunnat gå själv om vi hade sagt det från början, men nu var det rullstolen som lockade mer än promenaden och vi bestämde att hon skulle få en tur i den som igår för att sen kunna ta bilen till frissan nästa gång hon ska dit. För hon hakade upp sig väldigt på det där att åka rullstol till frissan efter det att vi ändrade i planeringen i torsdags.

Efter maten gick familjen ut och höstade lite i trädgården.

"Flytta på dig din gamla morsa" sa Sandra :)

 

 

Men till kvällens kravfyllda rutiner kom tröttheten ikapp på riktigt, med utbrott och tårar som följd. Sandra ville absolut bli omstoppad av mig, så vi bytte i all hast, för egentligen var det Görans kväll. Varför bråka i onödan när man inte måste, liksom.

Damen somnade ganska fort och sen blev det lite vin i tv-soffan innan jag somnade jag med, fortfarande trött efter senaste dagarnas roligheter.

Resten av helgen kommer att bli lugn och vi har pratat lite om att vi nog skippar korttids kommande vecka och koncentrerar oss på skolan istället. Mest för att Sandra är trött, men också för att förebygga och inte spä på tröttheten ännu mer till nästa helg då Göran ska vara själv med henne fredag-lördag. Det underlättar ju väldigt om hon inte är trött eller sjuk då.



Det här ska jag och ett gäng härliga tjejer
roa oss med på fredag, nämligen :)

 

Bildkälla

 

Dessutom är det en heldagsutflykt i skolan på onsdag, och den älskar Sandra men hon brukar bli lite trött efteråt, särskilt om det har varit korttids också.

Vi har inga stora planer för veckan, mer än sånt som går att klara av medan Sandra är i skolan, så det känns helt okay att skippa korttids den här gången. Men vi ska väl se lite hur helgen blir innan vi avbokar iaf.

 

Ni får ha en fin lördag!

♥ Kram ♥

Trädgårdsarbete

Det var en rejäl sovmorgon Sandra tog sig igår. Jag lät henne sova eftersom jag hade hört henne en hel del under natten, och klockan hann bli nio innan hon vaknade.

Men sen var hon pigg och dagen gick hyfsat bra. Både hon och Göran snörvlar så vi misstänker att det är nåt i luften dom inte riktigt tål.

Efter frukosten gick vi ut allihop en stund. Jag för att fota och Göran och Sandra för att plantera blommor.

Efter det ville Sandra rensa ogräs, tänk att hon tycker att det är så roligt!

Hon klarar det nästan själv också, så det är en jättebra sysselsättning på alla sätt och vis :)

Sen gick jag in och hade lite annat pyssel att pyssla med. Förberedelser, schemafix och korttidsväskan t.ex. Så tog jag lite mått på några kläder så vi kan köpa lite nytt till Sandra sen, med hjälp av ett måttband. Ny årstid betyder påfyllning av klädförrådet, nämligen.

Men vi hinner kanske åka iväg nu i veckan som kommer, för några andra stora planer har vi inte på kommande ledighet. Vi ska till skolan på familjekväll och egentligen är det ju meningen att eleverna ska vara med, men det fixar inte Sandra så hon slipper det. Fast Göran och jag tycker det är roligt så vi åker dit själva.

Sen har vi en del samtal att ringa, som snart börjar bli lite akuta. Såna som man gärna skjuter upp till ”en annan dag” fast dom egentligen inte är jobbiga i sig. Det jobbiga är väl telefonköer och hänvisningar eller ”personen är inte anträffbar” och sånt, ni vet.

Det hade underlättat om vi för det första visste vem vi ska kontakta och om det bara var en person vi behövde få tag på. Nåja, det är ju bara att sätta igång, annars blir det ju aldrig gjort.

Först och främst är det väl den där ”Överförmyndarenheten” eller nåt sånt, som vi nog hittar lättast genom att ringa kommunens växel. Sen får vi förhoppningsvis veta lite mer så vi kan tänka ut nästa steg.

Det är en del att tänka på innan Sandra blir myndig, vilket hon blir i höst. Innan dess är det ju en massa semestrar att ta hänsyn till så det börjar bli hög tid att få det avklarat. Jag ska väl maila vår ”kära” Habiliteringsverksamhet också och be dom jobba lite… Öh! Alltså, vi har ju inte fått så värst mycket stöd och hjälp av dom tidigare så jag har väl inga stora förhoppningar, precis. Vi får väl se.

Hade det fungerat som jag tycker att det ska fungera så hade det räckt att ringa en kontaktperson på hab (vi har inte ens en telefonlista eller namn på vilka på hab som har hand om vad…) och få den info vi behöver. Men så enkelt är det ju inte.

Idag har vi iaf planerat grillning om vädret blir som dom har lovat och Sandras humör och ork finns. Hon har längtat efter det, men måste ha orken för att fixa den förändringen som det innebär att äta ute. Det är nämligen en ganska stor förändring i Sandras värld, så det är inte ”bara” det heller.

Nu får ni ha en fin dag, ni som kikar in hos mig.

♥ Kram ♥

Semesterdag

Eller nåt… Det var en härlig dag på alla sätt och vis, men lite intensiv. Jag var helt slut när jag väl slog ner rumpan frampå sena eftermiddagen.

Först fixade jag varsin picknickmacka och lite att dricka, sen tog vi en skön prommis på 1,5 mil.

Halvvägs stannade vi och mumsade på mackorna och njöt en stund.

När vi skulle gå därifrån fick vi syn på en sten…

Den skulle ju passa bra i rabatten! (Fast det här är baksidan på den, för Göran välte den för att känna om han skulle orka lyfta den) Så vi knatade hem, hämtade bil och släpkärra och tillbaks för att baxa in stenen i kärran. Vilket Göran gjorde, jag var ju tvungen att fota lite till bloggen…

Så hem och baxa av den i rabatten. Ja, jag fortsatte att fota jag…

Det kommer nog att bli bra så småningom, när det får växa lite mer runt den. Vi ska ju köpa fler växter också, men det får nog bli nästa sommar. Det kostar ju inte gratis med perenna växter, precis.

Förexten, vi smaskade i oss några solmogna smultron på prommisen också. Dom första i år :) Mmm, smakar sommar det!

Jaja, det ÄR fullt med smultron där, om man tittar noga ;) Hursomhelst, sen blev det stekt strömming och potatismos.

Det var säkert sista gången det blev potatismos nu, för snart finns det nog bara färskpotatis i affärerna. Och det är minsann inte dumt det heller :)

Det är ju enkel mat, men tar sin tid att panera å steka. Gott är det iaf, tror det är min favvo, faktiskt :) Nåja, sen lite disk å plock och ättikslag till alla strömmingar som vi inte åt upp. Jag gör alltid ganska mycket, för inlagd strömming är nästan favvo det med.

Efter det satte vi igång att packa husbilen. Vi har nämligen tänkt åka en sväng till Norrköping imorrn. Först ett besök på Kolmården och sen sova i husbilen en natt. Fast det vet Sandra inget om än, förstås.

Efter packningen förberedde jag det som gick att förbereda till Sandra kommer hem i em. Skönt att få det mesta klart igår när jag ändå hade ångan uppe.

Men sen blev det tv-mys med lite vin och ost & kex :)

Tack för alla fina kommentarer jag fick efter förra inlägget :) Boken ja… Jag vill ju gärna, men det kräver en hel massa tid och ork som jag inte har. Det är väldigt känslosamt, nämligen. Och det behöver ju skrivas rent, eftersom det bara är skrivet i stunden och inte genomtänkt eller ”rätt skrivet” på nåt sätt. Kanske när jag blir pensionär… Eller när jag får råd att anställa nån känd författare ;)

Nattmia undrade om vi inte har nåt fönster mot baksidan så Sandra kan se poolen. Jo… tyvärr. Den står så hon kan se en del av den från sitt fönster om hon lutar sig fram och tittar åt det hållet… Vi hoppas hon låter bli det! :)

Fast det blir ju som det blir och vi löser det om det blir problem. Tjatar hon för mycket så får hon väl kliva i, hon lär nog inte vilja stanna så länge där än…

Må så gott!