Äntligen har
Sandra mått lite bättre ett par dagar, även om hon är långt ifrån pigg. Det
blir ju lätt en ond cirkel också, när hon är trött. För hon blir ännu tröttare
av att inte göra nånting.
Jag hade ju
tänkt att vi skulle ta itu med hennes lilla ”insekts-restaurang” och i förra
veckan rensade Göran och Sandra bort förra årets vissna ”matrester” (före detta
blommor). Eller, det var nog faktiskt mest Göran som jobbade, och Sandra
tittade på. Det blir lätt så när hon är trött, men hon var med iallafall.
Igår tog vi
en prommis med ”Rolle” (som rullatorn nu är döpt till) för att köpa lite nya
blommor. Det gick väl sådär, men en blomma hittade vi iallafall. Jag hade ju
tänkt att Sandra skulle få välja, men det fanns inte några valmöjligheter,
tyvärr. Å andra sidan kanske det var bra, eftersom det tar mer energi av henne
om hon ska välja.
Det var en
kund i affären som var klar i kassan när vi kom dit. Vi behövde inte köa, men
Sandra såg att hon stod där framme. Samtidigt kom det en expedit bakom henne
och höll på att packa upp några kartonger. Det räckte för att göra Sandra
trängt och hon började skrika. Då är det bra att vara två, så en kan gå
därifrån med henne.
Sen körde
hon stolt hem blomman med Rolle. Vi får väl gå och köpa fler blommor en annan
dag. Huvudsyftet med allt var ju att hon skulle röra lite på sig, och det
gjorde hon ju. Jag hann knappt fota.
Rolle är
verkligen ett bra hjälpmedel, även om rullstolen hade varit tryggare i affären.
Nu löste det sig bra ändå, och jag tror stressen hon kände rann av henne ganska
fort när hon kunde köra hem sin egna blomma själv.
Här kan ni
läsa om förra årets roliga projekt. Det är stor skillnad på hennes mående då
och nu, även om hon inte mådde så bra då heller. Hon klarade betydligt mer än
hon gör nu. Tyvärr kan vi konstatera att hennes mående försämras varje gång jag
släpper taget och andra ska ta över utan mig. Förra våren började vi ta in
externa assistenter igen (och vi saknar ju en av dom bästa, den fina som
snickrade med Sandra).
Nåja, det är
ju ett avslutat kapitel nu. Väl hemma fick hon mer motion då hon skulle
plantera blomman och lite frön, som vi också köpte. Eller, själva planteringen ”orkade
hon inte” men hon fick gå runt huset och hämta vattenkannan som jag hade
förberett.
Två omgångar
med vattning blev det, eftersom jag inte kunde fylla kannan för mycket. Och
eftersom hon fick lite extra rörelse på det viset. Rolle var en perfekt
hjälpreda och gjorde det hela tillräckligt roligt för att damen skulle ”orka”
(ha lust).
Det är så
bra, för Sandra måste gå runt hela huset med Rolle när hon ska hämta
vattenkannan, medan jag kan ta trappan och hinner förbereda innan hon kommer.
Vi har dessutom två kannor, så Sandra inte behöver vänta.
Men sen tog
både ork och lust slut. Mest orken, tror jag. På eftermiddagen ville hon inte
göra nånting annat än att se film och jag såg på henne att förmiddagens utflykt
tog på krafterna. Men nöjd var hon, och det är huvudsaken.
Annelie
frågade om vi la in egen sill till påsk, men vi nöjde oss med köpt. Vi köper det
mesta nuförtiden (av tids- och ork-brist) men till jul brukar vi lägga in egen
sill, för den är ju godast.
Må så gott.
.
1 kommentar:
Härligt att det funkar så bra med att ha en Rolle. Gabriellas "Rolle" har också ett namn... men just nu kommer jag inte på det! :-D Haha!
Skicka en kommentar