onsdag 31 juli 2013

Samvetsvila

Jag har inte så mycket att komma med så här i ledigheten. Vi njuter av inget särskilt och i eftermiddag kommer Sandra hem igen.

Ledigheterna är ju nödvändiga för att orka, och i söndags var jag väldigt trött. Dels hade Sandra varit ledig vilket innebär ganska lite vila för Göran och mig, eftersom vi måste vara närvarande hela tiden, och ligga steget före i det mesta, vilket tröttar enormt mycket. Och dels hade det blivit lite dåligt med sömn eftersom det var lite festande ute. Så jag behövde verkligen ledigt.

Då får jag dåligt samvete. Inte för att Sandra är på korttids, för där har hon det bättre än hemma på sätt och vis, eftersom hon behöver det. Inte heller för att vi behöver vila och egen tid. Inget av det ger mig dåligt samvete längre, det har jag kommit över för länge sen.

Men Sandra blir äldre och dagarna känns räknade. Ja, eller åren snarare, men iaf.. Rätt vad det är så ska hon flytta och då har jag inget behov av att vila från henne mer. Lite halvjobbiga känslor till och från, och när jag känner ett behov av att vila så blir dom känslorna starkare.

Så nu längtar jag efter min ”stora lilla tjej” och hon kommer troligtvis inte hinna ur taxin förrän hon börjar tjata om när hon ska tillbaks till fritids/korttids igen, haha! ♥


Jag är väldigt tacksam över att hon trivs så bra på korttids, och att hon har möjlighet att vara där. Annars skulle vi inte få någon vila alls, och det vore förödande.

Jag önskar er en fin dag!

.

tisdag 30 juli 2013

Duk(t)igt tipsande på fixande och trixande

Sandra fixar inte dukar, eller kanterna och hörnorna på dukar, snarare. Det har vi löst genom att häfta fast en vaxduk (sån som inte är blank, utan liknar en vanlig duk litegrann) på köksbordet.

Den är ju tvättbar, men behöver inte tvättas lika ofta som en vanlig duk, vilket så klart hade blivit knöligt eftersom det krävs lite pyssel att ta bort alla nitar och häfta om den sen.


Nu har vi ju en katt i huset också, och han har ovanan att sträcka sig mot ena hörnan av köksbordet, och vässa klorna… Eftersom Sandra inte fixar att det är trasigt, hål, trådar och annat ”som inte passar in” så är det inte jättelyckat att ha hål i vaxduken, så Göran har limmat ihop den vartefter, och det har gått bra.


Men på marknaden i helgen hittade jag en ny duk, och tänkte att den gamla inte är värd att plocka bort för tvätt eftersom den är trasig. Då häftar vi hellre fast en ny när vi ändå gör jobbet.

Ett tips, om det nu är fler som har nyttan av det, är att lägga ett tyg under vaxduken för att få mer ”duk-känsla” och undvika slammer. Det blir mycket mjukare och tystare på det viset, nämligen.


Vi får väl se hur länge den får vara hel, men Sune var ju med och inspekterade, förstås…


Och det blev ganska bra, om jag får säga det själv.


mariellejohnsson undrade i gårdagens inlägg om dom har ett liknade system på korttids som vi har hemma, med visuellt stöd för Sandra. Ja, dom jobbar på ungefär samma sätt med schema, bilder, papper och penna. Sandra har också en ”filofax” i sin ryggsäck, med veckans schema. Där är det viktigaste hon behöver veta uppsatt en vecka i taget.

Jag avslutar med att påminna er om att gå in på Neurobloggarna som har nytt tema nu – Studier. I skrivande stund har det inte kommit några bidrag i ämnet, men har man nåt att dela med sig av, eller känner nån som har, så går det bra att skicka en länk till oss som meddelande på sidan.

Inlägget ska handla om npf och aktuellt tema, och får inte innehålla reklam, i övrigt har vi inga krav utan vitsen är att samla olika erfarenheter och tankar kring ämnena. Det går också bra att gästblogga hos mig och då är det bara att skriva mailadressen i en kommentar här, som jag inte publicerar. Man kan vara anonym om man vill. Hjälp oss gärna att sprida sidan också. Tack!

.

måndag 29 juli 2013

Ledighetsfix och njutartid

Gårdagen funkade bra, trots festandet natten innan. Sandra var pigg och glad, och fick tydligen sova tillräckligt. Hon behöver inte åtta timmars sömn, snarare gissar jag att hon brukar sova 5-6 timmar. Göran och jag var däremot desto tröttare, men vi kunde ju turas om att sova middag.

Fast imorse var damen skör och jag är så trött så jag mår illa, men vi är ju lediga nu så jag har en hel massa tid att vila på. Sandra kom iväg bra, trots skörheten, och Göran åkte iväg och fick veckohandlingen avklarad.

Och jag fick lite hemmafix fixat undertiden.

Städning och schemafix.
Nu sitter skolstarten på 4-veckorsschemat, så det blir till att räkna dagar
sen när Sandra kommer hem. Gissa en som längtar till skolan :)
(Schemat är förberett till Sandra kommer hem på onsdag,
för er som la märke till det, märkt med en svart prick "IDAG" överst)

Nu är det bara ”mys och må bra” kvar till onsdag eftermiddag då damen kommer hem igen. Jag ska väl hoppa in i duschen och om jag fortfarande är lika trött efter det så blir det en tupplur också.

Ikväll blir det vin och räkor, och då vill man ju inte somna i soffan ;)

Må så gott!

.

söndag 28 juli 2013

Sömnstörningar och talande konstverk

Fördelen med vakennätter är väl att jag hinner förbereda ett inlägg ;) Inatt var det stökigt både ute och inne. Ja, det var några som hade fest, och Sandra blev väldigt orolig, så jag satt uppe och väntade på att det skulle bli lugnt ute och därmed också lugnt inne hos Sandra. Jag fick gå in till henne några gånger då och då, och däremellan roade jag mig vid datorn.


Folk tror gärna att jag överdriver i det mesta jag säger, eller om jag blir jämförd med hur det brukar vara, kanske. Jag har varit med om det många gånger att folk, när dom får se verkligheten blir lite förvånade och säger ”Oj, var det såå du menade”

Jag minns särskilt en gång när Sandra var liten, och jag pratade i telefonen med en fd vän (dom flesta ”vänner” försvann ju sen, när Sandra fick diagnos). Vi pratade som småbarnsföräldrar gör, om våra barn, jobbigheter och roligheter. Jag kommer ihåg när jag försökte förklara att Sandra skrek så himla högt.

För mig är det jag säger verkligheten och jag behöver liksom inte överdriva. När vi sågs efter det där samtalet så fick hon höra Sandra skrika och sa just så ”Oj, menade du såå högt”

Det var ju en parentes  men så är det ofta, eller har iaf varit. Sandra blev ofta jämförd med ”vanliga barn” och ”så gör alla barn” och den jämförelsen blir jag faktiskt lite trött av. Jag tror att dom som säger det menar väl, men Sandra var aldrig som ”alla andra barn” men jag brukade svara ”Ja, kanske det, som alla andra fast mycket mer av allt” för så var (är) det.

Malene skriver förresten om just det, att det är skillnad på att ha diagnos och att inte ha det, och att det inte alltid är så lätt för andra att förstå skillnaden. Läs inlägget HÄR

Nåja, jag brukar inte gnälla och klaga, utan är ganska tolerant mot andra. Men när vuxna människor sitter och vrålar rakt ut mitt i natten så blir jag irriterad. Ja, inatt var jag skitförbannad och tänkte nästan klä på mig och gå iväg och skälla på idioterna. Allt känns ju värre när man är mitt i det.

Jag hade nog blivit irriterad även om inte Sandra hade varit hemma, och vanligt festande är inte heller kul när hon blir störd, men det är sånt som man ju får acceptera och inget jag retar mig på. Festa är ok, men inte vråla. Bara sitta och skrika ÖÖÖÖÖÖHH, JÄVLA IDIOT rakt ut till varandra är inte okay klockan ett på natten! (Även om jag höll med)


Att det är värmebölja och vi måste ha fönstren öppna är ju inte någon festande människas fel, men Sandras fönster går inte att stänga när det är så här varmt, då tuppar hon av. Tackolov så lugnade det sig i skaplig tid så jag tror Sandra somnade vid tvåtiden iaf. Sen vaknade hon halv sju… Jag väntade in i det längsta med att gå in till henne i hopp om att hon skulle somna igen, men klockan åtta gick det inte att vänta längre.

Det där med sömn är inget jag brukar bekymra mig så mycket om, det brukar ordna sig. Men när det har varit för lite sömn och för mycket tidsförskjutningar, så påverkar det Sandra väldigt mycket, så vi försöker hålla tiderna så gott vi kan för att undvika att hon får trött-låsningar och utbrott.

Vi bor i ett väldigt lugnt område och när det festas så brukar det hållas på en normal nivå. Sånt här händer inte så ofta, som tur är, och jag hoppas att det dröjer länge till nästa gång.

Nu ska jag passa på att packa korttidsväskan medan Sandra är ute och blåser såpbubblor på Göran ;)


Det känns väldigt skönt med ett par dygns ledighet kommande vecka. Troligtvis är det korttids som får ta trött-smällen efter nattens festande, för det brukar komma nåt dygn efter. Förhoppningsvis somnar damen tidigt ikväll.

Jag önskar er alla en fin dag, och avslutar med två underbara teckningar som Sandra har ritat efter marknadsbesöket i fredags.

Sandra i rullstolen köper godis.
Mittemot är ett stånd med klockor. Hon älskar klockor men vi köpte ingen.
Inatt ritade Sandra en ny teckning som talar sitt tydliga språk...
Vi får nog köpa en klocka nästa gång vi går på marknad :)
.

lördag 27 juli 2013

Full rulle, kanelbulle

Det blir inte mycket tid över att skriva på just nu. Sandra somnar sent och vaknar tidigt, troligtvis för att hon sover hela nätterna (antar jag iaf) och dagarna går i ett. Men eftersom jag skriver i word lite då och då när jag får en stund över, så blev det nu ett inlägg tillslut.

Lite skört och gnälligt har det varit mellan varven, men i det stora hela har det mesta flutit på bra med rätt anpassningar och så få krav vi har kunnat. En del har vi njutit av sommaren, men skörhet och värme har gjort att Sandra har mått bäst inne. Hon har ju förstås velat ut, och lite sånt funkar med hjälp av parasoller och poolen.


Igår skulle jag till sjukgymnasten igen. Och det var väl inte jättekul, precis. Det är väldigt lätt att skjuta upp övningarna, eller rent av hoppa över dom helt vissa dagar, eftersom det gör ganska ont att göra dom. Och ondare blir det väl ju mer jag slarvar… Så jag blev ordentligt tejpad om axeln och lite tillsagt att vara duktigare med träningen. Så det är väl bara att bita i det sura äpplet då.

Det hade blivit ganska mycket värre nu, faktiskt. Värre än när jag kom första gången… Jag hoppas innerligt att vi är rätt ute, och det bästa sättet att ta reda på det är ju att göra övningarna som jag ska. Så jag ska försöka vara riktigt duktig till nästa besök om en vecka, så hoppas jag att det iaf inte blir sämre.

Efter det så besökte vi en marknad, ett par timmar innan dom öppnade. Då är det ju öppet, fast det inte har börjat, och därmed ganska mycket färre besökare än det kommer att vara resten av helgen.


För eventuella nya eller tillfälliga läsare så fixar inte Sandra folksamlingar, eller i stort sett inte folk öht. Och av den anledningen så har vi även en rullstol, som används för att hjälpa henne klara av folksamlingar någorlunda.

Det blev godis och en ballong som har samma färg som skoltaxin, minsann. Sandra var mycket nöjd efter sin lilla marknadstur och resten av dagen blev lugn.


Idag ska jag försöka ta mig till samma marknad och göra lite inköp på egen hand. Det går ju inte att ha egna behov när Sandra är med, så igår var allt Sandra-anpassat. Det är ett par saker jag ska se om jag hittar, sånt som brukar finnas på marknader, annars är det väl inte nåt speciellt. Mer än att jag tycker det är roligt J

Hoppas ni har en skön helg!

.

torsdag 25 juli 2013

Lugna tröttheter och musikaliska låsningar

Igår märktes det att ”lilla damen” var lite trött efter sina äventyr, men det får det ju så klart vara värt. Förr om åren hade hon inte orkat, utan legat och kräkts efter en sån här rolighet, så en gnällig dag känns ju som en bagatell.

Det var ju lite synd att hon vaknade lite för tidigt, förstås. Men dygnet hos Maria är värt en trött-dag, helt klart! Ja, det är ju bara att titta på bilderna i gårdagens inlägg för att förstå det J


Förmiddagen blev lugn, med klippa och klistra som tydligen är det som gäller nu. Sandra gör oftast allt i perioder, väldigt intensivt, och nu har det varit klippa och klistra varje ledig stund när vi har varit inne. Samtidigt som hon vill lyssna på sin favvo-spellista i min mobil, och det får hon ju gärna.

Efter maten blev det en biltur med glass-paus för Sandra och Göran medan jag fick undan disken och kafferastade. Så mycket mer hände inte och idag hoppas vi på lite uteväder och piggare humör, även om gårdagen funkade rätt okay. Det blir lätt lite långtråkigt när orken inte är med ordentligt, för viljan finns ju…


Morgonen har varit som igår, vaknade tidigt och är skör, men vi får väl se hur det utvecklar sig.

Det blev en liten låsning direkt när hon vaknade, för hon ville ha sin MP3-spelare av nån anledning. Och när hon har fått för sig nåt så är det svårt att släppa det. Jaja, nu ligger den iaf på laddning och vi får väl se om damen har kommit över det när den är laddad eller hur det blir.

Vi brukar mest använda den på flygresor, eller ställen där vi behöver skärma av omvärlden lite. Hemma har vi ju annan musik så därför har jag den inte laddad och redo sådär helt plötsligt när Sandra vill ha den typ nu.

Nåja, hon accepterade iaf att jag var tvungen att ladda den så vi slapp utbrott här på morronkvisten.


Jag önskar alla en fin dag!

.

onsdag 24 juli 2013

Lyckade äventyr och naturliga mästerverk

Igår hann vi med en fotoutställning innan det var dags för mig att hämta Sandra. Jag älskar att titta på proffsfoton, det är helt otroligt vad duktiga fotografer det finns. Jag gillar dom flesta fina motiven, men naturfotografering har jag alltid varit extra förtjust i och så länge jag kan minnas har jag haft en dröm om att bli naturfotograf.

Nu blev det ju inte så, och att bli så duktig att man kan försörja sig på det är nog svårt även för dom med talang, utrustning och kunskap. Så jag nöjer mig på min amatörmässiga hobbynivå och njuter av andras lyckade foton istället.

Fotograf Magnus Elander

Efter lunch var det dags att åka och hämta Sandra och henne har det just inte gått nån nöd på hos Maria. Bilderna får tala för sig själva, tror jag.





Slutligen, ang svaret till Bellan, ja du får allt komma hit! Men jag ska försöka förtydliga lite, eftersom du har en bit att åka ;) Sandra skulle inte heller fixa att det blev tomt efter vecka fyra, så vartefter dagarna i vecka fyra tar slut, så flyttas bilderna upp till vecka ett, och börjar om igen. Det är alltid en vecka uppe på 4-veckorsschemat.

Sandra förstår nog inte riktigt ordningen ens samma vecka, så man får alltid peka och visa när man går igenom schemat. Vi flyttar ”idag-pricken” till rätt dag varje morgon och jag säger vilken dag det är. På kvällen går vi igenom schemat för nästa dag och då pekar jag på ”idag” och säger typ ”Idag är det onsdag, vita dagen, och mamma borstar tänderna. Imorgon är det torsdag, bruna dagen” sen går vi igenom morgondagens mer detaljerade schema.

Fotot är taget i lördags

Ha en fin dag!

.

tisdag 23 juli 2013

Spännande överslag och störande morsor

Det var en glad tjej jag skjutsade till Maria igår förmiddag. Hon strålade ikapp med solen hela vägen och inte förrän vi var framme kom skörheten ikapp.

Då är det så skönt att veta att Maria kan hantera det där och att hon vet varför jag avviker fortast möjligt. Det är det enda som gäller, nämligen, och jag var ganska så säker på att solstrålen skulle komma tillbaks igen så fort jag hade åkt. Det kom ett sms lite senare, som bekräftade det.

Jag passade på att beta av ”Att-handla-när-jag-har-vägarna-förbi-listan” veckohandlingen och systemet innan jag åkte hem och njöt ledigt med Göran som hade städat medan jag var iväg. Alla måsten avklarade före lunch och bara mys kvar tills det är dags att hämta Sandra igen, klockan två idag.

Jo, förresten, Göran började måla Sandras pyssel-bord också. Det var ju bara ungefär ett år sen vi tänkte göra det… Sandra fixar den förändringen, hon är inte särskilt känslig på det viset, men det måste göras när hon inte är hemma. Jag tror det hann bli klart, men annars får vi ta en strykning till på nästa korttidsperiod.


Må så gott.

.

måndag 22 juli 2013

Otydliga tydligheter

Sandra längtar till Maria, förstås, men hon fixar det bra och är inte stressad. Gårdagen var en bra dag med en lugn och glad tjej.


Plötsligt säger hon ”Maria väcker mig imorgon” och jag sa ”Nej, jag väcker dig som vanligt, Maria väcker dig på blåa dagen, tisdag” Jag såg hur tankarna for runt och det var på vippen till utbrott, för Sandra förstod inte, utan trodde att hon inte skulle till Maria förrän på tisdagen…

Där ser man hur lätt det blir fel, fast man tycker att man är tydlig. Vi tog en genomgång av schemat – Jag väcker på gröna dagen, måndag och efter frukosten åker vi till Maria. Sen sova hos Maria och nästa dag, blåa dagen, tisdag, väcker Maria.

Sen blev Sandra nöjd och då antog jag att hon hade förstått allt. Tänk så lätt man kan förvirra världen… Det gäller att vara lyhörd och kolla så det man säger går fram. Sandra, och många andra med autism, behöver ju se för att förstå, så att gå till schemat eller att rita ett seriesamtal är vad som gäller. Fast det är lätt att tro att Sandra förstår när man pratar ibland, även för oss som känner henne så väl.


Nåja, allt gick bra och damen fortsatte att vara nöjd hela dagen. Men hon längtade och ville ha middag nästan direkt efter lunchen, antagligen för att dagen skulle gå fortare.

Bara man följer schemats bilder i rätt ordning så spelar det inte så stor roll vad klockan är och hur lång tid man gör varje moment. Längtar man riktigt mycket så kan man ju beta av schemabilderna i en rasande fart! Nä, jag skojar förstås bara, men Sandra förstår inte tiden och kan inte klockan, så för henne är det lite så…

Men gårdagen tog slut den med och idag är det den efterlängtade utflyktsdagen. Vi ska göra oss klara här så småningom, och åka iväg till Maria. Kameran är nerpackad så om Maria hinner så kommer det väl lite foton här sen.


Nu säger jag hej så länge och ha det fint!

.

söndag 21 juli 2013

Ett invecklat schemasvar

Än så länge har helgen varit lugn och väldigt bra. Sandra har hittills klarat informationen om kommande utflykt på ett lugnt och fint sätt. Jätteglad är hon, och längtar gör hon, men det har inte slagit över i oro och stress. Fantastiskt! Det beror ju delvis på att hon har gjort utflykten några gånger, så hon vet hur det går till, men jag tror också att det är en mognad hos Sandra, för hon hanterar det mesta mycket bättre nu än hon gjorde för några år sen.


Jag passar på att försöka svara på Bellans fråga om hur vi använder 4-veckorsschemat. Vi gjorde likadant som ni först, att den aktuella veckan alltid var överst. Det kändes mest rätt så, men visade sig förvirra Sandra när vi flyttade på en väntad aktivitet som vi räknade dagarna till.

Så nu är dagarna fast, och så börjar vi om när schemat är slut den fjärde veckan. Det är oftast bara den aktuella veckan vi tittar på, och går igenom, och ska vi titta framåt så gör vi det tillsammans, så jag pekar och räknar.


Är det en väntad aktivitet som Sandra behöver veta i förväg, så måste den sitta i rätt ordning om hon ska förstå det. Så när det t.ex. är fyra veckor kvar till skolstarten så passar jag på att ändra på schemat när Sandra är på korttids. Då kan jag möblera om så skolstartsveckan blir på den fjärde veckan, och vi börjar räkna från vecka ett.

Sen tar jag bort dagarna som är klara, och fyller på vartefter på kommande vecka, så det alltid är 7 dagar hon har koll på, och det går inte på samma sätt om man ska ha aktuell vecka överst, då måste hela veckan ta slut innan man flyttar om bilderna, iaf om det ska bli tydligt för Sandra.

Det är ju säkert inte ett problem för er, eftersom ni har två veckor aktuellt i taget, men för oss blir nästa vecka tom tills den aktuella är slut, och det funkar inte.


Vi hade ett 2-veckorsschema förut, för ett tag var vissa aktiviteter i skolan varannan vecka. Men sen vi började med 4-veckorsschema så har vi bara en vecka i taget aktuell, för det blev för rörigt för Sandra med alla bilder.

Det blev en lång och invecklad förklaring, hoppas du blev lite klokare, annars får du fråga igen. Eller så får vi ta en vin-  och titta på schema-kväll helt enkelt! Det är enklare att visa… ;)

Idag måste jag packa väskan inför Sandras utflykt imorrn, men vädret är ju somrigt och fint så resten av familjen ska snart gå ut. Det blir väl grillning sen, och kanske ett dopp i poolen, man får ju passa på.


Hoppas ni också har det gott i sommaren!

.

lördag 20 juli 2013

Överraskande övernattningar

Jag har inte så mycket att berätta och då blir det lätt att jag prioriterar lite annat än att skriva. Men lite ska jag väl få ihop iaf, jag passar på lite mellan varven när Sandra roas på annat håll.


Damen mår bra och var en solstråle när hon kom hem igår. Lite oro över en hel oplanerad ledig vecka som ligger framför oss nu (även om Göran och jag har en plan) så vi testar att berätta om en kommande rolighet ett par dagar i förväg och ser hur det går.

Nu har vi verkligen användning av Sandras 4-veckorsschema, som inte är så detaljerat som det aktuella dags-schemat. Sandra kan se vilka dagar hon är ledig och när det är korttids eller fritids. Sen markeras dagen ”idag” och på den aktuella veckan sätter jag upp vilka som möter Sandra när hon åker till fritids/korttids. Ja, eller skolan då, när det inte är lov. Och vem som hjälper henne med kvällsrutinerna (Borstar tänder)

Rutan gjorde jag nu för att visa er den aktuella veckan,
den finns inte på schemat

En vecka utan planering, med bara ”ledig-bilder” varje dag oroar, eftersom Sandra behöver veta vad som ska hända, när och hur. Lite det jag skrev om i gårdagens tema-inlägg.

Så varför sätter vi inte upp våra planer på schemat så hon blir lugn, kan man förstås undra…

Nä, det är inte så enkelt, för det lugnar oftast inte ett dugg att sätta upp saker på schemat som inte tillhör det vanliga invanda. Och det är inte så vanliga och invanda dagar när det är lov.

Helst ska all tid fyllas med lagom aktiviteter som roar utan att oroa och trötta ut. Att berätta om utflykter eller annat i förväg skapar en förväntan hos Sandra. Säkert en viss oro också, när hon inte vet exakt vad som väntar. Hinner hon stressa upp sig för mycket är det stor risk att det blir utbrott eller utmattning innan vi kommer iväg på nånting öht.

Men nu bestämde vi som sagt att testa iaf, för den tomma veckan stressar för mycket och den aktivitet hon ska göra är inte helt ny för henne, så vi tänkte att det nog ska gå bra att hon får reda på det i förväg.

Det är nu uppsatt på veckoschemat att hon ska få åka och sova hos fina assistent Maria på måndag. Vi får väl se hur helgen blir, om glädjen och längtan blir för svår så det slår över i oro och stress, eller om det är bra för henne att kunna förbereda sig. Man vet ju inte om man inte provar J

Det är bara aktuell vecka som har bilder på vilka som ska vara med Sandra.
Resten av dagarna ser Sandra om det är skola, fritids, korttids
eller ledigt, samt om det är nån väntad aktivitet som vi behöver räkna
dagarna till, som skolstart, t.ex.

Än så länge är det bara en lugn glädje hos Sandra, inte sådär överlycklig så det slår över, så som hon har reagerat när hon var yngre och som oftast slutade i kräkattacker. Maria kan ju hantera Sandra, så även om hon hinner stressa upp sig så tror vi inte att det blir värre än att det lugnar sig direkt när hon kommer dit.

En övernattning hos Maria förra sommaren

Ja, då fick vi en oplanerad ledig dag, plötsligt, och det gör ju inget. Städningen vi inte orkade göra, kanske… Lite handling kanske… Jag ska iaf gå på en fotoutställning i närheten, det är då säkert!

Men nu tar vi först helg, och njuter vidare av sommarledigheten så gott vi kan. Hoppas ni har det fint!

.

fredag 19 juli 2013

Tema – Inkludering – Bra eller dåligt?

(Vill ni läsa mitt vanliga inlägg så är det bara att scrolla vidare)

Ibland låser det sig. Sandra fastnar i nåt och kan inte ”gå vidare” förrän det är uppklarat. Ibland kan man inte åtgärda det på en gång, så jag försöker hjälpa henne att vara ”här och nu” och göra klart det vi gör nu först.

Det är inte lätt och jag känner igen tankarna från ett barn jag hade i min närhet för många år sen, då jag jobbade på förskola. H*n kunde inte njuta av stunden när vi gjorde utflykter, t.ex. Det var hela tiden tjat om ”sen” och h*n låg ett steg före oss andra hela tiden.

Då visste jag ingenting om autism/Aspergers och blev nog mest trött av tjatet. För även när vi gjorde nånting som h*n älskade att göra, så var tankarna på nästa moment. Hela tiden.

Jag tänker ofta på det barnet, som aldrig fick någon diagnos, och därmed inte heller rätt förståelse och hjälp. Jag tänker att frågorna var stress och oro för hur dagen såg ut och hur det skulle bli efter det vi gjorde just nu.

Dom andra barnen visste vad vi skulle göra, för vi hade gått igenom det. Vi hade berättat för alla om utflykten vi skulle göra, och dom andra barnen kunde själva lägga till och måla upp bilden i sina huvuden. Det räckte att säga vart vi skulle åka, så förstod dom hur resan dit skulle se ut. Iaf ungefär, och det räckte för dom.

Ett schema över utflyktens alla moment i detalj hade lugnat det här barnet så h*n hade kunnat slappna av och njuta av ”här och nu” tillsammans med oss andra. H*n behövde hjälp med att måla upp utflykten i sitt huvud, och vi gav inte barnet verktygen. Av okunskap.

Det här barnet slog ofta som andra barnen och vi blev arga. Man får ju förstås inte slåss! Vi var tvungna att skydda dom andra barnen och alltid vara en vuxen i närheten. Men vi tyckte om barnet väldigt mycket och blev glada när det funkade. Korta stunder gick det bra, om en vuxen var med.

Men vi strukturerade inte upp. Vi tog inte reda på varför h*n blev så arg, för vi såg ingen orsak. Vi gav inte barnet rätt verktyg för att klara av att vara på gården med sina kompisar, och vi såg aldrig att h*n var stressad av situationen, och inte hade några andra redskap än knytnävarna.

Vi visste inte vad autism var på den tiden och därför är det så oerhört viktigt att vi sprider kunskapen! Så vi kan hjälpa barnen att fungera och förstå.

Vad betyder inkludering? Att alla ska vara med på lika villkor? Ska man inkludera så krävs det redskap för det. Förståelse, kunskap, anpassning och rätt pedagogik. Hur många lärare, pedagoger och förskolepersonal har rätt redskap, kunskap och förståelse idag? Hur mycket får man lära sig om npf i dagens lärarutbildningar?

Man måste se individen och sluta tro att rättvisa är det samma som lika för alla. Det krävs anpassning, och det är inte barnet som ska anpassa sig!


Neurobloggarna har tema ”Inkludering” den här veckan. Hjälp oss sprida information genom att dela sidan så fler får ta del av intressanta blogginlägg med olika teman. Tack!

Nöjd tjej, fina blommor och skippad städning

Inte blev det nåt städat igår inte! Så det vill till att vi drar av med dammsugaren idag, om vi inte ska få en kollektiv allergichock här nästa vecka.

Men det var en härlig ledig och solig dag, t.o.m. för varm för mig som hellre svettas ihjäl än fryser ihjäl, om jag måste välja. Jag var tvungen att gå in och svalka mig mellan varven (drack varmt kaffe och blev ännu svettigare).


Göran hämtade ut nåt beställt till bilen, vad det nu var, och fixade det innan kvällen, jag tror det var nåt hjullager, eller nåt. Vi kan ju behöva bilen lite under veckan som kommer, om Sandra tröttnar på att vara hemma hela tiden. Om vi nu hittar nåt lagom att fylla dagarna med när man inte klarar att vistas bland folk. Det är ju folk överallt.

Men det blir iaf lite lättare med en bil, om inte annat kan vi ta en biltur om Sandras humör eller vädret inte är med oss nån dag. Ja, vad hittar man på, liksom? Vad enkelt det vore om man kunde delta i livet. Å andra sidan slipper vi spendera en halv förmögenhet på en massa sommaraktiviteter.

Sandra var pigg och glad när hon kom hem och hon hade plockat blommor till mig. Sa hon iaf, men i boken stod det att hon hade plockat blommor till chauffören. Jaja, det var jag som fick dom… J


Eftermiddagen och kvällen flöt på bra, med fortsatt gott humör och längtan till fritids. Lite oro och låsningar över att Göran var i garaget, men det gick över så fort han var klar med bilen.

Vi är såå tacksamma över att vi har ett jättebra fritids/korttids som funkar så bra och där Sandra trivs. Det är värt hur mycket som helst. Idag blir det fritids igen, innan en veckas ledighet börjar. Sen har vi långledigt, och det kan ju behövas, kanske ;)


Jag önskar er en fin dag och skön helg!

torsdag 18 juli 2013

Härliga sommar

Bredbandet funkar! Bara en sån sak J


Det blev inte mycket gjort igår så det finns inte så mycket att berätta. Varmt och skönt, lite fika ute med Sune, och jagande av småkryp med kameran tills Göran kom hem ganska tidigt, efter att ha avslutat jobbet han har hållit på med ett par veckor.

Vi njöt en stund av solen innan Sandra kom hem vid halv tre, och hon var glad och nöjd, men lite trött. Hon sa att hon bara hade ätit fil till lunch, och om det stämmer så kan det varit orsaken till att hon var trött. Och att hon hade lite för mycket kläder på sig och var ganska varm och dåsig.

Lite påfyllning av vatten, en banan och middag tidigt fick det bli. Sen försökte jag locka med en ledig dag som idag, och bad i poolen hemma, för jag tyckte det skulle vara lite mysigt. Men inte Sandra! Hon ville till fritids så då fick det bli så, helt enkelt. Härligt att hon trivs så bra, även om jag skulle gilla om hon valde oss här hemma ibland…

Men det är ju snart helg och då hoppas jag att hon är lite pigg fortfarande, för dom har lovat badväder och då är det ju skönt att passa på. Sen är hon faktiskt ledig en hel vecka, så risken finns ju att vi hinner tröttna lite på varandra ;)

Eftermiddagen och kvällen gick bra och damen piggade på sig lite och var bara lagom kvällstrött sen, efter mat och kvällsrutiner. Inga utbrott och ingen skörhet så hon mår alldeles säkert bra just nu. Härligt!


Idag får väl Göran och jag passa på att njuta lite för oss själva då, eftersom Sandra inte ville vara med. Ja, det blir väl städning eller nåt, gissar jag, för sen hinns det ju inte med nåt sånt på hela nästa vecka…

Neurobloggarna har tema ”Inkludering” just nu. Gå gärna in och kika. Jag har inte riktigt haft tid att engagera mig i nåt temainlägg på ett tag, men som tur är så är vi fler och alltid är det nån som orkar/har tid. Vi tar gärna emot bidrag och det är bara att skicka en länk till oss på vår fb-sida, så publicerar vi det. Bara det är ett temainlägg inom npf och inget annat.



Ha en fin dag!

onsdag 17 juli 2013

Teknikens under

Göran blev klar för dagen med sitt jobb ganska tidigt igår, så vi fick en riktigt skön eftermiddag med kall öl i varsin solstol.


Men jag hann kolla uppkopplingen också, och när den började strula igen så ringde jag och skällde lite på supporten och hotade med att inte betala för nåt vi inte har, och vips så stod det en tekniker här och grävde efter kablar. Det lönar sig att bli lite arg ibland. Annars brukar det vara bäst att Göran ringer på sånt där, för han har lite bättre tålamod än mig, och blir inte arg lika fort..

Vi hoppas väl att det var rätt fel som åtgärdades nu, men det lär ju visa sig. Det har iaf funkat sen han var här och felet låter rimligt. Nu kan ju inte jag sånt så med reservation för att jag har missuppfattat allt då så var det tydligen nåt jordfel. Och det förklarar isf varför det har funkat på vintern, när marken är frusen…

Men toppen att det hittades och faktiskt inte var så svårt att göra nåt åt som vi trodde när det liksom har funkar ibland men oftast inte. Vi håller tummarna för att det ”bara” var det som felade.


Lite senare grillade vi och njöt av ledigheten innan vi gick in och tittade på Allsången och sen blev det sängen i skaplig tid för vi var trötta båda två.

Idag sov jag tills jag vaknade av mig själv, vilket inte blev så värst mycket längre än vanligt men skönt ändå. Göran hade åkt till jobbet när jag klev upp och han blir kanske klar idag om allt går bra. Det var iaf inte så mycket kvar för honom, men eftersom han inte behöver vara klar förrän i början av augusti så kan han ta det lite lugnt om han vill.

Jag har en egen dag att njuta av ingenting på så vi får väl se vad jag tar mig för. Musik, kaffe och lite fotografering, kanske.


Jag önskar er en fin dag!

tisdag 16 juli 2013

Ledigheter, att-göra-lista och kärlek

Jag tänkte att jag skulle slänga ihop ett inlägg här också, utifall ni saknar mig lite mitt i ledigheten ;) Jag har inte riktigt haft tid och då blir det som det blir, helt enkelt.

Sandra kom iväg bra till korttids igår, och morgonen funkade utan några missöden efter en lugn natt. Göran jobbade hela dagen och jag slappade en hel massa och fick bara lite nytta gjord. Hur skönt som helst!


Uppkopplingen funkar korta stunder, men hoppar fortfarande ur lite nu och då och helatiden. Så trött man blir! Så idag tänkte jag ringa och konstatera att räkningen dom råkade skicka till oss förra veckan nog var lite fel så vi väntar på en ny räkning sen, när dom liksom har fixat det vi ska betala för.

Tyvärr har det funkat hittills idag… Det är lite lättare att bli arg när det inte funkar, och troligtvis funkar det bara tillfälligt, som det har gjort hela sommaren. Och förra sommaren med för den delen, men då orkade vi inte ringa och sen funkade det utan anmärkning hela vintern. Så att byta modem hjälpte ju inte, och det trodde vi inte heller…

Som tur är så funkar det i mobilen nu, vilket det inte gjorde förut, så nu kan man iaf lyssna på musik i dockan, och det tackar jag för! Det är min bästa batteriladdare, nämligen och jag kan inte lyssna på mina egna spellistor när Sandra är hemma, så det står högt på min ”njutar-lista”


Nåja, jag ringer väl och pratar med dom sen, så får vi se vad dom säger och varför ingen hör av sig, för det senaste vi hörde vara att en tekniker skulle kolla, och det kunde ta upp till fem arbetsdagar och det har gått nu, och ett par till.

Igår eftermiddag åkte jag och tittade på en fin häst som Sandra ska få rida på genom assistansbolaget framöver, tillsammans med hennes assistent Jane, är det tänkt om allt blir enligt planerna.

Alltså, jag är ju lite rädd för hästar, eller om man ska kalla det för en väldig respekt, men Tigge blev jag nog lite kär i. Gud så go han var! Det kommer nog att gå jättebra, tror jag, men vi ska försöka få till ett par ridtillfällen på lovet nu först, så vi kan kolla hur det funkar. Kul!


I morse väckte Göran mig i ottan, för jag behövde bilen och han skulle ju jobba, och då var jag tvungen att följa med och lämpa av honom och alla mattrullarna innan jag kunde ha bilen resten av dagen.

Jag valde ju bort min Stockholmsresa idag, men är faktiskt inte ett dugg ledsen över det. Visserligen hade jag säkert inte varit ett dugg ledsen om jag hade åkt heller, men nu kände jag för en skön avslappnare dag med lite nytta gjord. För det är ju sånt som också måste hinnas när Sandra är iväg.

Jag har just varit och veckohandlat, och även fast själva handlingen inte är jätterolig så njuter jag för fullt med min favvo-spellista i öronen, ensam i bilen. Det, mina vänner, det är sån där vardagslyx som jag uppskattar otroligt mycket.

Nu har jag inget mer att greja med än att dricka kaffe, blogga och lyssna på mer musik tills Göran ringer och vill bli hämtad. Ja, jag skulle ju telefonköa lite till Bredbandsbolaget också. Sen.



Ha det bäst!