Det
var en glad tjej jag skjutsade till Maria igår förmiddag. Hon strålade ikapp
med solen hela vägen och inte förrän vi var framme kom skörheten ikapp.
Då
är det så skönt att veta att Maria kan hantera det där och att hon vet varför
jag avviker fortast möjligt. Det är det enda som gäller, nämligen, och jag var ganska så säker på att solstrålen skulle komma tillbaks igen så fort jag hade åkt. Det
kom ett sms lite senare, som bekräftade det.
Jag
passade på att beta av ”Att-handla-när-jag-har-vägarna-förbi-listan”
veckohandlingen och systemet innan jag åkte hem och njöt ledigt med Göran som
hade städat medan jag var iväg. Alla måsten avklarade före lunch och bara mys
kvar tills det är dags att hämta Sandra igen, klockan två idag.
Jo,
förresten, Göran började måla Sandras pyssel-bord också. Det var ju bara
ungefär ett år sen vi tänkte göra det… Sandra fixar den förändringen, hon är
inte särskilt känslig på det viset, men det måste göras när hon inte är hemma.
Jag tror det hann bli klart, men annars får vi ta en strykning till på nästa korttidsperiod.
Må
så gott.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar