Samvetsvila

Jag har inte så mycket att komma med så här i ledigheten. Vi njuter av inget särskilt och i eftermiddag kommer Sandra hem igen.

Ledigheterna är ju nödvändiga för att orka, och i söndags var jag väldigt trött. Dels hade Sandra varit ledig vilket innebär ganska lite vila för Göran och mig, eftersom vi måste vara närvarande hela tiden, och ligga steget före i det mesta, vilket tröttar enormt mycket. Och dels hade det blivit lite dåligt med sömn eftersom det var lite festande ute. Så jag behövde verkligen ledigt.

Då får jag dåligt samvete. Inte för att Sandra är på korttids, för där har hon det bättre än hemma på sätt och vis, eftersom hon behöver det. Inte heller för att vi behöver vila och egen tid. Inget av det ger mig dåligt samvete längre, det har jag kommit över för länge sen.

Men Sandra blir äldre och dagarna känns räknade. Ja, eller åren snarare, men iaf.. Rätt vad det är så ska hon flytta och då har jag inget behov av att vila från henne mer. Lite halvjobbiga känslor till och från, och när jag känner ett behov av att vila så blir dom känslorna starkare.

Så nu längtar jag efter min ”stora lilla tjej” och hon kommer troligtvis inte hinna ur taxin förrän hon börjar tjata om när hon ska tillbaks till fritids/korttids igen, haha! ♥

Jag är väldigt tacksam över att hon trivs så bra på korttids, och att hon har möjlighet att vara där. Annars skulle vi inte få någon vila alls, och det vore förödande.

Jag önskar er en fin dag!

.