Festnätter och oviss ledighet

Gårdagen bjöd på både bad- och grillväder, men inte bad- och grillhumör, så vi blev inne hela fm. Sandra ville klippa och klistra och inte ens att skrapa potatis lockade henne. Så hon fick pyssla med sina tidningar och ett limstift vid köksbordet medan jag lagade maten och sen åt vi inne och låtsades inte om solen som strålade utanför fönstret.

Lika bra det, för det brukar inte bli trevligt att gå ut när humöret är fullt av låsningar. Det blir så utbrottigt då och det är lugnast att inte ställa några som helst krav. Såna dagar räcker det att ta sig ut eller in, ta på skor eller gå på toa, för att Sandra ska känna krav. Det kan bli ganska många utbrott om man inte skalar av det som går att skala av.

Eftersom damen fick vara rätt mycket ifred, förutom sånt som man inte kan låta bli att göra, så blev dagen ganska lugn. Men efter maten ville hon ut, trots allt, så Göran följde med så hon fick blåsta såpbubblor en liten lagom stund. Det gick faktiskt riktigt bra och blev inte ens utbrott när det var dags att gå in.

Varma härliga ljumma kvällar och nätter lockar ut glada människor som spelar och skrattar på våra vardagliga sovtider. Det är ju jättetrevligt, och jag hade också gärna suttit ute och skrattat med vänner istället för att hoppas att det blir tyst innan det slår över här hemma.

Fönstren behöver helst vara öppna i den här värmen, men igår var vi tvungna att stänga dom. På tok för varmt, eller vaken av festandet, det var liksom vad vi hade att välja på. Det är ju inget att göra åt och vi kan ju inte förbjuda folk att ha skoj om sommarnätterna. Men nu hjälpte det inte så mycket att stänga fönstren för det liksom skallrade i väggarna.

Jag är ganska tolerant mot det mesta, faktiskt och klagar inte i första taget över att folk lever normala liv och har roligt. Men man måste ju ta lite hänsyn även på sommarnätter och man kan ju festa med lite normalare volym…

Det visade sig att det var en arrangerad fest, och det hade dom förra sommaren också, med lika högt dunkande natten igenom. När klockan var halv fem blev det tyst i Sandras rum, äntligen. Till dess hade damen inte sovit en blund men varit orolig, blött näsblod och velat gå upp ett antal gånger. Det blir ingen rolig dag idag. Suck.

Jag brukar gilla läget för det mesta, men det finns en gräns för mig med. Natten innan hade några ungdomar en vanlig fest på gatan nedanför. Dom spelade, skrattade och vrålade en del, så som man gör när man sitter ute på varma sommarnätter, och vid ettiden var det tyst. Bara för att jämföra, så ni inte tror att jag gnäller över lite vanligt festande, som också stör Sandra, men som vi inte säger något om för det är ju självklart att folk får ha kul…

Jaja, det är som det är och snart blir det en kall vinter att gnälla över istället ;) Så mycket mer har det iaf inte hänt här och idag ska jag ju packa korttidsväskan inför morgondagen, och hoppas att damen kommer iväg som hon ska efter en sån här dygnsomvandlare... Göran ska ju jobba hela veckan och jag hade först tänkt åka till Stockholm, men jag tror att jag skippar det, faktiskt.

Jag har inte bestämt mig riktigt, men det lutar åt det. Eftersom jag inte är jättetänd på att åka så har jag inte ansträngt mig nåt vidare att hitta nån att träffa där, och ensam är inte lika roligt. Det lockar faktiskt mycket mer att passa på att njuta av egentiden hemma, för det händer inte alltför ofta nu när Göran inte jobbar lika mycket som förr om åren.

Jag har lite andra planer och saker som är bra att hinna när jag har tid, så det kommer just inte gå nån nöd på mig. Det finns ju alltid en ”att-göra-lista” med saker ”att-göra-sen-nån-gång” som man kan beta av lite.

Sen planerar jag att åka och kolla på en häst som vi har tänkt att Sandra ska få provrida på senare i sommar, genom assistansbolaget. Det är alltid bra att kolla läget först, eftersom det är första gången hon ska få rida just där. Vi hoppas sen att det kommer funka att hon rider lite kontinuerligt med sin assistent, men vi får se hur det går, som sagt. En sak i taget.

Från det ena till det andra. Ibland blir texten i sista stycket större än texten i övriga blogginlägget av nån märklig anledning som jag inte förstår mig på. Det går inte att ändra, eller jag har iaf inte kommit på hur man gör. Så nu har jag tagit bort mallen jag har haft som automatiskt avslutar mina inlägg med en kram, så får vi se om det hjälper. Är det nån som vet varför det blir så, och hur man undviker det, så får ni gärna berätta det för mig.

Det var väl allt för nu så jag önskar er en fin söndag, helt enkelt!