Otydliga tydligheter

Sandra längtar till Maria, förstås, men hon fixar det bra och är inte stressad. Gårdagen var en bra dag med en lugn och glad tjej.

Plötsligt säger hon ”Maria väcker mig imorgon” och jag sa ”Nej, jag väcker dig som vanligt, Maria väcker dig på blåa dagen, tisdag” Jag såg hur tankarna for runt och det var på vippen till utbrott, för Sandra förstod inte, utan trodde att hon inte skulle till Maria förrän på tisdagen…

Där ser man hur lätt det blir fel, fast man tycker att man är tydlig. Vi tog en genomgång av schemat – Jag väcker på gröna dagen, måndag och efter frukosten åker vi till Maria. Sen sova hos Maria och nästa dag, blåa dagen, tisdag, då väcker Maria.

Sen blev Sandra nöjd och då antog jag att hon hade förstått allt. Tänk så lätt man kan förvirra världen… Det gäller att vara lyhörd och kolla så det man säger går fram. Sandra, och många andra med autism, behöver ju se för att förstå, så att gå till schemat eller att rita ett seriesamtal är vad som gäller. Fast det är lätt att tro att Sandra förstår när man pratar ibland, även för oss som känner henne så väl.

Nåja, allt gick bra och damen fortsatte att vara nöjd hela dagen. Men hon längtade och ville ha middag nästan direkt efter lunchen, antagligen för att dagen skulle gå fortare.

Bara man följer schemats bilder i rätt ordning så spelar det inte så stor roll vad klockan är och hur lång tid man gör varje moment. Längtar man riktigt mycket så kan man ju beta av schemabilderna i en rasande fart! Nä, jag skojar förstås bara, men Sandra förstår inte tiden och kan inte klockan, så för henne är det lite så…

Men gårdagen tog slut den med och idag är det den efterlängtade utflyktsdagen. Vi ska göra oss klara här så småningom, och åka iväg till Maria. Kameran är nerpackad så om Maria hinner så kommer det väl lite foton här sen.

Nu säger jag hej så länge och ha det fint!

.