Nä,
Sandra hann inte vakna och äta frukost innan jag fick gårdagens inlägg
publicerat. Hon vaknade inte förrän klockan var nio! Och hon fick ju förstås
sova tills hon vaknade själv, eftersom vi misstänkte att hon inte var riktigt
kry. I annat fall är det faktiskt bäst att hålla någorlunda på sovtiderna, för
att inte ställa till det i humöret i onödan.
Hela
helgen har ju varit skör och igår var ungefär som i lördags så jag höll mig
mest inne medan resten av familjen var ute en stund på fm. Sandra skrapade
potatis och jag förberedde maten i köket.
Men
det var så varmt så det blev allt ett litet dopp i poolen medan grillen blev
varm, fast orken egentligen inte fanns för såna utsvävningar.
Att
njuta på stranden såna här härliga sommardagar är ju förstås uteslutet, så
därför har vi en pool, men det är inte jätteofta som det finns ork, tid och
väder på samma dagar så den används tyvärr inte så ofta som viljan finns. Dock
är det toppen att ha alternativet dom få dagar vi kan utnyttja den J
Igår
fanns som sagt inte orken, men viljan och vädret tog över så vi chansade med
ett snabbdopp trots allt.
Att
sitta på en filt i skuggan en förmiddag, doppa sig i poolen en kvart, grilla
och äta ute är på tok för mycket för Sandras ork egentligen. Det brukar gå bra
på funkar-dagar, men igår var definitivt ingen funkardag. Vi gjorde det ändå
och det var egentligen inge smart alls, utan bara våra egna sommar-känslor som
tog över förnuftet.
Sen
blir vi nästan osams, Göran och jag, för att det blir utbrott av vår dåliga
prioritering, fast vi vet ju vad det beror på, som tur är. Det går över så fort
resten lugnar sig, men det tär verkligen på tålamodet att höra gnäll, tjafs och
tjat precis hela tiden.
Efter
utbrotten gick vi in och såg film och mumsade glass, och det var ju rätt okay
det med. Framförallt trevligare eftersom det var mer Sandra-anpassat och inte
lika utbrottit…
Ja,
jag hade hellre legat på klipporna hela dagen igår, men om det inte går så får
man ju välja att vara nöjd med det som går istället.
Hur
dagen och vår väntade ledighet kommer bli vet vi inte riktigt än. Det har varit
en strul-natt med fortsatt grinigt humör och näsblod så vi har inte riktigt
bestämt än om vi ska skicka iväg Sandra till korttids och chansa på att humöret
blir bättre av det, eller om hon är för trött.
Det
är så himlans svårt att se skillnaden på när hon behöver aktiveras och när hon
behöver vila, och hon vill ju så klart iväg. Hon har inte pratat om annat i
helgen…
(Om personalen och chauffören läser det här, så räkna med Sandra idag så länge,
för jag ringer direkt om det blir ändringar. Jag måste se lite hur hon verkar
här på morgonen)
Jahaja,
vi får väl se hur det blir med bloggeriet ett par dagar. Antingen är vi lediga
och då brukar jag inte riktigt ha tid, eller så är Sandra hemma och Göran
jobbar, och då vet jag inte heller hur det blir med tiden om damen är skör. Men
jag återkommer när jag har tid, helt enkelt. Ha det fint så länge!
2 kommentarer:
Hoppas ni får det lite lugnare idag,än helgen. Och att ni snart får lite ledigt du och Göran.
Många kramar !!! Annika
Stor kram från mig också!
Skicka en kommentar