Sömnstörningar och talande konstverk

Fördelen med vakennätter är väl att jag hinner förbereda ett inlägg ;) Inatt var det stökigt både ute och inne. Ja, det var några som hade fest, och Sandra blev väldigt orolig, så jag satt uppe och väntade på att det skulle bli lugnt ute och därmed också lugnt inne hos Sandra. Jag fick gå in till henne några gånger då och då, och däremellan roade jag mig vid datorn.

Folk tror gärna att jag överdriver i det mesta jag säger, eller om jag blir jämförd med hur det brukar vara, kanske. Jag har varit med om det många gånger att folk, när dom får se verkligheten blir lite förvånade och säger ”Oj, var det såå du menade”

Jag minns särskilt en gång när Sandra var liten, och jag pratade i telefonen med en fd vän (dom flesta ”vänner” försvann ju sen, när Sandra fick diagnos). Vi pratade som småbarnsföräldrar gör, om våra barn, jobbigheter och roligheter. Jag kommer ihåg när jag försökte förklara att Sandra skrek så himla högt.

För mig är det jag säger verkligheten och jag behöver liksom inte överdriva. När vi sågs efter det där samtalet så fick hon höra Sandra skrika och sa just så ”Oj, menade du såå högt”

Det var ju en parentes  men så är det ofta, eller har iaf varit. Sandra blev ofta jämförd med ”vanliga barn” och ”så gör alla barn” och den jämförelsen blir jag faktiskt lite trött av. Jag tror att dom som säger det menar väl, men Sandra var aldrig som ”alla andra barn” men jag brukade svara ”Ja, kanske det, som alla andra fast mycket mer av allt” för så var (är) det.

Malene skriver förresten om just det, att det är skillnad på att ha diagnos och att inte ha det, och att det inte alltid är så lätt för andra att förstå skillnaden. Läs inlägget HÄR

Nåja, jag brukar inte gnälla och klaga, utan är ganska tolerant mot andra. Men när vuxna människor sitter och vrålar rakt ut mitt i natten så blir jag irriterad. Ja, inatt var jag skitförbannad och tänkte nästan klä på mig och gå iväg och skälla på idioterna. Allt känns ju värre när man är mitt i det.

Jag hade nog blivit irriterad även om inte Sandra hade varit hemma, och vanligt festande är inte heller kul när hon blir störd, men det är sånt som man ju får acceptera och inget jag retar mig på. Festa är ok, men inte vråla. Bara sitta och skrika ÖÖÖÖÖÖHH, JÄVLA IDIOT rakt ut till varandra är inte okay klockan ett på natten! (Även om jag höll med)

Att det är värmebölja och vi måste ha fönstren öppna är ju inte någon festande människas fel, men Sandras fönster går inte att stänga när det är så här varmt, då tuppar hon av. Tackolov så lugnade det sig i skaplig tid så jag tror Sandra somnade vid tvåtiden iaf. Sen vaknade hon halv sju… Jag väntade in i det längsta med att gå in till henne i hopp om att hon skulle somna igen, men klockan åtta gick det inte att vänta längre.

Det där med sömn är inget jag brukar bekymra mig så mycket om, det brukar ordna sig. Men när det har varit för lite sömn och för mycket tidsförskjutningar, så påverkar det Sandra väldigt mycket, så vi försöker hålla tiderna så gott vi kan för att undvika att hon får trött-låsningar och utbrott.

Vi bor i ett väldigt lugnt område och när det festas så brukar det hållas på en normal nivå. Sånt här händer inte så ofta, som tur är, och jag hoppas att det dröjer länge till nästa gång.

Nu ska jag passa på att packa korttidsväskan medan Sandra är ute och blåser såpbubblor på Göran ;)

Det känns väldigt skönt med ett par dygns ledighet kommande vecka. Troligtvis är det korttids som får ta trött-smällen efter nattens festande, för det brukar komma nåt dygn efter. Förhoppningsvis somnar damen tidigt ikväll.

Jag önskar er alla en fin dag, och avslutar med två underbara teckningar som Sandra har ritat efter marknadsbesöket i fredags.

Sandra i rullstolen köper godis.
Mittemot är ett stånd med klockor. Hon älskar klockor men vi köpte ingen.

Inatt ritade Sandra en ny teckning som talar sitt tydliga språk...
Vi får nog köpa en klocka nästa gång vi går på marknad :)

.