Tema – Inkludering – Bra eller dåligt?

(Vill ni läsa mitt vanliga inlägg så är det bara att scrolla vidare)

Ibland låser det sig. Sandra fastnar i nåt och kan inte ”gå vidare” förrän det är uppklarat. Ibland kan man inte åtgärda det på en gång, så jag försöker hjälpa henne att vara ”här och nu” och göra klart det vi gör nu först.

Det är inte lätt och jag känner igen tankarna från ett barn jag hade i min närhet för många år sen, då jag jobbade på förskola. H*n kunde inte njuta av stunden när vi gjorde utflykter, t.ex. Det var hela tiden tjat om ”sen” och h*n låg ett steg före oss andra hela tiden.

Då visste jag ingenting om autism/Aspergers och blev nog mest trött av tjatet. För även när vi gjorde nånting som h*n älskade att göra, så var tankarna på nästa moment. Hela tiden.

Jag tänker ofta på det barnet, som aldrig fick någon diagnos, och därmed inte heller rätt förståelse och hjälp. Jag tänker att frågorna var stress och oro för hur dagen såg ut och hur det skulle bli efter det vi gjorde just nu.

Dom andra barnen visste vad vi skulle göra, för vi hade gått igenom det. Vi hade berättat för alla om utflykten vi skulle göra, och dom andra barnen kunde själva lägga till och måla upp bilden i sina huvuden. Det räckte att säga vart vi skulle åka, så förstod dom hur resan dit skulle se ut. Iaf ungefär, och det räckte för dom.

Ett schema över utflyktens alla moment i detalj hade lugnat det här barnet så h*n hade kunnat slappna av och njuta av ”här och nu” tillsammans med oss andra. H*n behövde hjälp med att måla upp utflykten i sitt huvud, och vi gav inte barnet verktygen. Av okunskap.

Det här barnet slog ofta som andra barnen och vi blev arga. Man får ju förstås inte slåss! Vi var tvungna att skydda dom andra barnen och alltid vara en vuxen i närheten. Men vi tyckte om barnet väldigt mycket och blev glada när det funkade. Korta stunder gick det bra, om en vuxen var med.

Men vi strukturerade inte upp. Vi tog inte reda på varför h*n blev så arg, för vi såg ingen orsak. Vi gav inte barnet rätt verktyg för att klara av att vara på gården med sina kompisar, och vi såg aldrig att h*n var stressad av situationen, och inte hade några andra redskap än knytnävarna.

Vi visste inte vad autism var på den tiden och därför är det så oerhört viktigt att vi sprider kunskapen! Så vi kan hjälpa barnen att fungera och förstå.

Vad betyder inkludering? Att alla ska vara med på lika villkor? Ska man inkludera så krävs det redskap för det. Förståelse, kunskap, anpassning och rätt pedagogik. Hur många lärare, pedagoger och förskolepersonal har rätt redskap, kunskap och förståelse idag? Hur mycket får man lära sig om npf i dagens lärarutbildningar?

Man måste se individen och sluta tro att rättvisa är det samma som lika för alla. Det krävs anpassning, och det är inte barnet som ska anpassa sig!

Neurobloggarna har tema ”Inkludering” den här veckan. Hjälp oss sprida information genom att dela sidan så fler får ta del av intressanta blogginlägg med olika teman. Tack!