fredag 25 november 2016

Lägesrapport

Vi har ju blivit tvungna att ta upp kampen mot kommunen igen. För det fungerar inte att Sandra skulle bo kvar i huset med assistenter. Av flera själ som jag inte tänker gå in närmare på.

Så ansökan om ”Särskild anpassad bostad” är gjord och vi väntar på beslut kommande vecka. Förra gången lovades bifall muntligt innan avslaget kom. Bifall är även lovat denna gång ”för behoven är så stora” men jag säger inget. Vi har ju varit med ett tag…

Handläggaren konstaterade att det blir onödigt kostsamt med så här långa utredningar utan att det leder framåt. Jaså, minsann?!!

Han hade t.o.m. läst igenom alla gamla ärenden och intyg, så han hade faktiskt satt sig in i behoven ganska bra, måste jag säga. En ny erfarenhet för oss som behöver hjälpen…


Men en sak i taget och jag kommer uppdatera här vartefter det händer något, även om inläggen inte kommer bli lika broderande, positiva och personliga som tidigare. Det beror på att jag är sjukskriven och liksom inte orkar. Men, rätt vad det är så funkar väl livet igen, och då kommer säkert både ork och humör tillbaks. För det positiva tänket finns ju i mig, och det brukar inte vara alltför svårt att locka fram.

Ha det fint!

.

lördag 19 november 2016

Paus


Det är en aningens ihopkört här. Återkommer när jag liksom får isär tankarna igen.
Må fint!

.

måndag 14 november 2016

Vänner

Att ha vänner som bryr sig, som bara finns där och som försöker göra nåt för en, trots att livet inte är enkelt för nån. Vänner som har nog med sitt, men ändå alltid har ett öra över, tankar tänkta och som försöker göra nåt för att underlätta.


Ni vet vilka ni är, även ni som inte är med på bilden (och även om en av dom fick mig att skriva det här inlägget).
Tack ♥

.

lördag 12 november 2016

Problem

Jag börjar med nåt roligt :) Igår, när Sandra var hemma med assistenterna, så fick hon besök. Sandra sa sen att det var hon som fick besök, så det kändes nog lite extra roligt och speciellt att inte Göran och jag var hemma när besöket kom. Det blev extra tydligt för henne att det var hennes eget besök.

Det var vår älskade chaufför som körde Sandra till och från skolan i tio års tid som hälsade på med lite tidningar och choklad. Vad gullig hon är! Tack söta fina! ♥

Sen till lite problem då. Vi undrar ju hur det står till med Sunebulan egentligen. Han är inte jätteförtjust i blötmat, och nu tror vi att hans njur-sjukdom har börjat påverka aptiten. Han ska äta tre påsar blötmat per dygn, men får inte i sig hälften av det ens. Så nu provade vi med torrfoder (av samma sort, för katter med njursjukdom) och oj vad glad han blev! Det tog slut i skålen innan vi hann blinka! Det är ju bra…

Huh! Kallt o blött.

Bara det att vi håller hans mage i trim (förstoppning är vanligt vid njurproblem) med hjälp av blötmat blandat med vatten och paraffinolja. Så hur gör vi nu? Om han inte äter blötmaten får han inte i sig vätska och olja som magen behöver. Om han inte får torrfoder äter han inte. (Och det beror inte på vattnet eller oljan, för han åt med god aptit tills för ca en vecka sen). Håhåjaja, alltid är det nåt.

Där uppe verkar det torrt och fint.

Vi behöver nu inga råd om hur vi ska få i Sune vätska, för vi vet redan hur vi ska göra. Bara det att det liksom inte hjälper, han gör som han vill ändå. Vi har kontakt med veterinär angående hans sjukdom, och får dom råd vi behöver där.

Nä fy så otäckt! Bäst att gå in.

Ett problem nu är ju att försäkringspengarna nästan tog slut när jag var tvungen att åka in akut med honom i augusti. Det finns bara 6000 kvar, och dom lär vi behöva ifall det händer nåt. Att den där njurstenen ställer till problem, t.ex. så det blir operation. I juni fylls försäkringspotten på igen, så vi hoppas nu att Sunes mage fungerar bra till dess. Med både in- och uttag.

Tvätta. Torka. Värma.

Mjau på er!

.

fredag 11 november 2016

Lite oro, lite mys, lite mycket

Det är svårt att få till inläggen här just nu, eftersom jag inte mår riktigt på topp. Skrivlusten lyser liksom med sin frånvaro och jag har svårt att komma på något roligt eller intressant att berätta. Det beror nog mest på att jag har svårt att se det positiva när jag känner mig ganska negativ. Det är ju ett slags sorgearbete som pågår, förstås, samtidigt som det är en enorm oro att inte veta om vi får ordning på Sandras framtid

Och vi har ju liksom inget hem nu, eftersom Sandra måste ta vägen nånstans. Men jag trivs väldigt bra i husvagnen, och skulle gärna bo där helt och hållet. Jag får iallafall återhämtning när jag är där på ledigheterna, och det är tur, annars vetitusan hur det skulle gå. Men vi har fortfarande ett helt hus och en tomt att sköta om och hinna med. Det tynger, och jag trivs inte alls ”hemma på jobbet” längre. Jo, när jag jobbar, som arbetsplats trivs jag, men inte som bostad med alla måsten det innebär.

Vi kan ju i stort sett bara vara hemma när vi jobbar, och för att hinna nånting annat måste vi pussla ihop våra ledigheter med vart i huset Sandra håller till med sina assistenter. Det går inte ens bara att duscha när vi vill, trots att vi är lediga. Eller att packa in matvaror när vi har handlat. Eller nånting, egentligen.

Hursomhelst, jag har ju haft ett par lediga dagar i husvagnen, och min batteriladdning brukar väl räcka ett par dagar iallafall. Det är riktigt mysigt i husvagnen nu när det är mörkt och lite lagom snöigt, med tända lyktor ute och ljus inne. Göran och jag åker helst dit så fort vi slutar våra pass, och vi försöker vårda oss och varandra så mycket vi orkar och hinner.


Vi har ofta rådjuren som strosar i skogen utanför fönstret, och igår morse lyckades jag fånga den här fina herren när han rensade marken på frön som fåglarna spillt.


Vi var ju inne, så jag fotade genom rutan, därav kvaliteten. Men han var så nära och det var häftigt att sitta och titta på honom :)



När man känner sig lite ledsen, och hittar ett paket i brevlådan när man kommer till jobbet, då blir man väldigt glad och lite tårig. Tack fina Annelie! ♥

Det är väl ingen som har missat att jag älskar giraffer?!
Och fotot är ett mycket speciellt och fint minne.

Må så gott!

.

tisdag 8 november 2016

Rastlösa måsten

Nog för att det är skönt att inte ha en massa runt sig hela tiden, men fasligt så rastlös jag blir av att bara vara ledig. Hemma finns det ju lite mer att sysselsätta sig med än i husvagnen, men eftersom jag bara blir stressad av att vara hemma när andra jobbar så är det förstås inget alternativ. Då är det nyttigare för hälsan att ha tråkigt.

Men samtidigt finns det ju en hel massa som måste hinnas där hemma. Städa, tvätta, handla, fixa och städa ännu mer. Det gror ju igen när man knappt har tid att dammsuga.

Det verkar som att även Sune kopplar av bättre i husvagnen, för efter en helg då han mest sov och knappt åt eller var på lådan, så blev han sig själv direkt när vi kom till ”vårt andra hem”. Han har ätit som han ska, och busat som han brukar. Det var skönt att se :)

Och idag har jag varit fullt sysselsatt med allt från ”husvagns-sysslor och snöskottning till möte. Och tyvärr en snabb rapport hemifrån om en kräk-sjuk tjej och fullt upp där med, för både assistenter och Göran. Jag hoppas Göran kan åka hit ikväll, för vi behöver liksom koppla av lite mellan varven.

Det är ju första gången vi ”bor” i husvagnen som vi gör nu, året om. Så vi får väl se hur det kommer funka, men lite mysigt är det allt med tända ljus inne och snöfall ute. Hade vi inte haft ett hus att sköta om, och en tomt att skotta, så hade vi haft det väldigt bra på våra ledigheter. En campingtomt är precis lagom att skotta, tycker jag.


Må så gott!

.

söndag 6 november 2016

Lite katt och lite glädje

Annelie undrar om inte Sune gått ner i vikt. Fotona i förra inlägget är gamla och sen dess har han både gått upp och bantat. Nu väger han som han ska (vilket är mindre än när du träffade honom) men vi är lite oroliga att aptiten börjar påverkas av hans sjukdom nu. Det är tydligen vanligt och blir ju inte så bra. Dessutom funkar inte magen riktigt, vilket också är vanligt vid njursjukdom.

Men vi hoppas att det bara är en tillfällig svacka hos honom. Ibland har han sina sov-dagar med lite sämre aptit och sen brukar det bli full fart igen. Lite oroväckande är det dock. Vi har noga koll på hans in- och uttag per dygn iallafall, och vi vet ju vart vi ska ringa om det behövs.


Nog om det. Sandra mår okay, men är ju lite extra skör och ostadig fortfarande. Det händer inte så mycket mer med henne eftersom vi ligger lite lågt så hon ska hinna ikapp sig. Assistenterna har börjat komma igång mer och mer med förmiddagarnas matlagning, och det tycker hon förstås är jätteroligt. Sen får vi ju skynda långsamt och koncentrera oss på en sak i taget. När rutinerna sitter så kommer säkert orken på köpet, och då går det att utveckla och gå vidare så smått.

Men gårdagen var en bra dag och vi skymtade vår ”goa och glada bus-tjej” som hade ork och glatt humör mest hela dagen. Till kvällens chips-stund var hon så härlig när hon samtalade med Göran på sitt eget lilla vis. Det är deras lördags-tradition att ha chips-mys, men jag brukar tjuvlyssna lite när hon solstrålar sådär härligt :)

Det är förstås extra härligt i såna här perioder av bakslag med låsningar och utbrott, som det är lite för mycket av just nu. Men, det blir ju så när vi rör till det för Sandra och vi har inte kunnat göra på något annat sätt än att försöka få ordning genom att hålla fast vid det nya. Förhoppningsvis har det börjat vända lite smått nu iallafall.


Ha det fortsatt fint.

.

lördag 5 november 2016

Katten vad dyrt

Nu har oron över tvåveckors-schemat börjat visa sig hos Sandra. Det var väntat, och vi var ganska säkra på att hon inte skulle fixa det. Men vi ger det en chans och hoppas fortfarande att det ska fungera när hon vänjer sig. Hon har överraskat förr, så man ska aldrig säga aldrig, även om man är säker.

Hon har ju inte det tidsperspektivet och den framförhållningen, så det hjälper inte med tydliga scheman. Det är ”här och nu” som gäller, och hon har alltid haft stenkoll på veckodagarnas färg och hur det ska se ut respektive dag. Nu får hon ingen ordning och blir förstås orolig. Det måste ju åtgärdas!


Igår var jag iväg på lite ärenden medan Sandra hade sina assistenter här. Jag tänkte passa på att köpa lite julklappar i god tid för en gångs skull, eftersom jag ändå åkte till stan och hade tid över. Men jag hittade just ingenting, förutom ett par nya vinterkängor till mig själv. Dom kan vi ju för all del göra en julklapp av, så har vi kommit lite framåt på den fronten ändå.

Det egentliga ärendet var att köpa kattmat. Den mat Sune ska ha nu är specialkost för katter med njursjukdom och den säljs bara hos veterinären och kostar därefter. Ca. 2000/månad, eller mer exakt 1224:- för 24 dagar. Det känns ju sådär, men han behöver maten för att få leva vidare så då får vi väl lägga mindre på oss själva istället. Vi sparar ju en del på att aldrig hinna eller orka roa oss.

Vi hade två stora påsar torrfoder kvar (á 250:-) som dom tog emot hos veterinären och drog av på summan när jag köpte den nya maten, det tackar vi för.


Vi har väntat på fler provsvar från djursjukhuset, och dom ringde igår. Njurvärdena såg trots allt ganska bra ut, efter omständigheterna, så det var ju glädjande besked. Dom vill ju följa upp honom, och ta prover med jämna mellanrum, ca var tredje månad. Men nu har vi bara 6000:- kvar på den här periodens försäkring, och det kan vara bra att ha lite om nåt händer. Så vi bestämde att vi hör av oss om han blir sämre, annars bokar vi en tid när nya pengar har kommit in, dvs i sommar. Vi hoppas att magen fungerar och Sunebulan mår bra till dess. Ja, gärna efter det också, förstås!

Det var dagens lilla uppdatering. I övrigt har jag bara en massa oro och säkert en del sorgearbete att tampas med just nu, som inte har med Sune att göra, men det behöver jag ju inte tjata om helatiden. Jag önskar er istället en trevlig helg! Må så gott.



.

tisdag 1 november 2016

Sune-bulan

Jag tänkte ge er en liten katt-uppdatering, för er som undrar och vill veta.


Igår var vi ju på djursjukhuset, Sune och jag. Han hade en tid för vidare undersökning eftersom hans förstoppning kom tillbaka och tyvärr inte var en engångsföreteelse. Det var väl lite väntat, då det oftast finns en bakomliggande orsak när en katt blir förstoppad.

Han fick så mycket beröm, så hade han fattat vad dom sa så hade han väl blivit riktigt mallig. Nu var det bara matte som mallade sig ;) Fin i hullet, fin i kroppen, fin i pälsen, coolaste katten dom träffat (typ) och bara så charmig. Fast, det visste vi ju redan.

Matte fick klia honom på huvudet medan dom tog blodprov. Som att det behövdes... Kanylen togs bort, för dom insåg att han inte heller behövde få något lugnande inför ultraljudsundersökning och urinprovtagning. Gick jättebra alltihop, min ”lilla” älskling ♥

Fotot är från förra besöket, i augusti

Tyvärr har han kroniska njurförändringar och nedsatt njurfunktion. Det går inte att reparera, men vi kan bromsa förloppet genom speciell kost. Vi hoppas att han får leva och må bra i många år till. 7 år är ju ingen ålder för en katt.

Jag hade även lyckats filma hans hosta som vi misstänker är astma. Så vid nästa undersökning ska dom röntga lungorna för att utesluta något annat. Blir astman (om det nu är det) inte värre så behöver den inte behandlas, han har ju haft den i hela sitt liv och den är ganska lindrig.

Vi väntar på svar från några prover till och hoppas förstås att dom inte hittar något mer, utan att det räcker med det dom hittills hittat. Han hade en njursten också, men den behövde inte åtgärdas i nuläget. Vi ska vara observanta bara, för den kan lossna och fastna i urinröret, och då blir det akut. Vi hoppas slippa det med.

Nu ska han äta specialkost, och vi ska kolla honom regelbundet på sjukhuset. Så får vi se till att han får det fortsatt fint hos oss den tiden han har kvar.


Nu ska jag fortsätta njuta av lite ledigt här. Må fint!

.