lördag 31 oktober 2009

Bäst å hålla igång

Man känner inte tröttheten om man håller igång :)

Idag blev det lasagne och jag fick lite hjälp av Sandra en stund innan hon tröttnade.


Det går ju smidigare, och fortare, att göra det själv, men Sandra får hjälpa till om hon vill, eftersom hon oftast tycker det är roligt. Nu är hon ju lite för trött än, så jag är glad att hon valde en film sen, istället för att få ett utbrott.

Det är toppen med varmluftsugn! Det rekommenderas till alla stressade. När man ändå håller på å fixar i köket så tar det ju inte så mycket längre tid att göra stora satser på en gång.


Det blev två formar och en långpanna, så det blev en hel del rester att frysa in. Toppen att ta fram på vardagar när jag inte har tid att laga så mycket mat.

Efter maten gick Sandra och Göran ut och krattade löv.


Vi har inte direkt några egna träd, men löv kommer det ändå, från grannarna. Inga mängder så det är inget att sucka över! Säger jag som slipper kratta… *ler* Fast oj så trött jag blev, när dom var ute, efter en förmiddag i köket, och lite annat som hände.

Katterna lekte vilda lekar och Sandra såg film och klippte. Å skrek lite då och då när katterna ville leka med hennes ”klipp” Hahaha! Ja, ett tag var det cirkus här, när Göran åkte för att köpa grejor till en sallad vi ville ha till maten, men det gick det med. Det varade ju inte så länge, men blev lite intensivt, kan man säga :)

Inte konstigt att luften gick ur mig när det bara blev lugnt och tyst efter maten. Bara diskmaskinen som brummade lite i bakgrunden, och katterna som spann. Det var nästan så jag somnade. Men lugnet varade ju inte så länge. För att hinna medicin- och badrutinerna så kunde dom bara kratta en liten stund.


Och katterna hörde deras prat ute och blev ju lite nyfikna :)

Men sen, vid medicinen, så spårade det ur och blev lite utbrott. Det berodde säkert på att vi var trötta båda två. Jag ska inte klaga för det har gått jättebra länge nu, och ibland blir det så här. Det gick ändå ganska bra och utbrottet blev inte jättestort.

Men då bestämde jag iaf för att vi ska ta en lugn dag imorgon, och hoppas att Sandra orkar skolan på måndag. Vi skulle nämligen ha åkt till mina föräldrar, men skippar det. Igen...

Vi bestämde att göra ett nytt försök nästa helg istället och då får det bli på lördagen, för då kan vi strunta i medicinen och hinner fixa den på söndagsmorgonen istället.

Det blir svårare och svårare att göra saker ”utöver” med Sandra. Vi måste nästan alltid ta bort något annat och oftast blir det medicin och dusch vi får ta bort, eftersom det är det som tar mest tid. Det är svårt att hinna med det om vi ska träffa folk.

Eftersom Sandras vardag rubbas ganska mycket så måste vi avväga om det är värt det. Och det är det ju ibland, men det tar mycket energi också, så därför blir det inte så ofta. Det är inte helt lätt för andra att förstå, så jag har alltid dåligt samvete över att vi inte kan ses oftare.

Ibland (oftare och oftare) känns det mer jobbigt än roligt att träffa folk eller göra något utöver våra vanliga rutiner. Och det beror ju inte på att vi inte vill träffa folk, eller göra något ”utöver” utan det beror bara på att Sandras vardag rubbas och konsekvenserna blir för stora. Antingen hinner hon inte få sin medicin, eller så blir hon trött och skör och ibland blir hon t.o.m. sjuk. Jag känner mig oftast mest stressad och Sandra blir orolig när dagarna blir röriga.

Samtidigt tycker hon att det är roligt att göra saker och att träffa folk, så det är en avvägning det där. Hon blir iaf inte tröttsjuk så ofta längre, nästan aldrig, men dagarna är rätt fulla så det är svårt att hinna med, lixom. Och, som jag har skrivit förut, det är bara lediga dagar vi har på oss och då måste vi välja. Medicin, eller besöka nån, eller bjuda hem nån, eller frissabesök, eller baka, eller handla, eller tandläkaren, eller promenad, eller kratta löv… Ja, gör vi inte större utflykter än promenad eller kratta löv, så hinner vi ju medicin också, men ni fattar vad jag menar :)

Nu ska Sandra få nåt mellanmål snart. Vi brukar inte äta nån middag på lördagar, eftersom Sandra äter chips på kvällen och det brukar räcka gott och väl.

Fortsatt skön helg, alla läsare!
Kramen!

fredag 30 oktober 2009

En lugn hemmadag

Morgnarna, och frukosten, brukar vara jobbiga när Sandra har varit sjuk. Hon har aldrig varit så sugen på frukost och behöver tid att vakna, precis som mor sin… Så när hon har varit sjuk tar det flera dagar innan hon vill ha någon frukost alls.

Men imorse kom hon själv på en lösning. Jag har nämligen gjort en spellista i Spotify åt henne, med låtar som hon gillar. Mest julmusik, men även lite annat. Hon fick höra lite av den igår, och gillade den. Imorse sa hon att hon ville höra önskelistan i datorn :) Så jag satte igång hennes spellista och hon käkade glatt upp sin frukost! Dom där små, enkla lösningarna… GUUVAAJAAGILLARDOM!!! Och vad ljuvligt det är med julmusik istället för skrik och gnäll!

Någon frissa blev det ju inte idag. Vi avbokade den, eftersom Sandra var för trött för att duscha igår, och vi inte hann göra det före nio imorse.

Däremot har vi bakat matbröd och det gick ju bra, men jag fick förbereda mycket och sänka kraven. Det märks på humöret att hon inte är helt okay än. Och lite uttråkad är hon säkert också, det blir en liten balansgång med lagom kravlöst och lagom att göra.


Igår eftermiddag, när hon började piggna till lite, satt hon och klippte ut bokstäver ur kataloger. Sen ville hon att Göran skulle skriva ord, men så många bokstäver fanns ju inte, så jag skrev ut alfabetet i Word. Vad roligt hon hade! Kul när hon intresserar sig för bokstäver och förstår vad man använder dom till. Sen gillar hon att sitta och klippa när hon är lite för trött, så det var ju en bra sysselsättning som roade henne ett bra tag.


När vi satt och åt middag ikväll tyckte jag att Sandra sa ”bandage”
”Bandage?” frågade jag.
”Bandage på kinden” sa Sandra och pekade på munnen.
”Bandage på kinden?” frågade jag.
Men då gav Sandra upp och sa ”Skägg!”
”Aha, du menar mustasch” sa jag. Hon pratade nog om ”mjölkmustasch” för hon hade just druckit mjölk och behövde torka munnen :)

Hon har alltid varit duktig på att förklara sig (så länge det är kravlöst, för ska hon be om något så låser det sig) och jag har alltid varit noga med att lyssna, och lista ut vad hon säger. Jag glömmer aldrig när hon var liten, kanske i treårsåldern, hon var ju sen i språkutvecklingen. Vi tittade på tv och hon säger ”Kool”
”Kjol?” säger jag ”Jag ser ingen kjol”
”KOOL” sa Sandra bestämt.
”Nää, det är ingen som har kjol på tv” sa jag.
”KOOL”
”??? Men det ÄR ingen kjol där”
Sandra insåg att jag inte skulle fatta, så hon hittade på ett annat ord och sa klart och tydligt
”SANDALER”
”Åå, det var skor du sa” :)

En annan gång såg hon boxning på tv och skulle väl fråga vad killen hade på händerna, eller nåt. Men hon kom på det själv och sa ”Slåssvantar” och det var väl ett bra ord på boxningshandskar?!!

Sen har vi ju ”Skogens honung” också. Ja, vet man inte vad konung är så är det ju rätt logiskt.
Ha det gott!
Kramen!

Utmaning

Jag har fått en utmaning av Mia så nu har hjärncellen fått jobba lite på morronkvisten :)

Utmana 5 personer och berätta för dem samt personen som utmanat dig. Varje svar måste börja med den första bokstaven i ditt namn. Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar på samma bokstav som ditt, får du inte ge samma svar som hon/han har gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt namn som svar (förutom på fråga 1).

Här är mina svar:
1. Vad heter du? Nina
2. Ett ord på fyra bokstäver: Näsa
3. Flicknamn: Natalie
4. Pojknamn: Niklas
5. Yrke: Närpolis
6. Färg: Nötbrun
7. Klädesplagg: Nattlinne
8. Mat: Nudelsoppa
9. Sak i badrummet: Nivea
10. Plats/Ort: Norrköping
11. En orsak att vara sen: Nycklarna borta
12. Något man skriker: NEEEEJ!!!
13. Film: Notting Hill
14: Något man dricker: Nyponsoppa
15. Band: Noice
16. Djur: Noshörning
17. Gatunamn: Narvavägen
18. Bil: Nissan
19. Sång: När lillan kom till jorden

Nu utmanar jag Mona, Ida, Yvonne, Jeannette och Adali om ni har tid och lust :)

Ha en skön helg!
Kramen!

torsdag 29 oktober 2009

Bara lite torsdag...

Skööönt! Nu är alla bilder i en extern hårddisk och det blev lite ledigt utrymme i datorn. Det verkar nästan för enkelt för att vara sant… Men glad är jag så länge det funkar, och det verkar det ju göra.

Sandra verkade rätt okay hela förmiddagen igår, och åt ganska bra till lunch. Men sen bara somnade hon. (Och det gör hon inte i första taget). Efter några timmar vaknade hon och fick jordens utbrott och efter ett tag kräktes hon. Så hon är ju sjukare än vad man ser på henne och det var en himla tur att vi bestämde oss för ledigt hela veckan och inget korttids! Visserligen kan det ju vara tröttsjuka efter tisdagens besök, och då brukar det gå över på nåt dygn. Tröttsjukan har ju blivit väldigt mycket lindrigare med åren, och kommer inte alls särskilt ofta längre, tackochlov!

Trots att kräkattackerna inte började förrän på eftermiddagen så slutade det till kvällen. Sandra sov lugnt hela natten, och jag med. Så skönt att få sova ordentligt och vara utvilad när man vaknar! Jag la mig redan före nio igår, eftersom jag var beredd på en jobbig natt. Men det blev inga kräkattacker eller utbrott och jag vaknade 05.30 igen!

Sandra vaknade vid sextiden och flyttade sig bara till soffan där hon ville ligga och se film.


Så pigg är hon ju inte, men jag är glad om kräkattackerna har slutat för dom gör henne så medtagen. Hon har ju inte kräkts sen igår kväll iaf. Kräks gör hon nästan alltid när hon är sjuk, av feber, av trötthet, av snuva... Så det är inte någon magsjuka, för det har hon aldrig haft.

Några julkort blev ju inte gjorda igår och inte lär det bli några idag heller. Inte för att det gör något, det var mest Sandra som sa att vi skulle… Men det får bli när hon piggar på sig sen. Idag hade jag planerat bakning av matbröd, så Göran köpte ingredienser till det igår när han var och handlade. Sandra blev ju sämre när han var iväg, så vi visste inte att det inte skulle bli nåt bak. Isf hade han ju köpt lite mer matbröd istället… Men vi får se, jag kanske kan sno ihop lite bröd själv under dagen.

Imorgon har Sandra ett frissabesök inbokat och jag hoppas hon orkar det, för det behövs. Vi får väl se hur damen mår under dagen idag.

Ja, det lär inte hända så mycket mer här och nu. Katterna leker, Sandra ser på film, Göran sover och jag sitter väl kvar här och roar mig framför datorn så länge det är lugnt.

Ha en bra torsdag!
Kramen!

onsdag 28 oktober 2009

Lite om det ena och det andra

Igår var det en morgon med två personer som har dåligt morgonhumör under samma tak… Det hjälpte inte att jag gick upp fyra, och hade rätt lång tid på mig att vakna ifred. Eller så var jag för trött. Kände mig lite lättretlig och tappade tålamodet väldigt fort hela dan. Och tålamod behöver man när Sandra är ”halvsjuk” För när hon inte riktigt orkar, men inte är så sjuk så hon sover, då är det rätt krävande mest hela tiden.

Men vi fick besök av släktingar och det var nog bra. Då fick Sandra lite sysselsättning, även om hon blev väldigt trött. Dom är vuxna och vet läget, så det gick lugnt till och dom åkte igen medan Sandra fortfarande tyckte det var roligt. Kul med lite besök, tyckte vi alla, och hon fick sina födelsedagspresenter, som hon skulle fått om vi inte hade avbokat fikat på hennes födelsedag. Jeans och tröja, toppen tycker vi och Sandra bestämde genast att hon skulle ha det idag, efter duschen :)

Sen fick hon ett pussel, som var lite för svårt just igår, när hon var trött… Men envis som hon är så ville hon ju lägga det ändå och arg blev hon när det var svårt och hon var trött. Ännu argare blev hon när jag sa att ”vi gör det imorgon när du är piggare” Sen hjälptes vi åt hela familjen så vi fick ihop det iaf, och då var damen nöjd! :)

Katterna, som ju inte är vana vid besök, eftersom vi nästan aldrig kan ha besök, fixade det ganska bra igår. Förra gången det kom hit folk, sprang dom och gömde sig när det ringde på dörren, och kom knappt fram förrän gästerna hade åkt. Så dom tyckte katterna var skygga. Den här gången gick det mycket bättre, fast dom var på sin vakt. Men dom vänjer sig nog även om det bara kommer folk ibland. När gästerna hade åkt igår, somnade dom pladask, båda två.

Det är knappt jag vet vilken dag det är när Sandra är hemma. Det känns som helg hela tiden. Och dom flesta jobbar ju på vardagar så det brukar lixom vara helg när vi har gäster…

Idag skulle vi ju haft korttids, och åkt till stan. Men Göran får ta handlingen själv. Ja, mathandlingen alltså. När det gäller julklappar vill jag vara med på ett hörn :) Tack, förresten, för tips om att handla på nätet. Det är ju bra! Det får det väl bli om det är tvunget. Jag vill helst gå i affären och titta lite i lugn och ro. Största problemet är väl att komma på VAD vi ska köpa… Ändå är det i stort sett bara Sandra vi har att köpa till. Ääh, det ordnar sig! :)

Göran fixar iaf en sån där extern hårddisk, och det är toppen! Så jag kan använda kameran mer igen. Nu har jag ju bara tagit absolut nödvändiga bilder, resten har fått vänta.

Ang. gårdagens blogg. Nä, inte är jag arg inte :) Bryr mig inte egentligen, men det heter ”i behov av särskilt stöd” och jag tycker bara att dom sk experterna ska veta det… (Dom som gör utredningar, habiliteringen, hjälpmedelcentralen…) Att vi andra (assistenter, läkare, föräldrar, vänner…) inte använder korrekta uttryck bryr jag mig inte om. Man vet ju vad folk menar och det är huvudsaken. Jag satt nog mest och filosoferade lite över det igår :) Men jag måste erkänna att, även om jag inte vill det, så blev jag irriterad på mötet. För Sandra har samma behov som andra, men behöver extra stöd.

Ordet handikapp använder även jag, kom jag på. För Sandra har ett begåvningshandikapp. Fast det är inte självklart att en funktionshindrad är handikappad, för det är en viss skillnad. Om jag får ett brev med blindskrift så är det jag som är handikappad, men den blinde som översätter det åt mig är inte handikappad i det läget, trots sitt funktionshinder…

Sandra blir mer handikappad i en miljö som inte är anpassad för henne. Anpassas miljön mår hon bättre och fixar mer. Hon blir mindre handikappad, men är fortfarande lika funktionshindrad.

Ja, som sagt, jag funderar nog mest över ordens betydelse. Så jag menar ju inte att märka ord. Man menar ju funktionshindrad när man säger handikappad. Man menar att en person HAR autism när man säger att någon är autistisk. Man menar ”i behov av särskilt stöd” när man säger ”särskilda behov” Det är vad man menar som är viktigt, fast lite intressant är det, tycker jag, att tänka på vad orden egentligen betyder…

Det var också roligt att få era funderingar kring orden!
Tack för det! :)

Jaha, nu har min lilla solstråle vaknat, hör jag. Så det är dags för lite gos med katter i hennes säng. Hoppas morronhumöret är bättre idag… Mitt humör känns på topp igen iaf, och jag vaknade lite mer rimligt, vid femtiden.

Jag önskar alla läsare en fin dag!
Kramen!

tisdag 27 oktober 2009

Ord

Jag begär aldrig av ”vanligt folk” att dom ska kunna autism eller uttrycka sig korrekt, men jag tycker att personer som jobbar med, eller för, funktionshindrade ska kunna sitt jobb och uttala sig riktigt. Jag bryr mig inte ett dugg om ifall ”vemsomhelst” säger att Sandra är autistisk, men när personalen på habiliteringen/hjälpmedelscentralen säger det blir jag irriterad.

Fast jag låter det vara. Jag vill inte verka småsint… Men Sandra ÄR inte autismen, hon HAR den. Sandra är Sandra, med en egen, härlig, personlighet och allt hon gör beror inte på autism! Om det kommer en person som har brutit benet så är det ingen som säger ”Där kommer det brutna benet”

Men personer som inte är insatta, tänker ju inte på vad det betyder när man säger att Sandra är autistisk. Därför bryr jag mig inte om det i vanliga fall. Jag bryr mig inte heller om ifall nån säger att Sandra är handikappad, för det är också ett ord som ofta används utan att man tänker på vad det egentligen betyder. För handikappade är vi alla om vi vistas i en miljö som inte är anpassad. Funktionshindrad, däremot, är något helt annat.

Sandra är inte heller ett barn med särskilda behov, för alla människor har behov och ingen har mer särskilda behov än andra. Däremot har funktionshindrade ofta behov av särskilt stöd. Det tycker jag att man ska veta när man jobbar på habiliteringen eller hjälpmedelscentralen!

När vi var på mötet förra veckan, på hjälpmedelscentralen, pratade dom om Sandra som autistisk, handikappad och med särskilda behov. För mig handlar det om respekt för den enskilda människan! Att SE människan, inte funktionshindret…

Just nu är den här lilla människan väldigt arg och trött, så jag ska gå och ta hand om henne lite extra :)

Kramen!

måndag 26 oktober 2009

Förkylt

Det var ju bra tajmat av Sandra, att bli sjuk på lovet, eftersom hon gillar skolan bäst :) Fast det verkar inte så värst allvarligt. Inte än iaf. Trött, skör och grinig, men uppe och vill bli sysselsatt mest hela tiden. Så nu hinner vi göra många julkort, haha!

Fast några julklappar kommer det ju inte att bli i veckan. Tur det är lååångt till jul! :) Det är bara det att vi måste ha korttids om vi ska hinna… Och vi har inte många korttidsdygn, som inte är bokade, före jul… Så, hur jag än bär mig åt, så blir det julstress. Spelar ju ingen roll att man försöker vara ute i god tid i vår familj. December kommer lika fort varje år! Men julkort hinner vi iaf, japp! Resten blir som det blir. Alltid blir det nåt och det brukar bli bra!

Efter en förmiddag med full aktivitet (ganska lik gårdagen) och inte hinna slå ner rumpan, orkade jag inte mer efter maten. Sandra behövde ju vila, men var för pigg för att tycka det var skönt och på tok för trött för att vara uppe. Men uppe var hon… Efter ett bra tag, och några mindre utbrott, kopplade hon iaf av och satte på julmusik. Just julmusik spelar hon gärna när hon behöver komma till ro, oavsett årstid.

Ibland är det svårt att se skillnad på ”trött och sjuk och behöver vara hemma” eller ”uttråkad och gnällig och behöver skola/fritids” Hon kan ju inte tala om ifall hon känner sig sjuk, så man kan bara gå på det som syns. Men det är ju inte alltid man har rinnande näsa och feber när man är sjuk. Fast hon snörvlar allt lite ibland, och har nyst några gånger, så skörheten beror troligtvis på trötthet och förkylning. Hon får iaf vara hemma den här veckan.

Imorse vaknade jag klockan fyra och tänkte att det var lika bra att få ordning alla morgonbestyr innan Sandra vaknade. Hon sov gott hela natten så jag var lite beredd på att hon skulle vakna tidigt, och dessutom vara ganska dålig. Men hon sov till närmare halv åtta och var rätt pigg när hon kom upp. Skönt! Så jag tänker snart lägga mig för nu börjar jag se dubbelt :)

Ha det så bra och var rädda om er!
Kramen!

söndag 25 oktober 2009

Höstlov

Så skönt att vi har fritids, som är samma ställe, och samma personal, som korttids. För att bara vara hemma är jobbigt för Sandra. Iaf en hel vecka.

Fast vi börjar ändå lovet med en ledig dag. Sandra vaknade tidigt imorse, och har varit trött hela dan, så vi har bestämt oss för en ledig måndag. Men sen blir det nog fritids som planerat, resten av veckan, förutom på fredag då frissan är inbokad. Ja, om damen håller sig frisk, förstås. Hon har nyst en del idag, nämligen…

På onsdag är det meningen att Sandra ska stanna kvar efter fritids, för då är det korttids i ett dygn. Vi har inga möten eller besök inbokade så vi tänkte försöka oss på en dag på stan och få lite julklappar klara i tid för en gångs skull. Vi vill få det gjort redan nu för vi hoppas att vi slipper den värsta julruschen så här i influensatider.

Sen ska jag köpa en sån där extern hårddisk, tänkte jag. Om jag bara vet lite vad som är bra och så. Det får nämligen inte plats några fler bilder i laptopen nu, och det är lite kris för Sandra är beroende av bilderna. Jag brukar ju spara bilderna på skiva, men nåt är fel, för det funkar inte heller. Försökte tre gånger men gav upp eftersom det avbröts och bara var att slänga skivorna sen.

Idag ville Sandra fortsätta med julkorten, och nu tror jag snart inte vi behöver komplettera med köpta kort, för OJ så många hon har gjort! (Så, ja, Mona, ni kommer att få, minst ett Sandragjort julkort, självklart!!!..:)…) Sen ville hon ta fram play doh också, så vi har varit fullt sysselsatta, kan man säga.


Men jag bad faktiskt om lite hjälp på fm… Fast jag var väl inte tillräckligt tydlig(?) Jag hjälpte Sandra med julkorten, lagade mat och passade katterna medan Göran zappade i tv-soffan! Det går väl bra om man inte har ett barn som behöver ha allt förberett och klart i alla steg och 100% närvaro av en vuxen hela tiden… Men, det gick bra ändå, även om jag var lite irriterad ett tag. Tur man är kvinna och fixar flera saker samtidigt! *flinar*


Jag får väl skylla mig själv lite också, som inte sa nåt… Eller, det gjorde jag ju, men bara två gånger, och jag var nog lite otydlig. Jag sa inte ”Kan du skära morötter” eller ”Kan du lägga ut korten så Sandra kan välja färg” utan jag sa bara lite diffust att det var svårt att hjälpa Sandra och laga mat samtidigt… Vi pratar ju olika språk, glömde det… Haha!

Det har gått ganska bra med katterna idag, fast Sandra har varit trött och skör. Men när man säger åt dom på skarpen så fixar hon inte det. Är hon skör då, så kommer garanterat ett utbrott. Jag har läst att personer med autism tror att allt som händer är deras fel. Isf förstår jag att hon blir ledsen/får utbrott varje gång det händer oförutsedda saker eller när någon blir arg på någon annan. T.o.m. när hon råkar slå sig blir hon mest ledsen över att hon slog sig, inte över att det gör ont. Ofta blir hon ledsen och säger ”Dumma Sandra”

Plötsligt gick hennes halsband sönder. Ett halsband hon hade gjort i skolan i fredags, och i stort sett haft på sig sen dess. Pärlor rasade över hela golvet och, som alltid, blir man så trött när sånt händer, men inte för att man får städa pärlor, utan för att det kommer ett utbrott… Så även idag, förstås. Tårarna sprutade och Sandra var otröstlig. Inte för att halsbandet gick sönder, för det sa vi på en gång att vi lagar, utan för att det hände, helt enkelt. Och Sandra trodde att hon hade sönder det. När vi sen blir trötta och arga för att hon skriker, så tror hon att vi blev arga för att ”hon hade sönder” halsbandet. Svårt att förklara det där för henne, för hon tror det hon tror ändå, liksom. Spelar ingen roll att jag säger att vi lagar halsbandet, det var inte ditt fel, det gjorde inget, jag är inte arg för det, jag blir arg när du skriker, osv… Inte för att jag egentligen får bli arg för att hon skriker heller, men det blir jag ändå…

Hursomhelst, Sandra var inte intresserad av att laga något halsband och tillslut lugnade hon sig. Nu är hon i sitt rum och bygger lego med Göran, en lagom sysselsättning utan större krav när hon är övertrött.

Jag ska väl börja med maten snart, korvstroganoff och ris blir det idag, och det är bäst att fixa det medan Sandra orkar äta…

Ha en skön söndagskväll!
Kramen!

lördag 24 oktober 2009

Orken börjar återvända

Idag ville Sandra pyssla, så vi började göra lite julkort.


Vi får väl se hur många vi hinner få till innan jul, men det blir väl att komplettera med vanliga kort, gissar jag. Fyra fina kort gjorde damen innan hon tröttnade.


Sen la jag alla ”julkortspysslegrejor” i en kartong så det är lätt att ta fram om hon får lust igen.

Det blir väldigt intensivt när vi gör nåt, även om Sandra inte orkar så länge. Så när vi hade plockat undan alla grejor, gick luften liksom bara ur. Men för ett år sen orkade jag inte ens plocka fram pyssel-lådan. Såå skönt att orken börjar komma ikapp igen!

Tänk, förut var måndagarna dom bästa dagarna i veckorna. Måndag, vardag och lite egen tid. Helgerna var jobbiga och jag var ofta mest trött på söndagskvällarna. Men nu funkar det så bra, och jag är inte alls så slut som jag var ett tag, så nu är helgerna riktigt mysiga! Jag ser fram emot helg och Sandra hemma. Lugnare tempo och inte lika mycket tider att passa.

Vi har hunnit prova vinterkläderna idag också. Och det var ju tur, för vi behöver nämligen inte köpa nåt mer! Jag som var övertygad om att hon hade vuxit ur allt, men det satt perfekt. Lite fel färger på termobyxorna bara, men det får vi väl stå ut med… Jackorna som hör ihop med byxorna var lite för trånga, så det får bli omatchat i vinter. Röda nya jackan, och en orange från förra vintern, ihop med ett par bruna och ett par lila termobyxor… Jag har såå svårt när det inte matchar, men lägger hellre pengarna där dom behövs. För det gör dom ju! Behövs alltså.

Jag fick en fråga efter förra inlägget om hur det går med boken… För er som inte vet, skrev jag nämligen väldigt mycket när jag hade mitt sorgearbete. Före, under och strax efter den tid då Sandra fick sin diagnos. Jag har massor med anteckningar och jobbiga händelser i datorn och tänkte då att det skulle bli en bok. Men jag tror inte jag någonsin kommer så långt. Det tar en faslig tid att bena ut och renskriva alltihop, och det är ju rätt känslosamt också. Men vi får väl se, nån gång när jag är pensionär och har tid, kanske… Så svaret på frågan är alltså typ; Nä, inte nu :)

Lördag = chipsdag (för Sandra alltså, om nån nu fick för sig nåt annat…) så nu käkar familjen chips och jag tänker värma mig i duschen! Glöm inte att ställa bak klockan, för nu är sommaren slut på riktigt. Imorrn får vi sova en timme längre! Eller så loggar jag in på fb klockan tre!… Ehm!
Kramen!

fredag 23 oktober 2009

Fest

Det blev ingen handling i skolan igår, för dom hade höstfest istället. Med Bingoberra på besök! Det hade gått bra och Sandra fixade att vara med. Så roligt att det går så bra nu, det är ett stort steg för henne! Hon har vuxit så mycket tack vare att det tas hänsyn till att hon tycker det är jobbigt. Hon har alltid haft möjlighet att själv välja och i början valde hon att vara i sitt rum. Sen klarade hon att vara med på festerna, men satt vid sidan om och iakttog. Och nu kan hon alltså delta, mitt i smeten :) Men det var nog lika bra att hon inget visste innan. Det hade bara skapat oro hos henne.

Bilderna är från förra årets fest, då Bingoberra bjöd på godis :) Eftersom jag inte har möjlighet att fråga personerna som är med om dom vill synas i min blogg så har jag kluddrat över dom.


Tur att festen var idag, så det inte blev nån handling, för plånboken är borta. Jag trodde den var i skolan och dom trodde den var hemma… Troligtvis har den blivit glömd på korttids. Sandra har en plånbok med sig dit också och jag vet att dom alltid låser in pengar i ett skåp, så jag gissar att båda plånböckerna har blivit glömda i det skåpet, för korttidspengarna var också borta. Det har hänt förr att den plånboken har blivit kvar, men det gör ju inget eftersom den bara används på korttids. Det är värre med skol-pengarna, som Sandra behöver när hon ska handla på torsdagar. Men det går väl att lösa med att pengarna får vara kvar i skolan när det är korttidsdagar helt enkelt.

Det har gått bra med katterna i snart en vecka nu. Knappt man vågar säga nåt, men nu känns det hoppfullt. Det har varit jättejobbigt att inte veta hur det ska gå och om vi kan behålla dom. Tårarna har nästan kommit när jag har sett katterna. Men nu känns det bra igen. Dom är ju bara för himla goa, båda två på sitt sätt!

Åke är väldigt bunden vid oss och nog mest vid mig av nån anledning. När jag går ner i duschen sätter han sig vid källardörren och jamar tills jag är tillbaks igen. När han är kelig så kryper han nästan under skinnet på en. Och ligger han och sover när man reser sig så är han genast vid fötterna och stryker sig. Vart man går följer han med så man nästan snubblar på honom :) Sune är lugnare och kopplar av bättre. Bryr sig inte om oss när han väl somnat, men ligger gärna och sover i knät.

Sandra är också mycket lugnare nu och fixar katterna bättre. Det är ju det som är viktigast och det känns såå bra! Och inga fler tapetrivningar ännu…


Idag är det fredag och ridning i skolan. Jag ska snart väcka Sandra så hon hinner bli klar till taxin kommer. Först förbereda hennes frukost, så det är bäst jag sätter lite fart.

Ha en härlig dag och skön helg!
Kramen!

torsdag 22 oktober 2009

Lite onödigt väl...

Det dyker upp en hel del erbjudanden i brevlådan nu. Går man i nian så har man ju hela livet framför sig och ska välja inriktning… Det dimper ner förfrågningar om gymnasium och språkresor titt som tätt. Det gäller ju inte oss, så jag slänger det i pappersåtervinningen utan att ens öppna det. Men jag kan tycka att det är onödiga utskick. Det måste kosta en massa onödiga pengar att skicka ut all denna information till fel personer. Så mycket papper som bara åker i soporna, en massa extra jobb och portokostnader… Behövs inte dom pengarna på bättre ställen i dessa besparingstider?

Dessutom är det säkert jobbigt för väldigt många att hela tiden bli påminda om att barnen inte har samma förutsättningar som andra. Just det läste jag i bloggen ”Mina älskade ungar” imorse. Så jag är inte ensam i mina funderingar kring dessa utskick. Nu har jag inte några större problem med det längre, men det var jobbigt när jag var mitt i sorgen. Det hände att det kom inbjudningar till teater, gymnastik, körer, sommarlovsaktiviteter, mm… Det var jobbigt när det stod att ALLA var välkomna. Ibland kände jag för att anmäla Sandra…

Jaja, nog med funderingar. Igår kom iaf vår solstråle hem och sken med hela ansiktet. I handen hade hon en påse bullar och en flaska svartvinbärssaft som hon hade gjort i skolan. Det var så fina bilder i kontaktboken på hur hon hade jobbat i köket :) Så när det blev tv-dags fick hon bjuda oss på sitt fika i soffan. Gott och mysigt tyckte vi alla!


Imorse var det på vippen att damen fick en ledig dag. Hon har ärvt mitt morgonhumör… Men när hon väl hade vaknat till ordentligt, och fått i sig frukost, så gick resten av morgonen bra och hon kom iväg iaf. Lite orolig är hon inför en ny aktivitet som vi bestämde sist vi hade möte i skolan. Nämligen att handla. Hon fixar sin inköpslista, som än så länge består av två varor, dagen innan i skolan och har med sig pengar hemifrån. Vi skriver i kontaktboken om det är nåt vi behöver, annars är det ju handling för Sandras skull. Men det finns ju alltid nåt som går åt här hemma.

Så småningom har vi väl tänkt att hon, ibland, kan köpa sitt lördagsgodis. Då gissar jag att det blir mer roligt än läskigt… Men vi har bestämt att vänta med det, eftersom Sandra gärna vill tro att man måste handla nåt gott varje gång man går in i en affär. Så det blir ett fasligt tjatande när vi ska iväg på sånt, dom få gånger det händer att hon är med. Det är samma sak när vi är ute och cyklar på somrarna. Det har ju ofta blivit en affär som mål på cykelturen, och en glasspaus… Så varje gång vi ska cykla är det tjat om glass. Vi måste träna på att kunna cykla utan att köpa glass…

Att handla är ju jobbigt för Sandra, samtidigt som jag tror att hon tycker det är roligt. Men det vet vi ju inte. Vi får se hur det går och går det inte så ändrar vi, men man får ju ge det en chans. Hon reagerar ju negativt i början, innan hon vet hur det hela ska gå till och vilka ”faror” som kan dyka upp på vägen, mest i form av andra kunder och köer.

Handlingen, och andra utflykter hon gör, har ett annat syfte också, nämligen att hon får en promenad. Hon är inte med på gymnastiken eftersom hon inte fixar det. Så då försöker vi få in lite rörelse och motion på annat sätt. Så länge det är barmark och ingen halka ute så går det jättebra för henne att promenera. Hon orkar gå ganska långt och det är ju toppen! Det är svårare när det blir halt, för halka är bland det värsta hon vet. Med hjälp av broddar kan hon iaf ta sig mellan taxin och dörren, men några långpromenader blir det inte.

Idag är det grått och småregnigt ute, men Göran tillhör den skara människor som anser att det inte finns något dåligt väder... Jaja, folk får väl tycka vad dom vill om den saken men jag gillar regn om jag är inomhus! Fast det blev regnkläder på idag och det var ändå rätt skönt när vi kom in efter en timmes promenad.

Tack för alla tips jag fick igår! Vi är på G att skaffa en sån där extern hårddisk, behöver bara lite hjälp först, så det blir rätt, lixom :)

Ha det så bra allihop!
Kramen!

onsdag 21 oktober 2009

En salig blandning

Ang. datorn och en fråga jag fick igår. Jo, Sandra fixar att spela enklare spel på datorn, typ Anki & Pytte, Björne, Pippi och liknande. Hon har en egen laptop till det (som vi sökte bidrag till). Det vi skulle ha datorn till nu, var alla schemabilder, och situationsbilder, som tar en väldig plats på hårddisken. Och det får man inte som hjälpmedel, vilket jag ju redan visste, men personen jag pratade med för över ett halvår sen påstod att man kunde det och då vill man ju tro på det, lixom. Man vill ju gärna lita på att dom som jobbar med det kan sitt jobb… Men hon visste inte ens något om att söka bidrag, så jag minns att jag frågade henne vad hon var för en person eftersom hon inte tycktes kunna sitt jobb…

Alla kan inte kunna allt, men jag är lite trött på att behöva vara den som ska kunna mest överallt. Vissa ställen vänder man sig ju till med vissa ärenden för att få hjälp… *suckar*

Men igår då. Dom visade olika schemavarianter och försökte komma på en variant som skulle underlätta för oss. Men Sandras schema är väl genomtänkt och går nog inte att göra enklare. Jag har lixom byggt upp det efter Sandras behov i alla år. Eftersom vi har mängder med bilder så har jag också en väldig ordning på dom. Det måste jag ha, annars skulle jag aldrig hitta rätt. Deras förslag var att lära Sandra att klara av tecknade bilder istället!... (Som dom hade i ett dataprogram och som vi skulle kunna få som hjälpmedel) Men, alltså, det tar ju lika lång tid att hitta rätt bild oavsett om den är tecknad eller fotad! Määä!

Och att byta skulle innebära att göra nya schemabilder i rätt antal och storlek, skriva ut, plasta in och klippa å sen klistra kardborrband på alla. Alltså, vi pratar MASSOR med bilder här! En låda med sorterade bilder, ett fack för hygien, ett för aktiviteter ute, ett för aktiviteter inne, ett för släkt, ett för vänner, ett för skola, ett för korttids, ett för sjukvård, ett för vardagsrutiner, osv… Alla fack ordentligt märkta. Sen en pärm för aktuell vecka, med en sida för varje dag å bilder i rätt ordning. Sen en pärm för såna bilder vi använder varje vecka, sorterade med ett blad för aktiviteter i skolan, ett blad för personal i skolan, ett blad för aktiviteter hemma, ett blad för personal på korttids, osv… Sen en pärm för matrutiner, olika maträtter, bakning, osv… Göra om allt??? Nätack! Dessutom funkar vårt schema jättebra!


Vi fick ju lite andra tips också, på mötet, om hur man kan hjälpa Sandra att bli mer självständig och bestämma mer över sitt liv, vilket ju är kanon! Det är ju åt det hållet vi jobbar hela tiden. Nu känner dom ju inte Sandra, så jag har inga åsikter om tipsen vi fick, tanken var god och det är upp till Göran och mig att tänka vidare. Men exemplet dom hade var ju ändå lite korkat, vem det än var riktat till…

Man kan sätta en färgplupp bredvid en bild i schemat, samma färg som finns på knapparna på timstocken (förklaring på vad timstock är finns länkat i föregående blogg, klicka på ”schema”) Meningen är då att Sandra själv ska ta sin timstock och trycka på samma färg. I exemplet hade dom en blå plupp bredvid bilden på toalett… Okay, det betyder: Du ska kissa i fem minuter! Men smaaart! Ööööhh….. Vet inte, men troligtvis kände dom att dom var tvungna att komma med nåt, så vi inte hade åkt dit i onödan.

Sen en massa tips på scheman till duschrutiner, påklädning, toabesök osv… Men allt det där vet vi ju redan, och har anpassat det så det passar Sandra, vilket dom också insåg efter ett tag :)

Nåja! En glad tjej kom iaf hem från skolan igår. Men när det gäller medicineringen så gör vi på vårt gamla vanliga sätt hemma! Det blev bara mer oro och tjafs av att ändra på det. Men har vi tur så funkar det så småningom, om det nu kommer att funka på det sättet i fortsättningen på korttids. Kanske vänjer hon sig och tycker det nya är bättre även hemma, om vi ger det lite tid. Det kan ju vara bra om det är helg när vi ändrar oss också… Då finns det mer tid.

Jag avslutar med lite bilder från skolan. Vi fick hem USB-minnet igår, med bilder ända från det att Sandra började på skolan. Vad roligt det var! (Fast dom fick inte plats i datorn…)

Här är när dom hade besök av brandbilen för ett par år sen. Sandra provade utrustningen och har lite att växa i, kan man säga :)


Här är min goa tjej alldeles nyligen, med sin nya jacka. Sitter nog och väntar på taxin i skolan, skulle jag tro.


Och det här är från i fredags när hon red barbacka för första gången.


Ha det bra och var rädda om varandra!
Kramen!

tisdag 20 oktober 2009

Mötet

Ja, idag var det då dags för mötet (ev. nya läsare får länka er fram från föregående blogg om ni vill veta mer). Dom ringde ju faktiskt. Igår vid 16-tiden… Jag var ju upptagen med dusch av Sandra så Göran fick svara. Han sa inget om att vi tänkte komma utan Sandra, så det blev en överraskning för dom när vi dök upp. Vi hade inte behövt åka dit, om dom bara hade ringt istället för att skicka ny kallelse. Fast det var ju inte deras fel, utan personen jag pratade med för ett halvår sen. Jag ringde ju henne för att få hjälp att söka bidrag till en dator, och hon sa att vi kunde få en som hjälpmedel… Vilket vi ju inte kunde…

Men nu, när vi ändå var där, så pratade vi lite scheman och så, och dom visade lite vad det finns för andra hjälpmedel. Så vi fick ut lite av mötet iaf, även om det inte var helt viktiga saker. Så beställde vi en slags ficka som vi tänkte använda till Sandras schema när vi är ute och reser. Den var bra! I övrigt hade dom inte så mycket att komma med utan konstaterade bara att vi redan kunde massor… Hmm, kan det vara därför jag tycker att det inte finns hjälp och stöd? För att jag redan kan mer än dom som ska hjälpa och stötta??? Haha! Kanske ska söka anställning istället då?? Nä, jag skoja, men faktiskt att vårt schema är väldigt strukturerat och genomtänkt och jag fick beröm för det!

Sen fick vi tips ang. datorn som jag ska fråga en datakunnig om, ifall han har tid å hjälpa oss med det. (Juste, du läser väl det här så det kommer mailfråga strax ;)…) Hoppas det funkar för det vore en enkel, och rätt billig, lösning på problemet. Mycket bilder blir det ju, lixom. Tror vi har bilder på nästan allt… Ja, situationer, personer, aktiviteter, händelser, mat…


Sandra mådde iaf bra när hon kom hem igår, efter en helg på korttids. Lite trött, men ingen större fara. Däremot blev det tjafs när det var dags för medicinen och som vanligt var det mitt fel… På korttids hade det funkat bra och dom har kommit på en enkel lösning, så när jag läste det i boken blev jag så glad och hoppfull. Men så funkade det inte hemma… och då rann det över. Men Göran fick ta det och då funkade det på det nya sättet och det kändes bra för oss alla. Dels att det kanske kommer att gå lättare i fortsättningen nu, på det här sättet istället, en enkel liten förändring som kan göra stor skillnad, om vi har tur… Dels kändes det också bra att Göran fixade det, för ibland är det både skönt, och nödvändigt, att han kan ta över.

Resten av kvällen gick bra och Sandra var glad. Både hon och katterna var nog glada att se varandra igen och det kändes så bra! Det funkar bättre igen, om man vågar skriva det… Sandra äter sin middag ifred, med dörren stängd, och går sen upp i sitt rum och stänger dörren. Utan hjälp och utan oro! DET är toppen! Ett stort steg i rätt riktning. Så även om Sandra har backat, så kan det ju på sikt bli bra och utvecklande för henne med katterna. Men hon får inte må dåligt på vägen och hon får inte backa för mycket, då känns det inte okay.

(Tapeterna har fått vara hela nu… *viskar*..)

Imorse var damen skör och det berodde troligtvis på att hon ändå var lite trött efter helgen. Det bästa är ju oftast att bara vara tyst själv, men imorse blev det för mycket, så tillslut skrek jag ”Sluta nu” och då blev det förstås värre…

Mitt i allt babbel och tjafs sa hon med en suck ”Du är hopplös” och då kunde jag ju inte låta bli att le en smula… Sen satte jag på Spotify, och då kom hon av sig :) Det är kanske inte helt barnvänliga låtar i min spellista, men hon blev tyst å käkade upp sin frukost iaf. Ibland måste man bryta på nåt sätt, för hon fastnar och bara fortsätter och fortsätter. Och att säga till, hjälper ju inte, som sagt…

Sen drack hon upp vattnet som jag alltid ställer fram men som hon aldrig dricker förrän det är dags att gå ut till taxin. Det var bra! Hon brukar nämligen aldrig dricka självmant och vi märker på humöret när det saknas vätska. Hon är ju väldigt känslig för det och det har hänt att hon har svimmat för att hon dricker för lite. Men det var ett tag sen nu, tackochlov!

Hon kom iaf iväg bra till skolan sen, och skörheten brukar försvinna på vägen dit. Och nu är hon snart på väg hem igen, så nu håller vi tummarna över att medicineringen går smärtfritt, på det nya sättet. Tänk vad det vore skönt om den biten funkade, för som det känns nu så är det bara det som är problem.


Ha nu en fortsatt skön tisdag, alla läsare!
Kramen!

måndag 19 oktober 2009

Vilken härlig helg!

Egentligen hade vi tänkt åka bort med husbilen hela helgen, men planerna ändrades och det blev en lugn hemma-helg istället. Så nu har vi städat, minsann! Såå sköönt! Äntligen ikapp! Ja, inte fönstren då, men dom tar vi väl i vår istället. För jag tänker inte ha öppna fönster nu!

En omgång köttbullar gjorde vi också, så vi har i frysen. Det är ett måste eftersom jag sällan har tid att laga mat till vardags. Sen blev den en hel del njuta med! Prommis, bastu, vin å mys! En toppenhelg med andra ord!

Så har vi, i lugn och ro, pratat igenom hur vi ska göra med katterna. Och hur det än är så sitter det långt inne att göra sig av med dom. Men hittar vi nån som kan ta hand om dom så skulle det iaf vara skönt att veta det och dom skulle få flytta dit om vi kände att det inte går längre. Men att avliva känns långt bort. Måste vi så måste vi, men det vill förstås ingen av oss.

Kort sagt, dom har fått en chans till. Igen. Vi tror, och hoppas, att den senaste tapetrivningen var ett misstag när dom lekte, för det har inte hänt nåt mer. Peppar, peppar! Nu har jag just lekt katt med dom, och krupit runt på golvet… Grannarna måste ha lika kul åt det som vi :)

Idag jobbar Göran och jag har inga större måsten att göra. Dom vanliga förberedelserna bara. Så ska jag köra in kyckling i ugnen. Resten blir bara slappa till Sandra kommer hem.

Igår lyssnade jag av telefonsvararen, vilket jag brukar glömma… Då hade dom ringt från hjälpmedelscentralen, ang. datorn, ni vet, i torsdags för att kolla om tiden vi fått var bra. Vi får väl se om dom ringer idag, eftersom vi ska dit imorrn. Jag tänker iaf inte ringa igen!

Den där bilolyckan ja… Hittade den på svt:s hemsida och det var en norsk ung familj med ett litet barn. Alla förda till sjukhus. (På E20 vid Nykvarn, Södertälje) Vittnen säger att bilen körde fruktansvärt fort. Ja… det kan man ju säga! Trodde det var en ensam person, nån som snott bilen eller var påverkad. Inte kul när barn är inblandade! Kan inte låta bli att bli arg på föraren! Oansvarligt att utsätta hela sin familj på det viset! Fast… det är ju lätt att vara efterklok och vad hjälper det att bli arg?... Hur många har inte kört för fort. Hoppas dom klarar sig och slipper men för livet. Fast med tanke på hur bilen såg ut är det konstigt att någon levde överhuvudtaget!

Jaha, nåt mer har inte hänt här. Katterna har somnat och jag ska nog passa på med förberedelserna här så jag får det gjort i lugn och ro.
Ha en fin dag och var rädd om dig!
Kramen!

söndag 18 oktober 2009

Usch vad svårt :(

Vill ju ha kvar katterna, men livet är enklare utan dom. Och det ÄR genomtänkt (men inte helt färdigtänkt). Vi skulle aldrig göra oss av med dom om vi inte måste. Vi försöker och försöker och ger det en chans igen och igen, men när Sandra kommer i kläm måste vi tänka på henne i första hand.

Nackdelarna överväger å Sandra är viktigast. Hon kommer att bli ledsen, men lugnare, för katterna oroar mer än är bra för henne. Hon fixar inte att passa dom och går inte in i sitt rum längre utan sitter på köksstolen och tittar i kataloger. Hon fixar inte att gå förbi katterna eller ta ut dom från hennes rum och stänga dörren. Och hon kan inte be om hjälp och blir störd om hon blir beroende av den hjälpen.

När hon behöver äta ifred måste jag stänga köksdörren och det känns inte bra att stänga in henne i köket, även om hon inte känner sig instängd, och även om hon kan öppna dörren när hon vill ut. Katterna gör att hon hellre sitter kvar i köket… Hon har backat i utvecklingen och det känns inte bra.

Det ihop med allt extra jobb det innebär med två, rätt så busiga katter, gör ju att vi måste inse vad som är bäst för familjen, och framförallt för Sandra. Vi måste ju orka med det vi redan har och när tiden knappt räcker till alla måsten så blir det extra tungt när vi måste passa katterna, tapetsera om titt som tätt, ändra rutiner och anpassa så det passar både katter, oss och Sandra.

Igår rev Sune tapet på ett helt nytt ställe och då kändes det bara för mycket. Det är omöjligt att vara steget före och passa dom varje sekund. Jag varken orkar eller hinner det.

Vi säljer dom inte till någon okänd utan vill hellre ge dom till någon vi känner så vi vet att dom får det bra. Helst vill vi kunna säga till Sandra vart dom är och kanske ha möjlighet att träffa dom igen. Men vi avlivar dom hellre än att riskera att dom inte får det bra.

Så nu är det lite jobbigt, faktiskt. Hur ska vi göra, vad är bäst, vad vill vi, vad orkar vi osv… Det behövs ju bara att dom börjar kela eller lägger sig i knät så inser man ju att man bara vill ha dom kvar. Men jag har iaf ringt/mailat till dom vänner vi har, där katterna skulle få det bra, och kan vara ute. Vi får väl se…


Nåja, nog om det. Vi hade det jättetrevligt i fredags och det var kul att träffa vänner vi inte umgåtts med på rätt länge. Eller snarare släkt, fast det känns mer som vänner :) Så roligt när det funkar med ledigheter och korttids och allt annat som måste stämma.

När vi åkte hem igår, blev vi omkörda av en svart bil, vi gissade att han körde mellan 150-170. Det har man väl sett förr så vi sa bara typ ”Jösses, vilken fart” och tänkte inte mer på det. Men efter bara några minuter såg vi att det stod några bilar i vägrenen och blinkade, så vi undrade om det hänt nåt. Det stod folk och tittade mot en slänt. När vi kom närmare såg vi bildelar på vägen och den svarta bilen helt kvaddad en bit ner i slänten. Göran tyckte det brann i den, men eftersom det hade stannat fler bilar (tackolov) så åkte vi bara förbi. Vi tvivlar ju på att någon överlevde. Hujedamej så otäckt när man får se sånt! Även om vi inte såg någon skadad så fattar vi ju att det inte gick bra…

Lite svar då…
Tack, Myrra, för komplimangen om fotona! Ja, det är jag som har fotat bilderna och är en glad amatör. Jag gillar ju fotografering och nån gång köper jag en systemkamera, och går en fotokurs. För även om bilderna blir okay ändå så går det inte att jämföra med en proffsigare kamera. Det är något jag verkligen vill så det blir det nog också vad det lider. En som går att fota med under vattnet vore toppen, eftersom dykning är en annan dröm jag har. Men först måste jag bli pensionär och miljonär, så jag har tid och råd! ;)

Ang. assistansbolaget så är det inte något som är lokalt här där vi bor, utan utspritt i fler orter/städer i landet. Så det är ganska stort :) Det finns fler assistansbolag att välja mellan, och det kan man göra vart man än bor någonstans. Det är inte kommunen utan försäkringskassan pengarna kommer från. Assistansbolaget är en mellanhand och det väljer man själv om man vill ha eller inte.

Nu får ni ha en skön söndag, alla läsare!
Kramen!

lördag 17 oktober 2009

Lördagstips

Jag har ingen blogg på G just nu, men återkommer säkert vad det lider. Måste bara sprida denna underbara reklam om ni missat den. Jag vet inte hur man lyckas få in den i bloggen, men kolla på Heja Abbe för där finns den. Scrolla vidare å kolla på föregående reklmsnutt oxå, om ni inte sett den än.

Kramen!

fredag 16 oktober 2009

Tänk att det kan bli så bra tillslut

Så som vi har kämpat för Sandras rättigheter. Så som vi har fått slåss för självklara saker. Så mycket strul å tjafs med myndigheter, kommun, läkare, psykologer… Då blir det nästan otäckt när saker bara funkar. Utan tjafs å hundra samtal. Utan möten å lusläsa skollagen och LLS-lagen, och utan att det ens är självklart! Man kan ju inte bli annat än lycklig då, lixom!


Igår ringde telefonen och den personal som skulle ta emot Sandra på korttids efter skolan idag, var sjuk. Eftersom Sandra inte fixar vemsomhelst så fanns det inte så många möjligheter att hitta någon vikarie så där i all hast. Sandra ska ju dessutom vara på korttids hela helgen, så personalen var ju redan ganska bokad… Men dom har en vikarie som kan rycka in ibland och det kunde hon idag med, fast inte förrän klockan fyra och Sandra kommer till korttids lite före tre.

Jag ringde skolan och frågade om hon kunde stanna där till kl 15.30 istället för till 14.00. Det är en personal som är med Sandra på fredagseftermiddagarna då dom andra eleverna slutar redan klockan ett. Sandra har en slags fritidsverksamhet en timme på fredagar, för att alla hennes dagar ska bli lika. Personalen som jobbar den timmen skulle då vara tvungen att stanna 1,5 timme längre… På en fredag!… Men tänk, det var okay! Så himla gulligt av henne!

Ringde taxi, som också dom är ganska bokade, iaf i anslutning till när skolorna slutar, och frågade om det gick att hämta Sandra senare. Nu är ju även det inte helt lätt eftersom Sandra bara fixar en å samma chaufför… Men, helt otroligt! Det gick bra det med! Bara sådär!

Snacka om att alla bara ställer upp och gör sitt bästa! Fast dom inte ens skulle behöva. Jag menar, vi har kämpat om sånt som är Sandras självklara rättigheter, och så behöver jag bara fråga om en sak som jag absolut inte hade räknat med skulle gå att ordna. Som inte är en självklar rättighet utan mer att folk ställer upp och bjuder till för att det ska bli bra för Sandra. Nästan så man blir lite gråtmild.

Jag var mest beredd på att vi skulle få skjutsa Sandra till korttids imorgon istället, och det var ju tur vi slapp för plötsligt blev vi bjudna till goda vänner ikväll!


Nu ska jag kolla lite bloggar innan jag väcker Sandra!
Ha en skön helg, det ska vi ha!
Kramen!

torsdag 15 oktober 2009

Snart är det vinter

Så är man kändis då! Eller, kanske inte riktigt, men iaf. Kolla HÄR och klicka vidare på ”Kund hos oss” och där är vi :)

Idag var Sandra ganska pigg och kom iväg bra till skolan. Göran jobbar, han har väntat på mattor hela veckan och igår kom dom äntligen så nu blir det gjort. Inte kul när kunden får vänta så här, men vad kan man göra? Bara att gilla läget.

Själv ska jag packa korttidsväskan och det tar ju sin tid, men jag har en checklista att gå efter, det underlättar en hel del. (Så hjälper ju katterna gärna till också) Det är mycket att tänka på och över helger är det ännu mer. Jag har iaf slutat stryka alla kläder och det tjänar jag massor med tid på!

Ridväskan med fika ska också förberedas, så Sandra kan packa allt färdigt efter badet senare. Men nu först, dagens andra kopp kaffe å lite bloggande! Fick veta av en vän på fb att man ska vara lite EGO = Egen God Omvårdnad, så det ska jag vara nu en stund!

Varje morgon kommer jag på att det är hög tid att byta ut sommarkläderna i garderoben, och ta fram vinterjackor… Sen glöms det under dagen. Men igår fick jag iaf ner lite somriga jackor och sandaler i källaren. Där hittade jag en del vinterkläder som Sandra hade förra året och som hon antagligen har vuxit ur, men det kan ju vara smart att kolla det innan vi köper nytt…

När vi nu ska hinna prova? Efter skolan finns ju ingen tid för sånt, så det måste vara helg och i helgen är det korttids, så det får vänta till nästa helg… Hoppas inte vintern hinner komma innan dess! Kan ju tyckas enkelt att prova några jackor, täckbyxor och vinterstövlar, men Sandra älskar att prova kläder, så det går inte så snabbt… Hon vill gärna ha dom på sig sen.

Men hörrni, det är ju redan fredag imorrn! Det är inte klokt! Tyckte nyss det var förra fredan ju! Jag ser fram emot en ledig helg nu, kan jag säga. Inte för att jag behöver vara ifrån Sandra eller för att hon har varit jobbig på något sätt, men det har varit nåt mest hela tiden och jag behöver bara vara lite. Inga rutiner och inga tider att passa, det ser jag fram emot! Och hinna bara prata, och vara, med Göran! När vi har korttids en hel helg hinner man känna sig ledig och det är skönt! För även om man har världens bästa jobb, så behöver man vara ledig ibland!

Nu får ni ha en skön torsdag, alla som tittar in här!
Det skulle förresten vara kul å veta vilka ni är, ni som inte skriver kommentarer… Tänk om alla skrev ett litet hej, vad kul det vore..
Jaja, jag gillar er ändå :) Ni får ha det bra hursomhelst!
Och extra stort tack till er gulliga som tar er tid med en liten kommentar!
Kramen!

onsdag 14 oktober 2009

Almanackan, min vän!

Jahaja… Städa, städa… Det går väl sådär. Jag skulle verkligen behöva en hemhjälp! Tänk vad skönt att ha ett nystädat hem varje dag utan att behöva bry sig! Jaja, jag får väl vara min egen hemhjälp när jag blir pensionär. Till dess får jag nog nöja mig med att ta det värsta när jag har tid. Eller vänta tills Göran tar det. Fast han tog handlingen idag, det behövdes ju det med. Varför finns det jämt för lite tid???

Idag hade jag besök från assistansbolaget, vilket ju var trevligt på alla sätt och vis. Vi pratade både Sandra, assistans, katter och lite annat. Å så fika vi, förstås! (Å dom tyckte det var välstädat här!..) Sen ville dom ha lite från en assistents synvinkel på deras hemsida, och jag lovade att göra ett försök. Återkommer med en länk dit sen, om jag nu lyckas få ihop nåt vettigt.

Jag fick några aktuella datum också, vilket ju alltid är bra så man kan planera in det. Bl.a. en personalfest. Men nu hade vi ju tyvärr inte korttids just då och det behöver vi ha om vi ska kunna gå på det båda två. Jag har frågat på korttids om det går att ordna och dom brukar alltid göra sitt bästa för att lösa önskemålen, men dom kan ju inte trolla. Vi håller tummar och hoppas. Annars får vi vara glada ändå, man kan ju inte ha tur å få till det varje gång, liksom.

När fikastunden var slut kom Göran hem från affären och vi käkade lunch. Sen var det ju alla vanliga förberedelser här innan Sandra skulle komma, och jag hann liksom inte så mycket mer.

Sandra var glad och nöjd när hon kom hem, så eftermiddagen funkade bra och hon var lagom busig och härlig. Det verkar som det räckte att hon fick sova ut ordentligt, för igår var hon bra trött. Då var det på vippen att spåra ur vid medicineringen, men blev bara ett litet, litet utbrott, sen fixade hon det så bra! Hon är duktig, minsann, som fixar det svåra trots att hon egentligen är för trött! Massa beröm!


Imorrn måste korttidsväskan packas inför helgen, och ridväskan också, eftersom Sandra ska rida på fredag. Så jag hinner nog inte några större städprojekt då heller. I helgen blir det ingen städning… På onsdag är det tomt i almanackan! Ska nog ta och skriva UPPTAGEN där så jag inte bokar in nåt utan kan ta den dagen till städning!

På tal om almanacka, förresten… Det sägs att man tränar minnet, och kommer ihåg bättre, utan almanacka. Nä, vet ni vad! Det vågar jag inte testa! Hur gör alla som verkligen har fullbokat? Hur håller dom reda på allt? Tänk alla som har möten, samtal, läkarbesök, habilitering/rehabilitering, utprovning av hjälpmedel, sjukhusvistelser, telefonsamtal, ännu fler möten… var och varannan dag… Jag som har svårt att hålla reda på det lilla vi ändå har, om man jämför… Almanackan är mitt hjälpmedel, och det skulle bli katastrof utan den!

Fast det är klart… Det skulle kanske bli lite lättare att hålla ordning på vardagen med EN almanacka?!! Vi har tre och alltid har man missat att skriva nåt möte i nån av dom… Sen veckoplaneringen på kylskåpet då, och alla kom-i-håg-lappar som alltid kommer bort, eller som man inte ser bland alla andra lappar. Eller som man oftast glömmer titta på, förresten.

Håhåjaja, beundrar alla som håller ordning på sina liv!
Kramen!

tisdag 13 oktober 2009

Min viktiga rast

Sandra är okay, men tröttheten börjar komma ikapp. Hon var lättretlig och skör igår, efter skolan, och väldigt svårväckt imorse. Vi får väl se hur veckan blir. Göran verkar iaf må bättre, så det var nog allergi han hade.

Nån städning har det inte blivit idag heller. Det blev prommis istället och snart är det dags att börja om med städningen igen, som vanligt… Ska väl erkänna att jag skulle hinna ta lite nu, istället för att sitta här, men jag behöver den här stunden av ”ingenting” innan Sandra kommer hem. För när hon kommer är det 110% närvaro som gäller. Så det här är min rast och min stund att ladda för eftermiddagen. Den känns oftast viktigare än städning, faktiskt.

Ibland händer det att jag har fullt upp in i det sista. Då är jag uppe i varv och stressad när Sandra kommer hem och det är inte bra för någon! Jag bara måste se till att ha en stund att landa på innan hon kommer. Men det är klart, skulle det vara tvunget så blev det väl en snabbstädning… Men jag hinner dra över med dammsugaren innan jag får besök imorrn. Eller så får besöket stå ut ändå!

Vi var på begravning en gång och tyvärr gick det inte att ordna med korttids just den dagen. Så vi valde att inte vara med på fikat efteråt, vilket så klart verkade märkligt. Men jag hade inte fixat att komma hem från en begravning och direkt ta emot Sandra. Jag hade inte orkat vara 110% närvarande då. Jag förstår att det är svårt att sätta sig in i det för utomstående, men det vore skönt att inte bli ifrågasatt… Nu menar jag inte att folk gör fel som ifrågasätter, eller inte förstår… Jag hade säkert själv ifrågasatt om jag inte visste bättre. Men det är jobbigt när folk inte förstår och accepterar, även om det är en normal reaktion.

Om jag inte är psykiskt närvarande när Sandra kommer så funkar det inte! Det bara är så och det får folk finna sig i helt enkelt. Det handlar väldigt sällan om vad vi vill utan vi gör det vi måste.

Fast jag vill hellre ha rast än å städa, om jag ska vara ärlig…
Njut av livet!
Kramen!

måndag 12 oktober 2009

Pustar ut lite

Kommer just hem efter att ha bytt Sandas byxor i stan. Snabbt fram å tebax, eftersom Göran skulle jobba idag, och vi bara hade till på fredag på oss, enligt kvittot. Jaha, så hann jag inte städa idag heller då… Blev ju aldrig klar med det riktigt förra veckan, men imorrn! Japp!

Vad fort den här helgen gick! Men det var en mysig helg och Sandra har mått bra. Idag fick hon ha sin nya jacka och det uppskattades! Tur det var tillräckligt kallt, för hon hade nog inte accepterat nåt annat… Men vinterstövlarna får hon vänta med! Däremot kan hon ju börja använda ridskorna när hon ska rida på fredag.

Göran verkade förkyld igår, hoppas verkligen det var falskt alarm! Ibland är det allergi, och det får det gärna vara den här gången!

Jag ska ta och märka dom nya kläderna när jag fått lite i magen. Det är väl ungefär vad som hinns med idag. Ja, och det vanliga, förstås. Sen behöver korttidsväskan packas innan helgen, men det är kanske bäst att avvakta med det ett par dar, förresten, å se om det är förkylning på G först. Jag kanske inte behöver packa den ju…

Veckan är iaf lugn och det är inte särskilt mycket inplanerat. I stort sett är det bara ett besök från assistansbolaget på onsdag. I övrigt finns det en hel massa tid att hinna pyssla med sånt som gärna skjuts upp annars.

Sune har låtit bli tapeten ett helt dygn nu, peppar, peppar, så länge det nu håller i sig. Sist jag började tro att det problemet var ur världen så blev det ju värre än nånsin. Så det är väl bäst att hålla tyst om den saken… Förut har han rivit tidigt på morgnarna och vi trodde att det var för att matskålen var tom och att dom var lite rastlösa efter att ha sovit hela natten. Men i lördags var han som tokig på tapeten mitt på dagen, trots att det fanns både mat, leksaker och sällskap.


I övrigt verkar dom ha lugnat ner sig betydligt och får bara ett å annat lekryck då och då, vilket ju bara är roligt så länge dom inte river huset… De senaste kvällarna har dom t.o.m. varit riktigt gosiga i tv-soffan! Så var det inte för Sunes tapetmani så var det inga större problem med dom, som det känns just nu iaf. Sandra har också fixat det bra ett tag, och vi behöver bara stänga in dom i kattrummet när hon ska fixa sina rutiner, då hon är extra skör. Men hon gillar sina katter :) Den här röda katten har hon gjort i skolan och den heter Åke den med!


Blommorna låter dom för det mesta bli nu, krafsar lite ibland, men det är inget som är nåt problem. Dom sitter gärna i fönstren och tittar ut, och det får dom så klart göra!

”Hej där uppe”

Sandra har kommit på att man kan byta låt på cd-spelaren. Kul när hon kommer på sånt själv och fixar att använda sina saker. Hoppas den håller bara, cd-spelaren… Det byts låt hela tiden, nämligen :) Så fort en låt börjar, byter hon till nästa, eller tar samma låt igen, från början. Om och om igen.



Nä, nu ska jag sätta lite fart här!
Var rädda om er!
Kramen!

söndag 11 oktober 2009

Födelsedag

Så har vi firat födelsedag hela söndan lång. Eller, iaf intensivt tills nu. Sandra var pigg och glad så det mesta funkade över förväntan. Fast det var bra att vi inte bjöd hit några gäster, för det räckte gott ändå, både för Sandra och oss!

Vi började som vilken annan morgon som helst och Sandra visste ingenting om vilken dag det var när jag väckte henne strax efter kl. 6. (Hade vi berättat igår så hade hon sovit dåligt och mest väntat…) Jag sa gomorron och hämtade katterna för lite morrongos. Sen, när vi hade gosat klart och katterna var i sitt rum igen, så berättade jag och gissa en som blev glad :)

Satte timstocken på 5 min och gick ner tillsammans med Göran. Jag hade ju redan förberett allt, så vi väntade bara på att timstocken skulle pipa och Sandra skulle gå på toa. När hon var tillbaks i sängen igen gick vi upp och sjöng för henne.


Först ville hon öppna paket, förstås. Många paket var det! Men inga onödiga saker, om nån nu tycker hon är bortskämd… Det mesta var ju kläder som hon skulle fått ändå om hon inte hade fyllt år. Sandra var iaf helnöjd, för hon älskar kläder och ännu mer älskar hon skor och det fick hon ju också.


Sen blev det fika. Macka och choklad i födelsedagsmuggen, en mugg som vi köpte till henne i doppresent och som hon dricker choklad ur varje födelsedag.


Chokladbollar blev det oxå, förstås. Ett måste på frukostbrickan när det är födelsedag, tycker Sandra!


När morronfirandet var över provade vi kläder. Det var svårt att slita blicken från dom nya stövlarna :)


Två av fyra jeans satt bra, dom andra byter vi. Eller, egentligen var det inget större fel, men dom vita var lite på gränsen i midjan, så en strl större är nog bättre. Jag älskar vita jeans så det vore trist om hon växte ur dom innan hon hinner använda dom. Dom blå var det bara knappar och ingen gylf i, och det ställer ju till det onödigt för Sandra. Jag var så inne i att alla mått skulle passa, och att benen inte var vida så dom går att vika upp, så jag missade att kolla gylfen.

Sen ville Sandra kolla film, och mitt i nya Anki & Pytte-filmen, lekte katterna under en pedistal så blomman som stod där åkte ner och det rasade ut vita stenar över hela golvet. Katterna blev ju rädda men ingen fara på taket. Bara å hämta sopborsten för att ställa allt tillrätta igen… Ja, i en vanlig familj hade det varit så! Sandra fick spel! Gallskrek och kastade möbler! (Orolig som hon blir när det händer oplanerade saker..) Katterna blev ännu räddare och kurade ihop under soffan. Bara att ta tag i Sandra å dra in henne i köket, stänga dörren å vänta tills hon lugnade sig. Sen gick jag in och pratade med henne och hon ritade vad som hänt, med ett kryss över ”skrika”


Så skönt att vara två när sånt här händer. Göran sopade och ställde blomman på plats medan jag tog hand om Sandra. Så när hon var lugn och vi ritat å pratat, så var ju allt i sin ordning med blomman igen och vi kunde gå och titta på den och konstatera att det är bättre å sopa än å skrika…


Hejåhå, alltid händer det nåt spännande! :)

Sen blev det vanliga rutiner, mat, medicin och bad innan vi fixade finkläder och födelsedagsfika för familjen.


Sandra har inte frågat efter några gäster på hela dan, vilket på sätt och vis är bra, eftersom läget är som det är. Känns trots allt bäst att hon mår bra i det vi har och inte saknar det vi inte har. Ett sunt tänkande som vi alla borde öva på.

Inte frågade hon efter ballonger heller, vilket var lite förvånande, men lika bra. Allt som underlättar tas tacksamt emot! Då slapp vi leta ballongbitar sen, så inte katterna käkade upp dom, för Sandras tradition har nämligen i alla år varit att smälla ballongerna efter kalasandet.

Paket och kort fick hon efter fikat, även fast vi inte hade gäster. För vi har så fina vänner som tycker att Sandra är viktig och det gör mig så glad! Tack Mona, Karin, Lena, Annelie och Agneta! Ni betyder massor för oss! Stort tack också för alla andra grattishälsningar här i bloggen, på fb och via mail och sms!


OJ vad TRÖTT jag är nu, när allt är över och jag slog ner rumpan! Sandra ser sin nya film och katterna sover i soffan. Känner att vi gjorde rätt som begränsade och fick en bra dag istället för gäster nu och övertrötta sen!

Nu blir det bara slappa resten av dagen!
Må så gott, allesammans!
Kramen!

fredag 9 oktober 2009

Lite av varje

Göran såg till att bli ledig på förmiddagen idag och då ville han ta en prommis. Men jag skulle ju städa… Så han erbjöd sig att torka golven imorrn istället och det gör ju inget! Jag promenerar hellre! Och nu tänker jag inte göra nåt mer än att njuta av lite egen tid innan Sandra kommer hem.

Vi har avbokat Sandras födelsedagsfika. Även fast hon mår bra nu så vet vi att hon blir stirrig av att ha för mycket folk här samtidigt. Att sitta runt ett fikabord och småprata är väldigt stressande för henne och vi bestämde att vi ska göra Sandras dag mysig för henne och inte bjuda hit folk bara för att man ”ska” liksom. Sen får andra tycka vad dom vill. Är inte Sandra viktig alla andra dagar så kan det dessutom kvitta! Hon kommer att få en bra födelsedag, det är huvudsaken. Det viktigaste för henne är chokladbollar på frukostbrickan, många paket, ballonger och finkläder. Det ska hon få!

Man får hitta egna traditioner, som passar det liv man lever, och det behöver inte bli sämre för det. Tvärtom blir det oftast väldigt lyckat eftersom Sandra mår bättre av det. Men vi har fått prova oss fram och det tar ju sin tid att hitta rätt i traditioner som inträffar en gång om året. Inget man kan öva på, direkt… Vi började med ett barnkalas och ett släktkalas, så som dom flesta gör. Sen minskade vi ner det från år till år och nu är det bara vi i familjen kvar. Det är nog den bästa lösningen i alla fall.

Julen firar vi också själva sen många år tillbaks. Det märkte vi rätt tidigt att vi var tvungna till. Julen stressar Sandra väldigt och vi har jämt å göra att tona ner alltihop. Men dom börjar ju jula lite varstans redan i oktober, så det är inte lätt att tona ner alla gånger. Man kan ju inte gå i ide, precis.

Nåja, igår gjorde jag iaf klar alla paket, och katterna hjälpte gladeligen till.


Sune bar runt en rulle presentsnören och morrade så fort Åke närmade sig, haha!


Nu till lite allvar. Jag måste skriva några rader angående gårdagens inlägg och en kommentar jag fick. Man blir både ledsen och arg när vi föräldrar till barn med behov av särskilt stöd måste kämpa och slåss för våra barns rättigheter. För sånt som är så självklart, egentligen. Tänk om vi och våra barn fick den hjälp och det stöd vi har rätt till utan att kämpa oss genomtrötta först! Tänk vad mycket energi vi skulle spara, som vi behöver till våra barn!

Men än idag saknar utbildningar inom barnomsorg och sjukvård en jätteviktig bit, nämligen grundläggande information och kunskap om olika funktionshinder. Tänk vad mycket tid och ork det skulle spara både hos föräldrar och barn om hjälpen sattes in tidigare! Om man bara blev lyssnad på när man kom och var orolig! Om det gjordes en utredning istället för att anklaga föräldrarna som redan är slutkörda, oroliga, ledsna och ensamma i ett kaos som nog inte många kan förstå.

Jag är väl medveten om att vi har det bra i Sverige och jag är tacksam över att Sandra är född här! Men jag vill inte jämföra med andra länder utan jag vill att mitt barn (och alla andra funktionshindrade) får ha det så bra som dom har rätt till enligt svensk lag!

Vi har ju passerat den jobbiga tiden, och för oss flyter allt på ganska smärtfritt nu. Men man blir ju mörkrädd när man inser att samma problem finns fortfarande och att så många föräldrar kämpar och kämpar än i dag. Jag vet hur dom mår och vilken maktlöshet dom känner. Jag vet också att man klarar mer än man tror, om man måste.

Jag kan skriva hur mycket som helst om det här… Jag ville iaf lyfta fram det. Kände att det var viktigt att skriva om det, efter kommentaren igår. Det enda man kan göra är ju att sprida kunskap. Och lyssna… Så Lycka till i kämpandet ”Livet med autism” och alla andra kämpar som har det tufft! Livet går upp och ner, men det blir lättare med tiden.

Trevlig helg!
Kramen!

Fredagstips

Läs cpmammans kloka blogg och se filmerna hon har där!
Läs även den här bloggen!
Man undrar när samhället ska bli tillgängligt för alla medborgare!

Önskar er en trevlig helg allesammans!
Kramen!

torsdag 8 oktober 2009

Ännu ett lååångt inlägg :)

Jag ringde till skolan igår, för att fråga om Sandra verkade trött och om det stod i kontaktboken ifall dom hade fått i henne medicinen på korttids, men dom hade inte tid att svara, vilket inte är så konstigt mitt i skoldagen. Så jag pratade in ett meddelande på telefonsvararen. Eftersom ingen ringde så hade dom säkert fullt upp så jag förberedde mig på att få hem en mycket trött tjej efter både korttids och utflykt. Dessutom har hon ju varit skör ett tag.

Jag gjorde inte ens i ordning för medicin och bad för jag tog liksom förgivet att hon inte skulle orka utan att hon skulle vara ledig som idag.

Så kommer taxin och jag ser bara ett stort leende i framsätet! Ut studsar en strålande glad Sandra och utan minsta protester går hon in, klär av sig och visar stolt foton från utflykten som hon har med sig hem. Käkar lite mellis medan jag förbereder medicin och bad, som hon sen fixar utan tjafs. Men alltså!!! Fattar ni? Jag var verkligen beredd på motsatsen. Vad glad man blir när det bara funkar plötsligt!

Hela eftermiddagen och kvällen var hon hur glad och go som helst. Inte minsta spår av nån trötthet fanns det. Katterna var med nästan hela tiden, förutom vid medicin, bad och kvällsrutiner. Och det gick hur bra som helst!

På tal om katterna så var dom sig mer lika igår. D.v.s. vilda, men inte helgalna. Dom måste ha fått nån knäpp efter sövningen i förrgår! Så lugna är dom då rakt inte, men som sagt, i förrgår var dom extrema. Dom kunde vara utsläppta hela dagen utan att riva huset. Vi lekte och busade, kelade och gosade. Så nu tändes ju ett litet hopp igen. Kanske går det trots allt att behålla dom. Om dom bara kunde låta bli tapeterna också…

Igår kväll skulle jag prova med citron. Jag har hört flera säga att katter AVSKYR citron. Inte våra katter! Tapeten blev väldigt intressant! Så jag tog vad vi hade, nämligen hårspray, så hoppas vi att tapeten får sitta kvar på väggen nu!

Förslaget att dela på katterna är säkert en lösning som kan funka. Jag har varit inne lite på det, men Göran vill inte. Han vill ha båda eller ingen, och tycker synd om dom ifall vi delar på dom eftersom dom är så tighta. Men jag tycker väl att det är bättre med en katt än ingen och tror nog dom fixar det. Fast jag tror inte jag skulle kunna välja en… Eller snarare välja bort en… Så känns det lite bra att dom har varandra när vi är upptagna med annat, så dom inte är ensamma då. Nåja, vi får väl se. Blir det ett måste att göra nåt så får vi ta diskussionen då. Håller mest tummarna för att båda kan vara kvar.

Eftersom Sandra inte var så trött som jag trodde att hon skulle vara, när hon kom hem, så blev det ingen ledig dag för henne idag. Det är hon ju säkert glad över även om jag inte har frågat. Hon gillar ju skoldagarna bäst. Jag gillar dom också, för då hinner jag fixa lite som jag inte hinner när hon är hemma.

Nu är det ju bara två vardagar kvar innan Sandra fyller år, så jag har bara två raster på mig att städa, (fönstren skippar jag igen, dom hinns inte nu heller) hämta Sandras medicin på apoteket, slå in paket samt köpa glasstårta. Ja, köpa glasstårta skulle jag ju kunna skicka Göran att ordna på lördag, förstås. Så slipper jag slösa med min ”rast-tid” till det.

Det låter inte mycket, men jag kommer nog inte hinna så mycket mer under dom timmarna jag har på mig. Jag måste ju göra det vanliga också, förbereda allt innan Sandra kommer, medicin, mellis, kvällsschema, kvällsrutiner, schema för morgondagen, kläder, och middag. Helst hinna äta lite själv också. Humöret blir bättre då, lixom. Gärna duscha också, men det är ju lyx att hinna under rasten, det brukar oftast bli en snabbis på kvällen. Nån prommis kommer jag iaf inte hinna mer den här veckan.

Jag tänkte avsluta med att svara på lite frågor jag fick efter förra inlägget:

”Jag blir lite nyfiken på när och hur ni märkte att Sandra hade Autism”
Vi märkte ganska tidigt att det ”var nåt” Sandra var inte ett år när vi började bli oroliga och vände oss till bvc. Fast det dröjde ända till hon fyllde sex år innan hon fick rätt diagnos. På bvc var jag bara en ovanligt orolig morsa som inte lekte tillräckligt med mitt barn… Vi såg ett program på tv om en pojke som hade autism och då kände vi igen så mycket och förstod att vi äntligen hittat rätt. Den här biten hade underlättat både för oss och Sandra om dom hade haft lite kunskap om autism på bvc så dom kunde ha skickat oss på utredning direkt!

Det första vi märkte var att Sandra var en väldigt nöjd bebis. Hon brydde sig inte om ifall vi lämnade rummet. Hon brydde sig inte om att försöka få tag på leksaker som låg en bit bort. Hon var inte speciellt nyfiken utan mest nöjd med det som var.

Ju äldre hon blev desto tydligare blev det att hon var senare i utvecklingen och fortfarande inte särskilt nyfiken. Hon drog inte fram leksaker. Hon undersökte inte. Hon var bara nöjd, liksom.

Talet var sent och hon lärde sig gå senare än dom flesta, vid 16 mån.

När hon blev äldre så nådde man inte fram, liksom. När man blev arg så reagerade hon inte. Och hon ville inte gärna kramas…

”Går hon i en vanlig skola”
Sandra började i en särskola det år hon fyllde sex år, strax innan hon fick sin diagnos. Efter några år så bytte hon till en skola för elever med autism och det är det bästa vi gjort.

”Hur funkar det med kompisar”
Sandra frågar inte efter kompisar, men tycker om att vara tillsammans med personer som klarar att ta hänsyn till henne och hennes svårigheter. Hon har inga egna kompisar som hon träffar på sin fritid, men hon tycker om att vara tillsammans med några av eleverna i skolan och några av gästerna på korttids. Och hon tycker om, och är omtyckt av, våra nära vänners barn.

”har hon reagerat på sin diagnos och funderat på varför hon inte är som andra”
Nej, hon är inte riktigt medveten om det även om vi pratar öppet om det hemma och kan säga ibland ”Det är för att du har autism som du tycker det är jobbigt” t.ex. Sandra är fortfarande väldigt nöjd med det som är och hon är positiv till det mesta. Om hon mår bra, förstås, som för dom flesta av oss.

Det var lite kort. Men det är bara att fråga så berättar jag mer.
Nu sitter solstrålen och käkar frukost och morgonen är lugn. Ingen oro och ingen stress!
Önskar alla en fin dag!
Kramen!

onsdag 7 oktober 2009

Operation kastrering...

Vaknade av att huvudvärken var tillbaks igen, men hann inte ta några Alvedon och sen försvann den faktiskt av sig själv. Katterna var vrålhungriga och undrade varför dom inte fick mat… Sen blev dom halvgalna och for runt i hela huset så jag stängde tillslut in oss på kontoret så jag kunde ha lite uppsikt över dom. Dom var överallt på en gång, kan man säga.


Men tröttnade rätt snart på den lilla ytan och somnade, puh!


Vi skulle lämna dom på djursjukhuset mellan åtta och halv nio och vi var där strax före halv nio. Det kändes taskigt att lämna dom i varsin liten bur… Åke var rädd och skakade med svansen mellan benen, medan Sune spann och verkade lugnare.

Sen åkte vi först och handlade mat, eftersom det var den affären som hunnit öppna. Vi hade ju kylväska med oss, så det var ingen fara. Inga frysvaror skulle vi ha heller.

När det var klart hade dom andra affärerna öppnat. Då det blev en hel del till Sandra som hon får i födelsedagspresent. Det blir ju mest kläder, som hon ändå behöver nu, men eftersom hon tycker mer om paketen än innehållet och vill ha många paket så passar vi på att göra paket av sånt som hon ändå ska få, liksom. Och kläder gillar hon ju så det är toppen! Det är annars svårt att hitta på saker till henne som hon gillar. Hon tycker ju mest om att bläddra/klippa i klädeskataloger. Det hon gillar annars, lego, pussel, gosedjur… har hon redan tillräckligt av och det är lite onödigt att köpa bara för köpandets skull, tycker vi.

Vi hade en avritad fot med oss och hittade både ridskor, nu till vintern, och vinterstövlar. Sen hade vi måttband och hittade fyra par jeans, blå, svarta, beige, och vita! Så himlans toppen! Vilken skillnad det var att gå själva, i lugn och ro. Man hittar mer om man inte stressar upp sig… Så hädan efter tar vi måttbandet till hjälp! Sen kan vi ta Sandra i rullstolen ibland, för att hon ska få en dag på stan när det är lugnt med folk. Men då ska vi köpa nåt som är lätt att hitta och inte jeans! Då får det bli på Sandras villkor och en mysig utflykt!

Jösses! Att jag inte kom på det tidigare??? *suckar* Alltid lär man sig nåt och mest lär man sig nog av sina misstag?!

Jaja, bättre sent än aldrig! Vi hittade en läcker knallröd jacka också, som vi vet att Sandra kommer att älska. Hon gillar starka, glada färger och den jackan blev man glad av! Jag sätter säkert in foto på den framöver. Någon skiddress/jacka och täckbyxor hittade vi inte. Det var för tidigt för sånt till vuxna. Men det gör inget, vi får köpa det på nästa lön istället.

På barnavdelningen finns ju sånt, men ska man köpa det i vuxenstorlekar så måste det antagligen bli typ Stadium eller Inter sport. Det fanns några skidbyxor men utan hängslen, och hängslen måste det vara till Sandra om det ska vara varmt och torrt ända in till ryggen.

Det blir inte bara mjuka, nyttiga paket. Vi hittade en smurf-skiva, som hon önskade sig, och en annan skiva, tror det var Absolut kidz eller nåt i den stilen. Sen har vi en dvd sparad sen tidigare med Anki & Pytte, och en bok. Så nog blir det paket så damen kommer att bli nöjd!

Dessutom har våra goa vänner skickat paket också. Vi får se om vi ska ha något fika eller inte. Vi har iaf bjudit ett par släktingar, men Sandra har varit så skör ett tag nu så det lutar väl åt att vi får ställa in det. Vi väntar och ser hur damen mår fram till dess. Ställer vi in så har vi ju mys å fika själva, det kan räcka mer än väl om Sandra är skör. Isf får hon paketen från våra vänner när vi fikar, tänkte vi. Så delar vi upp det roliga lite.

Idag kommer Sandra hem och har ju varit på korttids ett par dygn. Dessutom är det dags för den jätteroliga utflykten hem till en av lärarna idag. Förra gången var Sandra jättenöjd och jättetrött efter den utflykten, och då hade hon inte varit på korttids dessutom. Det jag försöker få fram är att hon troligtvis kommer att vara TRÖTT när hon kommer hem. Så hon blir kanske ledig imorgon rent av. Jag ska försöka komma ihåg att ringa skolan under dagen och höra hur hon verkar, för blir hon ledig imorgon så skippar vi medicintjafs idag…

Oj, det blir ett långt inlägg det här… Är det nån läsare kvar än, eller har ni gett upp? Det är mer kvar ju :) Efter vår dag på stan, å pizza-lunch å mys, så hämtade vi katterna vid halvtvåtiden sådär. Vi fick väldigt bra info på hur dom kan reagera och vad vi skulle tänka på när vi kom hem. Bl.a. skulle dom ligga på nån bädd med en filt över sig. Det skulle vara en lugn miljö runt dom och dämpad belysning. Först skulle dom bara få lite vatten och väldigt lite mat, för dom kunde kräkas.

Men nån bädd var dom inte intresserade av… Dom var sjövilda! For runt som galningar och jagade varandra och leksaker och papper och for upp i soffan, ner å upp i fönstren å ner å upp på övervåningen å ner å upp å runt åhejåhå! Vatten ville dom inte ha men åt som om dom inte fått mat på hela dan, och det hade dom ju inte heller! ;) Dom var vrålhungriga! Det gick ju bra och dom kräktes inte, så dom fick äta sig mätta. Sen badade dom i vattenskålen båda två! Sune som inte gillat vatten förut badade mest! Det var också Sune som for runt mest, så det var lite ombytta roller, kan man säga.

Sen fick dom vara i sitt rum i en timme, så vi kunde äta lite. På den timmen hann dom riva sönder tapeten igen. Göran lagade den och vi kom på att vi hade glömt köpa sån där spray som jag fick tips om. Fast jag undrar om det hjälper. Ingenting verkar bita på dom här vilddjuren… Imorse var tapeten nerriven igen och dom är fortfarande sjövilda, så jag har stängt in dom i deras rum nu. Det är bättre att dom förstör ett rum än hela huset… Vi kan nog inte ha dom kvar, för det här går inte! Jag hoppas att vi hittar någon som orkar ta över, helst nån vi känner… För jag skulle nog inte fixa att avliva dom. Blir ledsen när jag tänker på det, men så här kan vi inte ha det. Vi måste tänka på Sandra i första hand!

Nåja! Idag ska jag till frissan iaf. Skönt att bli lite ompysslad och prata strunt en stund. Det är dags för färg och slingor igen så det kommer ta en stund.

Ha en härlig onsdag gott folk!
Kramen!