tisdag 20 oktober 2009

Mötet

Ja, idag var det då dags för mötet (ev. nya läsare får länka er fram från föregående blogg om ni vill veta mer). Dom ringde ju faktiskt. Igår vid 16-tiden… Jag var ju upptagen med dusch av Sandra så Göran fick svara. Han sa inget om att vi tänkte komma utan Sandra, så det blev en överraskning för dom när vi dök upp. Vi hade inte behövt åka dit, om dom bara hade ringt istället för att skicka ny kallelse. Fast det var ju inte deras fel, utan personen jag pratade med för ett halvår sen. Jag ringde ju henne för att få hjälp att söka bidrag till en dator, och hon sa att vi kunde få en som hjälpmedel… Vilket vi ju inte kunde…

Men nu, när vi ändå var där, så pratade vi lite scheman och så, och dom visade lite vad det finns för andra hjälpmedel. Så vi fick ut lite av mötet iaf, även om det inte var helt viktiga saker. Så beställde vi en slags ficka som vi tänkte använda till Sandras schema när vi är ute och reser. Den var bra! I övrigt hade dom inte så mycket att komma med utan konstaterade bara att vi redan kunde massor… Hmm, kan det vara därför jag tycker att det inte finns hjälp och stöd? För att jag redan kan mer än dom som ska hjälpa och stötta??? Haha! Kanske ska söka anställning istället då?? Nä, jag skoja, men faktiskt att vårt schema är väldigt strukturerat och genomtänkt och jag fick beröm för det!

Sen fick vi tips ang. datorn som jag ska fråga en datakunnig om, ifall han har tid å hjälpa oss med det. (Juste, du läser väl det här så det kommer mailfråga strax ;)…) Hoppas det funkar för det vore en enkel, och rätt billig, lösning på problemet. Mycket bilder blir det ju, lixom. Tror vi har bilder på nästan allt… Ja, situationer, personer, aktiviteter, händelser, mat…


Sandra mådde iaf bra när hon kom hem igår, efter en helg på korttids. Lite trött, men ingen större fara. Däremot blev det tjafs när det var dags för medicinen och som vanligt var det mitt fel… På korttids hade det funkat bra och dom har kommit på en enkel lösning, så när jag läste det i boken blev jag så glad och hoppfull. Men så funkade det inte hemma… och då rann det över. Men Göran fick ta det och då funkade det på det nya sättet och det kändes bra för oss alla. Dels att det kanske kommer att gå lättare i fortsättningen nu, på det här sättet istället, en enkel liten förändring som kan göra stor skillnad, om vi har tur… Dels kändes det också bra att Göran fixade det, för ibland är det både skönt, och nödvändigt, att han kan ta över.

Resten av kvällen gick bra och Sandra var glad. Både hon och katterna var nog glada att se varandra igen och det kändes så bra! Det funkar bättre igen, om man vågar skriva det… Sandra äter sin middag ifred, med dörren stängd, och går sen upp i sitt rum och stänger dörren. Utan hjälp och utan oro! DET är toppen! Ett stort steg i rätt riktning. Så även om Sandra har backat, så kan det ju på sikt bli bra och utvecklande för henne med katterna. Men hon får inte må dåligt på vägen och hon får inte backa för mycket, då känns det inte okay.

(Tapeterna har fått vara hela nu… *viskar*..)

Imorse var damen skör och det berodde troligtvis på att hon ändå var lite trött efter helgen. Det bästa är ju oftast att bara vara tyst själv, men imorse blev det för mycket, så tillslut skrek jag ”Sluta nu” och då blev det förstås värre…

Mitt i allt babbel och tjafs sa hon med en suck ”Du är hopplös” och då kunde jag ju inte låta bli att le en smula… Sen satte jag på Spotify, och då kom hon av sig :) Det är kanske inte helt barnvänliga låtar i min spellista, men hon blev tyst å käkade upp sin frukost iaf. Ibland måste man bryta på nåt sätt, för hon fastnar och bara fortsätter och fortsätter. Och att säga till, hjälper ju inte, som sagt…

Sen drack hon upp vattnet som jag alltid ställer fram men som hon aldrig dricker förrän det är dags att gå ut till taxin. Det var bra! Hon brukar nämligen aldrig dricka självmant och vi märker på humöret när det saknas vätska. Hon är ju väldigt känslig för det och det har hänt att hon har svimmat för att hon dricker för lite. Men det var ett tag sen nu, tackochlov!

Hon kom iaf iväg bra till skolan sen, och skörheten brukar försvinna på vägen dit. Och nu är hon snart på väg hem igen, så nu håller vi tummarna över att medicineringen går smärtfritt, på det nya sättet. Tänk vad det vore skönt om den biten funkade, för som det känns nu så är det bara det som är problem.


Ha nu en fortsatt skön tisdag, alla läsare!
Kramen!

6 kommentarer:

Annelie L sa...

Vilka fina bilder du lagt in...sen får du ju komma ihåg att du bara är människa du också, du kan inte klara av allt själv och ha en ängels tålamod jämt. Du är bra nog för Sandra, den bästa faktiskt.
Ha en fortsatt skön tisdag och hoppas nu den nya rutinen runt medicinen fungerar, håller tummarna.
Kramar till er alla tre.
Annelie

Anonym sa...

Håller tummarna för att det funkar med medicinen och med katterna.
Och för att er "datakille" hör av sej så det blir så livet för er funkar på alla håll.
KRAM Mona

Photo by Maria sa...

Vad synd att ni inte fick en dator som hjälpmedel.. Jag vet ju inte hur mycket Sandra klarar vad det gäller datorn men tjejen jag jobbar med använder sig av en touchknapp till sin dator.. Mycket orsak verka.. Trycker hon på den så kommer det en bild och trycker hon en gång till så kommer det ljud :-)

Man kan inte vara på topp alltid och ibland tryter tålamodet.. Mänskligt och man är lika bra människa för det :-)

Kram
Mia

Britt-Marie sa...

Håller tummarna för att det fortsätter funka så bra med katterna, och även med medicinen naturligtvis. Ta hand om er!

Mamma Tanja sa...

Jossan fick storebrors två år gamla dator när han köpte en ny (spelnörd som han är). Hon har en huvudtouchknapp och den funkar. Ett klick med huvudet så kommer det fram en figur, ett klick till och den rör sig och låter. Sen väntar hon tills den är borta och så två nya klickar...
Och du, Spotify är bra!!!

Patricia sa...

Ja men va bra om de kommit på en smidigare lösning på medicineringen på kortis, hoppas det funkar hemma med snart... =)

Härligt att tapeterna får sitta... hi hi.

Du får söka anställning som sån coach/stödperson när Sandra flyttar om du vill/ska jobba då...du är ju redan proffs ju.. ;)

Kram Kram