Saknad egentid

Det senaste årets mående har gett mig fem kg plus. Förutom dom 15 plus jag redan hade då… Det har varit ett skit-år, men nu börjar jag komma ikapp mig igen. Även om jag blir fortare trött och stressad, och jobbar typ dygnet runt fortfarande, så har jag fått tillbaks lite energi och glädje. Man kan ju inte vara på topp jämt och tack till alla som har stått, och står ut.

Nu hoppas vi slippa fler motgångar som tar energi, så blir det nog bra tillslut. När vi får lite mer bemanning så kan ju jag vara lite ledig och börja ta hand om mig själv igen. Kanske det kan bli en hund som motionssällskap framöver, rent av… Det skulle jag verkligen behöva, på fler sätt än som motionssällskap (inte minst för Sandras skull, faktiskt).

Nåja, nog om det. Igår var damen pigg och glad igen så hon busade och skrattade. Vi gick ut och blåste såpbubblor efter maten och det älskar hon, så vi satt ute tills det började blåsa kallt.

Idag blir det nog en promenad, för jag har fått paket som ska hämtas (Stort tack Kim, det är dockan/högtalarna som har kommit fram ordentligt). Sandra kommer få lyssna på musik via min mobil tills vidare, men eftersom jag behöver den själv ibland så får vi begränsa det lite. Som tur är så har hon sina cd-skivor också. Till er som inte följt bloggen så gick Sandras docka, och padda nämligen sönder häromveckan.

Ja det var väl allt för nu. Jag hinner inte förbereda några inlägg om dagarna för tillfället, så det blir inga långa utlägg, men jag har inte alltid så mycket att berätta hursomhelst.

Förresten, här är ett nytt jobb jag har gjort. ”Vilken ska bort” Jag har gjort ett par av varje, men med olika bilder som ska bort och på lite olika platser, för att inte Sandra ska memorera dom utantill.

Må finemang.

.

Härliga diskussioner och klämmande dörrar

Igår blev en riktig slappardag. Vi gjorde nog ingen nytta på hela rasten här, mer än det som vi alltid gör i form av förberedelser som måste vara klart innan Sandra kommer hem.

Jag mailade Jane och frågade hur hon tyckte att invänjningen går, för det är ju inte bara Sandra som ska må bra om det ska funka. Jane tycker fortfarande att det är roligt och att Sandra är en härlig tjej, och nu har hon fått smaka på ett par lite skörare dagar också, vilket ju är bra, eftersom det kommer att komma såna dagar då och då.

Det känns iaf väldigt bra från alla håll och det kommer säkert att bli kanon framöver. Man blir så glad när det kommer in folk i Sandras liv som bara är rätt J

Det var en glad och busig tjej som kom hem, så skörheten hon har haft den senaste tiden var borta. Det skrattades och tramsades så tillslut skrattade både Sandra och jag så vi nästan kiknade mitt i badrutiner och hårtvätt.

Hon är så härlig när hon är på det humöret, ja hon är ju alltid härligt, förstås, men ni fattar. Hon har humor och hittar man rätt så är det så roligt att skoja med henne. Man måste så klart kolla att hon förstår, men skoj på rätt nivå är fantastiskt härligt.

Mitt i alltihop råkade hon rapa ganska ljudligt, och sen skrattade hon ännu mer, och jag skrattade för att hon skrattade. Det är lätt att det slår över när hon blir sådär uppspelt, men det var äkta skratt och glädje rakt igenom. Sånt fyller på dom glada ”mamma-batterierna” ordentligt J

Sen frågade hon vad det skulle bli till frukost som idag, och jag svarade att hon får välja frukostbilder själv när hon sätter upp sitt schema. Då funderade hon en stund och sen sa hon ”Varför finns det ingen kak-bild?” Kluriga unge!

Det är mycket som rör sig i Sandras huvud mest hela tiden, och ibland kommer det ut lite funderingar utan att man fattar kopplingen. Men jag förundras ofta över hur hon kan förklara tills man förstår vad hon menar, och när hon förstår att man inte förstår, liksom. Rätt fantastiskt med tanke på dom begränsningar hon faktiskt har.

Igår hade vi en del diskussioner och en väldigt mysig ”funkar-dag” Bl.a. sa hon ”Gösta har frön på kinden” Jag fattade ju ingenting och frågade det jag hörde ”Har Gösta frön på kinden?”

Eftersom det inte var det hon menade så sa hon ”Frön… som katten har.. pinnar bredvid nosen” Nu fattar ni vad hon menade va?! J Gösta var ingen person i skolan eller på korttids, utan grävlingen i barnprogrammet ”Doris och Gösta” eller ”Abrakadabra” som det egentligen heter. Fröna var känselspröt, så det var inte frön hon sa, utan spröt. Smart förklaring där, med katten, tycker jag!

Så har hon ofta gjort, faktiskt. Varit riktigt duktig på att förklara på ett annat sätt, med andra ord, så man tillslut kan lista ut vad hon menar. Det kräver förstås 110% uppmärksamhet och tänkande från den som lyssnar, men hon är riktigt bra på det där när hon är på det humöret.

Jag minns ett typexempel på det en gång när hon var liten. Nu var hon ju sen i både utveckling och tal så jag minns inte riktigt i vilken ålder hon var, kanske typ tre sisådär. Hon tittade på tv och sa ”Kool” Jag trodde hon sa Kjol och svarade ”Kjol? Nej jag ser ingen kjol”

”Kool” sa Sandra och pekade på tv:n. Jag fattade ingenting. Det var en tjej på tv:n, men hon hade inte kjol på sig. ”Nej, hon har ingen kjol” sa jag och Sandra var tyst ett tag och sen sa hon ”Sandaler”

Ahaa!! ”Du menar skor” sa jag, och så var det ju, tjejen hade skor, och skor har Sandra alltid älskat, så klart var det skorna hon menade. Smart av Sandra att förklara det med en annan sorts skor, måste jag säga!

Hela eftermiddagen och kvällen var precis sådär härligt och busig med en sprudlande glad tjej. Alla rutiner gick jättebra med glada miner utan att slå över när tröttheten kom.

Det sista som hände var att hon slog igen sin dörr, med tummen i vägen. Så den glada dagen slutade i tårar och tröst en bra stund innan jag fick stoppa om henne och det kändes bra igen.

Iaf slutade hon gråta, bra vet jag ju inte om det kändes, men tummen gick iaf att vicka åt alla håll så det var nog ingen större fara med den. Lite synd om Sandra var det, men det var ju bra att det inte blev värre.

Idag verkar humöret fortsatt bra, och tummen ser fin ut. Skola för Sandras del och ännu en slappardag för Göran och mig, tror jag. Det ser iaf inte ut att bli nåt vidare cykelväder idag heller.

Jag önskar er en skön dag, hursomhelst, och trevlig helg!

Kom ihåg att kika in på Neurobloggarna.

♥ Kram ♥

Ovissa tankar och goda humör

Nej, nu kan jag inte hålla mig härifrån längre. Jag tycker väldigt mycket om att skriva, så jag saknar det en del, även om det har varit skönt med en liten paus med. Nu tror jag att jag har fått lite ordning i tankarna iaf, så jag kan koncentrera mig på lite annat i livet också.

Det är inte så mycket vi vet om framtiden, sommaren, hösten, verksamheten och hur det ska bli med alltihop, men tankarna har slutat virvla runt i huvet iaf. Vi kan inte göra så mycket mer än att invänta planeringsdagarna och se hur det går längs vägen, helt enkelt. Men vi tror det kommer bli bra hursomhelst.

Sandra har haft en bra vecka och det mesta har funkat utan några problem. Hon verkar pigg igen, efter förra helgens svacka, och har varit mest glad hela veckan. Skönt när svackorna blir kortvariga och inte påverkar så mycket av vardagen.

Det var en solstråle som kom hem och visade vad hon (med hjälp av sin lärare, förstås) hade sytt i skolan igår. Lite trött är hon alltid precis när hon har kommit hem, som synes, men mår hon bra så är hon pigg och glad efter nån halvtimma igen. Stolt visade hon iaf upp den superfina kudden och la den mot kinden och frågade om hon fick sova med den. Självklart fick hon det!

Sen fick hon ett gosedjur av Göran som hon kramade och döpte efter en god vän, och efter det var humöret på topp hela kvällen.

Med en massa bus i badet, förstås...

Det är ett får, sa Sandra och jag sa ”Nämen har du ett får i ditt hår” och sen blev det bara en massa trams resten av badningen, men vi hann klart innan Bolibompa började iaf, och det var ju huvudsaken.

Imorse var det struligt och en massa krångel, men det var inget fel på damens humör. Däremot prioriterade jag att sova före att gå upp i tid, så mitt humör var inte lika strålande, tyvärr.

Det räcker med att det ska krånglas med precis allt för att mitt tålamod ska ta slut innan kroppen har fått kaffe. Det märktes att Sandra var på topp iaf, för annars hade jag orsakat stora utbrottet här på morronen, med alla halsband, klockor, kedjor, teckningar, gosedjur med koppel, CD-skiva och allt vad det nu var hon krånglade med inne på toan…

Jag försöker få bort den där vanan, för den ställer bara till problem. Sandra är inte sen med att hitta på och utöka när man släpper efter lite… Rätt vad det är så har hon ”hela halva rummet” med sig på toan om man inte stoppar. Hon vet nog att det är ett gosedjur och en CD-skiva som gäller på morgnarna, men man behöver påminna henne då och då.

Idag hade vi planerat ett frissabesök för Sandras del, men vår gulliga frissa vet hur känslig Sandra kan vara om hon smittas med förkylningar, så vi avbokade tiden och ska få en ny så fort Ingvi är frisk och kan boka in oss igen. Tack vår bästa frissa för det! J

Sandra visste inget så det var inget som ställde till det mer än att vi kör med hårspänne i luggen ett tag till, och det accepterar hon gärna.

Nackdelen är ju att Sandra måste vara ledig när vi ska göra nåt utöver det vanliga, så det finns inte så många dagar att trycka in en extratid på, men hon brukar fixa så bra jämt, vår supergulliga frissa. Återigen tacksam över alla fina människor vi har runt Sandra som är proffs på att ta hänsyn.

Framöver blir det kanske lättare att boka tider för då kan ju sånt ske på vardagar, när det inte är nån skola som missas. Den dagliga verksamheten ska ju kunna anpassas efter Sandra eftersom hon har sin assistent med sig i allt hon gör.

Sandra fick välja, med hjälp av dom nya bilderna, vad hon ville göra idag. Vi har inte planerat klart hur vi ska få till det med ”välja-schemat” men jag kom på att vi kan börja med att välja bland några av bilderna iaf, så får resten utveckla sig sen. Hon valde biltur och jag passar genast på att dricka kaffe och blogga J

Hare finfint!

♥ Kram ♥

Kramgo, busig och trött

Ändringen av kvällsrutinerna på midsommarafton oroade lite, men inte mer än att det mysiga övervägde. Precis lagom, med andra ord. Fast skörheten kom ikapp och ”igår” var en ganska trött dag med gnäll om det mesta.

Men vi hade go-stunder också, mellan allt det trötta och sköra. Plötsligt utbrast Sandra ”Världens härligaste morsa” och jag sa ”Ååh, världens härligaste Sandra” Superhärligt så långt, men då kom nåt som nog aldrig förr har hänt: ”Koooommm mammaaa” med en sån där ”jag-ska-krama-dig-röst” och gissa en som kom på stört och tog sig världens goaste kram?!!!! :)

Regnet hängde i luften så vi vågade inte chansa på att grilla, men det blev en stund ”ute och klippa buskar” efter maten sen. Inte så länge dock, för Sandra var för skör så hon orkade bara en liten stund. Sen var det lagom att klippa i kataloger istället, och se på film.

Till kvällen var det ju chipsmys i tv-soffan i vanlig lördagsordning, och det är viktiga rutiner som vi gör bäst i att se till att spara lite ork åt. Lite bus blev det allt bland chips-skålarna oxå. Jag sitter ju inte med, men hörde bus och skratt. Så gjorde väl Sandra nåt, antar jag, för hon sa till sig själv ”Vad håller du på med din jäkla unge” och sen bara bröt hon ihop och skrattade :)

Ja, dagen gick ju bra, trots allt. Inga stora utbrott eller katastrofer ;) Fast det var nära när det var dags för kvällsbestyr. Då var det en som svor och stampade i golvet inne på toaletten. Men Bamse kom med tandborsten och räddade nattningen.

Det arga byttes mot bus och skratt och det funkar nästan varje gång. Om man bara är på humör för bus själv…

Idag blir väl som igår, vädret får styra. Nåt blir det med all säkerhet.

Må så gott, ni som kikar in här!

♥ Kram ♥

Bus i blicken är oslagbart

Sandra vaknade halv åtta och var pigg. Ingen sjuka där inte :) Fast lite skör var hon under gårdagen och vad det berodde på vet jag inte, det är så det är ibland.

Direkt efter frukost ville damen ut, och den här gången följde jag med och det var riktigt varmt och skönt i solen, trots att klockan inte hunnit bli så mycket.

När vi kom in fick Sandra äntligen paketet som Maritha skickade i början av förra veckan och som vi inte har haft riktig tid med förrän nu.

Jag vill ju gärna låta Sandra använda det hon får direkt så då brukar jag se till att den tiden finns innan hon får öppna några paket. Hon blev förstås jätteglad, tack snälla Maritha! Det blev ju så klart lite pysslande en stund.

Ja, sen var det dags för mat och en del andra bestyr, lite pärlhalsband, och badrutiner, och snart var söndagen slut. När det blev kväll och tandborstning var Sandra på bästa bushumör, och sånt kanske man inte förstår riktigt om man kan ta det förgivet, men jag blir iaf lycklig av det, och jag ska försöka förklara.

Hon behöver hjälp med tandborstningen men får alltid borsta lite själv först. När hon sen ska ge mig tandborsten så bara får hon ett ryck och låssas att den är en telefon. Hon sätter den mot örat och ser pillemarisk ut. Snörper ihop munnen och ögonen bara lyser av bus på henne.

Jag kan ju bara bli glad och skratta med henne en stund, men sa sen lite fint att hon kan hålla tandborsten lite ifrån håret nästa gång… Då tittar hon på mig och bara strålar hela hon och ögonen glittrar, så tar hon tandborsten mot hakan så det blir tandkräm där också, sen bryter hon bara ihop i skratt. Härliga unge och oj vad vi skrattade!

Idag har vi korttids till imorgon och eftersom det bara är ett dygn så blir det inte så mycket äventyr, precis. En del må bra istället, gissar jag, och det är ju inte så dumt.

Nu är tävlingen avslutad och jag återkommer under dagen med en vinnare. Må nu så gott och var rädda om er!

♥ Kram ♥