Semesteranpassat

Vi har varit på en liten mini-semester. Det har väl nästan blivit tradition att vi åker till Gränna på ett eller annat sätt. Förra året åkte vi med husbilen, och hyrde även en stuga. Det var en väldigt bra lösning på fler sätt. Dels fick jag lite ledigt då det var min vecka med ett par lediga dagar, och dels hade vi tillgång till eget badrum, vilket underlättar för Sandras del.

I år gjorde vi om det, men dom billigare stugorna var stängda nu, så det fick bli en lite lyxigare variant. Jag bodde riktigt flott, får jag säga, det fanns t.o.m. diskmaskin. Vi lagade mat och åt i stugan, vilket var bekvämare än i husbilen. Dessutom blir det jobbigt för Sandra om vi är alla på en för liten yta för länge.

På kvällarna, när det var dags för Sandra att varva ner, så kunde Göran och jag sitta ute och ha koll med hjälp av en babyvakt.

Tyvärr var vårt favvo-ställe, med godsaker från Vättern, stängt för säsongen, men vi hittade lite annat kvälls-gott i affären istället.

Vi hade en väldig tur med vädret. Sommarvarmt på dagarna och helt okay på kvällarna. En dag kom det en liten regnskur, men det var snabbt övergående.

Det var ju Sandras semester i första hand, som alltid när hon är med så anpassas allt efter hennes ork och intressen. Att titta på färjan är ett måste, förstås. Det är spännande att se bilarna köra av och på, men vi gör bäst i att gå därifrån innan färjan åker iväg. Avsked är inte Sandras favorit, precis.

Det blev ett restaurangbesök också. Det var höjdpunkten förra året, så det ville vi ge Sandra i år igen. Det är inte ofta hon får uppleva sånt då det är svårt att få det tillräckligt anpassat. Nu är det ju Corona-tider, vilket gör att det var glest mellan borden och ganska folktomt. Perfekt för oss. Eller iallafall för Sandra. En av dagarna satte vi oss ute i solen och hade det gott med lite gott.

Höjdpunkten i år var att mata en ”sop-korgs-björn” med sopor. På nätterna fixade Sandra ”mat” till björnen och här har hon gjort ”chokladbollar” av papper.

Efter frukost skulle vi gå till hamnen så hon fick mata björnen. Synd att ni inte får se en strålande glad tjej, men ni får föreställa er det istället.

Vi fick några härliga dagar och Sandra mådde bra och var glad mest hela tiden. På hemvägen svängde vi förbi en god vän som hade samlat en hel massa tidningar till Sandra. Det går ju åt en del nu när hon har sin klipperiod. Tack snälla för hjälpen att samla 😍

Det var allt för denna gång, det kommer nog snart ännu ett inlägg, gissar jag. Ha det fint så länge.

.

Semester på jobbet

Vi måste ju passa på att ge Sandra lite upplevelser medan hon har den möjligheten. Visserligen kommer hon ha rätt till semester även när hon har flyttat, och jag vet ju att det fungerar på vissa håll. Men iallafall. Det kommer ju bli lite mer begränsat i framtiden.

Egentligen är vi för trötta för att åka iväg på semester i jobbet just nu, men för Sandras skull orkar man ju mer än man gör. Det blev en tripp med husbilen till Gränna, och det gick över förväntan.

Göran tog det största ansvaret eftersom det, enligt våra scheman, var hans jobb-vecka. Assistansbolaget stod för en stuga där jag kunde gå ifrån och vila lite när det fungerade. Det kan ju bli trångt för Sandra i en husbil också, så ibland är man tvungen att gå undan lite. Det var en mycket bra lösning, särskilt för mig som hade den ”lediga veckan”.

Sandra fick såklart låna stugans toalett och dusch, vilket underlättade för alla.

Stugan var verkligen jättefräsch och fin på alla sätt och vis.

Sandra har ju haft en svacka den senaste tiden, och väldigt svårt att gå (som jag beskrev sist). Trots det så ville vi passa på nu mitt emellan sommarlov och vintersäsong. Det var ju lagom med folk för Sandras del och stimulansen gjorde henne både piggare och gladare. Med rätt anpassningar så funkar det oftast, och det gjorde det verkligen.

Det var lite lustigt, men dagen innan vi åkte så började Sandra prata om polkagrisar och tidigare resor till Gränna vi har gjort. Hon visste ju inte att vi skulle åka dit dagen efter och man var ju sugen på att berätta det när hon pratade om det. Men hon mår bäst av att inget veta förrän det är dags, och blev jätteglad nästa morgon istället.

Lite oros-gnäll blev det när vi kom fram, vilket inte är så konstigt när det händer nyheter som hon inte har koll på riktigt. Hon ville genast gå och köpa polkagrisar och blev lite arg när vi sa att det fick vänta till nästa dag. Lite trött var hon ju efter all förväntan, men sen gick resten av semestern jättebra.

Vi gjorde det som Sandra förknippar med Gränna, såklart. Lagom uppdelat på dom dagar vi var där. Polkagris var ju efterlängtat, så det fick bli första dagen. Tyvärr var det ingen bakning just när vi kom dit, men Sandra var nöjd ändå.

Andra dagen gick vi till hamnen och köpte glass, och tittade på färjan. Färjan hade Sandra koll på från husbilen också, och den pratar hon mycket om.

Senare den dagen gjorde vi något som vi inte brukar göra så värst ofta, eftersom det tar energi och måste stämma in med rätt anpassningar och mående. Ett restaurangbesök.

Sandra tycker mycket om att göra sånt här, men vi måste ju begränsa det mer än vad hon förstår. Nu var hon på strålande humör och det var lite folk, så då passade vi på att låta henne få den upplevelsen.

Det första vi fick göra var ju att ta bort duken. Kyparen trodde nog att det var av hänsyn till dom, att vi inte ville kladda ner den, för han såg så nöjd ut när jag slet bort den 😂 Det kan han ju tro, men i själva verket var det rent egoistiskt eftersom Sandra nästan kräks av dukar och inte klarar att sitta vid ett bord som har duk.

Hon var så nöjd under hela besöket och åt bra (med hennes mått mätt) ungefär halva jätte-portionen. Sista tuggan kväljde och åkte ut, och då vet man att damen är mätt.

Vi kom att tänka på den senaste omgången med assistenter vi hade, då vi upptäckte att en av dom stal mat och att dom alla sen påstod att Sandra ätit väldigt mycket. Alltså, dom glömde nog bort att vi känner Sandra rätt väl och vet att hon inte klarar att få i sig en hel fläskfilé på två dagar 😳 Bland annat.

Nåja, det var en parentes. Nöjd var hon och hon pratar väldigt mycket om att hon tyckte om att gå på restaurang.

Sista dagen gick vi till hamnen och tittade på färjan igen, och köpte mer glass. Göran köpte också ett gäng Vättern-kräftor som vi ska mumsa på ikväll. Ja, hälften av dom, för han köpte två kilo, så resten ligger i frysen.

Det vi har gjort på vår ”Sandra-anpassade” semester är ju sånt som ”vanliga familjer” gör utöver utflykter och upplevelser. Restaurangbesök och köpa glass är liksom ingen stor grej för andra, men för oss är det det som är själva upplevelsen/utflykten.

Vi hade inga låsningar eller utbrott på hela tiden, förutom dagen vi skulle hem. Då kom tröttheten ikapp och känslorna blev lite för många i henne. Men, eftersom vi kan hantera det vid det här laget så gick det bra ändå. Det blev lite cocacola till frukost, och en glass på vägen hem 😅

Tårarna brände på henne mest hela dagen och hon försökte kräkas några gånger. Innan kvällen kom bestämde vi oss för att tidigarelägga nattningen lite. Då är man tacksam över svt-play så Sandra kunde se sin Bolibompa ändå. Hon somnade ovaggad, kan man säga. Vi trötta föräldrar stupade ner i tv-soffan och såg Gåsmamman på tv4-play innan vi somnade lika ovaggade. Även katten har sovit sen vi kom hem 😹

Vi var lite beredda på trött-sjuka idag, och tänkte att vissa gånger är det värt att hon däckar efteråt. Upplevelserna är det hon minns och det överväger ju. Så länge det inte blir för ofta, såklart. Men idag har vi en pigg och glad tjej här, som visserligen tar det lite lugnt men mår bra. Lyckat hela vägen med andra ord.

Ha det fint!

.

Semesteranpassningar med framtidplaner

Igår kom vi hem efter en liten husbilstripp vi varit på med Sandra. Vi hyrde en stuga som vi hyrt en gång tidigare och använde tomten som en egen campingplats, och stugan som servicehus med dusch, el och vatten. Göran sov i stugan så slapp vi trängas och bädda loft-sängen i husbilen.

Varför bodde vi inte i stugan, undrar ni kanske? Det skulle vi iofs kunna göra, om vi hyrt ett större hus, men allt är så bra anpassat i husbilen, och den är omgjord en del efter Sandras behov. Hon har t.ex. ett eget sovrum där och allt är redan klart och förberett. Vi slipper en massa packning och fix som alltid blir när man ska installera sig i en stuga. Och vi slipper anpassa den efter Sandras behov, och tömma den på allt som stör.

Sen tycker Sandra om att campa, för det har vi gjort sen hon var liten. När det blev svårt för henne att fixa allt folk som finns på campingplatser så fick vi bli lite påhittiga och då löser det sig ändå. Vi kan campa på vanliga campingplatser också, när det är lågsäsong, och om platsen har vissa anpassningar, men bara några dygn.

Starten på resan blev ju lite olycklig, eftersom Sandra blev tröttsjuk precis innan, och inte hann återhämta sig riktigt. Hennes aptit började precis komma tillbaks samma dag vi åkte, och hon var glad hela resan. Hon älskar ju att åka bil, och får hon dessutom sitta i framsätet i husbilen så är ju lyckan gjord.

Hamburger-rast med lite aptit igen

Jag körde den lilla bilen, för vi behövde ha en bil att åka runt i sen. Vi hade lite ärenden att fixa med, nämligen, men det kommer jag berätta mer om framöver, när saker börjar falla på plats ordentligt.

När vi var framme efter nästan hela dagen i bilarna så kom tröttheten ikapp damen. Det gick ganska bra tills det var dags att sätta igång med kvällsrutinerna. Dels var hon ju jättetrött, och dels var det spännande och lite ändrade ordningar som det ju blir när man är iväg. Vi hade dessutom missat att ta med hennes portabla schema.

Så det blev en del utbrottande innan damen tillslut somnade och sov bra hela natten. Annars brukar hon vara vaken första natten på semestrarna, men nu var hon väl helt slut, kraken.

Sen när vi var utvilade så hade vi en över lag bra semester med allt vad det innebär. Sandra var lite skörare och mer känslig än hemma i vardagen, men funkade ganska bra ändå. Vi hann med en hel del mys och semesterrutiner, så hon var nöjd. Vi ställde inga onödiga krav, och det blev lite extra lirkande, men inga större utbrott och inga fler tröttsjukor.

”Nu är det semester” sa Sandra när vi hade dukar fram kvällsmys med ost & kex.

En av dagarna hälsade vi på en mycket god vän. Först på ”Sandra-vis” med lek och klappa katter.

Dom här två bilderna får mig att längta till vi kommer i mål,
men mer om det när vi är där.

Och sen på ”Nina-vis” med massa prat och skratt och fotograferande av katter. Medan jag var där roade sig Sandra och Göran med att lyssna på julmusik och titta på bilarna som körde förbi bakom tomten vi hyrde. Det var vad damen orkade med för tillfället.

Nyduschad och vilar från intryck. Att titta på bilar har alltid varit rogivande.

Vi hade dom nya sång-korten med oss också, och dom kom väl till pass när Sandra var skör. Dom är faktiskt väldigt bra när vi vill vända humöret på damen har vi upptäckt. Det är en perfekt ”rast” för henne att jag sitter och sjunger, hon älskar sång-korten och själva idén med korkarna som gör henne lite delaktig.

Sensommarvädret var väldigt bra, med mestadels uppehåll och en hel del sol. På kvällarna, när Sandra var nattad, kunde vi sitta ute, eftersom vi hörde henne bra genom husbilsväggen. Det var mysigt och vi tittade inte på TV en enda kväll. Sista kvällen tände vi brasa i en grill och grillade korv över öppen eld. Det passade bra för den kvällen var det lite kyligt väder. Sandra var dessutom trött och somnade ganska ovaggad.

Det var så roligt att få göra en semestertripp med Sandra igen. Dels har det varit svårt när vi har haft assistenter att ta hänsyn till, vi kan ju inte bara åka iväg som familj hursomhelst då. Dels har vi inte riktigt haft orken på väldigt länge nu. Så att bara vara familj och ha en Sandra-anpassad ”semester” för henne kändes toppen. Fast vi åkte ju egentligen av en annan anledning, som ni ska få veta mer om sen, som sagt.

Slutligen – Tack till er som tycker min blogg är värd att dela, det betyder mycket för mig.

Trevlig helg!

.

Snabba helgäventyr

Vår helg blev lite kortare än planerat, även om vi är lediga på dagtid. Sandra blev sjuk och kan ju så klart inte vara på korttids då, eftersom hon troligtvis är smittsam, till skillnad från när hon har ”vanlig trött-sjuka”

Vi vet ju inte säkert, men pigg är hon inte och lite extra vila för hennes del skadar inte. Hon brukar må sämre än vad vi kan se, eftersom hon gärna kör på och tycker det är tråkigt att vila. Så har hon inte feber, kräks, snorar eller halvsover, så är det svårt att veta om det är nån sjuka, eller bara en svacka.

Nu kräktes hon visserligen igår, men det kan hon göra av fler orsaker. Det kvittar hursomhelst för hon är hängig, och inte trött-sjuk, så det är det vi går på i nuläget.

Vår helg började iallafall med veckohandling på väg mot campingen i måndags. Väl framme hade förstås vattnet frusit… Men Göran lyckades tina upp isproppen och med hjälp av både värmefläkt och gasolvärme så var det riktigt behagligt inne.

Till kvällen hade vattnet frusit igen, och då var det ju ingen idé att hålla på och tina upp det mer. Vi hämtade vatten i dunkar istället, och det går ju det med.

Nästa problem är att försöka tina upp alltihop, som ligger utanför ”inne-värmen” så det går att tömma alla tankar, annars fryser det ju sönder… Göran skulle precis sätta igång med det igår morse när assistenterna ringde. Sandra var sjuk och då var det ju bara att packa ihop och bege sig hemåt. Det är väl nackdelen med korttids, för har Sandra assistenter hela dygn istället för bara dagtid, så drabbar det inte oss om hon blir sjuk när vi är lediga. Men så långt har vi ju inte kommit än.

Vi tänkte iallafall stanna till på vägen hem, och köpa en ny korttidsväska till Sandra, eftersom den gamla har gått sönder. När vi hade packat ihop oss och skulle åka från campingen så startade inte bilen!! Det går ju inte precis bussar hem. Jag ringde till assistenterna för att be nån av dom komma och hämta mig, så skulle Göran vara kvar och meka bil. Men han satte i elkontakten så startmotorn fick lite ström och det räckte, tack för det!

Men då vågade vi ju inte stanna och köpa nån korttidsväska på vägen, utan åkte direkt hem istället. Ja, det var vår lilla ladda-batterier-helg det. Även om det inte var våra batterier, utan husbilens som fick laddning ;) Men det gick ju bra till slut, trots allt. Huvudsaken vi kom hem, liksom.

Göran åkte till korttids och hämtade väskan, eftersom Sandra inte skulle dit nåt mer förrän nästa vecka, med ny packning. Väskan får duga ett tag till, och vi ska försöka hinna med att köpa en ny på nästa ledighet.

Det är synd att vår husbil inte är gjord för vinterväder. Antingen måste vi (alltså Göran…) fixa och isolera på nåt sätt, om det nu går, eller så går den inte att använda när det är så här kallt. Husbilen (eller nån form av camping) är den enda möjligheten för oss att få ledigt, eftersom vi måste lämna hemmet då. Dessutom är ju vårt långsiktiga mål att andra ska ta över, och om vi ska kunna jobba åt det hållet så måste vi hemifrån under tiden.

Jaja, det får ju lösa sig på nåt sätt. Nånstans att ta vägen behöver vi iallafall ganska omgående, för vad det än blir för boende åt Sandra framöver så lär det inte gå särskilt fort.

Nog om det för nu. Jag fick en kommentar från Ulrika i inlägget ”Julplanering” och tackar för tipset att använda limpistol till pepparkakshuset. Jag skriver det här ifall det tipset kommer till användning av nån annan läsare, för det var ju smart. Även om det inte funkar för dom (Sandra, t.ex.) som vill äta av huset sen :)

Idag satsar vi på en vanlig jobbdag för Sandras del, men med anpassade och sänkta krav, förstås. Det där kan assistenterna så bra och det blir lugnare för Sandra att vi följer schemat än att ta bort saker hon är van vid. Det är bättre att jobba med enkla och korta uppgifter än att få en massa dötid om hon inte är sov-trött.

Det innebär en ledig dag för Göran och mig. Vi får se, det blir kanske en prommis i vinterlandskapet, för det hanns ju inte med igår. Ha det finemang!

.

Det tar aldrig slut

Vi har försökt att mota bort den negativa tröttheten genom att ta extra hand om oss ett par dagar. Sånt kan man inte få för mycket av när vardagen i övrigt är tung.

Precis innan vi började vår ledighet kom ett mail från vår LSS-handläggare. Hon hade fått sagt från sin chef (!) att vi inte får göra nån Individuell Plan förrän IVO är klara med vår anmälan. Alltså… Jag har snart inga ord längre, det är helt otroligt bara.

Anmälan gjordes i somras, och handlar om den dagliga verksamheten som dittills (och hittills) inte anpassas efter Sandras behov, som ni vet. Dom chefer som har hand om det svarar bara att dom inväntar IVO:s utredning innan dom eventuellt ska åtgärda något. Nu säger alltså LSS-handläggarens chef samma sak i ett helt annat, och nytt ärende. Dom har haft släktträff igen.

Sandra finns fortfarande…. Men har ingen plats. Och kan inte vänta, eller anpassa sig.

När vi anmälde till IVO första gången, så lyssnade dom bara på socialnämnden, som i sin tur bara lyssnade på chefen (socialnämnden är troligtvis med på släktträffarna) och då får ju så klart kommunen rätt. Dom kan ju hitta på vadsomhelst om ingen kollar upp det dom säger :( Så i slutändan ger en anmälan till IVO (den enda väg man som liten människa i behov kan gå för att få hjälp mot jättar) att kommunen istället får bevisat att dom inte behöver följa lagar eller anpassa nånting! Det ska bli väldigt intressant att se vad cheferna har lyckats ljuga ihop  i pågående ärende. Om det blir klart nån gång…

Så här sitter vi då med allt ansvar, och tiden går. Kommunen har det yttersta ansvaret för sina invånare (oavsett behov av assistans eller inte). Både vi föräldrar och Sandra är kommunens invånare (tyvärr)… Sandra är 21 år och har ju egentligen varken sysselsättning eller bostad, om vi bortser från vår egen akut-lösning hemma hos oss föräldrar. Vi kan ju inte gärna slänga ut henne på gatan!

Ang. bostadsanpassningen så är intyget från arbetsterapeuterna iallafall klart nu, sånär som på en liten justering. Alltid något. Så fort läkarintyget kommer ska ansökan in. Men egentligen vill vi ju att kommunen tar sitt ansvar, så vi föräldrar också har nånstans att bo. Det kommer dom ju inte göra, så vi är tvungna att lägga vår lilla energi på att få igenom anpassningen av vårt hem. Det kommer ta flera år innan vi kanske kan börja hoppas på ett någotsånär fungerande liv för Sandra. Förhoppningsvis har hon råd att bo kvar och vi kan bo i husbilen. Men en dag dör vi och kan inte hjälpa till att betala hennes utgifter längre.

Hade vi klarat att säkra Sandras framtid utan kommunens inblandning så hade vi sluppit slösa vår dyrbara energi på okompetenta idioter. Håhåjaja. Vi tar gärna hand om vår dotter, det är inte det. Men vi kommer ju troligtvis att dö före henne och då kan vi faktiskt inte ta hand om henne längre *surprise* Så vi måste ju se till att allt fungerar utan oss.

Nåja, vi har iallafall passat på att njuta av julen, faktiskt. Eftersom vi jobbar på julafton och när det är advent och lucia och nyår… och eftersom vi inte kan jula som vi vill när Sandra är hemma, så firar vi våra helger när vi har helg. Dvs när Sandra är på korttids. Så vi har ätit julmat, klementiner och choklad, tänt ljus, lyssnat på julmusik, ätit pepparkakor och druckit glögg så mycket vi bara har orkat ;)

Julmys i husbilen

Må gott!

.

Nya planeringar och funderingar

Fina, fina chaufför, vi saknar dig ♥ Igår kom hon förbi, den urgulliga chaufför som körde Sandra till och från skolan i alla år. Ja, nästan alla, utom precis i början. Så otroligt gullig och omtänksam och vi är så glada över den tryggheten under skolåren. Vi fick glass allihop, tack!

Sandra blev så klart jätteglad över att få träffa chauffören igen. Hon pratar om henne då och då, och saknar förstås hela skoltiden ibland. Det var ju en väldigt bra tid i Sandras liv, och efter den har Sandra inte fått det stöd hon behöver, och har rätt till. Men det vet ni ju redan och det börjar ordna upp sig för Sandra nu. Det är det viktigaste! Jag ville bara få fram att hon säkert saknar skoltiden.

Fast hon pratar inte lika mycket om skolan, och lärarna nu, och det beror troligtvis på att hon har det bra och att hon har dom allra bästa assistenter hon kan önska sig. Jag är så tacksam över det! Det betyder ju allt för mig och Göran, att det ska bli bra för Sandra. Så nu är det inte frustration och maktlöshet som lockar fram tårar, utan lättnad och tacksamhet :)

Det är en lång väg kvar, och vi hoppas att vi hinner medan vi lever. Lånet på huset måste väck, och driftkostnaderna måste helst ner. Vi måste räkna noga, så vi vet att Sandra kommer klara att bo kvar med sin inkomst när inte vi kan skjuta till det som fattas. Hon måste ju betala allt material för sin egen dagliga verksamhet också.

Sen måste huset anpassas bättre och jag vet inte om kommunen är ett ställe jag har lust att vända mig till. Men förhoppningsvis sitter inte dom personerna som har hand om det, på samma kafferep som alla andra idioter vi har haft kontakt med där. Fast man undrar ju… Vi har varken råd eller möjlighet att ordna alla anpassningar själva och det är några saker som vi inte ens vet om det går att få till.

Det är tur att vi har en husbil, så vi själva har någonstans att vara när andra ska ta över. För vi måste ut om det ska fungera att jobba framåt för Sandras skull. Vi skulle hellre lägga dom 2000 i månaden som campingen kommer gå på, till att få ner lånet på huset snabbare, men det är den bästa lösningen vi kan göra hursomhelst. Vi hoppas att vi får leva 10 år till. Så vi hinner med allt som måste hinnas.

Nåja, nog om det. Vi planerar vidare och det ska bli bra, helt enkelt! Idag är det vardag igen och Sandra har tagit sovmorgon (i skrivande stund iaf, vi får väl se hur länge det varar). Hon behöver nog sova ikapp sig lite efter en händelserik helg. Ja, med Sandras mått mätt, alltså. Andra tycker nog inte att det har hänt nånting. Lite paket, lite fika och lite besök, det är väldigt mycket för Sandra. Fast lagom ändå, om hon bara orkar, och det gjorde hon ju :)

Vi har inga planer den här korttidsledigheten utan ska väl handla och hinna prata lite med varandra. Jag önskar er en fin vecka!

.

Så anpassat det gick

Vi har varit på en liten ”Sandra-semester” några dagar med husbilen. Så anpassat vi kunde för att hon skulle fixa det, men det räckte inte hela vägen. Vi var ju medvetna om att hon redan var nerkörd efter tiden på dv, men att bara vara hemma och längta efter att semestern ska vara slut är ännu mer stressande för henne, så därför valde vi att åka iväg, trots allt.

Nu är det ju inte så att vi åker på semester hursomhelst, förstås. Allt är mycket noga planerat och genomtänkt först, särskilt när Sandra har slut på alla reserver. Husbilen anpassades förra året, och funkade bra då. Sandra har eget rum, med riktig dörr, en toalett med vanlig sits, och en separat dusch som går att fylla med lite vatten när hon ska tvätta sig. (Eller snarare när vi ska hjälpa henne att bli tvättad, förstås)

Förra året åkte vi till en camping som vi visste var tillräckligt stor och lugn för att fungera med Sandra. Vi valde en plats längst bort utan el, för att minska risken för trängsel och grannar. Det gick bra, men då hade Sandra en grund att stå på och var stabil.

Den här gången valde vi förstås bort camping helt, och hyrde en billig stuga som vi använde som vår egen campingplats. Vi bodde i husbilen och hade nära till vatten och el, och vi slapp grannar. Vi hade även med oss Sandras bil, så vi skulle kunna göra lite utflykter om det behovet dök upp, och för att kunna åka och handla utan att det störde Sandra så mycket.

Men det räckte inte. Toan har varit jättesvår, och magen har inte funkat alls. Halva dagarna har gått åt till att stressa upp sig inför varje toabesök och sen har det ändå inte funkat när det väl har varit dags. Sömnen har inte heller varit särskilt bra och dagarna har blivit övertrötta och gnälliga.

Ett par korta utflykter har vi gjort, och dom funkade tack vare stor anpassning och väldigt nerkortat. Här hälsar vi på några mycket goda vänner lite snabbt, bara för Sandras skull.

Sandra "kör" finaste vännerna en sväng till Gotland via Afrika. Lycka :)

Jag tror vi var där en kvart. Det ger ju fina minnen iallafall, även om det blir kort. Stort tack till hela fina familjen som bara accepterar oss som vi är, och anpassar och finns ♥

En av dagarna, när Sandra mådde lite bättre, tänkte vi grilla och lyxa till det lite extra med varsitt glas vin till Göran och mig. Vi har inte haft möjlighet till grillning så många gånger den här sommaren, ännu. När allt var klart satte sig Sandra vid bordet ute, och jag dukade ut det sista medan Göran gick till grillen.

Båda vände ryggen åt Sandra och på två sekunder välte ett glas med rödvin över hela bordet och ena stolen o dynan. Illvrål. Alltså, det gör ju absolut ingenting att det spills, det är sånt som händer och inget att stressa upp sig för, men i vår familj är det närapå katastrof. Sandra fixar inte sånt så vi gör ju allt för att undvika att det händer. Men, vi hinner inte vara där, några steg före alla händelser precis alltid.

När sånt händer får man inte reagera, för då blir utbrottet sju resor värre. Så jag hämtade bara lugnt en trasa och började torka medan Göran skulle lugna Sandra. Men hon hade ju redan fått ett utbrott och började kasta sig bakåt i stolen varpå den förstås brakar ihop…

Sandra blev livrädd och sen var det ju fullt ös medvetslös. Tack. Och. Lov. att Sandra inte hade några fingrar ivägen när stolen gick sönder. Det var bara att ta in damen och få henne lugn igen. Sen dukade vi om, inne och med kall mat, men grillat blev det iallafall ;)

Där rök nästan hela Sandras dagspott av energi.

Stugan hyrde vi en vecka, ja det är ju så det går till, men Sandra orkade ju förstås inte det utan vi kortade ner allt och åkte hem ett par dagar tidigare. Damen var skör och hade ingen vidare aptit när vi rastade på Mc: Drive i vanlig ordning.

Bästa platsen enligt Sandra

Sista biten hem var hon ledsen och hade ont i magen. Inte konstigt med tanke på att toarutinerna inte hade funkat nåt vidare. Vi kastade av oss skorna i hallen och tog oss ner i källaren direkt när vi kom hem, så hon fick det avklarat med allt vad det innebär av kvällsbad och hela den biten. Göran fick packa in det viktigaste från husbilen undertiden och sen var vi nog lika trötta allihop.

Idag ska vi väl ta igen oss lite, och få lite ordning på det som återstår. Vi måste se till att Sandra får en lugn helg så hon kommer iväg till korttids på måndag. Den ledigheten är både viktig och efterlängtad, nämligen.

Göran mår efter omständigheterna okay. Mörbultad med blå rygg och ganska mycket ondare än vanligt, men har inte ramlat fler gånger. Att få honom till en läkare är väl som att få en giraff att klättra i träd, eller nåt.. Men tack för upplysningen om det där med tia-attack. Jag kollade upp det och läste det för honom, sen får han ta eget ansvar. Lite oroligt var det när vi körde 40 mil igår, eftersom han var tvungen att köra ena bilen, men det gick bra.

Hare bäst!

.

S-E-M-E-S-T-E-R

Oj, vilken semester vi har haft, och oj, vad vi behövde den! Vi har inte ens saknat vardagen, och inte ens Sandra. Alltså, det är faktiskt så att vi bara har njutit av att vara vi två, fria att göra vad vi vill, när vi vill och om vi vill. Så är det. Men nu börjar saknaden komma krypande, det är ju två veckor sen vi sågs ♥

Och nu måste vi starta igång våra hjärnkontor igen, och återuppta det som vi inte har orkat lägga energi på alls den senaste tiden. Hemifrånflytten. Vi hade med oss både telefonnummer och anteckningar, och tänkte att vi i lugn och ro skulle hinna prata igenom hur vi ska göra. Men vi har inte ägnat det en enda tanke. Vi behövde verkligen koppla bort det helt ett tag. Ingen av oss orkade ens ta upp ämnet, och det var såå skönt!

Hur har vi haft det då? Och vad har vi gjort?

Vi kom iväg med husbilen, nästan som planerat. Bara en dag senare än vi först hade tänkt. Men huvudsaken vi kom iväg och långlediga var vi ju ändå. Det blev lite mindre stress, och det gjorde ju inget. Vi hann packa klart i lugn och ro när Sandra var lämnad på korttids några timmar senare än vad som först var sagt, och kom sen iväg morgonen efter.

Vi hade inte ens planerat vart vi skulle, mer än ”mot bra väder” och vi landade i Varberg. Vart vi skulle åka sen, och när, fick vi se vartefter, och det slutade med att vi stannade där vi var. För allt var så fantastiskt att vi inte ville åka därifrån. Vackert väder, vackra vyer och nära till centrum. Fina cykelbanor och en jättebra camping. Vad mer kan man önska sig?

Jag tror att vår semester förklaras bäst så här:

Må bäst!

(I nästa inlägg ska jag berätta hur vi förberedde Sandra, och hur det gick)

.