Så anpassat det gick

Vi har varit på en liten ”Sandra-semester” några dagar med husbilen. Så anpassat vi kunde för att hon skulle fixa det, men det räckte inte hela vägen. Vi var ju medvetna om att hon redan var nerkörd efter tiden på dv, men att bara vara hemma och längta efter att semestern ska vara slut är ännu mer stressande för henne, så därför valde vi att åka iväg, trots allt.

Nu är det ju inte så att vi åker på semester hursomhelst, förstås. Allt är mycket noga planerat och genomtänkt först, särskilt när Sandra har slut på alla reserver. Husbilen anpassades förra året, och funkade bra då. Sandra har eget rum, med riktig dörr, en toalett med vanlig sits, och en separat dusch som går att fylla med lite vatten när hon ska tvätta sig. (Eller snarare när vi ska hjälpa henne att bli tvättad, förstås)

Förra året åkte vi till en camping som vi visste var tillräckligt stor och lugn för att fungera med Sandra. Vi valde en plats längst bort utan el, för att minska risken för trängsel och grannar. Det gick bra, men då hade Sandra en grund att stå på och var stabil.

Den här gången valde vi förstås bort camping helt, och hyrde en billig stuga som vi använde som vår egen campingplats. Vi bodde i husbilen och hade nära till vatten och el, och vi slapp grannar. Vi hade även med oss Sandras bil, så vi skulle kunna göra lite utflykter om det behovet dök upp, och för att kunna åka och handla utan att det störde Sandra så mycket.

Men det räckte inte. Toan har varit jättesvår, och magen har inte funkat alls. Halva dagarna har gått åt till att stressa upp sig inför varje toabesök och sen har det ändå inte funkat när det väl har varit dags. Sömnen har inte heller varit särskilt bra och dagarna har blivit övertrötta och gnälliga.

Ett par korta utflykter har vi gjort, och dom funkade tack vare stor anpassning och väldigt nerkortat. Här hälsar vi på några mycket goda vänner lite snabbt, bara för Sandras skull.

Sandra "kör" finaste vännerna en sväng till Gotland via Afrika. Lycka :)

Jag tror vi var där en kvart. Det ger ju fina minnen iallafall, även om det blir kort. Stort tack till hela fina familjen som bara accepterar oss som vi är, och anpassar och finns ♥

En av dagarna, när Sandra mådde lite bättre, tänkte vi grilla och lyxa till det lite extra med varsitt glas vin till Göran och mig. Vi har inte haft möjlighet till grillning så många gånger den här sommaren, ännu. När allt var klart satte sig Sandra vid bordet ute, och jag dukade ut det sista medan Göran gick till grillen.

Båda vände ryggen åt Sandra och på två sekunder välte ett glas med rödvin över hela bordet och ena stolen o dynan. Illvrål. Alltså, det gör ju absolut ingenting att det spills, det är sånt som händer och inget att stressa upp sig för, men i vår familj är det närapå katastrof. Sandra fixar inte sånt så vi gör ju allt för att undvika att det händer. Men, vi hinner inte vara där, några steg före alla händelser precis alltid.

När sånt händer får man inte reagera, för då blir utbrottet sju resor värre. Så jag hämtade bara lugnt en trasa och började torka medan Göran skulle lugna Sandra. Men hon hade ju redan fått ett utbrott och började kasta sig bakåt i stolen varpå den förstås brakar ihop…

Sandra blev livrädd och sen var det ju fullt ös medvetslös. Tack. Och. Lov. att Sandra inte hade några fingrar ivägen när stolen gick sönder. Det var bara att ta in damen och få henne lugn igen. Sen dukade vi om, inne och med kall mat, men grillat blev det iallafall ;)

Där rök nästan hela Sandras dagspott av energi.

Stugan hyrde vi en vecka, ja det är ju så det går till, men Sandra orkade ju förstås inte det utan vi kortade ner allt och åkte hem ett par dagar tidigare. Damen var skör och hade ingen vidare aptit när vi rastade på Mc: Drive i vanlig ordning.

Bästa platsen enligt Sandra

Sista biten hem var hon ledsen och hade ont i magen. Inte konstigt med tanke på att toarutinerna inte hade funkat nåt vidare. Vi kastade av oss skorna i hallen och tog oss ner i källaren direkt när vi kom hem, så hon fick det avklarat med allt vad det innebär av kvällsbad och hela den biten. Göran fick packa in det viktigaste från husbilen undertiden och sen var vi nog lika trötta allihop.

Idag ska vi väl ta igen oss lite, och få lite ordning på det som återstår. Vi måste se till att Sandra får en lugn helg så hon kommer iväg till korttids på måndag. Den ledigheten är både viktig och efterlängtad, nämligen.

Göran mår efter omständigheterna okay. Mörbultad med blå rygg och ganska mycket ondare än vanligt, men har inte ramlat fler gånger. Att få honom till en läkare är väl som att få en giraff att klättra i träd, eller nåt.. Men tack för upplysningen om det där med tia-attack. Jag kollade upp det och läste det för honom, sen får han ta eget ansvar. Lite oroligt var det när vi körde 40 mil igår, eftersom han var tvungen att köra ena bilen, men det gick bra.

Hare bäst!

.