Svajigt

Gårdagen var skör. Det har varit många nyheter att ta in för Sandra, och hon längtar väldigt mycket efter sina assistenter. Självklart märker hon också av att vi stökar i källaren, men det är ju inte mycket att göra åt. Det måste bli klart och Sandra är hemma, så det är bara att göra det så smidigt det går.

Jag hade ett samtal med sjukvården att klara av, och skulle bli uppringd halv tolv. Samtal är ju också sånt vi undviker när Sandra är hemma, men måste man så måste man ju. Jag sa till Göran att han skulle vara beredd så jag skulle kunna ta samtalet.

Vi skrapade potatis strax innan jag skulle bli uppringd, och plötsligt håller Sandra på att ramla ihop, vit i ansiktet och skrek ”Det snurrar inte i huvet” (vilket betydde att det var just det som hände, förstås) Just då ringde min telefon, hejåhå! Men Göran kom till undsättning så jag kunde ta samtalet som var snabbt avklarat med lugnande besked, tack för det.

Sandra svimmade aldrig, men var blek om nosen ett bra tag. Hon fick i sig vatten och en chokladbit, och efter maten mådde hon lite bättre. Men vi fortsatte förstås att ta det lugnt.

På eftermiddagen kom leveransen från IKEA, och nu har vi allt som behövs, av det viktigaste iallafall. I nästa inlägg kan jag nog visa er ett resultat, tror jag. Småfixande kommer vi ha ett tag, och justeringar kommer det säkert att bli, men dom stora, och synliga, sakerna är i stort sett klara nu.

Idag blir det veckohandling, och eftersom Göran knappt kan röra sig så åker jag på den. Nu gör inte det jättemycket, för jag älskar att Spotifya för mig själv i bilen, och shopping är rätt skoj det med. Inte just mathandling kanske, men man kan inte få allt ;)

Det var allt för denna gången. Sandra höll sig stabil tills det var sovdags igår, och allt flöt på som det skulle. Ni får ha en kanoners dag!

.