onsdag 22 juli 2015

Hus med möjligheter

Vi är ju väldigt tacksamma över att vi bor i det hus vi bor i, men vi hade ingen aning om det när vi köpte huset.

Från början var det två lägenheter, så svärfar bodde på övervåningen när han levde. Sen gjordes hela huset om till en enfamiljsvilla och det har varit väldigt bra med alla utrymmen genom åren.

Och så nu, när vi kan göra om källarplanet till en egen Daglig verksamhet åt Sandra. Hur hade det gått annars?

Men det har varit mycket jobb och ganska stora kostnader för att få till det så bra vi kan. Det är såklart värt allt, och eftersom det var enda möjligheten så är det som det är. Utan verksamhet och utan anpassning funkar det ju inte.

Det går ju an så länge vi föräldrar finns, men det är klart att det känns oroligt inför framtiden. Vi kommer ju inte alltid att finnas till hands, och hur ska det gå då? När man inte passar in i det som erbjuds av hjälp, boenden och verksamheter, så finns ju inga alternativ. Allt bygger på gemenskap och det tas förgivet att alla trivs bäst tillsammans… Det oroar.

Men än så länge gör vi vad vi kan för att Sandra ska få må bra utefter sina behov och förutsättningar. Det känns så himla viktigt, inför framtiden, att hon har assistenter som kan henne och vet vilket bemötande, och vilka anpassningar hon behöver.

Nåja, en sak i taget och nu ska ni få se vad vi har pysslat med i sommar. I den mån vi har kunnat utan att oroa Sandra för mycket.

Det här utrymmet har varit som en slags ”hall” eller vad man ska säga. Det är precis när man kommer ner för källartrappan, och när vi köpte huset stod det en oljepanna där.

Före

Nu har vi gjort iordning det utrymmet åt assistenterna, där dom kan ha allt material och förbereda alla Sandras arbeten. Här var också enda platsen vi hade att klämma in ett litet kylskåp, en micro och en kaffebryggare. Vi har också hängt upp draperier, så det går att dra för oroliga synintryck när Sandra ska gå förbi.

Efter

Saker som har tagit tid, men som inte syns, är ju eldragningar, lampor och kontakter. Och lite sånt där som inte jag begriper mig på så mycket, som att propparna ska räcka till dom saker som ska användas och sånt.


I nästa rum var det en tvättstuga från början, men vi gjorde om det till ett gästrum.

Före

Före

Det är det rummet vi nu har gjort iordning till Sandras ”jobb-rum” som ser ungefär ut som hennes rum hon hade i skolan, och det rum hon hade på det senaste dv. Här ser man hennes ”jobbar-bord” schemat och flano-tavlan.

Efter

Det ska till element innan vintern också, så fort vi hinner. Till dess står det ett fristående där och värmer upp lite.

Här har vi matbordet och en omgjord garderob med lite material som ska vara tillgängligt för Sandra.

Efter

Hon kan inte ha för mycket saker synliga, så här är bara sånt som hon kan ta fram när hon har möjlighet att välja lite vad hon vill göra. Mest kravlösa saker som att klippa i kataloger eller rita. I lådorna finns det sånt som hon kan ta fram när hon t.ex. behöver vila eller har rast. Dockor, lego och böcker t.ex.

Dörren som är öppen går till ingången. Det blir en slags hall där vi har vårt hobbyrum. Det rummet går att använda för Sandra och assistenterna också, om dom vill göra nåt där ett sånt utrymme underlättar. Snickra och måla och sånt.

Det som skiljer mest är att Sandra nu har möjlighet att vila när hon behöver det, och att det finns både säng och tv med dvd. Nåt sånt fanns inte på dv, och det måste finnas när Sandra blir trött-sjuk.

Efter

I vår lilla tvättstuga har vi rensat lite och där finns nu möjlighet att diska och ha lite porslin. Tvätta går förstås också bra här, när Sandra är redo för sån träning. (Torkrum har vi bredvid, så det hänger ingen tvätt i det här rummet)


Det finns också toalett och badrum i källarplanet, så den enda gången dom behöver gå upp i huset är när dom behöver tillgång till ett riktigt kök.

Ja, det var en liten rundtur i vår källare. Småfixande är kvar, och justeringar kommer det att bli när vi har kommit igång lite och märker vad som funkar och inte. Men i det stora hela har vi nog fått till det ganska bra.

Nu gäller det bara att sysselsätta Sandra lite lagom under veckan, så hon inte ligger sjuk när den stora dagen hon har längtat efter väl kommer. Igår mådde hon inget vidare och det är ju inte så konstigt med tanke på omständigheterna. Det tar väldigt mycket energi av henne att bara längta. Sen allt stök på det, och ingen ordentlig struktur som hon behöver. Att vara hemma för länge är inget för henne.

Jag önskar er en fin dag!

.

3 kommentarer:

Johannes mamma sa...

Det här kommer att bli toppenbra för Sandra!
Nä, alla trivs inte att vara tillsammans... man blir nästan dumförklarad och antisocial när man pratar om detta.
Men vissa människor har inte det behovet av social kontakt som samhället förutsätter att alla människor har.
Vilken tur att ert hus rymde såna möjligheter. Lycka Till!

Annelie L sa...

Så himla bra och fint det blivit, det kommer att bli toppen för Sandra och hennes dagliga verksamhet. Tänk vilken tur att ni är så kreativa och duktiga. Kram finaste

Anonym sa...

Millan i skåne: Åh, vad bra ni gjort det i källaren. Vilket jobb ni har lagt ner :)