lördag 25 juli 2015

Nattliga planeringar

Det funkar ganska bra här, med sänkta krav. Sandra längtar väldigt mycket efter sina assistenter och har inte nämnt så mycket om några andra förändringar. Inga frågor om ”jobbet i källaren” utan bara räkna dagarna till hon får träffa assistenterna.


Vi tror alla att det här kommer bli jättebra, men det får förstås bli en inkörningsperiod. Grunderna har vi, och arbetssättet kommer bli som tidigare, även om vi backar rejält förstås. Skynda långsamt är vad som gäller för att undvika bakslag. Men bra kommer det att bli, och möjligheterna är många. Inga hinder och andra att ta hänsyn till. Sandra kommer att kunna utvecklas istället för att gå bakåt och må dåligt. Det känns toppen!

Sen hoppas vi förstås att hon får byta kommun, utan mer tjafsande, och att hon kan flytta hemifrån inom rimlig tid. Jag hoppas också att vi kan lämna den här kommunen helt när Sandra väl har flyttat. Och, givetvis, att Sandras liv ska fungera utan oss… Det är faktiskt det enda som är riktigt viktigt.


Men en sak i taget. Vi har ju överklagat avslaget på förhandsbesked och kan i nuläget bara vänta på nytt beslut. Till dess har vi andra planeringar att koncentrera oss på. Inatt vaknade jag klockan ett (!) och efter tre timmar var jag både pigg och hungrig, så då gick jag upp och fixade nya schemabilder som jag kom på behövdes. Efter ytterligare ett par timmar var jag inte alls särskilt pigg längre… Det var så dags då.

Jaja, det kommer bli ordning på både ledigheter och sovtider när allt börjar flyta som det ska. Jag överlever några vakennätter då och då och är inte så van att sova jättemycket, precis. Det kommer ju nya nätter hela tiden.

Grejorna till handikapp-anpassningen här hemma kom häromdagen, så Göran har satt upp stöd vid en av toaletterna nu. Resten sätter han nog upp i lugn och ro när Sandra är på korttids. Läget är inte akut längre, men kan ju bli igen så nästa gång är vi förberedda och kan iallafall hjälpa Sandra lite lättare. Nu är det bara den livsfarliga trappan kvar att klura ut nån lösning till. Vi hade lite idéer, men får inte till det på nåt smidigt sätt. Är det för krångligt så kan vi ju inte använda det, så det gäller att komma på nåt smart… (?)


Men i dagsläget mår Sandra mycket bättre igen, även om hon fortfarande behöver hjälp i källartrappan. Häromdagen trampade hon lite snett och blev förstås livrädd. Vilken tur att det var nedersta trappsteget så jag stod stadigt på golvet när hon slängde sin tyngd på mig. Ja, en lösning är nödvändig, men inte enkel. Sandra klarar inte att ha hjälpmedel till sig i en trappa, så det måste vara nåt stöd endast för assistenterna. Jag tror ju knappast att det finns nåt, så vi får använda fantasin och försöka tillverka nåt själva.

Undrar vad vi ska göra sen, när vi får mer ledigheter och mindre att göra på samma gång? Ett till projekt har vi iallafall… Sandras fyra blommor kommer nog inte att ta sig ens med supernäring.


Men krukorna är fina ;)

Nu är snart chipsskålarna slut och min bonus-rast med. Dags för tv-soffan innan kvällsprocedurerna tar vid här.

Jag önskar er en fin kväll.

.

Inga kommentarer: