Vila och festligheter

Gårdagen blev en vilodag, och det behövdes verkligen. Till kvällen var det julbord med bästa assistansbolaget, och vi var egentligen på tok för trötta, men man ställer ju bara inte in sånt.

Det var meningen att vi skulle tagit husbilen ett par nätter, och campat i närheten av festligheterna, men det orkade vi inte! Jag skulle helst vilja gå i ide ett tag, faktiskt. Men vi hade trevligt, och maten var god. Roligheter ger ju också energi, om man bara orkar ta sig iväg.

Vi blev inte så sena, och det var skönt. Inatt har jag sovit utan snurrande tankar och idag känner jag mig ganska utvilad faktiskt J Jag fortsätter väl att ladda med Spotify tills Sandra kommer hem i eftermiddag.

Tanja undrar vad det är för musik jag laddar mina batterier med. Det är en salig blandning, så det kan jag inte riktigt svara på. Men mycket svenskt är det, och för tillfället väldigt mycket ’Så mycket bättre’.

Ni får ha en fin dag!

.

Ensam en stund

Det blir inte så mycket tid över att blogga på nu när Göran är bortrest. Visserligen har Jane hand om Sandra på dagarna, men då måste jag passa på att hinna förbereda så allt ska flyta så bra det går sen när jag tar över och är själv med ansvaret.

Igår var vi hos tandläkaren med Sandra och Jane följde med för att se hur det fungerar. Sandra är så otroligt duktig hos tandläkaren och klarar att få tänderna putsade och lackade utan några större problem.

Behövs det större åtgärder, som röntgen, så måste hon till specialisttandvården, och får hon hål så behöver hon sövas. Men enklare saker funkar jättebra med vår superduktiga tandhygienist.

Idag är Sandra hos Jane och det innebär lite mer egentid för mig. Måstena är i stort sett klara så nu tänker jag bara njuta av ensamheten så länge den varar. På söndag kommer Jane hit en stund så jag kan packa korttidsväskan och fixa lite sånt som är svårt att hinna annars.

Sandra har haft ett par bra dagar så här långt och hon är pigg och glad vilket gör det hela väldigt mycket enklare. Men visst är det intensivt och det vill till att man har flyt i allt som ska göras för att det ska funka bra.

Så bloggandet prioriteras förstås inte nu när jag har viktigare måsten att hinna, men nu har ni fått en lägesrapport iaf och jag återkommer ju när det är lite lugnare här. Göran kommer hem på måndag kväll och sen finns det mer tid över för annat än det viktigaste igen.

Jag avslutar med ett par foton från vår superhärliga träff vi hade i början av veckan och en länk till Bellan HÄR där ni kan läsa mer om den.

Vi försöker lista ut spelreglerna, det slutar med att vi hittar på egna

Det här fina halsbadet fick jag bl.a. :)

Tack till hela härliga gänget, även om det var flera av oss som inte kunde vara med den här gången. Det är ju extra svårt på vardagar för dom flesta, men vi lär ju smida nya planer på fler träffar framöver.

En härlig bukett med vår från tjejerna

Jag återkommer när jag har tid. Ha det gott!

.

Festnätter och oviss ledighet

Gårdagen bjöd på både bad- och grillväder, men inte bad- och grillhumör, så vi blev inne hela fm. Sandra ville klippa och klistra och inte ens att skrapa potatis lockade henne. Så hon fick pyssla med sina tidningar och ett limstift vid köksbordet medan jag lagade maten och sen åt vi inne och låtsades inte om solen som strålade utanför fönstret.

Lika bra det, för det brukar inte bli trevligt att gå ut när humöret är fullt av låsningar. Det blir så utbrottigt då och det är lugnast att inte ställa några som helst krav. Såna dagar räcker det att ta sig ut eller in, ta på skor eller gå på toa, för att Sandra ska känna krav. Det kan bli ganska många utbrott om man inte skalar av det som går att skala av.

Eftersom damen fick vara rätt mycket ifred, förutom sånt som man inte kan låta bli att göra, så blev dagen ganska lugn. Men efter maten ville hon ut, trots allt, så Göran följde med så hon fick blåsta såpbubblor en liten lagom stund. Det gick faktiskt riktigt bra och blev inte ens utbrott när det var dags att gå in.

Varma härliga ljumma kvällar och nätter lockar ut glada människor som spelar och skrattar på våra vardagliga sovtider. Det är ju jättetrevligt, och jag hade också gärna suttit ute och skrattat med vänner istället för att hoppas att det blir tyst innan det slår över här hemma.

Fönstren behöver helst vara öppna i den här värmen, men igår var vi tvungna att stänga dom. På tok för varmt, eller vaken av festandet, det var liksom vad vi hade att välja på. Det är ju inget att göra åt och vi kan ju inte förbjuda folk att ha skoj om sommarnätterna. Men nu hjälpte det inte så mycket att stänga fönstren för det liksom skallrade i väggarna.

Jag är ganska tolerant mot det mesta, faktiskt och klagar inte i första taget över att folk lever normala liv och har roligt. Men man måste ju ta lite hänsyn även på sommarnätter och man kan ju festa med lite normalare volym…

Det visade sig att det var en arrangerad fest, och det hade dom förra sommaren också, med lika högt dunkande natten igenom. När klockan var halv fem blev det tyst i Sandras rum, äntligen. Till dess hade damen inte sovit en blund men varit orolig, blött näsblod och velat gå upp ett antal gånger. Det blir ingen rolig dag idag. Suck.

Jag brukar gilla läget för det mesta, men det finns en gräns för mig med. Natten innan hade några ungdomar en vanlig fest på gatan nedanför. Dom spelade, skrattade och vrålade en del, så som man gör när man sitter ute på varma sommarnätter, och vid ettiden var det tyst. Bara för att jämföra, så ni inte tror att jag gnäller över lite vanligt festande, som också stör Sandra, men som vi inte säger något om för det är ju självklart att folk får ha kul…

Jaja, det är som det är och snart blir det en kall vinter att gnälla över istället ;) Så mycket mer har det iaf inte hänt här och idag ska jag ju packa korttidsväskan inför morgondagen, och hoppas att damen kommer iväg som hon ska efter en sån här dygnsomvandlare... Göran ska ju jobba hela veckan och jag hade först tänkt åka till Stockholm, men jag tror att jag skippar det, faktiskt.

Jag har inte bestämt mig riktigt, men det lutar åt det. Eftersom jag inte är jättetänd på att åka så har jag inte ansträngt mig nåt vidare att hitta nån att träffa där, och ensam är inte lika roligt. Det lockar faktiskt mycket mer att passa på att njuta av egentiden hemma, för det händer inte alltför ofta nu när Göran inte jobbar lika mycket som förr om åren.

Jag har lite andra planer och saker som är bra att hinna när jag har tid, så det kommer just inte gå nån nöd på mig. Det finns ju alltid en ”att-göra-lista” med saker ”att-göra-sen-nån-gång” som man kan beta av lite.

Sen planerar jag att åka och kolla på en häst som vi har tänkt att Sandra ska få provrida på senare i sommar, genom assistansbolaget. Det är alltid bra att kolla läget först, eftersom det är första gången hon ska få rida just där. Vi hoppas sen att det kommer funka att hon rider lite kontinuerligt med sin assistent, men vi får se hur det går, som sagt. En sak i taget.

Från det ena till det andra. Ibland blir texten i sista stycket större än texten i övriga blogginlägget av nån märklig anledning som jag inte förstår mig på. Det går inte att ändra, eller jag har iaf inte kommit på hur man gör. Så nu har jag tagit bort mallen jag har haft som automatiskt avslutar mina inlägg med en kram, så får vi se om det hjälper. Är det nån som vet varför det blir så, och hur man undviker det, så får ni gärna berätta det för mig.

Det var väl allt för nu så jag önskar er en fin söndag, helt enkelt!

Legofest

Igår var det en bra dag. Visserligen gick det ganska mycket i ett hela tiden, men Sandra var på bra humör och gick ju t.o.m. in i sitt rum själv en stund efter maten, precis lagom så jag hann hälla i mig lite kaffe och få klart gårdagens inlägg.

Sen ville hon ha sällskap så det blev lego för hela slanten hela eftermiddagen. Lugnt och mysigt var det ju, men nåt annat blev inte gjort, precis.

Sandra hälsar på hemma hos taxi-chauffören

Korttidsväskan går inte att packa när Sandra är i sitt rum, så den måste jag ta itu med idag. Ridväskan ska också packas, om vi inte hinner få meddelande från läraren i skolan innan jag hinner börja med den, så vi får reda på om hon är frisk och det blir ridning eller inte. Jag hoppas ju det, för det är väl ungefär vad Sandra har pratat om sen hon kom hem i fredags.

Adorno (vet ej stavningen, Maria) får vänta i stallet

Idag ville Sandra gå ut, så jag hoppas det blir väder för det så jag kan få väskorna packade här i lugn och ro. Jag måste ju ha en plan B klar, utifall det står i meddelandet att det inte blir nån ridning, så det får bli en hög med ridkläder framlagt så länge, och en hög med andra kläder gömt.

För får Sandra reda på att det ”kanske inte blir ridning om Maria är sjuk” så blir hon jätteorolig. Får hon beskedet när vi vet, så blir hon bara besviken om det inte blir nåt, och det är en väldans skillnad. Dessutom händer ingenting än fortsatt ”längtar till ridningen” om det blir ridning som planerat, och det vore ju det bästa.

Här är det morgonrutiner mellan raderna, fast det är ju inget som syns när inlägget är klart. Lite okoncentrerat känns det iaf, men så blir det när jag prioriterar att sova lite längre på morgnarna, och för det mesta har jag ju inlägget nästan klart redan kvällen innan, men igår hanns det inte med så mycket mer än att få gårdagens inlägg färdigt.

Hos taxi-chauffören är det fest

Jag önskar er en fin söndag!

♥ Kram ♥

Viktiga möten och mordmysterier

I måndags åkte vi med husbilen till en grannort där alla aktiviteter var samlade ett par dagar, så det passade ju bra. Tyvärr blev mötet med rektorn uppskjutet en vecka pga sjukdom, men det är ju ingen katastrof. Fast det hade varit lite skönt att få det gjort, och slippa åka på möte nästa ledighet också.

Sune på husbilsäventyr

 

Men vi träffade iaf assistansbolaget och hade en genomgång av ytterligare timmar som ska sökas, så nu är det bara att hoppas att det går igenom först och främst.

Så pratade vi om lite annat, bl.a. att Sandra inte kommer att fixa färdtjänst. Hon har ju haft det jättebra med en och samma gulliga taxi-chaufför till och från skolan (och fritids) varje dag och det har funkat jättebra, men kommer ju ändras när det blir färdtjänst. Alternativet skulle då vara att Sandra har bil, så vi ska söka bilstöd och se om vi kan få igenom det eftersom det handlar om att hon ska kunna ta sig till sin dagliga verksamhet framöver.

Efter mötet åkte vi till campingen och njöt av husbilsmys och lite promenader, och igår kväll var det personalfest med bästa assistansbolaget. Det var jätteroligt för det skedde ett mord som vi skulle lösa under kvällen…

 

Alla fick olika karaktärer och uppgifter och jag skulle spela en som inte var så central i själva historien och det gjorde det väl lite svårt att veta vem jag skulle fråga om vad, liksom. Men roligt var det ändå och några gick in ordentligt i sina roller, så det blev lite som teater, och bara det var ju kul även om jag mer tittade än deltog.

Värmepumpen funkar ju inte, så hade det varit mer väder för årstiden, dvs kallare, så hade vi inte kunnat åka. Göran måste nämligen ner och sätta igång pannan med jämna mellanrum då den stannar. Men nu kommer dom och kollar den på fredag, så vi hoppas att dom kommer på vad det är som felar nu innan det blir vinterväder ute.

Alltså var det ju rätt utkylt här när vi kom hem, men plusgrader iaf. Göran fick igång pannan så vi får varmvatten innan Sandra ska bada och duscha ikväll, och i kaminen brinner det för fullt.

 

Det blir lite slappa här nu ett tag innan Sandra kommer hem och imorrn är hon ledig för då ska vi till öronmottagningen och hoppas få hjälp med propparna som vi inte fixar att få bort på annat sätt. Ni får gärna hålla lite tummar för att det går bra och vi slipper söva henne.

Ha en fortsatt fin vecka!

♥ Kram ♥

Hotta brudar och överfallen Magnus Uggla

Sandra kom iväg som hon skulle i fredags och sen blev det fart här. Vid tiotiden kom två av tjejerna som jag skulle åka med och vi hann med en snabbfika innan det bar iväg mot Västerås.

 

Väl där mötte vi upp några till för en lunch och sen droppade resten in vartefter och vi var sammanlagt 14 härliga tjejer som hade en toppenkväll på Ladies Night, och tio av oss hade bordsplacering eftersom vi skulle äta också.

 

Innan vi satte oss på våra platser så ville jag bli fotad bredvid Magnus Uggla, i brist på den riktiga Ugglan, förstås.

Vad gör Nina då?? Jodå, backar så jag ska komma riktigt nära och snubblar förstås, varpå jag plötsligt ligger och krälar på golvet med Uggla under mig! Så det var väl lite tur att det inte var den riktiga Ugglan, trots allt…

 

Nåja, jag är mest tacksam över att tjejen som skulle fota mig bredvid Magnus Uggla bröt ihop och glömde fota när jag krälade runt på golvet ;)

Maten var väl okay, det var ju ingen restaurang vi var på.

 

Men showen var desto bättre, vilket drag! Och Magnus Uggla var kanonbra! Jag ska inte avslöja så mycket ifall det är nån läsare som ska se showen, men här är iaf en bild på hela gänget.

 

Innan vi somnade satte vi oss en stund i hotellbaren, men jag tror alla var lika trötta, för det blev inte så sent för dom flesta av oss.

 

Det enda som känds trist var att det gick på tok för fort och vi inte hann prata så mycket som vi ville. Förhoppningsvis kan vi ses om inte alltför länge igen och åtgärda den saken.

Vid frukostbordet försökte vi hinna prata så mycket som möjligt innan det var dags att säga hej då efter ett helt fantastiskt dygn.

 

Jag fick skjuts hem av samma goa tjejer som hämtade mig i fredags och på vägen ringde Göran och frågade när vi trodde att vi skulle vara framme. Sandra ville nämligen säga hej till tjejerna… Det ordnade vi förstås, till Sandras stora glädje :) Och vi blev nog glada allihop över att hon kom på en sån sak själv.

Men damen var trött och fredagen hade varit jobbig, även om det hade gått bra med allt. När Sandra kom från skolan hade hon varit alldeles grå i ansiktet och jag är glad att det gick bra trots allt. Det är ju inte så lätt att vara själv med henne om hon inte mår bra.

Gårdagen gick bra den med, även om damen fortfarande var trött. Och trött var jag också så jag slocknade ganska ovaggad när jag väl kom i säng.

Med andra ord blir det en mycket lugn dag idag. Må så gott!

♥ Kram ♥

Lever livet och har det bra :)

Jahopp, då var det vardag igen då, men imorrn är det redan helg. Inte alla som har två helger på samma vecka och dessutom ledigt mellan helgerna :) Ja, ledig mellan helgerna är jag ju inte varje vecka, precis. Det var första gången på väldigt länge som Göran hade ansvaret på morgonen en skoldag. Så det var allt lite spännande att se hur det skulle gå.

Inte så att jag tvivlade på att Göran skulle fixa det, utan mer att Sandra skulle reagera på förändringen. Samtidigt vet jag att hon har en bra grundtrygghet nu, och klarar förändringar om dom inte sker för ofta, och är förberedda ordentligt. (Förberedda av oss vuxna alltså, Sandra får ju i regel inte veta något innan) Då tycker hon oftast bara att det är roligt.

Och bra hade det gått, alltihop. Sandra har varit strålande glad och alla rutiner har funkat utan minsta bekymmer. Så skönt att det funkar med ändrade rutiner och olika personer nu, för så har det ju inte alltid varit. Men tack vare att vi har varit lyhörda på Sandra och inte stressat fram något, utan låtit henne bli trygg i det lilla, lilla först innan vi har byggt på, ja då har hon en stabil grund att stå på och faller inte när det blåser till lite.

Nån som vet vad det här är för sort?

Hur har då jag haft det? Ja, alltså helt fantastiskt kul och inte helt nyktert frampå nattkröken…  Först blev jag hämtad på campingen där jag hade installerat mig i husbilen och vi hade en liten ”förfest” med glögg och pepparkakor och lite annat smått och gott.

Efter det blev det buss till ett mysigt ställe och vi var väl ca 25 pers. Väl framme blev det välkomstdricka, vad man nu ville ha av vin, öl eller cider innan vi delades in i lag och hade en slags 5-kamp kan man väl kalla det. Jätteskoj var det :)

På det blev det en supergod trerätters med hemgjord ravioli och trumpetsvamp till förrätt, vildsvin till varmrätt och efterrättsbuffé och ostbricka till efterrätt. Ja, sen var man ju ganska mätt, kan man säga.

Vildsvin med morotspuré

Några av oss fortsatte festandet på krogen men vid ettiden rullade taxin in på campingen och jag somnade gott efter en mycket trevlig kväll.

Stort tack till Svensk Personlig Assistans som är så mån om sin personal och fixar så bra. Man känner sig uppskattad och har en så fin samhörighet som betyder väldigt mycket när man annars har ett ganska ensamt jobb. Jag är så glad att vi har er!

För övrigt har min förkylning fått ny fart, så det blir en lugn dag idag. Göran ska jobba och Sandra ska till skolan och jag ska ringa och säga ifrån eventuella vikariat för dagen. Jag är inte så pigg men det beror inte på festande längre ;)

Önskar er en fin dag och skön helg!

♥ Kram ♥

Bloggtorka?

Jahaja, jag vet inte om jag har tappat lusten till bloggandet eller om det bara är tillfälligt. Jag har inte ro att varken läsa eller skriva och det i sin tur gör väl att andra tappar intresset för att läsa här. Men jag får se om lusten återvänder så småningom eller om jag har bloggat klart. Det visar sig. Det är ju ingen idé att skriva om lusten inte finns för då blir det nog inget bra.

Hursomhelst så är allt bra här. Göran och Sandra tycks ha sluppit mina baciller, och det tackar vi ju för. Själv mår jag mycket bättre nu och är nog snart helt frisk igen. Hostan på nätterna var värst när Sandra var på korttids, och det var ju tur det, så slapp hon bli störd :)

Det har ju inte hänt så mycket här när man mest har varit sjuk och kanske är det därför jag inte har så stor blogglust. Vi har inget planerat i helgen heller men på måndag händer det äntligen nåt.

Nåt som vi har väntat läääänge på. Men jag vågar väl inte riktigt tro på det förrän jag ser det. Dom ska komma från Hab med Sandras datahjälpmedel! Det ni :) Det ska bli kul att börja jobba med det sen. Meningen är att Sandra, iaf på helgerna, ska kunna ”skriva” lite vad hon har gjort och skicka med till skolan.

Sen har jag nog lite att berätta för er, om hur det fungerar, gissar jag. Spännande och roligt ska det bli hursomhelst.

Jag vet att några av mina vänner väntar på ”Halv åtta hos oss” och det kommer. När vi är ikapp med allt och har orken, för det har varit nånting hela tiden tycker jag, och har det inte varit nåt så är det nåt annat som man måste passa på med.

Kommande korttids-ledighet lär ju gå åt till dataprogrammet, för det måste vara färdigt att använda när Sandra ska prova det. Då måste jag ha allt förberett och själv ha lärt mig hur det fungerar. Så ska det läggas in bilder också, och det har jag ingen aning om hur man gör, men det ska dom väl visa mig på måndag.

Sen måste det städas lite i vanlig ordning. Och handlas. Och på onsdag ska jag iväg med husbilen och roa mig så då får Göran ta emot Sandra och ansvara för hela ruljangsen fram till torsdag förmiddag sisådär, när jag troligtvis kommer hem igen.

Jag ska på personalfest genom assistansbolaget och den här gången gick det inte att ordna med korttids så då får vi dela på oss. Att Göran skulle jobba och jag festa var ju givet och inget svårt val alls, det är ju jag som lägger schemat här hemma ;)

Närå, vi turas om när vi måste dela oss. Men oftast tycker Göran att han lika gärna kan vara hemma för han vet hur gärna jag vill roa mig. Så Göran gör andra saker, som att åka iväg med husbilen på minisemester då och då, t.ex.

Sedärja, jag lyckades få ihop ett inlägg iaf. Ha nu en skön helg!

♥ Kram ♥

Skoj, skoj

Kikar in en snabbis innan jag sjunker ner i TV-soffan för kvällen. Vi har varit på Gästabudsmiddag i Nyköping, och det var bland det roligaste jag varit på. Jag skratta så jag hade ont i hela ansiktet! Rekommenderas varmt till lite större sällskap! Klicka HÄR för att läsa mer om det.

Nu är jag lite trött, så jag återkommer imorrn. Ha det fint så länge!
Kram!

Flyttankar

Jag var ju och hämtade Sandra på fm igår och det gick väl bra. Hon började storgråta när hon såg mig, men det gick snart över. Det är inte lätt att hantera känslorna alla gånger :)

Hon har haft det bra men längtat hem en hel del, och i fredags var en jobbig dag för henne. Då grät hon mycket efter mamma, vilket känns sådär… Jag blir glad när hon klarar att förmedla sina känslor, det är stort! Men det är tur att det är några år kvar tills hon ska flytta hemifrån, hujedamej!

Jag menar, det går ju inte att förklara det där för henne. I Sandras värld ska det se ut som det gör för alltid. Vi ska alltid finnas för henne. Så det stora steget att flytta hemifrån kommer att bli jobbigt för oss alla. Men det bästa är nog ändå att det sker i samband med att skolan slutar och daglig verksamhet tar över.

Eftersom vi ännu inte vet i vilken kommun Sandra kommer att bo, ens i vilken del av Sverige, så vill vi ju helst att det inte blir onödiga flyttar och byten. Därför är det bäst om det blir en smidig övergång när skolan slutar, om allt är klart till dess. D.v.s. om vi har hittat ett bra boende till dess.

Det skulle innebära att damen flyttar hemifrån om fem år… Och det känns på tok för fort… Eller, jag kommer nog aldrig att vara redo för det. Som tur är så är jag en klok mamma och fattar att det måste bli så ändå! :) Ja, att Sandra måste hinna få ett eget liv, utan oss föräldrar, medan vi fortfarande orkar.

Ojdå… Hur kom jag in på det där? Ja, tankarna ligger ju där, förstås. Det närmar sig… Hursomhelst! Glad blev damen iaf, över paketet från Maritha :) Så det blev en målarstund med pappa medan jag lagade mat.

På kvällen var det ju fest här på gatan med goda grannar, hur kul som helst :) Men jag blir alltid så stressad när jag ska iväg. Inte för att jag ska iväg på nåt kul, utan för allt innan, lixom. Tänk om man bara kunde gå… Jag menar, det är så mycket planering bakom att kunna gå. Visst kan jag lämna hemmet på kvällarna, det kan jag visst det! Och Göran klarar Sandra precis lika bra. Men det kostar…

Sandra blir orolig av förändringen, och av att någon av oss inte är hemma. Och sen ligger hon vaken alldeles för länge och väntar på att man ska komma hem igen. Så det bästa är att hon inte märker någon skillnad. Och ska hon inte märka någon skillnad så krävs det planering.

Den stressen brukar ge mig huvudvärk och igår var inget undantag. Men jag kom iväg iaf och roligt var det så jag struntade i huvet :)

All planering och oro innan gör att jag ibland väljer att krypa upp i tv-soffan istället. Det låter väl trist, men är skönast för stunden många gånger. Nu händer det ju inte så ofta att det är roligheter på nära håll, så jag vill ju gärna försöka iaf. Och jag får ju roligt om, och när, jag väl kommer iväg.

Jag somnade vid halvtretiden så en är lite seg idag, men det ska väl gå det med. Vad det blir av den här dagen vet jag inte mer än att vi har tänkt grilla om vädret tillåter.

Ha det så finfint!

Semestern slut

Och vi fick ju en härlig semester tillslut. Nu är batterierna fulladdade igen och vi hoppas att det inte blir regn nu på slutet av sommarlovet, för då blir det inte så lätt att roa Sandra i 1,5 vecka. Fast vi har lite planer iaf, så det ska nog gå vägen ändå.

När vi hade kommit i ordning och varvat ner lite igår, efter vår lilla semestertripp, så knatade jag iväg för att hämta ett par paket på posten. Ja, det ena var nattlinnen till Sandra i en eftersändning från H&M:s. Det andra var också till Sandra, men inget vi beställt utan från goaste Maritha Qvist! Tack snälla rara vän!

Jag öppnade det, eftersom jag inte visste riktigt vad det innehöll, även om jag misstänkte det, för Maritha frågade innan vad Sandra gillar att rita med :) Men jag öppnar alltid brev och paket (om jag inte vet exakt vad det är i då) för att kunna anpassa det rätt till Sandra och ge det vid rätt tillfälle och så. Det är ju synd om det blir fel för henne, och det är så små detaljer som kan avgöra om det ska bli bra eller inte.

Så behöver hon hjälp med att öppna ibland och då är det smidigt att ha gjort det i förväg eftersom hon lätt kan bli irriterad om man hjälper henne när hon är med. Men jag har stoppat tillbaks allt i kuvertet igen så hon får ”öppna” det själv när vi har kommit hem idag. Hon kommer att bli jätteglad! Just nu är hon inne i en rit/målar-period så det går åt både pennor och målarböcker.

Jag ska ju åka och hämta Sandra på korttids klockan elva, så hon får paketet när vi kommer hem. Det passar perfekt det medan jag lagar mat :)

Vi får väl se hur damen mår först, men hon brukar fixa korttids bra. Nu har hon ju varit där länge och då brukar hon längta hem och kan vara lite trött.

Ikväll är det fest här på gatan och jag ska försöka komma ifrån en sväng. Det är ju alltid roligare om vi kan gå båda på sånt, men vi är lixom vana att få dela på oss och nöjda med att kunna gå alls, faktiskt :)

Men jag går dit lite senare än dom andra, och skippar maten, så Sandra får sina kvällsrutiner i lugn och ro först. Annars är risken stor att hon blir orolig och inte somnar. Nu behöver jag inte vänta tills hon sover, men tills hon är i säng och har stängt sin dörr. Då kan jag smita iväg utan att hon hör det, sen kan Göran passa henne. (Vi har en sån där ”baby siter” eller vad dom heter, så vi hör henne när hon är i sitt rum) Kanon med fest på gatan så man kan gå och komma när det passar.

Bellan undrade hur det går med Sune i husbilen. Det går bra :) Han är ju innekatt och är inte van med att vara ute annat än i sele, så om han smiter ut så springer han inte iväg. Han är nästan som en hund. Jag tar fram selet och säger ”Ska vi gå ut” och då kommer han som ett skott. Sen sitter han snällt och väntar tills jag har fått på honom selet.

Han gillar skuggan bäst, så vi måste se till att det finns skugga åt honom om han ska vara ute.

Skönt att vara hemma igen...

Må gott alla läsare! Jag har försökt läsa ikapp lite av det jag har missat, men inte hunnit skriva kommentarer överallt. Snart blir det vardag och ordning på torpet igen. Det ska bli skönt!

Fest

Det blev ingen handling i skolan igår, för dom hade höstfest istället. Med Bingoberra på besök! Det hade gått bra och Sandra fixade att vara med. Så roligt att det går så bra nu, det är ett stort steg för henne! Hon har vuxit så mycket tack vare att det tas hänsyn till att hon tycker det är jobbigt. Hon har alltid haft möjlighet att själv välja och i början valde hon att vara i sitt rum. Sen klarade hon att vara med på festerna, men satt vid sidan om och iakttog. Och nu kan hon alltså delta, mitt i smeten :) Men det var nog lika bra att hon inget visste innan. Det hade bara skapat oro hos henne.

Bilderna är från förra årets fest, då Bingoberra bjöd på godis :) Eftersom jag inte har möjlighet att fråga personerna som är med om dom vill synas i min blogg så har jag kluddrat över dom.

Tur att festen var idag, så det inte blev nån handling, för plånboken är borta. Jag trodde den var i skolan och dom trodde den var hemma… Troligtvis har den blivit glömd på korttids. Sandra har en plånbok med sig dit också och jag vet att dom alltid låser in pengar i ett skåp, så jag gissar att båda plånböckerna har blivit glömda i det skåpet, för korttidspengarna var också borta. Det har hänt förr att den plånboken har blivit kvar, men det gör ju inget eftersom den bara används på korttids. Det är värre med skol-pengarna, som Sandra behöver när hon ska handla på torsdagar. Men det går väl att lösa med att pengarna får vara kvar i skolan när det är korttidsdagar helt enkelt.

Det har gått bra med katterna i snart en vecka nu. Knappt man vågar säga nåt, men nu känns det hoppfullt. Det har varit jättejobbigt att inte veta hur det ska gå och om vi kan behålla dom. Tårarna har nästan kommit när jag har sett katterna. Men nu känns det bra igen. Dom är ju bara för himla goa, båda två på sitt sätt!

Åke är väldigt bunden vid oss och nog mest vid mig av nån anledning. När jag går ner i duschen sätter han sig vid källardörren och jamar tills jag är tillbaks igen. När han är kelig så kryper han nästan under skinnet på en. Och ligger han och sover när man reser sig så är han genast vid fötterna och stryker sig. Vart man går följer han med så man nästan snubblar på honom :) Sune är lugnare och kopplar av bättre. Bryr sig inte om oss när han väl somnat, men ligger gärna och sover i knät.

Sandra är också mycket lugnare nu och fixar katterna bättre. Det är ju det som är viktigast och det känns såå bra! Och inga fler tapetrivningar ännu…

Idag är det fredag och ridning i skolan. Jag ska snart väcka Sandra så hon hinner bli klar till taxin kommer. Först förbereda hennes frukost, så det är bäst jag sätter lite fart.

Ha en härlig dag och skön helg!
Kramen!

Jobbdax igen.

Så var ledigheten slut för denna gång. Men vi har ju snart ledigt igen, nästa vecka, så det går ingen nöd på oss. Även om helgen har varit fantastiskt mysig, så längtade vi ju förstås efter ”lilla damen” så det är allt gott att ha henne hemma igen, och hon var minsann pigg & gla!

Imorgon blir hon ledig, det bestämde vi under dagen. Vi sa att om hon skulle vara pigg när hon kom hem, så tar vi stan och dom där jeansen imorgon. Och om hon inte skulle vara pigg, så behöver hon ju ledigt ändå. Och nu var hon ju pigg & gla, så då blir det ju stan :)

Huvudvärken försvann iaf under dagen idag, sköönt! Den har suttit där och lurat sen i onsdags, men har varit uthärdig eftersom Alvedon har hjälpt den här gången och inte behövde överdoseras. Skönt att slippa den nu är det iaf.

Katterna har fått komma ner till nedervåningen lite då och då, under uppsikt, förstås, och snacka om att det finns saker att utforska när man är katt.

Men man får passa dom, för dom river ju gärna i allt möjligt och omöjligt… Så småningom ska dom väl lugna sig lite, förhoppningsvis, så dom kan få röra sig fritt i huset under dagtid. När vi inte är hemma, och på nätterna, måste dom dock alltid vara i ”sitt rum” på övervåningen, eftersom vi har rörelselarm.

När Göran hade vaknat och kommit iordning, imorse, blev det en prommis och sen hämtade vi en mjuk matt-bit från Görans butik så vi kunde göra klart den här kattmöbeln som vi började med igår.

Den gillades förstås, och undersöktes noggrant.

Jag hade gjort en garnboll också, som Sune jagade som en tok och när han fångat den i munnen så morrade han varnande åt Åke om han kom för nära. Haha, lilla kaxpellen trodde väl han fångat en stor råtta, eller nåt. Men sen blev det mest trådar av den ”råttan” så den åkte i soporna.

Ett par grannar kom förbi idag, och frågade om vi var intresserade av en ”gårdsfest” i helgen och isf vilken dag som passade oss bäst. Skoj! Nu har vi ju inte korttids kommande helg, men en fest med gångavstånd gör ju ändå att vi kan vara med en i taget. För oss spelar det ingen roll om det blir fredag eller lördag, så dom skulle återkomma när tid och datum var bestämt.

Det är ju inte alltför ofta som korttids och fest hamnar på samma dag, liksom. Men ibland händer det att vi kan vara med, och det är ju alltid kul. Hursomhelst så uppskattar vi ju att räknas, och bli tillfrågade, oavsett om vi måste tacka nej, eller inte. Får vi dessutom veta sånt i god tid, så ökar ju chansen att vi kan tacka ja.

Det ska bli kul att lära känna folket på gatan lite bättre, dom flesta hejar man ju bara på. Eller på sin höjd pratar lite väder, typ.

Så klart är det ju roligare att gå på sånt tillsammans, men vi är ju vana att dela på oss, och glada över att kunna gå alls. För några år sen fick Göran en utlandsresa av mig när han fyllde år. En del tyckte ju att det var väldigt märkligt att han åkte själv och vi fick frågan om det var bra mellan oss… Jo, men det är ju så för oss, att om vi ska åka på semester och få SEMESTER, så måste vi åka utan Sandra. Och om det ska bli en hel vecka, så kan bara en i taget åka. Än så länge iaf. Självklart vill vi helst åka tillsammans, men när man inte har det alternativet så får man hitta en annan lösning. Konstigare än så är det ju inte.

Må så gott och njut av livets små guldkorn, dom finns där!
Kramen!