Bull-tanten o Världens snällaste björn

Bullbakandet gick väl sådär, men det blev bullar iallafall. Sandra hade en mindre bra dag och det var ganska gnälligt mest hela tiden. Man hinner bara göra det man måste när det blir såna dagar om man liksom försöker göra nån aktivitet samtidigt. När bullarna hade svalnat blev det lite lugnt med en nybakad bull-muta åt bagerskan (den yngre) medan jag tog hand om röran i köket efter bakning och lunch, med ren disk ut o smutsig in, frysa in bullar o ta hand om matresterna. Pjhu!

Lagom till kvällsrutinerna fick Bamse reda ut situationerna när trötta humör tog över för mycket och mitt låg-affektiva inte hjälpte särskilt mycket.

Idag kommer vi ta oss en lugnare dag, om inte annat för min egen skull. Jag har förberett ett skapande-jobb ifall Sandra vill pyssla lite, i övrigt blir det egna val som inte kräver så mycket förberedelser från mig. Jag börjar ju bli till åren, tydligen?

Igår morse kom ett sms om att jag hade en tid på vårdcentralen som idag. Snacka om att jag fick griller i huvet?! Nog för att minnet sviker ganska rejält nuförtiden och jag kan glömma även ganska viktiga saker, men jag kunde för mitt liv inte komma på varför jag ens skulle ha en läkartid. Jag vet att jag hade en telefontid förut, eftersom jag var sjukskriven, men den var avbokad och det datumet är passerat sen en tid.

Jag ringde ju förstås upp för att kolla vad det var för tid jag hade, och ändå inte skulle kunna gå på, eftersom jag jobbar idag. Det visade sig att det var en hälsoundersökning som alla i min ålder får (hmm) så jag skulle ta prover fastande idag. Jaha, det verkar ju jättebra, sa jag, men brukar man inte få en kallelse så man vet om det först? Vi skrattade båda två, men tydligen har den kommit bort på posten. 😒 Ja, det förvånar mig inte ett dugg, för här har mycket försvunnit eller hamnat fel sen PostNord tog över.

Nu är ju ingen skada skedd. Tack vare systemet med sms-påminnelser så kunde vi ju rätta till det och jag har en ny tid inbokad, som jag vet om, och kan gå på. 👍 Bra service med ålders-besiktning tycker jag! Tydligen är det inte lika för alla i min ålder runt om i landet, så jag är tacksam över att bo i rätt landsting (om än fel kommun).

Hare gott!

.

Ompysslande nödlögner

Gårdagen gick bra på alla sätt och vis. Sandra märkte inget annorlunda utan kom iväg som vanligt på morgonen. Strax innan det var dags för henne att åka hem så berättade Jane den enda förändringen som Sandra behövde veta, att Göran skulle möta henne istället för jag.

Vi vet ju hur hon reagerar så vi var förberedda med svar på hennes frågor om vad jag gjorde. Hon tror att jag var på möte, och på frågan med vem, så var det inga hon känner. På frågan vad dom hette svarade jag bara att det var många där, jag vet inte vad dom hette. Ibland är det nödvändigt att ljuga och Sandra nöjde sig tillslut med svaren.

Hon var trött, efter en dag på DV, men kvällen gick bra och natten har varit lugn. Idag är Sandra ledig för att orka med veckan och hinna ifatt sig lite.

Min op gick jättebra och jag måste verkligen berömma svensk sjukvård som får så mycket klagomål. Att det blir fel ibland, och är långa väntetider beror nästan aldrig på personalen! Jag fattar inte hur dom orkar vara så positiva och tillmötesgående när dom sliter som dom gör. Men mig fick dom iallafall beröm av, och jag blev riktigt ordentligt ompysslad hela dagen.

Nu återstår fyra veckors sjukskrivning… Ja, vi har ju ingen vikarie som kan ta över så det går ju inte precis för sig, men Göran får ta över dom saker jag inte kan tills jag kan, helt enkelt. Det är ju mest huvudet som jobbar här, så dom flesta arbetsuppgifter ska väl även en enarmad bandit klara av ;)

Nåt annat hände ju inte igår så jag avslutar med att skicka ett stort tack till Johannes mamma och Annette för lite info angående mediciner. Jag vet jättelite, eftersom det inte har varit aktuellt för Sandra tidigare. Och Bellan, det börjar bli dags för lite telefonterror igen väl?! Vi får ringas vid snart J

Hare bäst!

.

Operation reparation

Imorrn är det dags för den där operationen och jag är nog lite nervös tror jag. Jag har inte hunnit tänka så mycket på den, men tror nog att kroppen reagerar som den vill ändå. Fast det ska säkert gå bra alltihop. Det är ingen stort ingrepp och jag kommer ju hem igen samma dag.

Lite pusslande blir det ju alltid när det händer saker utanför schemat. Jag kollade med korttids direkt, om dom hade möjlighet att ta emot Sandra med kort varsel redan som i eftermiddag, men det gick ju inte förstås. Dom har ju fler att ta hänsyn till så det var inget jag räknade med, men man vet ju aldrig och det är ju den enda avlastningen vi har eftersom släkten inte bryr sig.

Nu har vi löst det ändå, vi är vana att hitta lösningar så det brukar gå bra för det mesta. Det var väl mest att jag måste hinna med alla duschningsprocedurer utan att Sandra märker det. Ikväll får jag smyga ner när damen har somnat och imorgon får jag gå upp i ottan, innan hon vaknar.

Göran passar ”änglavakten” och så hoppas vi att Sandra sover och inte märker nåt. För hon blir bara orolig över att veta saker som hon inte behöver veta, helt enkelt. Inte för nån operation, det förstår hon liksom inte, men för att det händer saker utöver hennes schema. Det är bäst att hon bara har sitt att koncentrera sig på.

Jag har räknat ut att jag kan äta lite frukost och, framför allt dricka kaffe, om jag gör det före fyra, så det tänkte jag göra och då ska jag hinna duscha också innan Sandra ska upp klockan sex. Sen får ni gärna hålla en tumme för att dagen går enligt planen och att min axel blir hjälpt av ingreppet.

Jag återkommer troligtvis på tisdag. Om inte annat så har jag ju ett pekfinger på andra handen att knappa in en hälsning med ;) Må så gott!

.

Energislukande anpassningar

Det var en trött tjej som sov gott när det var dags att gå upp igår morse. Det är väldigt sällan hon behöver väckas, men igår var jag tvungen. Eller, det var jag väl egentligen inte, men om hon skulle iväg i någorlunda tid så behövde hon ju upp. Och iväg ville hon ju.

Nu är det en helg att vila upp sig på och vi hoppas det går bra och räcker så. Trött är hon på ett djupare plan just nu, men det bästa mot den tröttheten är ju att få ordning på vardagen, och då hjälper det inte att vara ledig. Den mer akuta tröttheten kräver ju ledigt däremot, men det brukar räcka med helgvila.

Visserligen ska Sandra till frissan idag, och det brukar ta väldigt mycket energi från henne av nån anledning som ingen vet. Det är väldigt anpassat och vi har världens bästa frissa, så jag vet faktiskt inte varför Sandra blir så enormt trött av det. Tur vi har vår fina frissa för det hade nog inte funkat alls annars, med tanke på att det tycks vara en energislukare för Sandra att klippa sig, så utan all anpassning hade det nog blivit väldigt svårt.

Vår gulliga frissa ser till att det är lugnt på salongen när vi kommer. Hon bokar in extra tid så det inte ska vara andra där när vi kommer, eller komma någon innan vi hinner därifrån. Hon gör lika varje gång och vet hur Sandra vill ha det och hon pratar inte mer än vad Sandra klarar. Hon är faktiskt helt fantastisk! J

Nåja, gårdagen gick iaf bra, även om damen var trött. Jag hade en egen dag medan både hon och Göran var iväg på sitt. Sandra på DV och Göran på div. ärenden lite härochvar.

Jane och jag hade ett möte när dom kom hem från DV, och Göran hann hem han med, vilket underlättar en hel del. Vi har bestämt att vi behöver sätta oss ner och checka av veckan varje fredag, eftersom vi inte hinner prata med varandra under veckans gång. Det kändes jättebra att hinna prata lite.

Igår fick jag en tid till den där operationen i axeln som jag har nämnt nån gång. Redan om drygt en vecka. Det var snabbt jobbat måste jag säga, för jag vet att det är en väldig belastning på sjukvården och min operation är inget akut, så jag hade nog inte räknat med nån tid före sommaren, faktiskt. Läkaren frågade om jag kunde tänka mig vilket sjukhus som helst, för att få det gjort inom tre månader, men jag avböjde det eftersom jag har lite svårt att åka iväg för långt sådär helt plötsligt, och eftersom det inte är akut.

Men skönt att det blir gjort nu, förstås. Det är en enkel operation och jag kommer komma hem samma dag. Dessutom hade vi sån tur att vi har korttids då. Jag har frågat om Sandra kan komma kvällen före, för att underlätta en del. Men det är ju inte bara att ändra hur lätt som helst i korttids planering med såhär kort varsel, så vi får se om vi har tur en gång till. Annars får det ju lösa sig ändå.

Annette undrar om inte Sune krafsar på en vanlig dörr, så som han gör på vikdörren i källaren. Nej, han krafsar faktiskt bara på den, och det beror nog på att han lyckas öppna den genom att stå och krafsa. På ytterdörren brukar han hoppa mot dörrhandtaget när han försöker få oss att fatta att han vill gå ut, men andra dörrar låter han bli.

Vad han får för sig i husbilen framöver får visa sig och blir det problem med nåt så löser vi det när det uppstår. Vi tror inte han kommer krafsa på Sandras sovrumsdörr, och det gör han inte hemma heller.

Jahaja, det var det om det. Då återstår väl bara att önska er en skön helg, vad ni än tar er för. Må så gott!

.

Dammsugaräventyr och pollensnuva

Efter en lugn natt mådde Sandra bra igen, men det var nog inte så dumt med en ledig dag, trots allt.

Och vädret var fint så det blev en hel del ogräsrens på förmiddagen.

Jag smög lite ut och in, för två föräldrar är oftast minst en för mycket på samma gång för Sandra, så det var lugnast om jag höll mig inne mesta tiden.

Nu var ju inte det hela världen på nåt sätt, för det fanns ju en del att pyssla med inne också, och korta stunder ute med kameran gick bra.

Lite såpbubblor och badminton roade dom sig med när damen tröttnade på maskrosorna.

Och Sune njöt på sitt sätt…

Eftersom det var ljumma sköna vindar och ganska soligt väder så passade vi på att grilla och sen kom Göran på att han skulle ta med sig Sandra på en låååång biltur (han var nog lite trött på att roa henne med trädgårdsjobb) så dom åkte och köpte en dammsugare.

Det var egentligen en chansning, men man måste ju göra lite såna ibland för att komma nån vart. Rullstolen var med och han hoppades på att inte halva Sverige hade kommit på samma idé…

Rullstolen är en mycket bra hjälp om vi ska göra nåt med Sandra där det finns andra människor, för hon fixar inte riktigt att hålla reda på alla andra som oroar henne samtidigt som hon ska gå. I rullstolen är hon trygg och då funkar det för det mesta, om vi anpassar med allt annat som måste anpassas. Ork t.ex.

Och det var väl just orken som gjorde att utflykten igår var en chansning, men det gick bra. Hem kom både en fin dammsugare och en nöjd tjej. Ja, en nöjd pappa var det nog också, som hade fixat äventyret utan snedsteg.

Dammsugaren får vi prova på måndag, för Sandra blir stressad av ljudet så vi undviker dammsugning när hon är hemma.

Men sen kom skörheten lite ändå, och en hel del nysattacker. Om det var trötthet, pollen eller förkylning, det lär ju visa sig. Pollenallergi har hon ju haft så det är inte alls omöjligt efter en förmiddag bland ogräset. Kvällen gick lugnt tillväga och inga utbrott blev det, även om det var lite på gränsen.

Göran har också pollenallergi och inatt, när jag precis höll på att somna, fick han andnöd i sömnen, så vi flög väl ur sängen båda två. Det var otäckt och tog ju en stund innan vi somnade sen, men resten av natten har varit lugn iaf. Jag hade väldigt gärna velat ta sovmorgon i morse, men det går ju över när man är igång som tur är.

Igår fick vi förresten besked från Sandras läkare att remiss är skickad till öronspecialist och vi slipper mellanlanda på vårdcentralen vilket underlättar en hel massa. Även om Sandra tycker att allt är roligt, så blir det onödigt stressiga moment och oro av sånt och slipper man så är det ju väldigt bra! Oj, vad det underlättar att ha en läkare som vet vem Sandra är och förstår sånt här. Vad skönt det hade varit om vi haft det från början..

Sandra har redan bestämt att hon vill ut idag med, och vi ville inte sätta igång med en konflikt om det igår kväll när hon var för trött, så vi får väl se hur vi löser det idag. Är det pollenallergi så känns det bättre med inneaktiviteter just nu och lite trött efter igår lär hon ju vara.

På måndag vill vi att hon är pigg eftersom det är invänjning i skolan så lite lugnt i helgen vore ju bra. Vi får väl se vad damen säger om en innedag, eller om vi kan medla lite kanske.

Jag önskar er en skön lördag hursomhelst!

♥ Kram ♥

Betar av ”Att-göra-listan”

När Sandra hade kommit iväg till skolan igår så ringde jag tandläkaren och fick en tid nästan direkt. Skönt att få det gjort och hon trodde väl som jag, att det är mina tandhalsar som spökar, så det var snabbt avklarat med nån slags lackbehandling de lux. Däremot känns det fortfarande så antingen är det tandhalsar på insidan också, eller hål trots allt. Men jag ska snart bli kallad så det står jag nog ut med om det inte blir värre.

När jag kom hem ringde jag angående Sandras öron och dom skulle konferera lite och återkomma sen. Troligtvis blir det väl en remiss och jag bad om att Sandra skulle slippa mellanlandning på vårdcentralen utan det är bättre med remiss direkt, för det är ändå det som krävs. Och nu känns det ju bra att vi äntligen har en läkare att vända oss till, som förstår, så det ska nog lösa sig.

Ja, sen släpade jag fram symaskinen och satte igång med lite uppläggning och annat pyssel som legat och väntat på tid och lust. Ja, tid iaf, lusten för sånt infinner sig nog aldrig.. Bl.a. gjorde jag öppningar i ett par påslakan som dom av nån märklig anledning hade sytt ihop, så nu går det smidigt att få i ett täcke också.

Efter det tände vi grillen, men åt inne i värmen och det var ju gott det med. Lite vin och lite ledigt så blir det mesta bra ;)

Trötta var vi så det blev tidigt i säng och idag har vi nog inga planer alls, vad jag vet än så länge. Om regnmolnen försvinner kanske det blir en cykeltur.

Hoppas ni har det fint!

♥ Kram ♥

Ansökningar och öronsus

Eftersom planen för Sandra är att hon ska börja på daglig verksamhet med en assistent och eftersom hon inte klarar att åka kommunalt eller med färdtjänst, så blev det en del telefonsamtal och ansökningar att fixa så fort som möjligt nu.

Jag skrev ut ansökningsblanketter om aktivitetsstöd och bilstöd och nåt mer ”vad det nu var” och Göran ringde en del samtal. Sånt överlåter jag såå gärna till honom nu när han är Godman :)

 

Det behövs läkarintyg, och det vet ju alla som har följt min blogg att det inte är ”bara” eftersom Sandra inte har någon läkare som kan skriva ut intygen.

Så först ringde Göran till den läkarsekreteraren på barnhab. som Sandra tillhörde i september, då hon var barn… (och vars läkare skrev ett intyg om Godmanskap) och sen slussades han till vuxenhab. men i fel distrikt, och sen fick han telefonnummer till kontaktpersonen på vuxenhab. i rätt distrikt, som inte var anträffbar… (Fortsättning lär väl följa)

Efter det ringde han till F-kassan för att fråga om det intyget vi fick sist (ang. Godmanskap) kunde duga, åtminstone tills vi får nya intyg då, så vi kan skicka in ansökningarna nu och förhoppningsvis hinner få igenom det när det behöver gå igenom, till sommaren…

Och tydligen ska det intyget räcka när man söker bilstöd, så dom papprena kan vi skicka in så fort vi har hunnit fylla i dom. När det gäller aktivitetsstöd så måste vi vänta, för det läkarintyget får inte vara äldre än tre månader, och dom papprena ska in till våren.

Jag kan ju tycka att det skulle vara både billigare och smidigare för alla parter om ett läkarintyg kunde skrivas när diagnosen ställs, och sen bara förnyas, för att gälla vid alla ansökningar. Jag fattar ju att det är individuellt och att alla utvecklas, men när man har ett funktionshinder som liksom inte växer bort, och absolut inte försvinner på tre månader, så borde det gå att göra hela processen lite smidigare..

Ja, det är mycket i huvudet som snurrar nu, både oro och förväntan. Men det blir säkert bra tillslut, det brukar det ju bli :)

 

För övrigt så har ju Sandra varit ledig idag eftersom hon hade tid på öronmottagningen för att få hjälp med propparna som vi inte har lyckats få bort själva, trots att vi har försökt sen i våras. Så imorse fick hon Revaxör som fick verka tills vi hade tid på sjukhuset vid halv två.

Väl där gick allt jättesmidigt. Så himlans skönt det är när det går smidigt! Sandra borde ha fått det här gjort redan i våras, kan man tycka, men nu har vi iaf försökt både länge och väl, och vet vad som krävs utifall det blir problem igen.

Sandra var jätteduktig och satt blick stilla medan läkaren sög rent i öronen, och nu ser det så fint ut så :) Vi ska köpa sån där spray på Apoteket och spraya lite typ en gång i månaden, för att förebygga, så hoppas vi att det räcker med det i fortsättningen. Eftersom Sandra inte kan böja på huvudet så är det omöjligt att lyckas spola ordentligt på egen hand.

Innan vi åkte hem från sjukhuset stannade vi till en snabbis på assistansbolagets kontor och hämtade varsin jacka som alla assistenter har fått :)

 

Snygga va?!! Text på ryggen, och ett litet märke framtill, precis lagom för att göra reklam utan att det blir för mycket tryck. Tack snälla!

 

Så fick vi med oss lite papper för underskrift innan det ska vidare till F-kassan angående timmarna vi söker.

Väl hemma igen hände inte så mycket mer utöver eftermiddags- och kvällsrutinerna. Vi var hemma skapligt i tid så vi behövde inte stressa något, vilket alltid är skönt.

Imorgon är det skola och det har Sandra pratat om hela dagen :) Sen tar vi helgen med inga planer planerade. Ja, vanliga helgplaner, förstås, och det brukar räcka ganska lagom det.

 

Ha det toppenbäst!

♥ Kram ♥

Remiss, migrän och ny almanacka

Igår var ju Sandra ledig och vi hade tid på vårdcentralen på förmiddagen. Besöket gick bra och hon kom fram till det vi redan visste, att vi behöver hjälp att rensa öronen. Så nu är remiss skickad och i bästa fall går det att suga rent öronen utan att behöva söva Sandra. Men nu har vi bara att vänta på kallelse till öronmottagningen.

 

Resten av dagen blev lugn, och Sandra verkar må bra igen, vad vi kan se. Hon har ju varit lite orolig och skör en tid, men det har kanske vänt nu, hoppas vi.

När vi kom hem från vc låg den nya almanackan i brevlådan, och den var jättefin! :) Ungefär som jag hade föreställt mig, efter lite justeringar och ”Sandra-anpassningar” Jag tror det blir jättebra.

För er som vill veta mer om den så kommer lite bilder här.

Almanackan före anpassningen.
Det är som en vanlig filofax, fast bladen är färgade
med dom rätta färgerna för varje dag.

Sandra behöver bara en vecka i sin almanacka,
och med samma dag på varje uppslag.
Jag plastade in bladen två och två, så det blir
ny dag när Sandra byter sida.

Varje dag har en bild och en text för att markera
vilken månad det är.

Eftersom det är överkurs med månader för Sandra,
så satte jag kardborre där, och gjorde en lapp
som markerar vilken dag det är "idag"

Ja, sen blev det ju lite nya bilder som hon kan ha
i sin almanacka framöver. Bara det som är viktigt för henne
att ha koll på för att känna sig trygg.
T.ex. vilka dagar det är skola, korttids och ledigt,
och vilka som möter henne varje dag.

 

Sune var förstås tvungen att ligga mitt i alltihop och hålla kollen. Ibland känns han som väldigt mycket katt…

 

Meningen med en egen almanacka är att Sandra ska bli lite mer självständig med sitt schema. Det vi har på väggen använder hon inte själv, nämligen. Hon är helt beroende av sitt schema, men går inte och tittar på det själv, utan frågar oss så fort hon vill gå igenom det.

Förhopningen med en slags filofax är att hon ska kunna ha schemat med sig, och enkelt kunna öppna den när hon vill titta på det. Hur många bilder hon behöver ha i filofaxen får tiden utvisa, men vi börjar med bara några få. Är hon inte nöjd så får vi utöka efter hand.

 

Jag tog sista Eeze-tabletterna igår morse och frampå eftermiddagen mådde jag helt bra igen. Jag är ju inte säker, men nog verkar det som att tabletterna hjälpte, och OJ så skönt isf :) Att slippa kräksjukan vore ju rena drömmen!

Mia undrade ifall kanske Sandra också har migrän, eftersom hennes kräksjuka är väldigt lik min, och migrän är ju ärftligt, vad jag förstår. Det kan mycket väl vara så att det är migrän på Sandra med, men på henne kommer det inte plötsligt, utan där finns ett mönster, som jag inte hittar hos mig.

Sandra får det när hon har utsatts för stress en längre tid, typ som att gå in i väggen. Och det kan ju vara migrän hon får av stressen. Hos mig kan det kanske vara stress också, även fast jag inte ser det mönstret just. Alltså jag blir inte sjuk efter en stressig period utan det kan lika gärna komma fast jag har haft det jättelugnt en tid. Troligtvis beror det väl på stress ändå, även fast det inte kommer just när det har varit stressigt…

Lika är våra sjukor hursomhelst, så ja, det är mycket möjligt att hon också har migrän, och det blev ett långt svar på en kort fråga ;)

 

Idag tror jag att det blir pyssel med pärlplattor här. Sandra fick ju några nya plattor och en massa pärlor när hon fyllde år, så hon blev nog lite sugen på att ”pärla” lite.

Jag önskar er en fin helg!

♥ Kram ♥

Såå skönt att vakna och må bra!

Igår kände jag mig som jag brukar göra när min konstiga kräksjuka är på väg. Jag vet ju inte vad det är för nåt, men har fått veta att det skulle kunna vara migrän, trots att jag inte har ont i huvudet och inte är ljusskygg. Det känns mer tjockt och konstigt i huvudet som när man har sovit hårt och länge, samtidigt som jag är jättetrött, men det som är det jobbiga är ju att jag bara kan sova och kräkas i minst ett dygn.

 

Skulle det visa sig att det är migrän så skulle jag bli väldigt glad! För det innebär att jag vet vad det är och förhoppningsvis kan lindra det lite. För det påverkar mitt, och familjens, liv negativt att få såna attacker, ibland med ett halvårs mellanrum men lika gärna med bara en veckas mellanrum. Det går liksom inte att vara så sjuk så ofta när man har ett jobb som man inte kan ta ledigt ifrån hursomhelst. Och när jag blir så sjuk att jag däckar helt.

Dessutom är det väldigt, väldigt tråkigt att bli sängliggande när vi ska göra nåt skoj, vilket har hänt några gånger. Får jag bara reda på vad det är, så kanske det går att göra nåt åt det, men jag har inte hittat något mönster.

Jag tog iaf tabletter (Eeze mot migrän) några gånger under gårdagen och natten och det lindrar faktiskt. Om det beror på tabletterna vet jag ju inte, men än är jag på benen och hoppas kan man ju :)

När Sandra kom hem var hon väldigt trött, men sken som en sol med ett stort paket i famnen som hon just hade fått av taxichauffören. Och hemma låg ännu ett paket och väntade, från finaste Agneta.

 

Pärlor och pärlplattor från chauffören och ett fint halsband och choklad från Agneta. Det fattas en chokladbit på fotot, den hade Sandra redan roffat åt sig och ville ha hjälp att ta bort pappret ifrån, lycklig när vi sa att hon fick en fast det var onsdag :) Stort tack till er båda!

 

När paketen var öppnade och chokladen uppäten såg man att tröttheten lös igenom. Det hade gått bra både i skolan och på korttids även om hon fortfarande är skör. Vi hoppas att tryggheten snart återvänder och att hon inte hinner bli stress-sjuk.

Kvällen gick iaf bra, utan utbrottande, och hon kom till ro ganska fort vilket var skönt eftersom jag behövde lägga mig tidigt. Bra tajming när vi blir trötta på samma dag ;)

 

Idag ska Göran jobba, så det var ju tur att jag är på benen. Hur Sandra mår vet jag inte, för hon har inte kommit igång riktigt än, men hon kommer nog iväg till skolan som hon ska iaf.

Imorgon är hon ledig för då ska vi äntligen iväg och få hjälp med hennes öron. Hon har haft problem med öronen i ett år ungefär, men den här ”dåliga morsan” har hoppats att det skulle gå över, eller nåt… Jag har iaf inte tagit mig i kragen och ringt om det förrän nu.

 

I våras, när Sandra var inlagd för andra saker, så kollade dom i öronen och sa att det behövde spolas där. Det har vi försökt med till och från sen dess, på dom lediga dagar vi har kommit ihåg och orkat. Men det har inte riktigt hjälpt.

Sandra kan nämligen inte böja huvudet på kommando, utan jag har spolat lite på måfå, och hoppats att inte vattnet har blivit kvar bakom propparna, liksom… Problem har hon fortfarande och hon tar sig ofta för öronen, så vi behöver hjälp att få bort propparna på nåt sätt. Vi hoppas att det går att göra det utan att söva henne.

Dom sa att om man inte kan spola, så kan man ta med en pincett och försiktigt plocka ut dom. Men då måste man sitta blickstilla. Och det kan vi ju inte lita på att lilla damen gör…

Nåja, det ordnar sig säkert på ett eller annat sätt. Det ska iaf bli lite spännande att besöka en ny vårdcentral som Sandra nu tillhör. Vi är ju jättenöjda med den vårdcentral vi har, och det har alltid funkat bra där. Ja, iaf sen Sandra började skolan och slutade gå på BVC, för där var det inte så bra när det gäller Sandras svårigheter, men det är en helt annan historia.

Nu är det iaf nytt med en vårdcentral som har mer kunskaper om funktionshinder och där mer tid är avsatt för varje besök. Det ska också vara lättare att följa upp Sandra och få samma läkare varje gång. Det låter ju bra och förenklar ju en del när det är nåt.

Det här fotot är nästan likadant som det igår,
men här kom färgerna fram bättre. Jag gillar båda :)

 

Jag önskar er en skön dag, ni som kikar in här!

♥ Kram ♥

Läkarbesök både här och där

Jag var nog lite nervös innan vi träffade läkaren på hab igår. Man vet ju aldrig om man träffar en person som förstår eller om man måste argumentera och förklara en massa. Och det är aldrig roligt att förklara hur svårt ens barn har det med det mesta. För det är ju bara svårigheterna man ska få fram, och det är ju inte så upplyftande, precis.

Och första intrycket av läkaren var inte så värst imponerande, om jag säger så… Men när jag väl slog undan min egen oro, och vi hade pratat en stund, så blev det nog rätt bra tillslut. Och inte räcker det med ett intyg från vemsomhelst, det var väl det jag kände var så konstigt i alltihop. Men det är ju personen på hab som inte kan informera oss ordentligt. Hon som tyckte att vi skulle gå till vårdcentralen och få ett intyg när vi bad om hjälp från henne…

Nåja, nu startar den här läkaren, ihop med några från hab, en utredning, och då känns det ju genast lite mer rätt och riktigt på nåt sätt. Fast lite mer långdraget än vad vi hade hoppats på. Det hade ju gått både smidigare och fortare om vi fått rätt hjälp från början.

Hursomhelst, när vi kom till hab igår så sa jag till direkt när vi anmälde oss, att jag ville träffa läkaren först, för jag vägrar att sitta och berätta om Sandras svårigheter när hon är med. Det var inga problem, så den mesta tiden av besöket blev med mig, medan Sandra och Göran var i väntrummet. Jag tror vi pratade i en timme, och det kändes ganska bra, faktiskt.

Men han började med att nästan ifrågasätta att jag inte ville ha Sandra med, och att han ville informera henne om vad vi hade pratat om. När vi sen hade pratat klart, och han skulle träffa Sandra, så hade han nog insett varför jag ville prata utan Sandra, så den där informationen till henne skippade han ganska direkt. Skönt när folk inser att man har rätt ;)

Han gjorde några tafatta försök att prata med Sandra, medan hon svarade med att prata om allt hon såg i rummet. Sen gav han upp och sa att vi var klara, haha!

Eftersom läkarbesöket tog 1,5 tim. så hade det hunnit bli lunchtid innan vi kom därifrån, och då bestämde vi oss för att ta Drive-in på Mc Donalds istället för att stressa hem och laga mat. Glad blev Sandra, förstås :)

Väl hemma var det dags för toa- och badrutiner, eftersom toabestyren inte funkade riktigt som dom skulle dagen före. Ja, annars är det toa- och badrutiner först på kvällen i vanliga fall. Och det var ju tur att vi fick det avklarat redan mitt på dagen igår, visade det sig sen.

När det var dags att duscha Sandra efter badet, så såg jag att handen hade svullnat upp ganska rejält efter getingsticket hon fick i förrgår. Ja, vi tror att det var en geting iaf, men vet ju inte säkert eftersom vi aldrig hittade nån. Hursomhelst så såg det inte så bra ut och jag ringde vc för att höra mig för lite. Dom ville kolla på det så vi fick komma nästan direkt.

Systern tyckte att läkaren skulle kolla, så det blev en halvtimmes biltur medan vi väntade och han konstaterade det vi anade, att det var en infektion och Sandra fick penicillin. Nu hoppas vi att hon tål det… Troligtvis berodde inte sjukan i våras på penicillinet, men å andra sidan är det inte uteslutet heller. Så läkaren sa att om vi ser minsta tecken som liknar dom hon hade i våras så ska vi avbryta penicillinkuren direkt. Vi håller tummarna.

Eftersom det regnade och Sandra hade varit med om tillräckliga äventyr redan innan vårdcentralen, så tog vi bilen till dit, trots att det tar två minuter att gå. Och eftersom jag misstänkte att jag skulle behöva in på apoteket också så följde Göran med, så Sandra slapp den biten. Ja, allt måste planeras i den här familjen ;)

Sen iväg till affären och få glass- och chokladsås-förrådet påfyllt, för det behövs när vi ska truga i damen penicillin. Och det går alldeles utmärkt med krossad tablett, glass och chokladsås kan jag meddela :)

Efter det var det inte mycket kvar av gårdagen. Middag och Bolibompa för Sandras del och jag packade väskan inför dagens övernattning hos Maria. När Sandra hade kommit till ro igår kväll så ringde jag och hörde mig för hur Maria ställde sig till att behöva ge Sandra penicillin, men det var inga problem. Det trodde jag inte heller, men man vill ju fråga ändå.

Nonne undrar hur vi klarar att hålla kärleken vid liv mitt i allt annat och om vi orkar med varandra när vi väl blir lediga. Det är prio 1 när vi är lediga att vårda äktenskapet och varandra. Man lär sig att njuta extra av dom stunder man får. Vi ser till att göra det lite extra mysigt när vi kan och vi uppskattar det lilla. Det kan vara att packa två öl och kameran i en ryggsäck och ta en långpromenad eller köpa lite smågott till kvällen. Det är viktigt att man ser till att ha det bra när man har tid, så man får kvalitetstid med varandra mellan all vardagsplanering och alla måsten.

Det var värre innan vi hade korttids och innan det fungerade ordentligt. Ett helt sommarlov utan avlastning höll på att knäcka förhållandet. Vi var faktiskt på väg att separera då. Så det är viktigt att få lite vila ibland. Men först måste det fungera för barnet, annars är det ingen avkoppling ändå.

Det som inte riktigt hinns med och som jag saknar mest, är att göra egna saker. Men när allt flyter på en lång period så hinns sånt också med, och man får ju göra det bästa av det man har.

Ledigheten vi får till imorgon är lite för kort för att hinna så mycket mer än handling, städning men sånt behöver ju också göras och lediga är vi på måndag igen om alla är friska.

Må kanoners!

♥ Kram ♥

Tolkningar

Jamen det var den ledigheten det! Vi har bara haft det toppen, helt enkelt :) Njutit av ett par dygn i husbilen, promenixat, fotat, shoppat, kollat hockey, druckit vin, slappat, Spotifyat och mått allmänt gott.

Mmmm :)

Tilltugg till hockey-kvällen

Frukost á lá campingliv

Shopping - BARA till mig! :)

I måndags förmiddag ringde dom från skolan, då hade Sandra gråtit i en timme och med tanke på söndagen och ”ev på väg att bli sjuk” så undrade vi ju om det var nåt sånt som orsakade det hela.

Hon sa att hon hade ont och ville åka till sjukhuset… Alltså, det där med att ha ont, det är sånt hon inte riktigt har grepp om. Kanske har hon inte ens ont ibland när hon borde ha det (?) ingen vet. Men hon svarar så ibland när hon inte själv vet vad hon ska svara. Så att fråga om det gör ont nånstans är liksom ingen idé, utan man får försöka "smyg-kolla" och leta avvikelser.

När vi var på sjukhuset en av alla gånger nu i vår så var det en läkare som inte riktigt lyssnade på vad jag sa när jag förklarade att hon skulle prata med mig för man måste fråga ”på rätt sätt” och tolka Sandras svar rätt, annars blir det lite fel.

Nu var ju nästan alla läkare och sköterskor vi mötte (en hel del) väldigt duktiga på att bemöta oss, så en stor eloge till dom! Men den här läkaren ville låta Sandra säga sitt utan att den jobbiga mamman la sig i… För man ska ju lyssna på ”barnet” förstås. Särskilt om ”barnet” är 17 år, liksom.

Sandra hade ju problem med benen (bl.a.) som inte ville lyda henne riktigt (det här var i början och sen blev det ju värre, bara för att ge en kort förklaring för ev. nya läsare som inte har lust att läsa igenom vårens alla inlägg om det) Hon sa att benen var konstiga, och hon kunde ju så klart inte förklara vad som felade. Hon visste väl inte ens vad som hände med henne, liksom.

Läkaren frågade om hon hade ont i benen. Ja, sa ju så klart Sandra (jag vet ju vad Sandra svarar på såna frågor redan innan dom ställs…) Läkaren frågade vidare om Sandra hade ramlat. Ja, sa Sandra. Fast vi vet ju att hon inte hade ramlat. För det första är hon aldrig utan uppsyn, och för det andra blir hon livrädd om hon bara snubblar till, utan att ramla, så ingen skulle missat det isf. Det förklarade jag för läkaren som ville att jag skulle vara tyst så Sandra fick komma till tals.

Ja, så kan det lätt bli och man ser hur viktigt det är att Sandra har en ”tolk” med sig överallt helatiden. Det är förresten därför som hon har assistans även när hon ligger på sjukhus, utifall nån har undrat.

Ojdå… Hur hamnade vi här? Jag var tvungen att scrolla upp och kolla vart jag tappade tråden nånstans, haha! Dom ringde från skolan, var det. Vi kom iaf inte på varför Sandra var ledsen, men jag tror att hon sa att hon hade ont för att hon inte själv visste vad det var.

Vi kom fram till att det är lite för mycket runt henne just nu. Hon har massor med funderingar i huvudet som blandas runt utan att hon får ordning på det. Sen en ”nygammal” personal på korttids, som iofs inte oroade, men Sandra frågade lite om vem det var, så hon kom väl inte ihåg henne riktigt trots att vi hade bild på schemat.

Ja, sen är det ju snart sommar och hon vet ju att det innebär sommarlov, och det oroar. Och om hon ska rida, om vi ska åka husbil, om vi ska hyra stuga osv. Vi har ju inte sagt nåt, men hon vet hur det brukar vara och kommer det då en liten, liten förändring nånstans utöver allt det så svämmar det väl över hos henne.

Jag ringde iaf till skolan och kollade läget innan vi checkade in och betalade för campingen. Då var läget lugnt igen och sen dess har ingen ringt. Vi får väl se hur trött damen är när hon kommer hem i eftermiddag. Imorgon är det ju en ledig dag hursomhelst, och det passar nog bra.

När vi kom hem idag låg boken, som min blogg är med i, i brevlådan. Jag har bara kollat lite snabbt i den än så länge, men ska väl sätta mig i läsfåtöljen snart :) Vill ni provläsa lite, eller beställa boken så kan ni klicka HÄR

Ha det bäst!

♥ Kram ♥