Förberedelser

Jag håller på att rensa bland allt material vi har i Sandras egna verksamhet, som vi gjorde iordning i källaren när kommunens verksamhet inte fungerade. Det är en hel del gamla jobb som inte används längre, och massor (!) med sparat jox som ligger och dräller lite varstans och som jag helt ärligt inte vet vad det ska vara till för något.

Jag tar små tillfällen då och då att rensa och slänga och sortera i bättre ordningar. Det är ju tur att vi har utrymme, så sakerna kan ligga framme på ett stort bord i källaren medan jag grejar, för det tar längre tid att plocka fram allt varje gång än vad jag hinner greja. Det brukar bara bli nån minut i taget medan jag måste hålla mig utom synhåll, men ha full uppsikt, för att undvika låsningar.

Rätt vad det är så kanske det blir klartecken från kommunen att det finns en bostad åt Sandra, och då är det ju bra om vi slipper börja med att rensa bland massa skräp. Det kommer bli ett pusslande att få till det ändå, när vi kommer så långt. Men en sak i taget.

Jag försöker få till lite planeringar av Sandras schema också, när det blir luckor och lite tid över här och där. Det är ju bra om det är så lättarbetat som möjligt när det är olika personer som måste förstå hur tanken är tänkt. Så måste det ju vara tydligt för Sandra med, förstås. Så det är lite klurande och sorterande för att få ordning på all o-ordning och för att det ska bli så lite kaos i kaoset som möjligt när det blir dags för flytt.

Bl.a. har jag bytt ut alla bilder i Sandras ”välja-pärm” till magnet istället för kardborre, efter att ha klurat ett tag på hur det ska fungera rent praktiskt. Det underlättar väldigt, både för Sandra och assistenterna och blev nog riktigt bra. En ”välja-bräda” med magnetbilder ligger nu där pärmen brukar ligga och jag får se hur det går när jag ska visa den för Sandra.

Eftersom det som Sandra väljer ska sättas upp på hennes schema, som är magnet, så var det lite krångligt tidigare då hon valde en kardborrebild och sen fick byta ut den mot en magnetbild varje gång. Anledningen till att det blev så krångligt var att vi redan hade välja-pärmen innan vi fick hjälp att anpassa schemat bättre åt Sandra. Hon satte tidigare inte upp det hon valde på schemat, utan valde bara i pärmen. Eftersom hon var van att använda välja-pärmen, så var det tydligast för henne att fortsätta med den när vi ändrade hela upplägget med schemat.

Idag har Sandra beställt regn-fritt och promenad, så jag antar att det blir så, det ser lovande ut just nu iaf. Igår sken det upp mellan skurarna precis när vi skulle ut, och det var damen nöjd med. (Fast bilden är från ett annat tillfälle).

Må fint!

.

Självständiga anpassningar och anpassade ledigheter

Här är det ganska lugnt och Sandra mår okay. Igår var det lite skört, men det beror troligtvis på värmen. Att Sandra sen vill ha både strumpor och morgonrock efter den svalkande kvällsduschen gör ju inte humöret bättre, precis. Allt sånt där som bryter rutinerna utan att ha ett mönster som är tydligt för Sandra är ju svårt. Saker som ändrar sig efter omständigheter tar bara energi. Och när vi ändrat så ändras omständigheterna så vi får ändra tillbaks igen, om ni förstår hur jag menar.

Så ibland är det bättre att bara låta saker vara som det oftast brukar vara, och stå ut dom gånger omständigheterna ändras. Men vi har en regel som Sandra vet, nämligen att alltid vara barfota till shorts. Det blir tydligt för Sandra att förstå, och då blir det inga bekymmer att ta av strumporna när det är 30 grader varmt. Men det skulle ta väldigt mycket energi och ge en hel massa förvirring om vi glömmer att informera om det, så någon tar fram både strumpor och shorts.

Det är just det tänket, att vara tydlig så Sandra förstår vad hon ska göra, som är så viktigt om Sandra ska orka. Det var just det tänket dom saknade på korttids. Chefen där frågade mig på ett möte hur vi (dom på korttids) skulle få Sandra mer självständig. Han sa ”Man styr en 2-åring, men man styr inte en 22-åring”

Att Sandra dessutom är två år i huvudet gör det ju än mer viktigt att förstå innan man anpassar. Vi kom inte längre, för det går inte att förklara den biten för någon som verkligen inte har det rätta tänket. När vi ska göra Sandra mer självständig så krävs det helt andra metoder och då måste vi styra upp hennes tillvaro först.

Nåja, det blev visst ett sidospår :) Åter till vår vardag. Göran och Sandra blåste såpbubblor i skuggan, medan jag fortsatte att torka ur och markera upp hyllor och lådor i kökets värme.

Assistenterna får väl känna in sig sen, och se om det är något som behöver ändras. Jag har försökt samla dom saker som används mest i samma skåp och lådor, så det ska vara enkelt att hitta. Märkningarna är ju inte till för att hitta sakerna, utan för att veta vart man ska lägga/ställa tillbaks dom så nästa person också hittar.

Imorrn är det måndag igen och det går så fort så man blir nästan rädd. Hursomhaver så kan jag nog vara lite ledig ett par dagar igen. Vår plan är att turas om, Göran och jag, så jag är ledig och åker till husvagnen med Sune måndag till onsdag. Sen lämnar jag Sune kvar och löser av Göran här hemma så han får ledigt onsdag till fredag.

På så vis får vi båda lite ledigt dom veckor det fungerar att göra så, och Sune behöver inte vara hemma när assistenterna är här. För det blir ett extra passande med honom, och vi tycker väl att det räcker med anpassningar ändå att tänka på.

Bara en sån sak som att det ibland tar en väldig tid för Sandra att förflytta sig, och hon kan då bli störd om katten kommer för nära. När det är dags att gå ner i källaren så måste först Sune stängas in, annars smiter han också ner bland Sandras saker och då blir hon stressad. Så det är betydligt lugnare att han är i husvagnen med Göran eller mig i veckorna.

Solkatt

Det får vara allt för idag. Jag önskar er en skön söndag!

.

Assistans-anpassning

Den här är vår bästa vän för tillfället.

Vi håller på att försöka få det lite mer lättarbetat här hemma. Ju fler assistenter som turas om, desto viktigare är det med bestämda platser för allt som används. Annars hittar ingen nånting tillslut.

Sen försöker vi också att flytta om, så det som assistenterna behöver finns lättillgängligt i skåp och lådor. Det sparar ju en hel massa dyrbar tid att slippa leta runt efter minsta sked eller pepparkvarn, liksom.

Men man får inte slänga så mycket som man önskar när man är gift med Herr Kanvarabraattha Syndattslänga ;) Det hade varit kanoners med en loppis eller nåt, för jösses så mycket onödiga prylar som bara tar plats och aldrig används.

Sen behövs det lite instruktionslappar här och var också. Dom fixade vi för ett tag sen, när vi trodde att Sandra skulle börja med den adl-träningen. Nu har vi ju fått gå lite andra omvägar först, men diskmaskin och tvättmaskin är ju bra om alla kan använda vid behov.

Sånt här kan vi förstås inte pyssla med när Sandra är i närheten, så det var väl lite bra att det inte var något att se på TV igår. Det var lite oroligt för Sandra med grannar som festade, så jag fick lugna henne lite frampå småtimmarna. Men förutom det så hann vi en bra bit i köket och har bara några lådor att torka ur och märka upp kvar.

Men det får vara provisoriska märkningar tills vi har känt in oss lite.

I Sandras rum är det ännu viktigare med var sak på rätt plats. Där måste det ju förstås vara precis som Sandra är van att ha det. Så nu hoppas vi att hon accepterar märkningarna jag gjorde för att alla ska veta vart sakerna ska vara. Hon sa inget igår iallafall, men reaktionen kommer nog idag om den kommer.

I övrigt är det ganska lugnt. Sandra är ok, och inte stressad över nyheterna som är. Det är för tidigt att pusta ut, men det går väldigt bra än så länge iaf. Anpassas det rätt och är lugnt i övrigt, så fixar Sandra förändringar bättre.

Jag jämför Sandras mående i kommunens verksamheter, mot nu. Tänk att hon inte ens har frågat efter korttids, hon har bara blivit lugnare sen vi talade om att hon inte ska dit. Det känns ju bra att det beslutet var rätt, men sorgligt att dom inte ville fatta vad vi hela tiden försökte påtala. Tyvärr tror jag inte dom fattar nu heller, men nu lägger jag inte mer energi på det. Passade dom inte på att få mina kunskaper gratis när Sandra gick där, så ska dom inte få dom nu heller.

Sandra mår bra igen, och det är huvudsaken. Nu läggs energin på att hon ska ha någonstans att bo. Det alternativ vi önskar mest, är det som blir billigast för kommunen (mycket billigare än gruppbostaden dom vill få oss att tro ska funka). Men, dom tänker lite avigt i vår kommun, så vi får väl se vad som händer framöver.

På eftermiddagen igår fick Sandra lite av alla 316 foton hon fotade häromdagen. Jag valde ut några av dom som föreställde nåt, och skrev ut dom på fotopapper, för hon ville sätta dom i sin egen pärm. Så det pysslade vi med en stund :)

Ha en fortsatt fin helg.

.

Planeringsdag med röj

Strax efter klockan tio igår lämnade jag Sandra på korttids. Det gick bra, sånär som på några kyrkklockor som störde lite.

När jag kom tillbaks till jobbet vid halv elva var assistenterna i full gång med röjandet.

Grejor överallt, torka och sortera, märka upp och fixa. En fikapaus och sen fortsätta greja. Klockan två var vi nöjda och undrade vart tiden hade tagit vägen.

Hyllan i hobbyrummet var det mest akuta. Det blev riktigt bra med ordentlig ordning i upp-markerade lådor, på upp-markerade hyllor. Mycket saker på liten yta kräver struktur.

I ”assistans-rummet” är det en del pyssel kvar att göra, men det är sånt som går att fixa lite då och då när tillfälle ges, trots att Sandra är på jobbet.

Vi fick undan alla tomma lådor (som är till att fylla på med nya jobb och uppgifter) i ett förråd, och därmed en hel hylla tom i ”assistans-rummet” vilket behövdes.

När vi var klara med det vi behövde hinna när inte Sandra var där, gick vi till ett fik för lite lunch och personalmöte, och när vi satte oss gick luften ur. Vi hade nog jobbat mer än vi känt :)

Då upptäckte jag att jag hade glömt punkterna och blocken till mötet… Typiskt! En av assistenterna fick springa hem och hämta det, man har väl inte assistenter för inte, liksom?! *skoja bara* Som tack fick hon bjuda på fika efter maten, haha ♥

Nåja, det blev ett möte tillslut. Behöver jag säga att vi skrattade mycket igår? Roligt på jobbet jämt! Men trötta var vi. Och mycket nöjda.

Jag skrev protokoll direkt, medan det var färskt i minnet, och sen tog jag helg. Jag ringde Göran i husvagnen också, och han var, om möjligt, ännu tröttare än mig. Han hade kånkat på den där dörren både in och ut och in igen, sågat och fixat och var inte klar när vi pratade. Så hade han pallrat upp det som hade satts sig i marken utvändigt också, vid stödben och hjul. (Fotot är sen förra veckan)

Idag ska jag inte göra så mycket. Några ärenden och lite städning bara, men mest slappa och njuta ledigt. Och ladda inför mötet imorgon. Assistenterna ska hämta Sandra på korttids och sen jobba på i vanlig ordning innan dom lämnar henne där igen i eftermiddag. Vi hoppas att damen är hyfsat pigg efter alla förändringar som varit för henne i form av påsk, sommartid och korttids en hel dag. Vi är lite beredda på att tröttheten ska komma ifatt närsomhelst.

Hare bäst!

.

Förvirrande drömmar och gnagande irritation

Jag har nog lite mycket planering i huvet, verkar det som. Inatt gjorde jag små matportioner med lasagne i alla mjölk-korkar vi har samlat på jobbet. Medan dom stod i Sandras jobb-säng och svalnade försökte jag fånga katten som klättrade i hyllan med allt material. Inte konstigt att jag var lite yr när jag vaknade sen ;)

På tal om korkar, här är iallafall ett jobb under tillverkning som korkarna bl.a. ska vara till egentligen.

Dom stora ansiktena på burkar, och dom små på korkarna med hjälp av häftmassa, och vips blev det ett nytt och roligt sorteringsjobb till Sandra. Det är inte riktigt klart än, eftersom vi väntar på fler korkar, men en bra bit på väg har vi kommit. För att det ska bli roligt för Sandra, så måste det vara mycket att sortera, annars blir hon klar för fort.

På små lediga stunder då och då har jag rensat en del bland alla kom-ihåg-lappar och pappershögar som belamrar hela kontoret. Visst är det märkligt att det samlas på hög, trots att man liksom har bestämt sig för att inte samla på fler kom-ihåg-lappar.

Tillslut finns det inga nya ställen att lägga ”just den här jätteviktiga lappen som jag absolut måste komma ihåg” för det är redan såna viktiga högar på alla f.d. tomma ytor.

Men nu är det iallafall ordning på dom allra viktigaste inför kommande möten.

Bara resten kvar då…

Sen fick jag ok från Godman (Göran) att göra den där stora beställningen som har legat och väntat på tillskott i Sandras kassa ett tag.

Assistenterna har förstås varit med när vi gick igenom katalogen, eftersom det är dom som jobbar mest med Sandra. Det blev lite förbrukningsmaterial som papper och färger och sånt, men också en del annat som Sandra kommer ha nytta av länge framöver. Som plastdjur att sortera t.ex.

Tanken är ju att samla ihop så mycket material vi kan nu, medan vi lever och kan hjälpa Sandra ekonomiskt. För kommunen lär ju inte bidra med nåt och Sandras inkomst kommer säkert gå åt utan att hon ska behöva köpa en massa till sin egen verksamhet.

Nog om det, det blir iallafall roligt när paketet kommer sen :) I övrigt gick gårdagen bra. Sandras ostadighet märks bara när hon ska upp och ner för trapporna nu. Ner för trapporna har hon inte kunnat gå sen hon blev nerkörd i våras, men upp har hon klarat ett tag. Nu tror jag hon är mer osäker och rädd, än ostadig, men man vet ju inte. Det kan vara lite ostadighet kvar som orsakar rädslan också. Hon får så klart hjälp så fort vi märker att hon behöver det.

Dom senaste veckorna har Sandra blivit stressad på söndagar efter lunch ungefär. Även på jobbet har assistenterna märkt av att hon verkar stressigare än vanligt i början av veckan. Vi vet inte vad det beror på, och det är ju vid såna här tillfällen som man önskade att vi kunde bolla lite tankar och orsaker med korttidspersonalen.

Det betyder inte (som oproffsiga lätt tror) att vi misstänker att någon gör fel! Men ska man hitta orsaken, vad den än är, så måste man klura på den, och leta överallt. Det kan vara vadsomhelst som kanske inte ens går att förändra, men får vi reda på orsaken så kan vi anpassa lättare runt Sandra.

Och orsaken kan vara hemma, på jobbet, på korttids, på vägen till eller ifrån korttids... Det lutar iallafall åt att det har med korttids att göra på nåt sätt, eftersom oron kommer på söndagseftermiddagarna och släpper på onsdagar.

Att Sandra behöver gå igenom schemat väldigt mycket igen, tyder på att det är något som oroar som hon inte är förberedd på ordentligt. När dom i skolan en period fick för sig att Sandra inte behövde sitt schema längre (?) blev hon väldigt stressad och orolig. Även när schemat inte följdes, utan dom bytte personal blev oron stor. Det var nån som trodde att Sandra kunde tränas i att inte behöva veta vem som skulle möta henne på morgnarna.

Det gick ju inget vidare bra, så det fick dom raskt sluta med, och på korttids vet dom att det är jätteviktigt för Sandra, så det är inte där skon klämmer den här gången. Dom är jätteduktiga på att meddela personaländringar i förväg.

Vi klurar vidare, och har vi inte hittat orsaken så får vi försöka klura tillsammans med korttids när vi träffar dom, för vi ska ha utvecklingssamtal i april. Det kan ju vara så enkelt som att rutinerna inte är bestämda ordentligt för att vi inte har haft möte tidigare och kunnat bestämma hur överlämningarna ska gå till t.ex. Det kan ju vara nån detalj som skiljer sig med olika personer, så alla gör olika utan att veta vad som är viktigast för Sandra. Det är därför det är så viktigt med det där samarbetet. Det ska iallafall bli intressant att se om oron kommer även idag, för vi såg inte mönstret förrän vi pratade om det i veckan, assistenterna och jag.

Jobbar dom på korttids, på det sätt som någon har meddelat till LSS-handläggaren, så blir jag lite orolig och förstår att Sandra reagerar hemma. Men jag har så himlans svårt att tro att det stämmer. Därför vill jag fortfarande träffa all personal och reda ut det, men det stoppar korttidschefen! Och det i sig är ju mycket märkligt i sammanhanget, kan jag tycka. Särskilt efter det att han sa till mig att vi måste samarbeta…

Lugnt för Sandra blir det nog inte förrän hon har en bostad och assistenter dygnet runt. Men där är vi ju inte än, och till dess får vi försöka samarbeta med alla inblandande trots att cheferna står i vägen.

Jag önskar er en skön söndag.

.

Så var det gjort

Nu är den värsta månaden på året över, och i det stora hela har det gått bra, måste jag säga. Det var ju väldigt oroligt ett tag, men vände sen och Sandra har varit på ett strålande humör i slutet av månaden.

Julen gick jättebra, och nyårsafton lyckades vi hålla hemlig ända tills kvällsbadet. Till dess var det en helt vanlig jobbdag, nämligen. Efter badet brukar Sandra sätta på sig nattlinne, men eftersom vi skulle hålla igång flera timmar till, så fick hon kläder istället, och då var vi ju så klart tvungna att berätta varför.

Dagen innan började Sandra bli både trött och skör, och vi undrade om det var någon förkylning på G, eftersom hon var glansig i ögonen och snorade lite. Igår fortsatte det i samma spår, men det har gått ganska bra ändå. Vi är ju så himlans bra på att anpassa rätt på jobbet ;)

Det blev ett utbrott som inte berodde på nåt vi kunde påverka, nämligen att Sandra fick näsblod. Troligtvis för att hon är lite små-förkyld. Sjukorna märks inte på Sandra om hon inte blir riktigt dålig, men hängig är hon ju.

Det var iallafall skönt att ha en vanlig jobbdag, för det gjorde att kvällen inte blev en enda lång fortsatt väntan på en redan lång väntan, om ni förstår. Vi hade ett ganska bra upplägg också, för att undvika dötid som blir extra jobbig när damen börjar bli för trött.

På jobbet gjorde Sandra en vintertavla som vi förberedde noga innan. Allt måste vara klart och ha en massa reservplaner innan Sandra börjar jobba, så vi hade olika alternativ för att kunna anpassa efter Sandras ork. Allt ifrån att hon klistrade några papperstussar på snögubben, till en färdig tavla.

Sandra var riktigt jobbsugen, så det blev en hel tavla innan hon var klar med skapandet.

Sen blev det över lite material eftersom vi måste ha klart mer än vad som går åt, utifall nåt händer så det går åt mer än vi trodde… Så det räcker till ännu en vintertavla på en annan skapandedag :)

Mellan varven blev det lite tid över för den assistent som inte var hos Sandra, eftersom vi hade förberett allt så noga. Den tiden ägnades åt att sortera bland alla Sandras jobb, så dom blir lättare att överblicka och hitta när vi förbereder uppgifterna och ”jobb-korgarna” eftersom det måste gå undan ibland.

Vi hann också greja lite med det nya jobbet som ska bli sortering av blombuketter, eller nåt. Det gäller att passa på när det blir lite tid över här och där. Sandra älskar att sortera fina saker, och blommor är ju fint ;) Den här uppgiften kommer hon att gilla när den blir klar.

Kvällen började som vanligt med middag och tv, skillnaden var väl att tv-kvällen inte tog slut… Det var cirkus och efter den dukade vi fram ”kvälls-mys” som Sandra kallar det när vi har småplock i tv-soffan. Småplock är bra, för det tar lite tid och vi hade ju en hel del tid att försöka roa oss på.

Sen blev det Gyllene Tider på tv och det var ju perfekt eftersom Sandra gillar det och jag med :) Tyvärr pratade dom sönder dom få låtar man fick höra med intervjuer, och det irriterade en trött Sandra, men det var ju inte så mycket att göra åt.

När det sen var dags att flytta sig från tv-soffan började förstås låsningarna. Att förflytta sig tar energi, och nån sån hade inte Sandra mitt i natten… Men vi tog oss till fönstret innan fyrverkerierna började och sen blev det lite låsningar igen innan damen kom i säng.

Nu är det över för denna gång och det känns lika skönt varje år. God fortsättning till er alla!

.

Rensning pågår

Jag måste rensa. Rensa, rensa och rensa. Det ligger kom-ihåg-lappar i hundratals högar nu, känns det som. Viktigheter som absolut inte får glömmas hamnar i en ny hög för att inte försvinna i mängden av alla andra viktigheter i alla andra högar…

Det är mycket som ”hänger i luften” och många frågetecken, och bakom varje ”kom-ihåg” finns ju nåt jag inte får glömma. Håhåjaja.

Jag tänker att det är dags att börja rensa, och få ordning i oredan. För det ska ju bort sen och det lär ta sin tid innan alla högar är genomgångna. Får vi igenom det vi ska söka, i form av anpassningar, så ska det bli tvättstuga åt Sandra där jag nu har mitt kontor. Och, ja… det är nog lika bra att börja rensa, som sagt.

Tack för tips om att kontakta räddningstjänsten ang. utrymning från övervåningen. Jag har mailat dom så får vi se om dom vet ifall det finns några hjälpmedel och vart man isf får tag på sånt. Börjar det brinna i trapphuset, eller på bottenplan, så är enda vägen ut genom ett fönster och det är för högt att hoppa. Det känns ju inget vidare att sätta upp en stege som Sandra inte klarar… Så vi hoppas det finns nåt annat istället, så alla kan ta sig ut om det behövs.

Gårdagen började med arga humör hos damen och hon ritade ett eget seriesamtal med två ansikten och gjorde ett kryss över det ena. Hon sa ”Sätt kryss över arghumöret”

Det kan ju tyckas lite bra, på ett sätt. Att hon använder sig av metoden som vi använder när vi vill tydliggöra nånting för henne. Men, det känns inte bra när hon använder det för att ”ta bort sina egna känslor” liksom. Är man arg så finns det ju oftast en anledning. Hon måste få känna sina känslor. Däremot kan hon fastna i gnäll ibland och behöva lite hjälp att komma ur det. Men man måste ju kolla orsaken och bemöta den.

När hon gick i den första skolan (särskolan som inte klarade anpassningarna hon behövde) så sa hon ”Jävla XXX” (XXX=en lärare). Läraren tog då fram papper och penna (Sandra var 5-6 år och kunde inte läsa, kan fortfarande inte läsa och har i vissa fall en förståelse på en ettårings nivå).

Läraren ritade två streckgubbar med pratbubblor. I den första pratbubblan skrev hon ”Jävla XXX” och kryssade över bilden. I den andra skrev hon ”XXX är snäll”

Ursäkta mig, men vilket j***a sätt rent ut sagt! Om nu Sandra var arg på XXX så ska hon väl inte behöva säga ”XXX är snäll”?!! Så måste man kanske använda ett hjälpmedel som personen i fråga förstår?! Så jädra opedagogiskt, det behöver man väl ingen specialistlärarutbildning för att fatta! Dom sa även till Sandra flera gånger att hon inte skulle svära så tillslut frågade jag dom om dom först hade lärt henne alla svordomar, så hon visste vilka ord hon inte fick säga…

Ni som följt min blogg vet att vi bytte skola sen, och att Sandras skolår efter det är hennes bästa år. Och att det är dom åren vi har med oss nu när vi skapar trygghet igen, med hjälp av gemensam klokskap och allt jag lärde mig av lärarna där :)

Duschningen var jag lite orolig för, eftersom Sandra är påväg in i nån slags panik över badkarsproppen, som jag skrev igår. Så jag hade gjort upp en noga plan i huvet innan, för att försöka hitta rätt anpassningar och få henne lugn i badet. Och det gick jättebra! Vilken lättnad.

Jag tror att hennes reaktion beror på att det har varit mycket förändringar för henne nu. Det är två kvällar i rad som vi har satt in externa assistenter i dusch-rutinerna och det har bara gått några veckor. Så det är inte konstigt att det stökar till det för henne. Det är ofta så med nyheter, att dom fungerar jättebra i början och det är då man lätt kör på för fort. Då kommer ett bakslag och det misstaget har vi ju gjort många gånger, trots att vi är medvetna om det. Så egentligen är det inte konstigt att dom som inte känner Sandra kör på mer än hon orkar när vi föräldrar åker på dom nitarna fortfarande.

Men, vi backar lite nu och låter Sandra komma ikapp igen, så ska det säkert gå bra snart. Jag funderar ju en hel del på alla förändringar som väntar. Hur försiktiga vi än är så kommer det bli en jobbig tid. Jag vet inte ens i vilken ordning det är bäst, men dom funderingarna tar vi i ett annat inlägg.

Nu har det varit full fart här ett tag, så det har tagit sin tid att få det här publicerat även om det var färdigskrivet för länge sen ;) Sandra tog en halvtimmes sovmorgon vilket betyder att vi har en halvtimma kvar innan vi är i fas med tiden. Jädra sommartid att ställa till med oreda i röran. Vi har klarat av lite utbrott också och det märks att damen inte är riktigt på topp just nu.

Må bäst!

.

En verksamhet växer fram

Det är helt otroligt vad fort Sandra hittar sin plats i allt nytt. Vi måste vara himlans bra, vi assistenter :) För det pedagogiska stöd vi skulle få av kommunen är det väl lite si och så med. Pedagogen är bra, och vi behöver bara säga vad vi behöver i form av material och möbler, så fixar hon. Men hon har en hel del andra uppgifter också, så vi har fått strukturera upp dagarna själva. Och vi har ju inte riktigt den kuskapen, faktiskt.

Tack till världens bästa skola som har gett mig så mycket lärdomar under åren som Sandra gick där. Hade jag inte haft det att hämta idéer ifrån nu, så vetitusan hur det hade gått.

Men imorgon har vi en halv planeringsdag och då ska pedagogen vara med lite iallafall. Det är några anpassningar som bara måste fungera om Sandras dagar ska kunna vara trygga för henne och det får dom lösa bara. På nåt sätt. Sen har vi lite idéer och behöver lite material och så. Och bättre info om allt så alla vet vilka ansvarsområden man har… Men, det får andra lösa, och vi gör det som är vårt ansvar bara vi vet.

Kommunen tycker att städning av lokalerna är ADL-träning. Jag anser att dom tycker så för att spara pengar på att ta dit en städare. Sandra klarar nämligen inte av att städa så det blir rent. Ska hon ha det som ADL-träning, och det dessutom ska bli ordentligt gjort, så får vi lägga ner all annan verksamhet för henne om hon öht ska orka. Visst kan Sandra, så småningom, vara en del i städningen, men det är inte samma sak som att det blir rent varje vecka… Och just nu finns inte en chans att lägga in nånting annat än att komma in i allt nytt. Så nu blir det inte städat alls…

Diskmaskin skaffar man inte för att det är en bra aktivitet att diska. Förvisso… Om personen i fråga klarar det. Det är okay att kommunen inte vill satsa pengar på en diskmaskin, det kan jag förstå och det är inget problem att diska ett par tallrikar för hand, men det retar mig att man skyller på att det är för Sandras skull. Det är inte anpassat till Sandra att trötta ut henne med saker som hon inte klarar.

Dessutom riskerar hon att krocka med den andra personen som går där, om hon ska diska. Det skulle innebära låsningar och utbrott, och tillslut skulle hon inte orka vara i verksamheten längre. Precis som på första försöket på första dv-stället, där Sandra blev sjuk av stressen.

Nåja, det får ju lösa sig med rätt anpassningar den här gången. Vi har iallafall kommit väldigt långt i övrigt, och fått ganska bra ordning på upplägget av dagarna, även om vi måste justera det en del fortfarande, förstås. Det kommer att ta lång tid att få alla detaljer på plats. Assistenterna ska jobba ihop sig och alla ska få rutiner som funkar för alla. Det får ta den tid det tar, helt enkelt. Att Sandra är hyffsat pigg och lugn efter dv-dagens slut på onsdagen, när det har varit korttids dessutom, är det bästa betyg vi assistenter kan få, efter bara knappt två veckor.

Något vi behöver få ordning på är utrymmet utanför Sandras rum, där vi måste hålla till för att förbereda jobben under dagen.

I början fanns allt i en hylla i Sandras rum, vilket inte fungerar eftersom vi inte kan störa henne där. Meningen är att en assistent jobbar med Sandra i hennes rum, samtidigt som den andra förbereder nästa jobb. Just nu har vi det lite rörigt, men med bättre hylla, eller större bord, så ska det nog bli ordning där med.

Idag blir jag ledig några timmar, och Sandra har gympa på förmiddagen. Resten av dagen är planerad och ska nog funka bra. Jag passar på att bli lite ompysslad hos frissan undertiden.

Annette skrev att man kan ha lego i ”jobb-korgarna” om man har en viss mall att bygga efter, och så är det ju förstås. Klarar man att bygga efter en mall så har uppgiften ett givet slut. Det jag ville få fram var just det att jobben i korgarna måste vara såna som blir färdiga. För Sandra passar inte lego då, för det är en ”evighetssyssla” för henne.

Däremot kanske hon skulle klara enkla mallar längre fram, så den idén tar jag med mig. Nästa gång vi bygger lego ska jag testa om hon klarar att bygga efter nåt enkelt som jag har satt ihop, det blir spännande. Sen kan man ju utveckla det vidare isåfall.

Att använda bilder funkar bra för Sandra, om det skulle behövas av nån anledning. Nu var ju bilden jag syftade på i gårdagens inlägg just för att använda lego som ”korg-aktivitet” Så det var inte bilden i sig som gjorde att det inte hade funkat, utan legot.

Jag önskar er en fin dag!

.

Stuvad packning

Igår gick flyttlasset, så nu är vi på plats iallafall. Bara resten kvar då. Alltså, hur i hela friden fick alla Sandras saker plats förut?? Nåja, vi får nog ordning till slut. Huvudsaken det viktigaste är på plats nu till en början. Bara det att jag hade glömt ta dit en hel del saker som vi hade i källaren. Hur jag ska lyckas stuva in det nånstans har jag ingen aning om. Bygga ut lite, kanske? ;)

Vi packade i ordning så gott vi kunde, men eftersom ansvarig för dv tyvärr inte kunde vara med, så visste jag inte riktigt hur det var tänkt. Det blev en del instuvat i en garderob så länge. Hemma sen, hade jag mailkontakt med ansvarig och fick reda på att det ska finnas lådor att använda i förrådet.

Jag passade också på att lägga en hylla till i önskelistan, så det som ska vara i Sandras rum faktiskt får plats där. Just nu saknas det nämligen en hylla för alla pärmar med pedagogiskt material och schemabilder.

Men nu ligger vi efter lite, för jag hade helst sett att allt praktiskt blev klart igår, så vi bara kunde finplanera idag. Jag hoppas att lådorna vi skulle använda står där dom ska stå, och att dom räcker, så vi får undan det som är ivägen snabbt och smidigt. Sen kommer väl dom som ska jobba framöver att känna in hur dom vill ha det, och ändra lite vartefter, gissar jag.

När vi hade fått klart så långt vi kunde med packningen så satte vi igång att rensa och gå igenom alla schemabilder, och jag fotade en del nytt som jag gjorde fler bilder av när jag kom hem. Idag behöver vi gå igenom lite mer noggrant vad som saknas så jag hinner få alla bilder klara över helgen sen. Iallafall så vi har dom bilder vi behöver den närmaste tiden.

Jag vet inte hur mycket jag hinner skriva på ett tag nu när jag ska jobba mer, men jag ska försöka uppdatera lite varje dag även i fortsättningen. Jag kommer ju vilja berätta hur det går förstås. Men jag hoppas också att jag kommer sova på nätterna istället för att blogga ;) Jag ska lägga mig en stund till, för klockan ringer inte förrän om tre timmar.

Må gott!

.

Schemafixande o trixande

Igår morse vaknade jag alldeles för tidigt på en ledig dag, och kunde inte somna om. Jag kom nämligen på att jag måste göra schemabilder med vilken assistent som kör bilen dom olika dagarna, för det kommer Sandra behöva veta. Så nu är det gjort på dom assistenter som hittills finns, inkl. Göran och mig.

Sen behövde jag sortera alla nya bilder, och märka om en massa lådor, och ändra och fixa. Det var ett riktigt pyssel.

En låda för varje assistent, med stora och små schemabilder, dels på bara assistenterna och dels på assistent kör bilen.

Att vi har både stora och små bilder beror på att vi har mindre bilder på veckoschemat, dom saker Sandra behöver ha en översikt på. Schemat för dagen har större bilder och är mer detaljerat. Men även dom stora bilderna behöver räcka för hela veckan, för alla fasta aktiviteter är sorterade i en pärm, dag för dag. En uppsättning att använda hemma och en till dv. Så det blir en del bilder och dubbletter…

Sen var det ”bara” att försöka hitta en smart ordning på alla lådor, så det blir enkelt att hitta rätt bild vid behov. Det var inte så ”bara” kan jag meddela, men blev nog rätt bra, tillslut.

Det kommer säkert att bli fler bilder och ändringar att göra efter planeringsdagen på fredag, men just nu är det klart iallafall. Kameran ska förstås med så jag kan fota det som saknas i schemabildsväg.

Sen sorterade jag lite kassar som ska med till nya lokalen imorgon. Märkte upp det som inte var märkt, slängde en del, rensade ut vinterkläderna och kollade igenom protokoll, anteckningar och fler schemabilder mm. Sune hjälpte till så gott han kunde, förstås.

Eller, han undrade nog mer varför vi inte gick ut istället.

Inatt vaknade jag och kom på en massa detaljer som jag var tvungen att gå upp och anteckna för att sluta grubbla. Sen tog det en stund innan sömnen återvände.

Idag ska jag fixa lite matlådor som ska frysas in, och sen ska Sandra hämtas tidigare, eftersom hennes rum ska packas ihop och röjas ut inför morgondagens flytt. Allt måste bli klart, in i minsta detalj, den här veckan, för på måndag drar vi igång. Spännande ska det bli!

Ha det fint!

.

Rensning och glädje

Igår rensade jag bland alla högar på skrivbordet och jösses så skönt att få lite ordning! Min utmaning blir nu att aldrig skriva kom-ihåg-lappar igen. Eller… iallafall inte lägga dom på hög och glömma bort dom. Nu ser det ut som det ska på skrivbordet igen J

Och alla magneter från kylskåpet rensades bort, tillsammans med resten av kom-ihåg-lapparna och lite annat jag hade där som jag inte får glömma.

Ett minne blott

Göran åkte iväg och köpte en whiteboardtavla där alla aktuella kom-ihåg ska samlas från nu, hade jag tänkt.

Förutom alla kom-ihåg-lappar, så har jag sorterat en massa andra viktiga papper och blanketter i olika mappar och pärmar. Så förhoppningsvis vet vi nu vart vi ska leta när vi behöver nåt av det.

Nästa projekt får bli att skaffa nån smart förvaring till alla pärmar och mappar, för nu står allt som ska vara tillgängligt för alla assistenter framöver i en garderob, och det är ju inte så smart. Men det får bli en senare fråga, när vi vet hur framtiden kommer att se ut.

Jag blev genast piggare och gladare av att få lite ordning i oredan här. Vad lite som behövs för att humöret ska höjas. Ja, det är väl inte den enda orsaken, men det bidrog en hel del, faktiskt. Och den här ledigheten vi har haft. Ja, resan, förstås, men jag menar faktiskt nu, den här veckan. Att få lite andrum och komma ifatt sig lite. Jag har ju t.o.m. sovit bra. Och i köket står tulpanerna och sprider glädje och vårkänsla.

Ha det gott!

.