onsdag 31 augusti 2011

Okunskap


HÄR kan ni läsa en av orsakerna till mitt förra inlägg. Bland kommentarer ser man vilken okunskap det finns och det gör att det känns så viktigt att berätta hur det är... Samtidigt vet jag ju att dom flesta människor faktiskt begriper bättre än att tro på eländet.

♥ Kram ♥

måndag 29 augusti 2011

Det gör skillnad

Vi är så tacksamma över att allt runt Sandra fungerar så bra nu. Att det fungerar ser vi inte minst på Sandra, som är tillfreds med det mesta och nästan alltid glad och positiv.

Att hon är trött och grinig ibland är ju en sak, vem är inte det? Men jag menar i det stora hela. När hon är utvilad. Hon mår så bra och jag är såå tacksam över det! För det är tyvärr ingen självklarhet för personer med npf.


Dom blir alltför ofta misstrodda och det tas inte på långa vägar den hänsyn dom behöver. Jag menar, dom möts inte alltid med respekt och förståelse. Folk fattar inte hur viktigt det är med t.ex. rätt pedagogik och struktur för att personer med npf ska fungera och må bra. Npf syns inte, och det finns dom som tror att det inte ens finns… Åtminstone adhd är starkt ifrågasatt.

Folk tror att autism ökar och är på modet, och att adhd-föräldrar vill droga sina barn för att dom inte klarar att uppfostra dom. Att det är en enkel och bekväm utväg att ”sätta en diagnos” på sitt barn för att slippa göra nåt mer sen. Sånt gör mig ledsen och arg. Jag undrar varför dom som vet minst är dom som har flest åsikter? Jag önskar att såna personer kunde lägga sin energi på att läsa om npf istället för att trampa på dom som har det jobbigt ändå.


För det första kan man inte gå till doktorn och be om en diagnos. Det krävs en noggrann genomgång av hela livssituationen. Föräldrar, lärare och barnet själv intervjuas och barnet genomgår en massa olika tester. Så vemsomhelst får inte en diagnos bara för att föräldrarna inte orkar uppfostra…

Sen är det ju också så att man inte ”slipper göra nåt mer” när barnet har en diagnos. Det är inte så att man liksom skyller allt på det och sen lutar sig tillbaks och har det bra. Jag skulle vilja påstå att det efter diagnosen kräver enormt mycket jobb innan livet börjar fungera.

Däremot är diagnosen en stor hjälp till att förstå sitt barn, och hitta rätt vägar för att barnet ska må bra igen. Utan en diagnos skulle man aldrig hitta rätt. Oj, vad jag har lärt mig mycket om Sandras sätt att tänka och uppfatta saker genom att lyssna på personer som själva har någon form av npf.

Att Sandra fungerar, och mår bra, är tack vare att alla runt henne respekterar henne, strukturerar upp hennes tillvaro, anpassar och schemalägger och har rätt tänk. Skulle det försvinna så skulle Sandras liv braka ihop, det har jag sett många exempel på.


Att ta bort tryggheten, strukturen och assistansen, runt Sandra skulle vara som att ta bort rullstolen för en som inte kan gå. Skulle nån ens komma på tanken?

♥ Kram ♥

Lugnt och skönt

Helgen har gått bra och varit ganska lugn. Sandra var ju trött efter första dagarna i skolan, så vi gjorde just inte så många knop. Fast det fanns att göra ändå, för mig, så dagarna gick undan och nu är det vardag igen, med skola och korttids.


Det blev en hel del film, och det är ungefär lagom när damen behöver ladda lite energi. Hon blev sugen på musik och varvade hennes egen Carola-DVD med min Per Gessle-DVD. Det var ju angenämt att slippa "Långa näsan" (som Sandra kallar "Från A till Ö") ett tag, men vadsomhelst kan ju bli tjatigt efter en helg…

Men Sandra funkade ganska bra hela helgen, det var mest på kvällarna tröttheten kom ifatt. När det började dra ihop sig till toa-bad- och kvällsbestyr igår så hördes det på rösten, som blir stressad och gnällig, att hon var trött. Men har man bara tålamod och inte tappar fattningen så brukar vi klara att balansera på rätt sida av utbrott.


När det är någon tråkig kvällsrutin som ska gås igenom blir det gärna prat och frågor om allt annat mer eller mindre väsentligt. I ett och samma andetag typ: Vad blir det för barnprogram, kolla vad det blir för barnprogram, vad heter barnprogrammet? Jag vill ha strumpor efter badet, vilka strumpor ska jag ha, vilken färg är det på strumporna? Vem möter mig i skolan imorgon, jag vill ha pappas klocka, vad heter maten i skolan på gröna dagen, vilken färg är det på taxin? SLÅÅIINTEEPÅÅMEEEJJJ! Punkt. Eller, punkt och punkt, luften tar slut så hon behöver andas… ;)

Och nej! Jag slår henne inte, om det nu var någon som undrade. Däremot händer det att hon slår sig själv när hon blir frustrerad och jag tror att det är den känslan som börjar komma när hon blir så där forcerad. Rösten blir mer och mer stressad och gäll ju längre hon pratar och slutar ganska ofta med ”Slå inte på mig”

Är jag trött när hon sätter igång så är det inte lätt att hålla sig lugn själv för man blir ganska stressad av den där gnälliga och entoniga rösten som bara mal och mal. Men, som sagt, igår hade jag orken att vara lugn hela vägen, och då brukar Sandra också blir lugn efter ett tag, utan utbrott.


Idag ska Göran lämna in husbilen så får vi se vad det går på sen… Inga roliga utgifter, men bara att gilla läget. Själv tänkte jag baka en sats plommonmuffins till, innan plommonen blir dåliga. Några andra planer har vi inte för dagen.

Vi har inga stora planer för morgondagen heller, för den delen. Det är ganska skönt att bara vara hemma också, efter en sommar med en del packande och flängande. Man måste ju inte hitta på saker så fort man är lite ledig, eller va?!! ;)

Jag hoppas mest på att jag får vara frisk, för dom senaste gångerna vi har haft korttids så har jag däckat på tisdagsmorgonen.

Handla tänkte vi annars göra i morgon, och vi tar nog med oss Sune för dom har drop-in hos veterinären och han behöver lite vaccin-påfyllning.


Resten av ledigheten den här veckan blir nog just ledigt. Bara vara och göra ingenting särskilt, mer än att njuta och ladda batterier. Inte för att dom behöver laddas, direkt, men bara det kan ju vara skönt att njuta av…

Sandras öra verkar bättre, men hon är där och petar ibland. Av det jag kan se så ser det likadant ut som förut, men hon har inte sagt att hon har ont längre. Vi hoppas att det snart är bra igen.

Jaha, det var det hela för denna gång. Jag får önska er en bra dag och tack för att ni kikar in här. Var rädda om er!

♥ Kram ♥

lördag 27 augusti 2011

Lagom med en helg nu

Igår morse fick Sandra bara en halv skål fil till frukost. Och YIPPIE, det tog bara en timme för henne att få i sig den! Pjhu! Jag är glad att vi inte behöver gå upp ännu tidigare på morgnarna! Jag har pratat med skolan och dom lägger in en fruktstund varje morgon när Sandra kommer dit. Kanon!

På förmiddagen bakade jag plommonmuffins och dom blev jättebra, så om plommonen håller sig i svalen gör jag en omgång till på måndag.



Under dagen ringde skolsyster och berättade att hon hade varit förbi Sandra på skolan och tittat i hennes öra. Hon är så himla gullig, skolsyster. Bryr sig om, liksom. Hon tyckte inte det såg ut att vara någon större fara med örat. Det var lite fuktigt så det kan ju vara som vi trodde från början, sviter från all badning förra veckan.


Hon tyckte iaf att vi kunde avvakta, för det såg inte ut som det var nån inflammation. Vi hoppas att det går över under helgen.

Sandra slutar två timmar tidigare på fredagar och det kan nog vara rätt skönt för henne efter en lång vecka. Igår kom en glad, men trött tjej hem och ville se film, vilket kändes precis lagom.

Kvällen gick bra tack vara Görans tålamod, och när Sandra var i säng sjönk vi ner i tv-soffan och mumsade kräftor.

Idag skulle det bli grillväder och det tänkte vi utnyttja. I övrigt kommer det att vara en lugn helg så Sandra blir pigg till skola och korttids på måndag igen.

Må gott!

♥ Kram ♥

fredag 26 augusti 2011

Rastlös rast

Ja… Det var ett fasligt rastande här! Och idag igen… Det märks att man inte är van att ha så mycket tid över. Men man vänjer sig väl, och behöver det säkert också. Men nu när Sandra kommer hem en hel timme senare så känns det som vi har hela dagarna på oss att göra ingenting på, eller nåt…


Nåja, igår morse halverade jag Sandras frukost, och väckte henne tio minuter tidigare, men inte blev det så värst mycket bättre för det. Nu ska vi testa, efter ett tips från en vän på fb, att minska frukosten ännu mer och sen skicka med en frukt till skolan.

Alternativen annars är ju att väcka henne tidigare, och det känns inte vidare lockande, eller att hon äter frukost i skolan. Det gjorde hon i början, men då är hon inte hungrig sen, när det är lunch, så det var ingen bra lösning.

Sandra kom iaf iväg bra med taxin igår, och lite mindre stress blev det än dagen innan. Chauffören hade plommon med sig till oss och jag fick ett recept av en vän på plommonmuffins som jag ska testa idag, tänkte jag.


När Sandra hade åkt tog vi bilen till en grannkommun där vi promenerade lite och klarade av ett bankärende och några små inköp. Bäst vi gick där och promenerade så kom vi på att nu är Sandra så stor, och allt funkar så bra runt henne, att vi faktiskt skulle kunna planera lite större roligheter för oss själva.

En resa, t.ex. Bara vi två! Och ha semester samtidigt! Alltså göra sånt som man gör på semestrar när man inte jobbar samtidigt. Det är, håll i er nu, 24 år sen vi åkte på semester bara Göran och jag!

Visserligen var vi till Turkiet när Sandra var ett år, och fungerade som ettåringar gör mest, så det var ju som en rätt vanlig semester det med, då vi kunde gå ut på kvällarna och göra lite vad vi kände för. Men sen dess har semestrarna mest bestått av 100% anpassning och assistans. Iaf har vi inte haft semester utan varit ganska trötta när vi kommit hem, och vi har ju fått avstå väldigt mycket av sånt som man brukar göra på semestrar.


Medan jag var på banken hämtade Göran resekataloger :) Nej, vi ska inte åka än, det har vi inte hunnit planera för, men det är så roligt att vi känner att vi faktiskt kan, så vi ville drömma lite så länge. Om ett år tror vi att det kan bli verklighet, och har man väntat så länge som vi har, så är ett år snart. Längtar gör jag iaf redan nu…

Tänk att flyga och kunna njuta av nåt gott att dricka, inte behöva bry sig om ifall det blir rörigt och barnskrik runtimkring, gå ut på kvällarna, bara vara och göra vad vi vill när vi vill, bada, slappa, sova tills vi vaknar, äta vart vi vill när vi vill, vara bland folk, kunna lämna hotellrummet, inte planera nånting… Förstår ni vilken lyx?!


Innan Sandra kom hem hade jag hunnit bli rastlös, men det berodde nog mest på att det var för kort tid kvar att sätta igång med nåt och för lång tid för att bara vänta på Sandra. Men när hon kom hem var hon iaf glad och nöjd, även om skolstarten börjar göra henne lite trött, vilket ju inte alls är konstigt.

Vi var lite beredda på en ledig fredag idag, men riktigt så trött var hon inte. Däremot kommer hon ihåg att det brukar vara ridning på fredagar, så hon blev ju rätt sur när jag sa att den inte har börjat än.

Sen vet man ju inte med säkerhet, för Sandra har stenkoll oftast. Och även om det inte brukar hända så kan det ju bli så att personalen glömmer att skriva i boken. Och OM det nu hade varit ridning så hade det ju blivit katastrof om inte Sandras ridgrejor kom med till skolan. Så för säkerhets skull ringde jag till en av lärarna och frågade. Men det var ju som jag trodde, bara Sandras egna önskning som påverkade damen.


Jag passade också på att fråga om dom kunde kontakta skolsyster med Sandras öra, och det skulle dom försöka med. Skolsyster är ju på olika skolor olika dagar, så det är inte säkert att dom får tag i henne, men får dom inte det så löser vi det själva.

Det vore bara lite skönt om Sandra slapp ta ledigt nu i början, när hon har längtat så. Men örat ser inte så bra ut, det jag kan se med en vanlig ficklampa. Sårigt är det, och har vi otur så är det sårigt längre in också, med stor risk för inflammation i hörselgången :( Men det tar vi då isf.

Ha nu en skön dag och trevlig helg, och tack för att du kikar in hos mig!

♥ Kram ♥

torsdag 25 augusti 2011

Långa raster

Så har första skoldagen gått. Första dagen som gymnasieelev för Sandra, stora damen :)

Först och främst fick jag ju väcka henne när hon sov som bäst, men det var ändå en strålande glad tjej som slog upp ögonen tillslut. Hon hade ju längtat så. Frukosten tar alltid tid för henne, och igår var inget undantag. Närmare två timmar! Jag hoppas att det går lite fortare framöver, annars måste jag väcka henne ännu tidigare.


När det började närma sig taxi-tid så blev ju jag stressad, förstås… Men stressad får man inte bli, och det är jag fullt medveten om. Då blir det bara låsningar och utbrott, och allt tar ännu längre tid. Ändå blir jag stressad :(

Så det blev utbrott och en arg Sandra som satte sig i taxin. Men jag brydde mig inte om att ringa skolan, för jag antog att det skulle hinna gå över innan hon kom fram. Det hade det troligtvis gjort också, för det stod inget annat i boken än att dagen hade varit bra. Och hem kom en mycket nöjd och glad tjej.

Badminton på semestern förra veckan

Trots en timme senare var hon ganska pigg, och alla rutiner och kvällsbestyr gick galant. Så än så länge ser det ut att funka bra, alltihop och jag tror att det även finns lite tid över för eventuella låsningar på dagar som är lite tröttare framöver.


Rasten kändes hur lång som helst, men skönt var det och vi hade inga problem med att få dagen att gå. Som svar på Annelie L:s kommentar då, så blev det rätt ordentligt städat, faktiskt. Och vi hann njuta av lite slappa också. Och två sockerkakor blev gjorda och telefonsamtal ringda. Ja, det är inte många måsten kvar nu så resten av veckan blir det nog mest "bara vara" på rasterna, faktiskt. Annelie undrar också hur det gick med husbilen och den ska lämnas in på måndag.

Jag får önska er en bra dag och var rädd om er!

♥ Kram ♥

onsdag 24 augusti 2011

Äntligen!

Igår väckte jag Sandra så det blev en trött och grinig dag. Men förhoppningsvis rättar sovtiderna till sig snart, nu när vardagen sätter igång på allvar.

Det blev inga större ansträngningar av gårdagen, som ni kanske förstår. Sandra såg mest på filmer från skolan, eftersom hon längtade så mycket. Och idag är det dags så nu hoppas vi bara att hon orkar.


Egentligen hade jag tänkt att vi skulle kolla upp hennes öra, som tyvärr inte verkar okay, men med tanke på humöret så skippade jag det igår. Vi koncentrerar oss på skolan nu och avvaktar ett tag med örat. Förhoppningsvis går det över av sig själv, kanske kan skolsyster kolla på det, så Sandra slipper börja terminen med att vara ledig.

När damen har kommit iväg idag så har vi ju en efterlängtad rast här. Lite tid att hinna sånt som vi inte har hunnit på ett helt sommarlov… Först och främst ett samtal, en tid för ögonkoll till Sandra som ska ändras, sen måste det dammsugas. Minst! Helst storstäda hela huset… Men det tar vi en annan gång.


Jag tänkte svänga ihop ett par sockerkakor också, det är alltid bra att ha, och kanske får vi besök redan imorrn. Ja, den här veckans raster lär ju blåsa över rätt fort, men nästa vecka har vi korttids igen :) Med lite måsten planerade visserligen, men sånt ska ju också göras.

Det blir lätt lite måsten att klara av när man blir lite ledig efter ett lov, eftersom dom flesta måstena läggs på hyllan när Sandra är hemma. Så det brukar gå åt lite ledigheter innan man hinner njuta och bara vara lite.

Men den här dagen är iaf efterlängtad, så njuta ska jag allt hinna också. Jag avslutar med en länk till Mamma Z som inte alls kan njuta av nån skolstart. Tyvärr ser det ut så för rätt många elever med npf som går i vanliga skolor. Jag är så tacksam över att allt runt Sandra fungerar så bra, och att hon får må bra… Det skulle vara en självklarhet för alla!

Var rädda om er!

♥ Kram ♥

tisdag 23 augusti 2011

Fix färdigt

Först ringde läraren från skolan och jag fick schemat klart, och lite nya schemabilder också, när jag ändå höll på och skrev ut och plastade in.


Ju bättre panering, desto bättre flyt. Den här sitter i kontaktboken så Sandra kan titta på sitt schema och se vilka hon ska vara med när det är korttids. I kuvertet ligger bilder till det och det som byts ut varje vecka sätts fast med kardborrband. Schema och kuvert sitter också med kardborre, så det är lätt att flytta det när vi byter bok. Schemat är för månd, tisd och onsd (i dom rätta färgerna) då hon för det mesta har korttids.

Sandra tog sovmorgon och jag lät henne göra det eftersom hon närapå blev tröttsjuk i helgen. Så jag hann ringa till vc innan hon vaknade. Man knappar bara in telefonnumret så ringer dom upp sen.

När Sandra vaknade sa hon att det var bra i öronen! Så när dom ringde från vc så avbokade jag, men hon antecknade iaf, så var det bara att höra av sig igen om det blev mer besvär. Och det blev det, men vi får väl se hur det verkar idag när hon vaknar. Det är så svårt att veta eftersom hon inte riktigt kan förklara. Man springer ju inte gärna till doktorn i onödan.

Göran bokade tid för husbilen nästa vecka och sen åkte han och fick handlingen avklarad. En gul badring blev det också, just en sån som Sandra ville ha så mycket att tårarna kom, som jag skrev om i lördags.

Bara poolen som fattas nu då... ;)

Efter kvällsmaten kom en låsning och med det kom ju stora utbrottet som ett brev på posten. Orsak? Jo, hon fick efterrätt! Det brukar vi inte ha, men nu hade Göran köpt vattenmelon och hon var sugen på det, så jag lovade att hon skulle få en bit efter maten. Det räckte liksom för att det skulle bli fel. Jaja, ibland går det bra och man vet aldrig i förväg.


Lenaeff undrar om Sandra vet när det är skolstart. Jodå, vi gjorde en kalender för ett par veckor sen, så vi räknar ner. Eftersom hon har vetat om att skolstarten kommer är det bättre att vara tydlig med när det är. Inte för tidigt, dock. Det måste vara överblickbart för henne. Är det däremot saker vi ska göra, som hon inte vet alls, så är det bättre att inte säga nåt förrän helst samma dag.

Och imorrn är det dags :) Så nu måste jag väcka damen som har haft sovmorgon sen hon höll på att bli sjuk i lördags. Ha en härlig dag, ni som kikar in här!

♥ Kram ♥

måndag 22 augusti 2011

Skolstarten närmar sig

Som vi har längtat! Nu är det bara två dagar kvar, oh, så skönt det ska bli med vardag och rutiner igen. Och lite rast!

Visserligen har lovet gått ganska bra, trots allt, men uj så trötta vi är! Liiite ro behöver vi, och lite egentid. Och lite tid att hinna lite på… Telefonsamtal, planering, schemafix, städning, handling, prata med varandra och småplocka lite här och där.

Och bara vara! Bara ha sig själv och inget annat! Ja, det hinner jag nog inte den här veckan, men med skolstart och rutiner följer ju fler raster och ledigheter lite mer kontinuerligt. Det blir bra det!

Fler foton finns på min fotosida. Klicka på bilden i marginalen och gilla gärna den :)

Tröttsjukan har blivit mycket lindrigare med åren och behöver inte alls betyda vaknätter längre. Det känns som lyx att få sova en hel natt när man lixom är beredd på motsatsen. Sandra kräktes i lördags kväll, somnade före18.00 och sov till efter 09.30 igår. Hela natten!

Sen var hon trött och orkade just inte så mycket mer än att se på film under gårdagen, iaf på förmiddagen. Frampå eftermiddagen gjorde vi en ”sommarlovsbok” som hon ska få ta med sig till skolan på onsdag, så hon lättare kan berätta vad hon har haft för sig på lovet.


Skolan ja… Den är mycket efterlängtad av oss alla. En del förändringar blir det ju, men jag tror inte att det kommer påverka Sandra så värst. Längre skoldagar, eftersom damen blir gymnasieelev, men troligtvis kommer hon inte att märka det mer än att det blir lite intensivare eftermiddagar för att hinna det som ska hinnas innan kvällen när hon kommer hem en timme senare än vad vi är vana vid.

Egentligen ville vi prova att möblera om eftermiddagarna och kvällarna lite nu, för att få mer tid och för att Sandra blir äldre. Men det måste funka överallt, och det funkar inte på korttids, så vi låter bli att möbla runt bland rutinerna. Det får lösa sig ändå, helt enkelt.

Hon kommer att gå kvar i samma fina skola, med i stort sett samma schema och personal, förutom dom små justeringar som varje skolstart kräver. Inga stora saker som kommer att bli jobbiga för Sandra iaf, vad vi vet. En av lärarna brukar ringa och meddela dom förändringar som blir, och jag gissar att hon ringer här i veckan. Idag, kanske, rent av... Så vi kan ge rätt info till Sandra sen.


Skolskjutsen kommer att vara sig lik den med, en termin till. Det var ju meningen att vår trygga chaufför skulle sluta, så en ny var planerad. Men lite strul med upphandlingar och personaländringar gjorde att vår fina chaufför valde att stanna en termin till, och det tackar vi för.

Nu var vi inte speciellt oroliga över bytet, det kunde inte ske på ett bättre sätt med all förberedelse som vår chaufför har gjort, men ett byte är ju alltid ett byte och det vanliga oroar ju inte alls, så det känns ändå bra att det blir som vanligt en termin till.

Göran hade att göra han med, igår.


Bilen laddade inte på hela vägen hem i lördags, så vi körde med parkeringslyse och hoppades att vi skulle komma fram. Det gjorde vi, tackochlov :)

Idag ska han kolla efter nån verkstad, för felet behövde mer resurser än vad vi har här hemma. Själv ska jag antagligen ringa vc och be om en tid med Sandra som klagar över ont i öronen. Jag gissar att hon har fått vatten i dom efter allt badande förra veckan, men det är svårt att veta hur allvarligt det är när Sandra säger att det gör ont. Lika bra att kolla det iaf, tycker jag.

Tina undrade hur man hittar såna stugor som pool-huset vi hyrde förra veckan. Vi hittade det via Novasols hemsida, där kan man fylla i önskemål på vilken typ av hus man önskar hyra.

Ha det fint!

♥ Kram ♥

lördag 20 augusti 2011

En riktig badvecka

Nu var det ett tag sen jag skrev något och det har fler orsaker, men mest beror det på att vi har varit bortresta i veckan, och där gick det trögt med uppkopplingen. Det var bara min iPhone som funkade, och den orkade jag inte hålla på och surfa runt, eller skriva, så mycket med.


Fast sen har jag inte haft så väldigt mycket tid heller. Vi har haft en intensiv, men härlig vecka med massor av bad och skratt. Och några griniga, trötta dagar med en del utbrott…

Vi hyrde ett pool-hus så det har inte gått någon större nöd på oss. Vi har hyrt ett sånt hus några gånger med Sandra, mest för att hon också ska få bada. Hon älskar att bada, men klarar inte av att göra det på badhus eller badstränder där det ju alltid är en massa folk och rörelse.


Tänk om vi hade möjlighet att få bada så här en gång i veckan, vad hon skulle utvecklas! Och vilken bra motion, inte bara för Sandra…


Första morgonen vaknade en riktig solstråle. Hon är så härlig när hon mår bra och det liksom sprudlar om henne. Men gränsen är hårfin… Lagom spännande och roligt går bra, men det slår väldigt lätt över till för mycket intryck, oro och stress. Och då sprudlar det ingenstans, kan man säga.

Så länge vi hade en bra nivå av aktiviteter och sysselsättning, med minimalt av dötid och väntan, så sprudlade det och flöt på hur bra som helst. Däremellan var det raka motsatsen då… Och svängningarna går på en halv sekund.

Är morgonbestyren avklarade klockan 07.30 så vill man bada 07.31, liksom… Och gör man inte det, vilket vi inte gjorde för jag ville vakna lite först… så räcker det för att skapa oro och gnäll. I värsta fall utbrott, men då vaknade man ju iaf… ;)

Men första dagen var som sagt helt fantastisk, med en strålande glad Sandra och massor av bad och lek. Andra dagen var det tvärtom med mest gnäll och utbrott. Det var säkert tröttheten som kom ikapp efter alla nya intryck som hade varit ett par dagar.

Det var inget solsken den dagen, varken ute eller inne… Fast ute är ju inget som bekymrar oss så värst, mer än att det underlättar med Sune om det är uppehållsväder. Men ovädret inne var jobbigt för alla och inte ens poolen kunde ändra på det.

Sune ja… Man fick inte ha husdjur i stugan, så vi hade husbilen med oss till honom. Sen försökte vi vara ute en del, så han fick sällskap. Första morgonprommisen gav honom sju fästingar. Ja, Göran såg dom innan dom bet sig fast, men iaf…


Sandra brukar få fästingar, så det gällde ju att kolla ordentligt när det var ett sånt fästingparadis vi hade hamnat på, men det var bara Göran som fick en. Det berodde säkert på vädret, för vi har inte kunnat vara ute så värst mycket, mer än dom första dagarna.

På tisdagen var det dags att åka och fylla på förrådet lite, så då blev det handling på förmiddagen. Jag passade ju förstås på att planera in en liten ”krock” med en god vän som bodde i närheten. Hon fick helt enkelt åka och handla på samma dag så vi fick kramas lite.


Faktiskt var det första gången vi träffades live, men vi känner varandra sedan flera år av kontakt på nätet. Det var roligt att äntligen ses, även om det var Sandra-anpassat och väldigt snabbt. Tack för kramen, fina, goa Annika!

Sandra hade en av sina mer sköra dagar den dagen, så det var inte tal om några större utflykter. Damen hade lekt en hel del i sin säng under natten, och det satte ju sina spår sen, när det var dags att vara vaken…

Men det tär en hel del på förhållandet, att inte ens kunna prata med varandra, så det är nästan ett under att vi håller ihop ibland. Tur det finns papper och penna till dom viktigaste sakerna som måste diskuteras och beslutas. Så har vi ju varit med så pass länge nu att vi vet vad det beror på när vi ryker ihop. För lite ”man/hustru-tid” helt enkelt.

Hemlängtan blev det mot slutet, eller mest längtan till skolan, gissar jag. Och jag längtade förstås hem på ett sätt jag med, till vardag och ledighet, och en ordentlig uppkoppling. Men samtidigt gick veckan på tok för fort och jag ville inte alls åka därifrån, framförallt ville jag inte åka ifrån poolen…


En av dom sista dagarna satt Sandra och klippte ut bilder ur kataloger och tidningar. Plötsligt började hon storgråta! Hon hade fått syn på en badring som hon ville ha. Egentligen tror jag det var alla känslor och intryck som svämmade över lite. Kanske kände hon som jag, att hon ville hem till vardagen men ändå stanna kvar och bada mer.

Så klart ska hon få en badring, även om vi inte kunde köpa en som hon hann använda på direkten. Vi lär ju åka till fler pool-hus framöver, eftersom det är en aktivitet som verkligen passar Sandra nu när vi inte kan göra andra saker, som andra gör på sina lov.

Nu har vi just kommit till ro här hemma igen. Göran ser på trav och Sandra blev tröttsjuk och sover. Så jag fick lite tid över innan kräkattackerna sätter igång, och tänkte att ni kanske undrar vart jag har tagit vägen… Men nu har ni en hel del att läsa ;)

Jag avslutar med en kommentar Sandra fällde första dagen i stugan. En traktor kom farandes och tömde avloppet och det luktade i hela huset. Alla såna oförutsedda händelser kan ju orsaka kaos, så man blir ju genast beredd och tänker snabbt ut en massa lösningar i huvudet, men det gick bra. Sandra konstaterade att ”Det luktar farbrorprutt här” och sen skrattade vi bort oron.

Ha en skön lördagskväll!

♥ Kram ♥

torsdag 11 augusti 2011

Huvudet över ytan

Sandra är skör nu och det märks att hon är känsligare mot det mesta. Det beror ju säkert på längtan till skolan, och att det är trist att ha sommarlov. Jag hoppas att det inte är nåt annat som spökar, en förkylning eller så… Hon har nyst några gånger och jag har ju haft ont i halsen.

Men måste man välja så är det ju bättre med förkyld på ett tråkigt sommarlov än lagom till skolstarten, även om dom sista veckorna skulle bli ännu tristare...


Det är gnälligt, med många små utbrott om både det ena och det andra. Det låser sig mest hela tiden, och vi har jämt å göra att försöka hålla utbrotten i schack.

Familjen har just kommit ut en stund efter maten och jag passade på att hinna dammsuga, för det behövdes nu, kan man säga. Enda sättet att få dammsuget om Sandra är inne är att låta henne dammsuga själv, vilket ju går bra om hon är på det humöret. Och det är hon ju inte nu, precis. Sen blir det ju inte dammfritt när hon kör runt lite för skojs skull, så det roar vi oss med en annan gång.


Nattmia skrev om sen-puberteten efter förra inlägget. Hm.. intressant! Jag frågade vidare i en grupp på fb och det var fler som hade samma erfarenhet. Att utvecklingen stannar av, eller att det blir jobbigare med vissa saker ungefär i den här åldern. Roligt är väl fel ord i sammanhanget, men det är intressant iaf, och man lär sig ju förstå mer.


Också det här med att det händer saker i kroppen som Sandra inte själv förstår eller kan sätta ord på. Känslor som hon inte kan hantera och så. Puberteten påverkar ju även ”vanliga” ungdomar, och många blir trötta. Det vore ju konstigt om inte även Sandra reagerade. När hon blir trött, eller det har varit för mycket intryck, så blir hon känsligare, skörare och tappar färdigheter som hon klarar galant när hon är pigg.


Nu är det inte jättestora bekymmer för oss, inte än iaf, men jag märker att det är jobbigare med intrycken, och när det blir för mycket folk runt henne, än vad det var för några år sen. Jag tror jag förstår varför nu, tack Nattmia :)


Lenaeff har en tanke som slog mig också när jag skrev förra inlägget. Ja, det är helt klart värt ett försök att Sandra sätter sig vid bordet först. Så gör vi omedvetet till vardags, och jag tror att det har stor betydelse. Tänk vad man fastnar i sina tankegångar ibland, och inte ser klart på problemen som egentligen är hur tydliga som helst! Tack till dig med :)


Och nejdå, Lena, det är ingen större fara med mig. Det bryter nog inte ut nån förkylning den här gången heller. Den brukar bara göra sig lite påmind för ett par dar och sen försvinner den. Däremot brukar resten av familjen få lite mer av mina baciller… Vi hoppas att Sandra klarar sig, det är lixom det viktigaste.


Jag tror inte jag kommer ha så mycket tid att skriva här nu, innan skolan och dom vanliga rutinerna är igång. Iaf inte om damens humör fortsätter balansera på en skör tråd. Men jag återkommer, så håll ut, ni som brukar komma in här och förgylla min blogg. Ha det så fint, allesammans!

♥ Kram ♥

onsdag 10 augusti 2011

Det får bli lugnt idag med

Jaha, då har det gått ett par dagar igen. Det har varit ganska lugnt här och Sandra är glad och nöjd för det mesta. Visst vill hon gå till schemat lite oftare, och räkna dagarna som är kvar till skolstarten, men hon är inte stressad över det. Hon bara längtar :)


I måndags var vi hos mina föräldrar, Sandra och jag, så den dagen försvann i ett enda nafs. Igår hade vi en lugn dag med lite ute i solen mitt på dagen, medan det fanns nån sol att vara ute i, lite grilla hann vi med också innan mörka moln kom farandes på himlen. Resten av dagen var det åska ute och ganska gott inne.


Idag hade vi planerat in ett besök av en god vän som vi inte har hunnit träffa på…?  mycket länge, trots att vi bor ganska nära varandra. Men det blir ju så när vi inte är lediga samtidigt.

Lediga samtidigt är vi ju inte idag heller, så det var meningen att Sandra skulle vara med. Men vi skippar det, för Sandra orkar nog inte riktigt. Lite skör började hon bli igår, även om hon funkade, och att få besök när damen är lite skör är att utmana lite för mycket.


Det där har blivit jobbigare för henne, tycker jag. Att vara bland folk, alltså. Även om det bara är en eller två personer och vi ska sitta och fika i all enkelhet. Förut gick det bättre, då kunde vi ta hem folk, eller hälsa på hos andra mycket lättare.

Eller så är det så att vi ser bättre när hon inte fixar det, eller att hon är tydligare att visa det? Hon kanske tyckte att det var precis lika jobbigt förut, men att vi inte fattade det?

Jag tror ändå att det är bra att träna lite på det, om det går. Inte så att vi tänker tvinga henne att umgås, för det måste man ju faktiskt inte om man inte trivs med det. Men att hitta strategier, så man klarar det, skadar ju inte. Det underlättar ju en hel del i livet om man kan vistas lite bland andra människor ibland, eller iaf har utvägar för att stå ut med det.


Så när vi har folk hemma så försöker vi alltid visa henne ”flyktvägar” för att undvika att hon känner sig trängd och stressad. Hon behöver t.ex. aldrig sitta med vid bordet och så, men får ju det så klart om hon vill. Vi erbjuder alltid att hon kan sitta och fika i soffan, eller i sitt rum istället.

Men hon är inte där än, att hon fixar att gå undan och fika själv, även om hon kanske vill, eller iaf skulle må bättre av det. Oftast, ja… alltid dom senaste gångerna, faktiskt, så låser det sig bara. Hon blir stående som fastklistrad i golvet, och börjar med sin entoniga, stressade, röst att låta och ”prata” och gnälla.

Hon klarar inte att gå och sätta sig när det sitter folk runt ett bord och väntar på henne. Samtidigt vill hon vara med, så hon nöjer sig inte med att få fikat i ett annat rum heller. Såna låsningar leder ganska ofta till utbrott.


Nåja, nu blir det iaf inte något fika idag, utan vi fortsätter med ännu en lugn dag och hittar väl på nåt hemma beroende på humör och väder. Förresten håller nog jag på att bli förkyld, så det är kanske det hon också känner(?) Det lär ju visa sig isf…

Jag avslutar med ett seriesamtal som Sandra ritade för sig själv igår.


1. Väskor på bandet. 2. Flygplan. 3. Taxi. 4. ”Vårat” hus i Marbella. Undrar om hon längtar efter en semesterresa, kanske?... Man ska ju uppmuntra egna initiativ och anamma kommunikationsförsöken… ;)

Ha en härlig dag!

♥ Kram ♥

måndag 8 augusti 2011

Nedräkning

Så fort Sandra ser nånting som är vitt, säger hon ”Vilken färg är det” och konstaterar att det är ”Onsdagsfärgen” Gissa varför? Jo, skolstarten är på en onsdag… Hon längtar, lilla damen :)

Det är också mycket prat om Marias hästar. Hon brukar nämligen rida hos en av lärarna om somrarna, men vi hann liksom inte med det i år. Det var både för- och nackdelar med vårt upplägg den här sommaren, och det är ju sånt man upptäcker efter hand.

Antingen har Sandra varit ledig, och då har vi haft fullt upp att hinna det vi vill göra med henne, och med lagom mycket aktivitet och vila varvat. Eller så har vi varit lediga och då har ju Sandra varit på korttids.


Ska vi lägga upp sommaren bara efter Sandras absolut bästa, så är det nog fritids varje dag och korttids varje måndag – onsdag, hela sommarlovet, som gäller. Det är lite lättare att ta en extra ledig dag från fritids, än från korttids, och Sandra mår ju bäst av att dagar och veckor ser likadana ut.

Men vi tyckte att vi skulle få lite längre ledigt ett par gånger, och att Sandra skulle få helledigt ett par veckor. Jaja, hur man än vrider och vänder så är det svårt att hitta det ultimata. Bäst vore ju om hon slapp ha lov alls.

Men nu är det ju inte så himla långt kvar av lovet och vi har lite lagom med planer för dagarna som kommer, så det ska nog gå bra. Kan man få en sån där husmorssemester sen tro?? ;)

Helgen har iaf gått bra, även om det är ganska intensivt. Sandra har varit mestadels pigg och glad. Lite väl pigg då, när det har varit sovtid och trötta mammor lixom hellre vill sova. Men så länge livet flyter och humöret är på topp så är jag nöjd ändå.


Det har regnat i två dagar och när det regnar krävs det lite annan planering för att damen ska vara nöjd. Men som tur var så behövde vi fylla på med lite nybakat i frysen. Inte för att vi fikar speciellt ofta i den här familjen, och inte för att vi får fikagäster så särskilt ofta heller, men det är ju ändå bra att ha nånting på lut, ifall att, lixom.

Så det blev chokladbollar i lördags.


Sandras favorit, både att baka och äta :)

Och sockerkaka igår. Mest för att det var vad vi hade i ingrediensväg…


Men det ska gå i ett och får inte vara dötid mellan aktiviteterna. Det är ju inte så lätt att hinna få undan efter maten så man får plats med bakningen, och så fort skålen var renslickad var det bara att plocka fram nagellack.


Men sen ville damen se film och käka nybakad sockerkaka, så då hann jag röja i köket iaf, pjhu! Jodå, Göran har också hjälpt till. Han har tagit förmiddagarna. Då har det varit bilturer medan jag har lagat mat och förberett inför bakningen. Skönt att vi är två så man får lite planeringstid och rast mellan varven, för jag skulle nog inte orka vara på topp hela dagarna så värst länge.

Idag tar Sandra och jag en sväng till mina föräldrar och hälsar på och sen har den här dagen också gått. Det är lite nedräkning till skolstarten även i mitt huvud ;)

Hoppas ni har det fint!

♥ Kram ♥