onsdag 10 augusti 2011

Det får bli lugnt idag med

Jaha, då har det gått ett par dagar igen. Det har varit ganska lugnt här och Sandra är glad och nöjd för det mesta. Visst vill hon gå till schemat lite oftare, och räkna dagarna som är kvar till skolstarten, men hon är inte stressad över det. Hon bara längtar :)


I måndags var vi hos mina föräldrar, Sandra och jag, så den dagen försvann i ett enda nafs. Igår hade vi en lugn dag med lite ute i solen mitt på dagen, medan det fanns nån sol att vara ute i, lite grilla hann vi med också innan mörka moln kom farandes på himlen. Resten av dagen var det åska ute och ganska gott inne.


Idag hade vi planerat in ett besök av en god vän som vi inte har hunnit träffa på…?  mycket länge, trots att vi bor ganska nära varandra. Men det blir ju så när vi inte är lediga samtidigt.

Lediga samtidigt är vi ju inte idag heller, så det var meningen att Sandra skulle vara med. Men vi skippar det, för Sandra orkar nog inte riktigt. Lite skör började hon bli igår, även om hon funkade, och att få besök när damen är lite skör är att utmana lite för mycket.


Det där har blivit jobbigare för henne, tycker jag. Att vara bland folk, alltså. Även om det bara är en eller två personer och vi ska sitta och fika i all enkelhet. Förut gick det bättre, då kunde vi ta hem folk, eller hälsa på hos andra mycket lättare.

Eller så är det så att vi ser bättre när hon inte fixar det, eller att hon är tydligare att visa det? Hon kanske tyckte att det var precis lika jobbigt förut, men att vi inte fattade det?

Jag tror ändå att det är bra att träna lite på det, om det går. Inte så att vi tänker tvinga henne att umgås, för det måste man ju faktiskt inte om man inte trivs med det. Men att hitta strategier, så man klarar det, skadar ju inte. Det underlättar ju en hel del i livet om man kan vistas lite bland andra människor ibland, eller iaf har utvägar för att stå ut med det.


Så när vi har folk hemma så försöker vi alltid visa henne ”flyktvägar” för att undvika att hon känner sig trängd och stressad. Hon behöver t.ex. aldrig sitta med vid bordet och så, men får ju det så klart om hon vill. Vi erbjuder alltid att hon kan sitta och fika i soffan, eller i sitt rum istället.

Men hon är inte där än, att hon fixar att gå undan och fika själv, även om hon kanske vill, eller iaf skulle må bättre av det. Oftast, ja… alltid dom senaste gångerna, faktiskt, så låser det sig bara. Hon blir stående som fastklistrad i golvet, och börjar med sin entoniga, stressade, röst att låta och ”prata” och gnälla.

Hon klarar inte att gå och sätta sig när det sitter folk runt ett bord och väntar på henne. Samtidigt vill hon vara med, så hon nöjer sig inte med att få fikat i ett annat rum heller. Såna låsningar leder ganska ofta till utbrott.


Nåja, nu blir det iaf inte något fika idag, utan vi fortsätter med ännu en lugn dag och hittar väl på nåt hemma beroende på humör och väder. Förresten håller nog jag på att bli förkyld, så det är kanske det hon också känner(?) Det lär ju visa sig isf…

Jag avslutar med ett seriesamtal som Sandra ritade för sig själv igår.


1. Väskor på bandet. 2. Flygplan. 3. Taxi. 4. ”Vårat” hus i Marbella. Undrar om hon längtar efter en semesterresa, kanske?... Man ska ju uppmuntra egna initiativ och anamma kommunikationsförsöken… ;)

Ha en härlig dag!

♥ Kram ♥

7 kommentarer:

Maritha sa...

Vilka underbara vattenfoton du har lagt in *gillar*

En härlig teckning som säker har ett litet meddelande i sig :-))

Önskar er en finfin dag!

Kram Maritha

Suzan sa...

härliga bilder!

Photo by Maria sa...

Jag känner en kille som är autistisk, när han kom in i "senpuberteten" (han var då ca 17-18 år)så blev alla de autistiska dragen mer tydliga och tex att sitta med och fika med mer än en person vid bordet gick inte längre t.e.x.. Nu är han 21-22 (tror jag) och det börjar lätta och det går sakta framåt med att han kan vistas med mer folk =) Kanske det kan vara något sådant??

Ett kanonsätt av Sandra att berätta att det är dags att ge sig ut och resa ;)

Kram Mia

Annelie L sa...

Åh så kul att Sandra gör en ritberättelse, ja jag undrar ja, om hon längtar till semestervärme dessa regniga dagar.
Vilka underbara bilder du har i bloggen, vatten är underbart, det saknar jag här hos mig. Jag kände det väldigt tydligt när vi var i Söderköping och hälsade på, där både Göta Kabal och Ån som går ut till Mem och skärgården finns.
Massor av kramar till dig du FinaNina

Anonym sa...

Det är inte lätt när man inte själv har förmågan att hjälpa sig själv.
En tanke på det där med fikat, funkar det bättre om Sandra får gå och sätta sig först och ni andra kommer sen, när allt är klart och hon redan sitter där? Det kan ju ha stor betydlese att ni kommer till henne och inte tvärtom!!!

Men Nina, du får ju inte bli sjuk nu, inte igen :(
Snuttan!!!

Kul att se att Sandra verligen gillar att flyga till ert hus, att hon kan rita egna samtal, häftigt!
Det måste kännas gott...
Håll dig frisk nu gumman och jag håller tummarna att Sandra är pigg och glad//Kramarna stora kommer, Lena!

Bellan sa...

Måste börja med att tacka för dina fina kommentarer, du stöttar och peppar alltid och har alltid så kloka ord att ge! Är så glad för det!

Så där tänker jag också, såg man inte tidigare att de har svårt med vissa saker som syns så tydligt nu... eller hur hänger det ihop. Visst lär man sig med tiden hur de fungerar och kan ta hänsyn på ett annat sätt ju mer tiden går.

Förkylningar som ligger på lur tror jag påverkar en del så de får lättare till utbrott. Hoppas ni inte blir så väldigt förkylda utan att det är snabbt överstökat isf.

Du har väl beställt resa nu då, för det är väl det Sandra försöker säga till dig ;) Härlig teckning!

Kramar till bästa Nina!
//Bellan

Anna A sa...

Hur går det för er med eran semester?

hoppas allt går bra:)