Vi har
varit på en liten ”Sandra-semester” några dagar med husbilen. Så anpassat vi
kunde för att hon skulle fixa det, men det räckte inte hela vägen. Vi var ju
medvetna om att hon redan var nerkörd efter tiden på dv, men att bara vara
hemma och längta efter att semestern ska vara slut är ännu mer stressande för
henne, så därför valde vi att åka iväg, trots allt.
Nu är det
ju inte så att vi åker på semester hursomhelst, förstås. Allt är mycket noga
planerat och genomtänkt först, särskilt när Sandra har slut på alla reserver.
Husbilen anpassades förra året, och funkade bra då. Sandra har eget rum, med
riktig dörr, en toalett med vanlig sits, och en separat dusch som går att fylla
med lite vatten när hon ska tvätta sig. (Eller snarare när vi ska hjälpa henne
att bli tvättad, förstås)
Förra året
åkte vi till en camping som vi visste var tillräckligt stor och lugn för att
fungera med Sandra. Vi valde en plats längst bort utan el, för att minska
risken för trängsel och grannar. Det gick bra, men då hade Sandra en grund att
stå på och var stabil.
Den här
gången valde vi förstås bort camping helt, och hyrde en billig stuga som vi
använde som vår egen campingplats. Vi bodde i husbilen och hade nära till
vatten och el, och vi slapp grannar. Vi hade även med oss Sandras bil, så vi
skulle kunna göra lite utflykter om det behovet dök upp, och för att kunna åka
och handla utan att det störde Sandra så mycket.
Men det
räckte inte. Toan har varit jättesvår, och magen har inte funkat alls. Halva
dagarna har gått åt till att stressa upp sig inför varje toabesök och sen har
det ändå inte funkat när det väl har varit dags. Sömnen har inte heller varit
särskilt bra och dagarna har blivit övertrötta och gnälliga.
Ett par
korta utflykter har vi gjort, och dom funkade tack vare stor anpassning och
väldigt nerkortat. Här hälsar vi på några mycket goda vänner lite snabbt, bara
för Sandras skull.
Sandra "kör" finaste vännerna en sväng till Gotland via Afrika. Lycka :) |
Jag tror
vi var där en kvart. Det ger ju fina minnen iallafall, även om det blir kort.
Stort tack till hela fina familjen som bara accepterar oss som vi är, och
anpassar och finns ♥
En av
dagarna, när Sandra mådde lite bättre, tänkte vi grilla och lyxa till det lite
extra med varsitt glas vin till Göran och mig. Vi har inte haft möjlighet till grillning
så många gånger den här sommaren, ännu. När allt var klart satte sig Sandra vid
bordet ute, och jag dukade ut det sista medan Göran gick till grillen.
Båda vände
ryggen åt Sandra och på två sekunder välte ett glas med rödvin över hela bordet
och ena stolen o dynan. Illvrål. Alltså, det gör ju absolut ingenting att det
spills, det är sånt som händer och inget att stressa upp sig för, men i vår
familj är det närapå katastrof. Sandra fixar inte sånt så vi gör ju allt för
att undvika att det händer. Men, vi hinner inte vara där, några steg före alla
händelser precis alltid.
När sånt
händer får man inte reagera, för då blir utbrottet sju resor värre. Så jag
hämtade bara lugnt en trasa och började torka medan Göran skulle lugna Sandra.
Men hon hade ju redan fått ett utbrott och började kasta sig bakåt i stolen
varpå den förstås brakar ihop…
Sandra
blev livrädd och sen var det ju fullt ös medvetslös. Tack. Och. Lov. att Sandra
inte hade några fingrar ivägen när stolen gick sönder. Det var bara att ta in
damen och få henne lugn igen. Sen dukade vi om, inne och med kall mat, men
grillat blev det iallafall ;)
Där rök
nästan hela Sandras dagspott av energi.
Stugan
hyrde vi en vecka, ja det är ju så det går till, men Sandra orkade ju förstås
inte det utan vi kortade ner allt och åkte hem ett par dagar tidigare. Damen var skör och hade ingen vidare aptit när vi rastade på Mc: Drive i vanlig
ordning.
Bästa platsen enligt Sandra |
Sista
biten hem var hon ledsen och hade ont i magen. Inte konstigt med tanke på att
toarutinerna inte hade funkat nåt vidare. Vi kastade av oss skorna i hallen och
tog oss ner i källaren direkt när vi kom hem, så hon fick det avklarat med allt
vad det innebär av kvällsbad och hela den biten. Göran fick packa in det
viktigaste från husbilen undertiden och sen var vi nog lika trötta allihop.
Idag ska
vi väl ta igen oss lite, och få lite ordning på det som återstår. Vi måste se
till att Sandra får en lugn helg så hon kommer iväg till korttids på måndag.
Den ledigheten är både viktig och efterlängtad, nämligen.
Göran mår
efter omständigheterna okay. Mörbultad med blå rygg och ganska mycket ondare än
vanligt, men har inte ramlat fler gånger. Att få honom till en läkare är väl
som att få en giraff att klättra i träd, eller nåt.. Men tack för upplysningen
om det där med tia-attack. Jag kollade upp det och läste det för honom, sen får
han ta eget ansvar. Lite oroligt var det när vi körde 40 mil igår, eftersom han
var tvungen att köra ena bilen, men det gick bra.
Hare bäst!
.
3 kommentarer:
Så skönt att ni iallafall fick några dagar.
Anpassad semester är ju inte alls som folk i allmänt anser som "semester", men det gäller att hinna njuta det lilla som går.
Så himmelens fint ni backar upp er dotter och tänker så att det skall fungera hela tiden..
KRAM
Oj, oj!! Vad duktiga ni är! ♥ Ni är helt suveräna!
Det där med det välta vinglaset känns igen. Det är inget Turbo klarar heller utan det kommer utbrott i såna lägen. Otur med stolen, men tur ändå att fingrarna klarade sig.
Göran ja.... hmm... *orolig*
Massa saknarkramar skickas till dig! ♥
//Bellan
Orkar snart inte läsa bloggen mer...alltså jag saknar dig så galet mycket mer bara <3 Men tjuvläser såklart och skickar största kramen som går till er alla tre fantastiska människor <3
Skicka en kommentar