Blandade känslor

Sandra kom iväg som hon skulle igår, om än lite skör. Men jag fick det här fina fotot efter ridningen sen.

Det ser ju inte precis ut som det går nån nöd på damen, även om det hade varit oroligt den här gången. Dels är hon skör just nu, och dels var det första gången med nya rutiner. Det kommer helt säkert att gå bättre för varje vecka, och jag måste skicka en eloge till Tanja och Jane som klarade uppdraget så bra J

Men det är med lite blandade känslor trots allt, när andra tar över. Även fast jag är mest glad och lättad, så är det ju en liten sorg att man måste göra sig oberoende. Tackolov så funkar ju allt bra, och Sandra har superfina och engagerade människor runt sig, så jag slipper ju den oron.

Det låter kanske inte klokt för ”vanligt folk” men nu känns det så skönt för jag vet att Sandra får det bra om vi dör. Det har varit en stor oro, faktiskt. Att vi skulle dö innan det finns andra som kan ta över.

Nåja, det är en helt annan historia, och den tänker jag inte ta nu ;) Göran åkte iväg med husbilen igår och blir borta några dagar så jag har mest njutit av min ensamhet, faktiskt. Den är så skön i lagom dos, och man behöver nog få sakna varandra lite då och då. Det händer ju inte jätteofta hos oss.

Idag ska jag åka iväg och träffa finvännerna, dom av mina vänner som inte bor längre bort än max en timmes bilfärd, vilket gör att det ju faktiskt funkar att åka dit utan en jätte-planering. Dock måste alla vara lediga och barnfria samtidigt, och det kan ju räcka för att göra det nästintill omöjligt. Men idag så! J

Annika undrar om DV är som ett slags jobb, fast anpassat. Ja, det kan man säga att det är. En del klarar ju att vara på en arbetsplats, ganska likt en vanlig anställning, medan andra behöver ganska mycket anpassning som Sandra.

Ha det kanoners och ta hand om er!

.