Att sätta gränser eller begränsa?

Igår hade jag en riktigt skön slappardag med Spotify och fick ingen nytta alls gjord på hela tiden Sandra var i skolan. Skönt som tusan och jag förberedde inte ens nåt inlägg till bloggen, fast å andra sidan fanns det ju inte så mycket att berätta mer än att jag inte gjorde nånting ;)

När Sandra kom hem så var det full rulle och då hann jag inget annat. Det var dessutom min kväll så jag hade inte så mycket tid över för skrivande.

Ibland är det en svår balansgång det här med hur mycket man kan tillåta. Sandra är expert på att ta över om man släpper efter lite, lite på rutinerna. Samtidigt vill man ju uppmuntra egna initiativ och påhitt där hon utvecklas.

Då känns det inte bra när man måste stoppa henne, för att det inte skulle bli bra att tillåta dom där egna initiativen som man helst vill uppmuntra. Igår kväll blev det väldigt tydligt.

Varje kväll när det är dags för toa- och badrutiner så har Sandra själv kommit på att hon ska gömma sitt skärp i källaren innan hon klär av sig, och jag ska leta upp det. I en vanlig familj är väl en sån detalj inga som helst problem, men hos oss kan det få enorma följder.

För på kvällarna är damen trött, och då behöver allt flyta om man ska undvika låsningar som leder till utbrott. Och Sandra förstår inte riktigt det där att jag inte vet vart hon har gömt skärpet, så det är ju en jättebra lek och träning, egentligen… När tiden finns.

Hon gömmer skärpet och förväntar sig att jag ska hitta det. Och hon har kommit förbi stadiet att gömma på samma ställe varje gång, som hon gjorde för flera år sen när vi började med ”gömma-lekar” Hon är ganska påhittig, faktiskt…

Att leta efter ett skärp som kan finnas precis vartsomhelst i källaren har vi inte tid med om Sandra ska hinna bli klar innan Bolibompa börjar (fast hon tror ju att Bolibompa snällt väntar tills hon är klar) Tiden på kvällen (och hela dagarna, förresten) är ganska precisa i vår familj, för att rutinerna ska flyta så bra som möjligt och ju senare det blir, desto tröttare och skörare blir Sandra. Så vi kan inte krångla på kvällarna.

Jag har begränsat leken, för att undvika utbrottet det innebär att sluta med den, genom att vi håller oss till ett rum. Sen förstår ju inte Sandra skillnaden på att gömma så jag har en möjlighet att hitta, eller gömma på omöjliga ställen, så jag har sagt att hon får hänga skärpet på dörrhandtagen (det finns några att välja på) så jag kan hitta det.

Det brukar gå bra i ungefär två dagar, sen kommer små förändringar krypande, för damen tröttnar rätt fort om det blir tråkigt, nämligen. Då hittar hon på lite mer och lite mer. Sticker in skärpet i dörrspringan, gömmer det under dörren och bakom dörren och plötsligt har vi ingen begränsning längre.

Så där har vi hållit på, för att jag inte vill stoppa henne riktigt när hon har fantasi och utvecklar leken på egen hand. Men tillslut har jag ju inte hittat skärpet, och Sandra kan inte berätta vart det är utan blir arg för att jag inte hittar det…

Så igår tog jag konflikten, för det där funkar liksom inte varje kväll. Det blev en halvtimmes utbrottande innan vi kom vidare i kvällsrutinerna, men sen accepterade Sandra att vi slutar med ”gömma-leken” när vi inte har tid, och jag lovade att vi skulle gömma saker på lördag istället.

Ja, det är inte lätt alla gånger, men vi måste stoppa och sätta gränser för att undvika sånt här. Det gäller ju nästan allt som vi tillåter, man måste tänka ett och två steg längre innan man låter saker vara okay, för ”här och nu” går det ju oftast bra. Men nästa gång lägger Sandra till lite, och nästa gång lite mer och tillslut har man ett stort problem av det som oftast är enklare att bromsa på en gång.

Men så vill man ju uppmuntra det där, förstås. För det är sånt som inte är självklart när man har autism, så samtidigt som man blir stolt över ett eget initiativ så måste man stoppa det, och då blir det lätt en konflikt i mig själv.

Nåja, det blev ett långt utlägg om vår skärp-rutin ;) Resten av kvällen gick iaf bra, och damen hann se Bolibompa och kom i säng innan tröttheten blev för stor. Men lite senare, när det egentligen hade blivit sovtid, var det igång igen, för det hände grejor och jag fick byta sängkläder. Det blev lite utbrottigt ett tag innan det blev lugn nattro.

Idag var Sandra pigg igen, och kom iväg bra till skolan. Göran ska iväg och besiktiga husbilen och sen är det hans kväll och han får ta emot Sandra när hon kommer hem från skolan. Själv ska jag ju iväg och titta på den där lokalen som planeras bli Sandras rum på Daglig verksamhet.

Ni får ha en fin dag!

.