Vi hade iallafall tur med vädret

Nåja, det var väl inte bara vädret vi hade tur med, utan det gick väldigt bra alltihop, faktiskt. Vi hade väldig tur med vädret passar bättre som rubrik, men så heter ju inte filmen ;)

Gårdagen började med sovmorgon för Sandras del, och hon mådde nog inte så bra för när hon vaknade blev det utbrott om det mesta. Det tog en bra stund innan vi fick henne att varva ner med en film, för hon ville göra ”allt på en gång” och var helt uppstressad.

Man hade ju stor lust att berätta om roligheterna som väntade efter maten, men sånt hjälper bara för stunden och risken är stor att hon hinner stressa upp sig ännu mer och inte orkar ända fram.

Efter maten var det lagom att berätta, och vi bestämde att Göran och Sandra skulle gå ut och blåsa såpbubblor medan jag fixade iordning ridkläderna. Eftersom Sandra inte kan vänta, så är det bäst att fylla tiden med lite lagom aktiviteter, nämligen.

Hon hann få på sig sandalerna innan himlen öppnade sig. Typiskt! Det gick ju så klart inte att gå ut, det vräkte verkligen ner och himlen hade plötsligt slagit om från blått till svart.

Nu gällde det ju att man inte kläckte ur sig nåt i stil med ”Jaha, nu får vi se hur det blir mer ridningen i det här vädret” för det hade inte varit så lyckat. ”Antingen eller” måste det vara, ”kanske” går inte för sig…

Så det var bara att köra på i hopp om att ridningen skulle kunna bli av, och det var ju bara jag själv som märkte av den oron, som tur var.

Eftersom väntan hemma blev längre än planerat när regnet kom, var vi tvungna att åka i lite väl god tid. Jag lovar att jag nog aldrig har kört så laglydigt nån gång, även om jag inte är nån fartdåre i vanliga fall heller. Dessutom körde jag ett par omvägar och ändå var vi framme en kvart för tidigt.

Jag hade nämligen sagt till om att Tigge måste vara ridklar, eftersom Sandra inte kan vänta, så det kändes lite dumt att komma för tidigt själv då… Men Tigge var klar och allt gick bra.

Lite stressad var Sandra över allt nytt och hon är alltid lite orolig när hon ska upp och ner så det var väl inte så konstigt nu när inte trygga Maria, som är van, var med och hjälpte till heller. Men Sandra kom både upp och ner, och fina Tigge var lugn trots skrik och oro. Väl på hästryggen gick ju allt bra och jag tror resten också kommer gå bra efter lite övning.

Sandra hade en skör dag och frampå eftermiddagarna brukar hon bli ännu tröttare och skörare. Det bästa är om Sandra kan rida på förmiddagarna, men det måste ju stämma med alla andra också. Vi är ju glada om det går att ordna ridning öht.

Hursomhelst, solen sken under hela ridturen, och på vägen hem öppnade sig himlen igen, så vi skojade om att vi hade behövt en båt istället för en bil när vattnet forsade fram. Ja, det är ju bara att tacka vädergudarna för solskenet som kom i precis rätt tid J

Nästa ridtur är planerad på fredag, och det är nog bra att vi lyckades få ihop två dagar i samma vecka, för igår var ju allt så nytt. Det ska bli intressant att se om Sandra är lugnare nästa gång.

Tanja ledde Tigge och Jane gick bredvid, så jag blev över, vilket är meningen eftersom jag inte kommer att vara med sen, om det nu går att ordna med ridning framöver.

Resten av eftermiddagen och kvällen gick rätt bra, men Sandra var trött och seg. Allt tog väldigt lång tid så jag fick korta av badet en hel del för att hon skulle hinna bli klar innan TV-kvällen började.

Det gick vägen, men hon somnade ovaggad sen, kan man säga. Det blev sovmorgon idag med, och när jag gick in till henne höll hon på att somna om igen. Vi får väl se om orken är bättre idag än igår… Jag lägger ribban lågt eftersom Göran ska iväg och veckohandla på förmiddagen.

Jag önskar er en fin dag!

.