Anpassade planeringar

Aftonbladet har nån slags nominering ”Min hjälte” och jag vet inte riktigt vad det innebär, men en vän har iaf nominerat lilla mig på Twitter, eller hur det nu fungerar. För att jag, genom bloggen, sprider mycket kunskap om npf. Jag fattar ju ingenting av Twitter, även om jag har ett Twitterkonto för att kunna följa Neurobloggarna där. Men jag blir väldigt rörd och tacksam över att bli tänkt på bland alla fina hjältar ute i landet. Tack! ”Du vet vem du är”

Men framförallt blir jag väldigt glad så fort någon alls inom npf får lite (positiv) uppmärksamhet, för kunskap behöver spridas. Ett sätt är att dela Neurobloggarna, t.ex. Så gör gärna det J

Igår hade jag en riktig slappardag, förutom lite mailanden efter mötet i måndags. Göran däremot jobbade och slet. Han ska ju fixa vår skorsten, och höll på med nåt rör eller vad det nu är som ska dras. En hel del jobb är det, men vi sparar ju en skaplig slant på att han gör det själv. Bra på alla sätt och vis, tycker jag som slipper göra jobbet ;)

Vi hann njuta av solen en del också. Vilken sommar vi har haft, och fortfarande har! Helt fantastiskt, och det är ju bara att njuta så länge den varar. Till kvällen sen, blev det vin och räkor och en massa njuta ledigt. I eftermiddag kommer Sandra hem, och det ska bli intressant att se om hon säger nåt nu när hon har haft Jane på schema. Jag hoppas att det har gått bra, för dom båda J

Bellan undrar om vi fått nån orsak till att väggen inte är på plats. Ärligt talat så vet jag inte riktigt. Jag ser det nog mest som en förhalning, faktiskt. Nån slags förhoppning på att vi ska nöja oss ändå.. Men vi nöjer oss inte så länge Sandra har rätt till en anpassning som hon behöver för att må bra.

Precis likadant var det när hon behövde egen taxi och när vi behövde korttids och fritids. Jag begär inte anpassning för att jag har lagen på Sandras sida, utan för att det är nödvändigt om hon ska fungera, och det lär dom ju bli varse.

Jag har mailat runt en del och jag tror nog alla fattar att det är lite bråttom, så än finns det hopp. Jag har fått en förklaring, och ett löfte om anpassning på mail nu, så det hänger bara på hur snabba dom är.

När väggen är uppe ska Sandra börja där en dag i veckan, tillsammans med Jane och en lärare, och det är det vi behöver komma igång med så fort som möjligt om Sandra ska kunna sluta skolan före jul.

Bellan och Photo by Maria undrar också om inte Sandra kan ha matlåda med sig. Jo, det går säkert jättebra, men passar oss bättre med den lösning vi har tankar på nu, nämligen att Jane hämtar dagens rätt på en närliggande restaurang medan en annan person har koll på Sandra.

Att fixa matlåda varje dag har jag inte riktigt tid och ork med, känner jag. Sandra får oftast rester till middag, eftersom jag inte hinner laga mat när hon kommer hem, och att spara rester av resterna känns ju inte helt lyckat. Dessutom åker hon från korttids två dagar i veckan, och då måste dom fixa matlåda.

Ett annat alternativ som också går att ordna vissa dagar (när det är ledigt i köket) är att Sandra och Jane lagar maten. Men det kräver ju att Sandra är på topp, för annars blir det svårt att få till det när man inte har nån avlösare och måste räcka till för Sandra i första hand. Sen blir det ju svårt att handla råvarorna som behövs, om inte Jane ska göra det på sin fritid, och det är ju inte meningen.

Att köpa dagens funkar alla dagar och är både bra och varierad mat, så det är nog en jättebra lösning, faktiskt. Jag tror nog att Jane hellre äter det också, istället för dom där varmluftsvärmda pannkakorna för 55:- ;)

Jag önskar er en skön dag!

.