onsdag 28 juli 2010

Att ta hand om sig

En vanlig, solig och superskön ledig onsdag. Vi tog en prommis på morgonen, innan det blev för varmt. Härliga värme! Sen fortsatte Göran med staketet. Det blir fint det, när det blir klart :)


På em grillade vi och efter tipset om att getingar inte gillar vitlök så blev det potatisknyten fullspäckade med vitlök och lite andra goa kryddor.


Men våra getingar blev mest glada… Faktiskt att dom surrade mest över potatisen. Fast dom hämtade inte hela släkten som dom gjorde när vi bjöd på lax igår…

Nåja, när inte Sandra är hemma så går det väl an. Vi kan ju kolla gaffeln innan vi stoppar den i munnen. Lite jobbigt dock, när dom börjar krafsa en i mungipan…

Det är himlans skönt att vara ledig och hemma, även om man hinner sakna Sandra mer då… Men det är fortfarande lite magiskt att bara kunna gå ut fast det är kväll. Båda två och utan planering. Vi kan lixom bara gå… Jag kommer nog aldrig att vänja mig vid det. Eller, snarare, jag kommer alltid att uppskatta den friheten :) Så det blev en liten sväng på kvällskvisten, mest för att vi skulle köpa en tidning.


Vi har ett ganska välfungerande och harmoniskt liv just nu. Men det har ju varit kaos för oss också, innan allt började fungera. Det blir gärna ett kaos när man får ett barn med funktionshinder. En massa känslor och saker som ska falla på plats. Och en hel del att lära sig.

Det tar tid att få allt att fungera. Mitt i kaoset och mitt i sorgearbetet fick jag ofta höra att jag måste tänka på mig själv. Men en sak är säker.. Det GÅR inte! Man kan inte på allvar tänka på sig själv och sina egna behov när man lever i ett kaos där vardagen inte funkar och där ens barn mår dåligt. Det är faktiskt omöjligt!

Även fast man fattar att man skulle orka mer om man laddade sina batterier. Men det går inte att ladda några batterier om man inte kan koppla av och veta att ens barn har det bra FÖRST. Sen kan alla pedagoger, psykologer och experter säga vad dom vill.

NU går det, för nu har vi balans och Sandra mår bra. Då kan man börja tänka på sig själv, och det är då man ska det också. Innan dess ska man bara koncentrera sig på att hålla huvudet över ytan och se till att ens barn får ett bra liv! Tänk om alla som sa till mig att jag skulle tänka på mig själv, istället hade hjälpt mig att se till att Sandra fick det bra. För då hade jag börjat må bra mycket fortare!

Nu syftar jag så klart inte på vänner och släktingar, utan på den hjälp och det stöd som samhället erbjuder när man får ett barn med funktionshinder.

Jaja, nu funkar det ju bra här och vi har massor med egen tid och vi är jättebra på att ta hand om oss själva och utnyttja tiden vi har tillsammans, och var och en för sig. Men om jag har några läsare som är i det där kaoset just nu, så vill jag säga: Stå på dig! Dina känslor och tankar är rätt och ingen annan vet vad som är bäst för just dig! Styrkekram! Det kommer att bli bra, så småningom!

5 kommentarer:

Mia sa...

Ja så sant så. Visst kan man försöka tänka på sig själv men vad hjälper det när man i tanken är helt uppfylld av sitt barn?
Känner verkligen igen mig i att känna frihet i att "bara kunna gå ut". Även om det bara är en promenad till affären.
Kramis

Anonym sa...

Åh,vad det är härligt att läsa dina kloka ord! Jag blir så varm i magen när jag läser o begrundar.
Ha det riktigt gott o njut av ledigheten o varann.
Kram Eva

Okki sa...

Du är så klok.
Och det är så sant, om ens barn inte mår bra så mår man inte bra som mamma heller.
Kram Okki

Maritha sa...

Nej du har så rätt Nina, man kan inte tänka på sig själv när ens barn behöver en.

Så skönt att höra att ni har det bra och jag vet ju hur fort det kan bli kaos för er så njut av ledigheten.

Kramizar Maritha

Anonym sa...

Sköna dagar och kvällar ni haft och det är ni väl värda. Så fint det blir med det nymålade staketet. Skönt att allt fungerar bättre nu och fint att du delar med dej av din vardag med Sandra. Nyttigt för oss att läsa om och få veta lite mer om hur det är.

Sköt om dej vännen !!! Kram Annika