söndag 18 juli 2010

Ommöblering


Igår morse ville Sandra ha sällskap vid frukostbordet. Hon äter ju oftast frukost själv, eftersom hon blir störd annars, men när hon ber om sällskap så får hon ju det, förstås. Iaf så länge det funkar. Jag hade redan käkat innan Sandra kom upp, men Göran brukar äta efteråt, så han gjorde henne sällskap. Det gick bra ett tag och det är ju alltid nåt.

Skörheten sitter kvar än så det var väl gnäll om det mesta vi gjorde, men det blev inga stora utbrott iaf. Vi tog det så lugnt vi kunde så dagen flöt på ganska bra, även om man blir trött av att vara på gränsen så där. Jag menar, det behövs ju så lite för att det ska braka lös.

I veckan som kommer får Sandra ledigt, tänkte vi. Dels är hon lite trött nu, men mest tycker vi att det börjar bli dags att hitta på nåt med henne igen. Vi får väl se vad det blir av veckan, det beror ju på väder och humör, men vi hade väl iaf tänkt ta en övernattning i husbilen och passa på att cykla och fixa nya pass.

Det är ju inget jag direkt ser fram emot med Sandra, men pass måste hon ha så det är bara att ta sig igenom det liksom. Mycket folk och köer, hujedamej! Nåja, spårar det ur totalt är det ju bara att gå därifrån och göra ett nytt försök en annan dag.

Förhoppningsvis hinner skörheten gå över till dess, men jag har för vana att inte ha några förväntningar, vad vi än gör. Man blir bara besviken av för mycket sånt.

Egentligen är det bättre att ha rullstolen när vi är bland en massa folk och köer, men vi tänkte göra två flugor på smällen och liksom slå ihop det med en minisemeter. Cykla gillar ju Sandra och det har vi bara hunnit en gång hittills i sommar. Men, som sagt, funkar det inte så cyklar vi bara därifrån, och då får vi väl ta rullstolen en annan dag, helt enkelt.



Natten till idag lovade dom oväder så igår kväll möblerade jag om lite i Sandras rum. När hon har fönstret öppet och det blåser så blir hon störd av att rullgardinen fladdrar, så jag flyttade om lite och sköt upp soffan mot fönstret, för att den skulle hålla gardinen på plats. Det blev riktigt bra, faktiskt, både luftigare och mer golvyta.

Ofta har ju personer med autism svårt med förändringar så att möblera om precis när det snart var sovtid var väl inte det smartaste draget, men att stänga fönstret i värmen kändes liksom uteslutet. Så efter en dag med gnäll om det mesta så blev jag lite snopen att hon bara var nöjd med den nya möbleringen :)

Men sen började det ju blåsa ännu mer och eftersom det skulle bli åska också så tänkte vi att vi nog blir tvungna att stänga fönstret iallafall. Sandra fick en fläkt i sitt rum istället och det hade ju kunnat gå precis hur som helst med tanke på att jag redan hade bökat en hel del sådär på kvällen när Sandra är som skörast. Men hon fixade det med! Trots en hel dag med ”på gränsen till utbrott” :)

Idag blir det troligtvis ännu en lugn dag och sen hoppas vi att Sandra är sig själv snart igen. Hon vet att vi ska göra en utflykt med husbilen så hon får väl hjälpa till att packa lite av det hon vill ha med sig.

Annars brukar vi ju inte berätta sånt, för att undvika för höga förväntningar. Men nu kände vi att vi måste berätta att hon blir ledig, eftersom hon har pratat om fritids och korttids ända sen i fredags. Hon trivs där och längtar ju dit, men berättar vi att vi ska hitta på nåt så accepterar hon att vara ledig.



2 kommentarer:

Maritha sa...

Skönt att det funkar med förändringarna när de känns att det behöver göras. Många framsteg och förändringar sker med Sandra hela tiden.

Hoppas ni får fint väder så ni kan få en mysig liten resa.

Kramizar Maritha

Anonym sa...

Kul att Sandra ville ha lite sällskap vid frukosten. Så söt hon är !!! Kram Annika