onsdag 21 juli 2010

Skulle sitta fint med lite semester nu...

Jodå, vi har haft det bra för det mesta, det har vi visst det! Men Sandra har varit skör, och även om hon är jätteduktig så blir det jobbigare och vi blir tröttare.

Det är ju inte precis semester att åka på semester med Sandra, om jag säger så… Drömmen vore ju att vi hade en assistent med oss som kunde ta all assistans så vi bara fick vara föräldrar, liksom. Men vi ska absolut inte klaga och för det mesta går det ju jättebra!

I måndags morse började vi med att fixa medicin- och badrutiner, så vi fick det gjort innan vi åkte. Då klarar sig Sandra två dygn utan sen. På vägen stannade vi ju på polisstationen för att fixa nya pass till Göran och Sandra, och ett ID-kort till Sandra, och jag var ju lite nervös över hur det hela skulle gå.

Men det gick så bra så! Faktiskt riktigt smidigt att fixa pass numer, och inget extra jobb för ID-kortet. Visst var Sandra skör, och oförberedd, men både hon och polisen var duktiga så det gick ändå väldigt bra.

Sandra hade behövt foton från alltihop sen, men vi hade ju fullt upp med att få allt att flyta så några foton hann vi inte få till. Istället har vi bearbetat och gått igenom det flera gånger med hjälp av papper och penna. Inte lika bra men funkar :)

Väl på campingen ställde vi oss på en plats längst bort, som vanligt. Sen vände vi husbilen från allt folk, även fast vi egentligen stod åt fel håll. Det har ju med brandsäkerhet att göra och ska ju så klart respekteras, men här var det allmänning på båda sidorna så det gick lätt att komma ut ändå. Vi stod inte i vägen för nån heller, så vi tänkte att vi nog kunde få dispens, för allas trevnad, liksom…

Sandra gnällde mest hela tiden och vi hade jämt att göra med att hitta på lagom kravlösa aktiviteter samtidigt som vi skulle få lite ordning. Här roar hon sig en stund med att slå ner tältpinnar i marken :)


Men sen kom en karl cyklande och sa till att vi måste vända husbilen. Ja, då var det ju bara att vända, förstås. Men det gick smidigt även om alla såna störningsmoment är jobbiga för Sandra. Särskilt när hon redan innan är skör.

Då var det skönt att skärma av med vindskyddet så vi ändå var själva, trots att campingen nästan var full.


Skörheten satt i hela tiden så det var mycket gnäll och anpassning om det mesta. Men tisdagsmorgonen gick bra tack vare att Göran hade en plan som vi gick igenom redan kvällen innan. Ja, en plan för oss, alltså, inget som vi informerade Sandra om.

När vi vaknade skyndade jag mig att lägga fram allt som Sandra behövde och sen smet vi ut så hon fick vara ifred så mycket som möjligt. Hon ropade bara när hon behövde hjälp med något, annars var hon själv inne tills hon var klar.

Då kom hon ut och satte sig och ritade medan Göran och jag turades om att göra oss klara och sen var hon faktiskt lugn ända tills vi hade druckit upp kaffet. Men då smet vi in så hon fick äta ifred.


Det är lite trångt när man måste försvinna, men Göran satt i Sandras säng och jag i vår, så det gick bra och Sandra fick i sig sin frukost i lugn och ro.

Sen tog vi en liten promenad runt campingen innan folket vaknade, för snart var det ju kört och lugnast bakom vårt vindskydd. Sandra och Göran doppar fötterna lite, det var väl ungefär vad vi hann.


Men vi behövde ju inte stanna på campingen bland allt folk utan tog oss en cykeltur med tillhörande glasspaus.


Där satt vi en stund och pustade medan Sandra var helnöjd med utsikten :) Hon älskar att titta på bilar som kör förbi.


Resten av dagen var vi på campingen och roade oss bäst vi kunde. Lite rita…


…och lite svalka…


…och lite grilla…


…och lite leka…


…och en glass till… !


Så här lycklig kan man bli när man får två glassar på samma dag. Men Sandra har inte ätit så mycket glass i sommar så hon har väl lite att ta igen, antar jag :)

Till kvällen blev det lite ost & kex innan sovtid.


Vid det laget var damen både skör och trött, så vi blev lite trötta i örona, haha!


Sandra sov faktiskt bra den här gången, båda nätterna. Tack för det! Men nu längtar damen till vardag, allra helst skolan, men hon vet att det är fritids och korttids på måndag, så det pratar hon mycket om nu, och räknar dagarna :) Så skönt att hon längtar dit och trivs där!

När vi cyklade runt i närheten av Sandras skola så kände hon igen sig och pekade åt rätt håll och sa ”Där borta ligger skolan” och vi pratade om att skolan är stängd nu när det är lov, och ingen är där. ”Efter lovet börjar skolan igen” sa Sandra och så är det ju. Hon funderade en stund och slog sen upp handen och sa ”HEJ” :) Ja, hon ska väl säga hej när hon träffar sina lärare igen, gissar jag.

Nu blev det ett väääldigt långt inlägg idag så nu avslutar jag med ett par bilder från imorse, då vi packade ihop och skulle åka hem.


Det är toppen med ”garage” till all packning. Här har Göran lyckats pula in en rullstol, en tandemcykel, en vanlig cykel, tre positionsstolar, tre dynor, ett bord, en back med leksaker, en back med målargrejor, en väska med ritblock, träskor, duschtofflor, vindskydd, ölback och säkert en hel del annat som jag inte kommer ihåg nu.


På vägen hem stannade vi till så Göran kunde gå in och handla. En hel del handlade han, för det var rätt tomt i skåpen hemma. Det lyckades han oxå trycka in, hur han nu bar sig åt?

Må toppenbäst!

5 kommentarer:

Anonym sa...

Skönt med lite utflykt men kan förstå att det är mycket planering bakom för allt ska bli så smidigt som möjligt för Sandra. Men damen ser ju nöjd och glad ut på de flesta bilderna.

Ha det så gott !!! Kram Annika

Bellan sa...

Kul att få en resumé av er utflykt. Vad duktiga ni är med planerandet och genomförandet av allt, till Sandras bästa!
Och visst längtar vi väl alla till lite vanliga rutiner, kanske.

Ha det gott! Kram från mig!

Maritha sa...

Ja det är lite pysslande för att få allt att fungera kan jag se men ni är så fantastiska du och Göran.

Jag är så glad att du lägger ut foton också, känns som att man får större inblick då.

Ha det bäst ni med!

Kram Maritha

Annelie sa...

Å herregud,, är det sån stor "gömma" på en husbil..??
Gött o ha med sig hemmet så att säga.. o ännu goare att det funkar så kanon med Sandra när ni är ute i er husbil..

Ni har alltså ingen annan hjälp (alltså assistent) än ni själva..??

En arbetskamrat (jag jobbar ju som personlig assistent) till mig var och provjobbade hos en ny tjej på dryga 20 som har autism, men det tackade hon nej till.
Hon sa det att det skulle vara fruktansvärt svårt både psykiskt & fysiskt.

Kanske är svårt när man absolut inte har nån erfarenhet av det..??!!

Snacka om att ha gjort fint i sin blogg.. :o))

Ha det kanon i vår ljuvliga sommarvärme,,, jag njuter i fulla drag.. // Kram Annelie

Anonym sa...

Jättesnygg bloggen blivit, du är superduktig !!!
Ha en kanonfin dag !!! Kram Annika