onsdag 5 maj 2010

Vad beror autism på?


Det blir en kvällsblogg idag, eftersom jag inte kommer hinna skriva imorgon bitti. Klockan väcker oss halv fem och då måste vi fixa allt klart, och käka lite frukost, innan halv sex, senast, då Sandra ska upp. Hon får sin frukost på fritids/korttids och före sex måste vi åka.

Hur det hela går får jag väl berätta om sen, när vi är hemma igen. Förberett är det iaf, och jag tror Sandra kommer att tycka det är spännande. Men när hon ska in på fritids och vi ska åka kan det bli lite jobbigt hur mycket vi än förbereder. Men jag tror inte det blir värre än att personalen kan hantera det. Troligtvis går det över bara Göran och jag åker därifrån.

Angående det jag skrev lite om igår så undrade Mia om man vet vad autism beror på. Ja, delvis iaf. Nu är jag inte jätteinsatt i det där, och inte så värst intresserad, egentligen. Jag fokuserar hellre på hur vi kan anpassa miljön och göra livet lättare för personer med dom här svårigheterna än att lägga min energi på att undra hur det blev som det blev.

Inte så att det inte är viktigt på nåt sätt, men jag har inte ork och tid över till det, helt enkelt. Så därför är jag inte så vidare påläst i ämnet, men att det är ärftligt tror jag benhårt på, även om det finns många som har autism där föräldrarna inte har det och det finns personer med diagnos som får barn utan diagnos.

En del hävdar att mpr-vaccinet spelar roll och jag vet inte hur det ligger till med den saken, men tror ju iaf inte att föräldrarna hittar på när dom säger att deras barn har fått symptom efter sprutan. Sen om dom hade anlagen innan, det är ju förstås svårt att veta… Jag har ju sällan åsikter om saker som jag inte vet nåt om, men tro det ena eller andra kan man ju. Och jag har lite svårt att tro att så många föräldrar har fel när dom säger att deras barn inte hade några tecken alls på autism innan dom fick sprutan. Jag tror att det finns en koppling iaf.

Jag har också läst att en del får autism vid förlossningen, men hur mycket forskning det finns på det vet jag inte heller, eller vad som isf orsakar det. Det jag tror mest på är dock att dom flesta föds med autism och att det beror på arv. Men det är bara min egen teori… Om det är någon läsare som kan det här bättre än mig så får ni gärna dela med er :)

Det var det om det och allt för denna gång. Tackar så mycket för dom fina kommentarerna! Jag lovar att jag inte ska sluta blogga och jag ska inte heller skriva nåt som inte är jag! Men jag tyckte liksom att jag började bli tråkig med samma tjat hela tiden… Men vårt liv är ju ganska inrutat så det blir lätt lika varje dag. Nu får ni iaf klara er utan mig tills på fredag, eller möjligen lördag. Tror ni att ni fixar det? ;)

Då ska jag berätta hur det har gått för Åke oxå. Håll en liten tumme för honom är ni snälla :) och ha det nu så bra!

8 kommentarer:

Anonym sa...

Nina!!!
Du är varken tjatig eller tråkig, det första jag gör på morgonen och de sista på kvällen är att kika in på din blogg. Att få följa en berättelse från verkliga livet, du kan inte göra det bättre.
Ha en trevlig lill-semester du och mannen!
Håller en tumme att Sandra får det mysigt och den andra så att Åke blir helt återställd.
Hälsningar från den trogne läsaren

Camilla & CH sa...

Hej Nina.
Oj vad det var längesedan jag titta in till dig. Nuförtiden hittar man mig mest ute i trädgården med jord under naglarna. Jag älska bara denna tid på året.
Vår son fick troligen sin autism under graviditeten eller under den första levnadsveckan. Han sluta växa i min mage och låg på upp till 45% minus i tillväxten redan från början. Varför vet vi inte. Han var hungrig när han kom ut efter akut -planerat kejsarsnitt. väl ute i vår värld kom nästa slag... Han börja andas dåligt... Lät som en gris tyckte jag men barnmorskorna tyckte jag var över spänd och förstföderska så det var ju normalt. Men det var inte normalt! Jag tvinga mig till en läkare och då blev det akut... panik och stora insatser sattes in. Han hade fått något som GBS. Blodförgiftning och höll på att kvävas. (GBS kan vara orsak till plötslig spädbarnsdöd enligt forskarna och kan förväxlas med förkylningssymtom när barnet är lite äldre.)
Jag är ohört tacksam och glad att det gick bra trots allt... men vist känns det när man tänker på det och man har funderat och tyckt att livet är orättvist för att vi har det svårt i vår situation. Vi har vår son i Livet... för många går det inte lika bra och då är autism inte något att tala om. Vi får vara glada för de barn vi har. Nu fokuserar vi oss på att sonen har det bra, nu och i framtiden.

Jaa... det blev ett långt inlägg i vår son och varför han har autism.

Må så gott! Kram Liv

Unknown sa...

Ja Nina, jag håller med dig. Att autism onekligen oftast är genetiskt och att barnen ärvft anlaget.
Min sons farbror har AS och torettes, min sons pappa har antagligen även han AS.
Och jag kände redan när Emil kom att han var speciell, utan att kunna sätta fingret på vad...

Att barn får autism vid förlossningen..hmm..hur vet man det? Och att barnet inte hade det i magen? och sen sprutan..ja jag är väl kanske lite skeptisk till det.
Många gånger ser man ju inte autismen fören barnen är några år, hur vet man då om det var sprutan som gjorde det eller om de redan hade det liggandes redan innan..många tankar.

Men jag fokuserar också mer på hur vardagen ska fungera lättast möjligt istället för att fokusera på det man inte kan göra något åt.

Håller tummarna både för er Sandra och lill katten! Ha en skön dag!
Kramar om! / Maria

Bellan sa...

Hej Nina!
Hoppas allt går bra idag!
Jag håller tummarna för Åke också. Ska bli intressant att läsa rapport från er dag sen.
KRAMIS!

Anonym sa...

Här är en till som gillar din blogg och du skriver så bra om din familj och det som händer omkring er och era katter. Hoppas allt nu går riktigt bra både med Sandra, och Åke, och att ni får en mysig minisemester det är ni väl värda.

Ha så gott !!! Kram Annika

Maritha sa...

Tack Nina, nu fick jag lära mig något nytt igen som alltid när jag läser din blogg.

Ja det kommer att bli svårt att klara sig till lördag så jag hoppas ju det kommer en blogg i morgon!

Storaste kramen Maritha

Britt-Marie sa...

För vår del är vi näst intill övertygade om att barnen ärvt det men precis som du skriver är det inte där vi lägger vår energi utan i att skapa bra förutsättningar för våra barn. Att försöka hitta orsaker lämnar jag åt forskarna... Kram

Mona sa...

Man får nog bestämma sej för var energin ska läggas. Blir livet bättre för att man lägger energi på VARFÖR??? Oftast inte. Du och dina vänner är kloka som lägger tid o energi på ATT få livet bra. KRAMAR