torsdag 13 maj 2010

Jag HAR världens bästa jobb!

Okay, vi lugnade oss allihop här och dagen blev rätt okay ändå. Göran ringde släktingarna och berättade läget och dom fick själva välja. För risken var ju rätt stor att dom fick vända, och dom har en bit att åka. Men dom kom och det gick bra.

Jag hade tänkt svänga ihop en sockerkaka, för vi hade verkligen ingenting att bjuda på, men jag varken hann eller orkade. Fast nu gjorde inte det nåt, för gästerna hade en supergod kladdkaka med sig :)

Ang. förra inlägget då… Det finns ju dom som har det mycket värre och att klaga är inte min melodi, inget blir ju bättre av det. Men just i stunden är det skitjobbigt och det var i stunden jag skrev förra inlägget. Hade jag skrivit det senare så hade den jobbiga känslan inte kommit med, liksom. För efteråt glömmer jag det jobbiga och då hade jag skrivit typ ”Efter en jobbig morgon blev resten av dan okay”

Ibland är det skitjobbigt och det ville jag få fram. Men oftast funkar det ju bra, ändå. Oftast har jag ju världens bästa jobb. Oftast är vi friska och oftast funkar livet :)

Sen kommer alltid samvetet… När orken och tålamodet inte räcker hela vägen. Det är ju aldrig Sandras fel att det blir tokigt ibland. Lilla gumman som har det så jobbigt utan att jag ska behöva bli arg också! Jag önskar att jag hade tålamod jämt!

För ”vanliga” barn är det ingen katastrof om mamma och pappa tappar tålamodet ibland. Dom fixar det. Det kan t.o.m. vara nyttigt att se att även dom bästa föräldrar har sina brister. Jag tror inte det är bra att man aldrig får göra misstag, liksom. Men i Sandras värld får inga misstag ske. För henne måste man bara ha tålamod, alltid. Bara det att jag inte är mer rustad än andra mammor så jag tappar mitt tålamod ibland, även fast jag inte får. Och sen kommer det dåliga samvetet…

Jaja, jag gör mitt bästa och jag tror hon vet att jag älskar henne alltid :) *hoppas*

Maria frågade lite om Sandras rum, så jag tänkte visa hur det ser ut och vad vi har gjort för att Sandra ska trivas. En säng med koja under, som Maria nämner, låter toppen, men skulle inte passa Sandra. Dels ramlar hon ur sängen ibland… och så gillar hon inte när det blir trångt eller lågt i tak. Hon blir rädd att slå i huvudet och har aldrig gillat kojor eller att krypa under saker.

Jag börjar med att visa en bild på Sandras gamla rum. Tyvärr var det den enda jag hade i datorn och eftersom scannern är trasig så kan jag inte visa nån bättre bild. Iaf så var hennes gamla rum i tre avdelningar och det här är mittendelen. Sen ser man ”sovdelen” lite och där hade hon förutom sängen även gosedjur och böcker. Till höger har det varit en veranda innan vi flyttade hit och där hade Sandra bokhyllor och skrivbord.


I det rummet trivdes aldrig Sandra. Hon var nästan aldrig där utan packade ut sina saker i soffan istället. Det var för rörigt med tre avdelningar och alldeles för mycket saker framme och på väggarna.

När vi gjorde i ordning ett nytt rum åt henne så tänkte vi på att göra det så lugnt som möjligt. Inte för mycket saker, inga tavlor och så lättstädat det kan bli. Hon går nu gärna in i sitt rum och tycker om att vara där. Fast hon gillar fortfarande att vara i vår soffa och släpar gärna dit sina prylar :)


En egen soffa köpte vi när vi gjorde om rummet, eftersom hon tycker om att sitta i soffan och pyssla.


Garderob…


Så har vi alla tusentals (eller hur många det nu är…) gosedjur. Absoluta favvisar!


Dom drällde överallt i gamla rummet och vi hade en stor korg som tömdes så fort Sandra letade efter nåt speciellt gosedjur. En enda röra var det, men vi löste det så här och det funkar bra. (Ett gammalt foto)

Spel, pussel och lite annat.


Och ett förråd med diverse pysselgrejor. Det var en jättebra lösning för att slippa ha allt sånt framme.


Det var Sandras rum det och nuförtiden går hon gärna in där och leker då och då, när hon vill vara lite ifred.

Fortsatt fin kväll, allesammans! Själv ska jag snart kurera min förkylning med en massa sömn. Sandra mår mycket bättre idag :)

Inga kommentarer: