fredag 14 maj 2010

Bakat blev det iallafall

Sune är den enda som är frisk här nu. Och han har haft energi för oss alla ;) Han snodde en leca-kula (eller hur det nu stavas?) från en blomkruka och den hade han hur roligt som helst med hela förmiddagen.

Sandra fick för sig att hon ville måla naglarna och det fick hon förstås! Först välja färg…


”Blå tar vi, jag har valt blå” sa Sandra :)


Göran är också förkyld men hans knä är det värst med och han kan knappt gå i trappor. Varpå jag får lite extra motion… Inget ont som inte har nåt gott med sig ;)

Åke vill ju vara med oss mesta tiden, bara det att vi varken orkar eller har tid att sitta och passa honom hela tiden. När jag tog ner honom i sitt rum jamade han ända tills jag tyckte synd om honom och hämtade honom igen. Så vi fixade en annan lösning.


Nu ska ni inte tro att han sitter där hela tiden, utan det är när vi inte har tid att passa och han ändå vill vara med oss, liksom. Mesta tiden går han i band utan tratten, men det kräver att vi passar honom då. Han får inte hoppa, leka eller göra hastiga rörelser. Han får inte gå i trappan och han får inte slicka på såret.

Sandra fick baka chokladbollar på eftermiddagen. Hon behöver ju ha lite lagom att göra och chokladbollar är inte så avancerat utan hon kan göra ganska mycket själv. När hon är skör så blir hon mer störd av mig, eller vemsomhelst som kommer för nära, och hon blir väldigt kravkänslig. Så det gäller att hitta på roliga saker som hon fixar så mycket som möjligt på egen hand.

Fast det lyckades ju sådär… Det blev mer tjafs och gnäll än bak så det slutade med att jag tappade tålamodet, igen… och gick därifrån. Helt misslyckat, med andra ord och jag kände mig som en rätt hopplös mamma och assistent. Så det blev inget mysigt ”Sandra bakar-foto” utan ett ”nu är dom klara-foto” istället ;)


Goda var dom iaf, det lovar jag! Och vi får väl käka upp dom själva eftersom dom säkert innehåller våra förkylningsbaciller. Sån tur vi har :)

6 kommentarer:

Photo by Maria sa...

Ja vilken tur ni har som får äta upp de goda helt själva ;-)

Bra lösning på Åke så han inte springer omkring och han ser ut att trivas :-)

Kram Mia

Okki sa...

Tålamodet räcker inte till jämt...
Även vi mammor är mänskliga :)
Kram Okki

Anonym sa...

Heja Sandra
Jag älskar målade naglar fast jag är en 67 årig tant. jag gillar också att göra chokladbollar med mina barnbarn mums.....

Nina!!
Du är bäst. Jag har lärt mig så mycket av dig under den tiden jag läst din blogg.
Vilket fint samarbete du och Göran har.

Den trogne läsaren

Maritha sa...

Mycket var det att läsa och nog verkar du/ni ha så det räcker och blir över!
Eftersom du inte skrivit idag så kanske du inte är riktigt kry så jag skickar en massa kryapådigkramar!

Maritha

Anonym sa...

Men visst tryter tålamodet i bland och det är man ingen dålig mamma för, man kan inte vara glad jämt. Vilken fiffig grej ni gjorde så Åke kan vara med er. Hoppas ni snart kryar på er !!! Kram Annika

Fru Pusselbit sa...

Man har inte alltid så bra tålamod med sina barn, men det är skönt att de älskar en ändå! =)

Här har migränen försvunnit och en dunderförkylning dykt upp i stället... hoppas att ni mår bättre! kram