Jag vaknar
vid tretiden om morgnarna (ßnätterna?) och kommer ihåg en massa
jag inte får glömma. Då går det bara inte att somna om, utan jag går upp och
skriver ut schemabilder eller sorterar förvaringar eller nåt annat som måste
göras för att skapa ordning i allt nytt. Det hjälper liksom inte att intala sig
att göra det när det är ”vakentid” men det ska väl ge sig så småningom. Natten
till igår sov jag iallafall ikapp en massa timmar av ren utmattning ;)
Efter måndagens
utbrott märktes det så tydligt hur fokuserad man blir på att Sandra ska klara
livet att allt runtom glöms, eller lämnas. I måndags var det lite städning
efter oss som jag missade helt, och jag kände att det är svårt att klara av det
där ”runtom-jobbet” när man är själv.
Det har
jag visserligen vetat helatiden, att man behöver vara två, men det blev så
uppenbart i måndags. Vi saknar ju assistenter fortfarande, och för att Sandras
vardag ska få ordning så har jag valt att vara själv i verksamheten istället
för att Sandra är ledig. Nu inser jag att vi inte har något val än att hon får
vara ledig istället.
Men jag
kommer fortsätta åka dit med Sandra efter lunch på måndagar, eftersom det är
korttids sen, och rutinen med dv först känns viktig för Sandras skull. På
fredagar är jag också själv, och då får Sandra vara ledig tills vidare. Det gör
nog inte jättemycket, för hon lär nog inte orka nåt annat just nu hursomhelst.
Nu har vi
haft två heldagar, med två assistenter (varav jag är den ena) och upptäckt en
massa små detaljer som måste justeras för att det ska bli lugnare för alla. Så
igår bestämde vi att vi måste ha en till planeringsdag snarast, för att
iordningställa och planera ännu mer in i detalj än vad vi kunde göra på förra
planeringsdagen. Det är ju inte förrän i praktiken man upptäcker om teorin
funkar eller inte.
Aktiviteterna
måste flyta bättre, och vi assistenter måste veta exakt vad vi ska göra för att
kunna styra upp och visa Sandra hur dagen ser ut. Vi måste få klart med lite
hyllor och pärmar, så vi kan förbereda jobben utan att störa Sandra i hennes rum,
och vi måste ha klart hur vi ska ”packa” hennes ”jobbar-korgar” för att det ska
bli lagom både med tid- och energiåtgång.
Sen måste
kommunikationen och planeringen med personalen till den andra personen som går
där fungera så vi kan planera Sandras aktiviteter utanför hennes rum utan att
riskera krockar med annat folk. Jätteviktigt, och inte helt lätt att få till när
fler har olika behov. Det var just det som hände på första stället, att det
blev för många krockar, och andra att ta hänsyn till. Men jag hoppas vi får till
det, för nu är det iallafall bara Sandra och en till som ska samsas om utrymmen
och tider.
Igår var
Sandra jätteskör och det var stressigt för oss assistenter att få till en bra
dag för henne. Hon hade ett stort utbrott på förmiddagen, och vi skalade av
dagen så gott vi kunde för att spara på hennes krafter.
Idag är
det gymnastik, och det har hon längtat efter i flera dagar, så vi hoppas det
går bra. Jag är ledig och har en hel del att pyssla med för att få den där
ordningen vi önskar oss på dv. Vi ska ha ett veckomöte efter dagens dv, och då
får Göran ta över resten så länge.
Det blir
nog bra när vi får ordning och reda. Vi har räknat med en del bakslag och
hinder längs vägen, och vissa saker måste få sin tid att växa fram. Skynda
långsamt får vara vårt motto.
Må så
gott!
.
2 kommentarer:
Men lilla vän... det verkar som du har det lite väl stressigt?!
Jag hoppas du orkar flänga och jobba som du gör. Men jag förstår dig iofs. Man vill ju att allt ska bli bra. Kram och ta det så lugnt det nu går.
♡ saknar ♡
Hmm... du har lite att stå i... Du är så duktig - hoppas bara du orkar tills allting sitter ordentligt och ni fått in fler assistenter.
Tänkte på det häromdagen när jag läste härinne, vad olika våra barn är i behovet att veta i förväg en stor händelse. Sandra kan få reda på det nya dv nån timme innan hon ska dit och Turbo hade behövt bilder på nya stället kanske någon månad innan. Annars hade han fått utbrott! Det gäller att känna individen väl...
Kramar i massor till dig, Nina! ♥ *saknar*
//Bellan
Skicka en kommentar