torsdag 19 mars 2015

Omplaneringar

Jag vaknar vid tretiden om morgnarna (ßnätterna?) och kommer ihåg en massa jag inte får glömma. Då går det bara inte att somna om, utan jag går upp och skriver ut schemabilder eller sorterar förvaringar eller nåt annat som måste göras för att skapa ordning i allt nytt. Det hjälper liksom inte att intala sig att göra det när det är ”vakentid” men det ska väl ge sig så småningom. Natten till igår sov jag iallafall ikapp en massa timmar av ren utmattning ;)

Efter måndagens utbrott märktes det så tydligt hur fokuserad man blir på att Sandra ska klara livet att allt runtom glöms, eller lämnas. I måndags var det lite städning efter oss som jag missade helt, och jag kände att det är svårt att klara av det där ”runtom-jobbet” när man är själv.

Det har jag visserligen vetat helatiden, att man behöver vara två, men det blev så uppenbart i måndags. Vi saknar ju assistenter fortfarande, och för att Sandras vardag ska få ordning så har jag valt att vara själv i verksamheten istället för att Sandra är ledig. Nu inser jag att vi inte har något val än att hon får vara ledig istället.

Men jag kommer fortsätta åka dit med Sandra efter lunch på måndagar, eftersom det är korttids sen, och rutinen med dv först känns viktig för Sandras skull. På fredagar är jag också själv, och då får Sandra vara ledig tills vidare. Det gör nog inte jättemycket, för hon lär nog inte orka nåt annat just nu hursomhelst.


Nu har vi haft två heldagar, med två assistenter (varav jag är den ena) och upptäckt en massa små detaljer som måste justeras för att det ska bli lugnare för alla. Så igår bestämde vi att vi måste ha en till planeringsdag snarast, för att iordningställa och planera ännu mer in i detalj än vad vi kunde göra på förra planeringsdagen. Det är ju inte förrän i praktiken man upptäcker om teorin funkar eller inte.

Aktiviteterna måste flyta bättre, och vi assistenter måste veta exakt vad vi ska göra för att kunna styra upp och visa Sandra hur dagen ser ut. Vi måste få klart med lite hyllor och pärmar, så vi kan förbereda jobben utan att störa Sandra i hennes rum, och vi måste ha klart hur vi ska ”packa” hennes ”jobbar-korgar” för att det ska bli lagom både med tid- och energiåtgång.

Sen måste kommunikationen och planeringen med personalen till den andra personen som går där fungera så vi kan planera Sandras aktiviteter utanför hennes rum utan att riskera krockar med annat folk. Jätteviktigt, och inte helt lätt att få till när fler har olika behov. Det var just det som hände på första stället, att det blev för många krockar, och andra att ta hänsyn till. Men jag hoppas vi får till det, för nu är det iallafall bara Sandra och en till som ska samsas om utrymmen och tider.

Igår var Sandra jätteskör och det var stressigt för oss assistenter att få till en bra dag för henne. Hon hade ett stort utbrott på förmiddagen, och vi skalade av dagen så gott vi kunde för att spara på hennes krafter.


Idag är det gymnastik, och det har hon längtat efter i flera dagar, så vi hoppas det går bra. Jag är ledig och har en hel del att pyssla med för att få den där ordningen vi önskar oss på dv. Vi ska ha ett veckomöte efter dagens dv, och då får Göran ta över resten så länge.

Det blir nog bra när vi får ordning och reda. Vi har räknat med en del bakslag och hinder längs vägen, och vissa saker måste få sin tid att växa fram. Skynda långsamt får vara vårt motto.

Må så gott!

.

2 kommentarer:

Lena sa...

Men lilla vän... det verkar som du har det lite väl stressigt?!
Jag hoppas du orkar flänga och jobba som du gör. Men jag förstår dig iofs. Man vill ju att allt ska bli bra. Kram och ta det så lugnt det nu går.
♡ saknar ♡

Bellan sa...

Hmm... du har lite att stå i... Du är så duktig - hoppas bara du orkar tills allting sitter ordentligt och ni fått in fler assistenter.

Tänkte på det häromdagen när jag läste härinne, vad olika våra barn är i behovet att veta i förväg en stor händelse. Sandra kan få reda på det nya dv nån timme innan hon ska dit och Turbo hade behövt bilder på nya stället kanske någon månad innan. Annars hade han fått utbrott! Det gäller att känna individen väl...

Kramar i massor till dig, Nina! ♥ *saknar*

//Bellan