fredag 20 mars 2015

Oordning och reda

Såklart kom migränen efter veckan som var, men jag är van så det är inte hela världen. Så länge tabletterna hjälper är jag nöjd och tacksam. Och i morse vaknade jag inte förrän fyra. Det tar sig ;)

Sandra var på sin efterlängtade gympa igår, och efter dv-dagens slut hade vi assistenter ett vecko-möte. Det känns som man bara har möten mest helatiden, men det är helt klart nödvändigt. Särskilt nu innan vi fått ordning på alla frågetecken och oklarheter.

Nästa vecka blir det en halv planeringsdag i dv-lokalerna, så vi kan få lite bättre ordning på plats också. Sen provar vi igen och ser hur det funkar och vad som behöver justeras vidare. Det är en del anpassningar som jag inte är nöjd med, och som ligger på chefsnivå. Så vi får ta upp det och se om det går att lösa så Sandra kan vara kvar på det här nya stället som ska vara anpassat för henne… Vi hoppas att det bara beror på inkörningsperioden, och att chefen på kommunen börjar leta lösningar istället för problem från och med nu.

Sandra är förstås väldigt trött och även om vi hade kunnat, så hade hon inte orkat till dv idag. Vi är glada så länge hon inte däckar nu, faktiskt. Det blir en lugn helg att hämta krafter på, och vi ägnar oss mest åt att pussla.


Den planering vi hade fått ihop innan vi startade den nya verksamheten funkade inte så bra i verkligheten. Jag ska inte säga att den var dålig, för det var den verkligen inte. Tvärtom. Men såna där detaljer som man inte kan förutse innan man har provat behöver ju ses över igen. Det är därför vi ska planera om en del på fredag.

Men den här veckan måste funka bättre än förra, och till dess hinner vi inte planera så mycket. Därför har jag lite fullt sjå för tillfället att få ihop en reservplan. Så det blir lite lugnare för alla tills vi kan planera bättre.

Jag måste ha lite lagom med förströelse åt Sandra, så hon inte blir stressad och orolig. Och vi assistenter måste veta vad vi har att ta till när hon blir orolig. Där får vårt fokus ligga när vi planerar vidare sen, och den här veckan gäller det att hitta saker som inte kräver så mycket förberedelser och planering. Eftersom vi inte har förutsättningarna att kunna förbereda tillräckligt än. Det saknas utrymme och förvaring utanför Sandras rum för att det ska bli möjligt just nu.

På måndag blir det ju dv för Sandra och mig en stund på eftermiddagen, innan hon ska vidare till korttids. Jag tänkte ta med ett nytt pussel, som är tillräckligt svårt för att räcka åt oss båda under dom 2,5 timmar vi ska vara där.


Sen har vi två hela dagar att fylla (eftersom det är gympa på torsdag och ledigt för Sandra på fredag) och då måste jag ha en bra plan. Lite nya aktiviteter, som inte tar för mycket energi av Sandra men som hon tycker är roliga. För problemet förra veckan var (förutom att vi assistenter inte hade koll på materialet vart allt finns och hur vi ska använda det) att Sandra tröttnade för fort och ville göra nytt hela tiden. Vi hade inget bra att ge henne tillslut, och hon blev orolig.

Eftersom det är en massa praktiska lösningar att göra innan sånt kan fungera, så tar jag med lite pyssel hemifrån för att Sandra ska få så bra dagar hon kan just nu.

Ett jobb hon ska få göra är att sortera pärlor, som finns på dv. Efter tips jag fick på fb tar jag med mig tomma burkar att sortera i, och piprensare att trä upp i rätt färger på.

Sen har jag obehandlade träskyltar som jag tänkte att hon kan få måla. En stor fin ”väska” med pennor, kritor och vattenfärger och en stor bunt med ritpapper. Tuschpennor och målarböcker. En låda full med pärlor och paljetter. Och en burk med knappar. Jag hoppas vi får till nåt vettigt av det. Har nån lite tips på enkla sysselsättningar, som inte kräver så mycket förberedelser, tar jag tacksamt emot det.

Nu till nåt helt annat. Jag har ju gnällt en del på Hab. i bloggen tidigare, och det har ju varit befogat så inte för det… Men jag måste ju skriva nu när det liksom funkar också. Jag har blivit uppringd när dom lovat, och det har åtgärdats saker jag har bett om. På en gång! Fantastiskt bra skött, måste jag säga.

På Sandras dv ska det in en dator med InPrint, och för att kunna jobba på bästa sätt med Sandra utifrån det, så behöver vi få lite kunskaper i programmet. Dessutom måste Sandras laptop, som hon har fått som hjälpmedel, uppdateras så det är samma program i den, som i datorn på dv. Inom en vecka fick vi besked om både uppdatering, eller eventuellt ny dator, beroende på hur det gick att få ordning på den hon har nu, och en inbjudan till en utbildningsdag för oss assistenter i att hantera programmet på bästa sätt. Wow!


Dessutom har vi tidigare bett om råd och stöd, eftersom det saknades så mycket i den ”verksamhet” som var innan vi startade upp det nya dv. Hon frågade om det var aktuellt och jag sa att vi måste komma igång lite, men säkert skulle ha nytta av råd och stöd längre fram. Så det var bara att höra av sig och boka det. Wow igen, alltså!

Man blir nästan lite fånigt lycklig när det fungerar. När det verkligen fungerar, och man inte ens behöver påminna en enda gång. Bara skicka ett mail med två frågor, och sen ha svar och lösningar efter en vecka… Ja, det känns lite overkligt, faktiskt. Och just nu är det extra välkommet med sånt flyt, eftersom vi har en del annat att lägga våra krafter på.

Bellan reflekterade över våra olika och lika barn. Vi säger det ofta, för dom är väldigt olika och ändå har dom så många likheter. En av dom stora olikheterna är att Bellans Turbo behöver lång förberedelsetid till nya saker. Så att byta till en helt ny verksamhet som vi gjort för Sandra nu, hade krävt många bilder och lång tid av genomgångar för att han skulle känna sig trygg med bytet.

Till Sandra kan vi inte säga nånting innan. Skulle vi göra det så skulle hon hinna stressa upp sig och bli sjuk innan vi hann påbörja nån förändring. Jag tror nog att det har att göra med att Sandra har ett begåvningshandikapp som gör att hon inte kan föreställa sig förklaringar som hon inte har upplevt. Sen har hon ingen tidsuppfattning heller, så vi måste nästan alltid försöka hålla oss till ”här och nu” för att inte stressa henne.

Som Bellan skrev, det är så viktigt med personkännedomen om man ska kunna göra rätt anpassningar. Därför måste vi satsa mest på den när det kommer nya personer i Sandras närhet. Det är så stor skillnad på att känna individen, och bemöta rätt, eller att inte göra det. Det handlar om att det funkar riktigt bra, eller kan bli katastrof i längden.

Oj, vad långt det blev. Bara för jag fick lite tid över att skriva ikapp mig på ;) Hoppas ni inte somnade. Ha nu en riktigt skön helg!

.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Förstår att det blev svårt att få till allt perfekt direkt.Det borde väl rätteligen funnits en fungerande ordning så inte ni tvingats börja från noll,det är ju mycket svårare.

Ett tips har jag som är väldigt enkelt dvs pausgympa,det kan vara vad som helst som att sträcka sig upp till taket och sedan ner till tårna eller nåt som passar Sandra.

Sen kanske utskrivna pyssel med siffror,bokstäver,stickers kan vara nåt för Sandra?De måste ju förberedas men man kan ha ett gäng färdiga som räcker en vecka.
Använder Sandra pussel som avkoppling så är det kanske det bästa om hon blir orolig,lägga in pussel mellan annat på schemat liksom?
Kan hon ha en fåtölj eller soffa att sätta sig i med en bok eller kan hon se på film?

Just det att hitta på något att göra hör till det svåraste i vårt jobb så ni ska vara nöjda med det ni åstadkommit hittills!
Kan det vara bra att öka på dagar på DV eftersom allt blir iordning,så hinner både Sandra och assistenterna komma in i det nya?
Hoppas ni får en skön helg med ordentlig vila!
Annette

Lena sa...

Ojoj! Alltså du är ju helt fantastisk Nina!! Jag är så imponerad över allt ni gör och fixar för Sandra, men hur länge kommer du att orka?? Jag måste säga att jag är ganska orolig.
Och vad härligt att höra att hab verkar fungera plötsligt. Det är ju toppen mitt i allt. Hoppas ni får en bra helg nu och att du får många bra sysselsättningstips som är lagom och inte kräver en massa merjobb för dig. Stor varm kram till dig. Var rädd om dig ♡♡♡♡♡