Vi tog det
lugnt igår. Sandra klippte och såg film på förmiddagen och sen pusslade vi
efter maten. Till kvällen var det chips-mys med Göran för Sandras del, och lite
vila för min del, tills skålen var tom. Våra vanliga lördagsrutiner. Idag blir
väl som igår, fast utan chips och godis då… Jag ska packa korttidsväskan och
imorrn har vi massa ärenden att hinna eftersom det kommer bli lite si och så
med ledigheterna ett tag snart.
Lena
undrar hur det funkar med Sune när Sandra pusslar. Det är lite olika vad Sandra
tolererar, men avgörande är oftast hur man själv reagerar. Jag brukar prata med
Sune som att han vill vara med, och klappa honom. Då brukar Sandra lättare
acceptera att han lägger sig rakt över pusslet som jag håller på med. Lägger
han sig över Sandras pussel får man nog säga ”Nämen hörredu Sunebulan, det där
blir tokigt” eller nåt. Fast jag tror att han känner gränserna själv, ganska
bra. Han är inte rädd för henne, men går inte för nära i fel situationer.
Blir man
”arg” och säger till Sune med bestämd röst att han ska gå ner, så reagerar
Sandra lättare med utbrott. Men jag brukar kela lite med honom och fråga om han
vill hjälpa mig att pussla, sen tröttnar han och Sandra tycker att han är lite
rolig som lägger sig över mitt pussel.
Om Sandra
är skör redan innan så utmanar vi inte. Jag tror inte att han kommer när hon
inte fixar honom, för det brukar inte bli problem. Men om det skulle hända så
får man stänga ut honom från rummet.
Ha en
fortsatt skön helg!
.
1 kommentar:
Tack för svaret. Intressant att Sune känner på sig vad som funkar. Djur är häftiga! Skönt att det går bra för det mesta iallafall.
Ha en bra dag och jaa... saknar ju inte mindre idag än nån annan dag ❤
Kramar!!
Skicka en kommentar